En helt okej löparvecka. Tisdagens pass blev det bästa, 10 km i 4:05-tempo. Ändå kändes det som det fanns lite marginal på den rundan, särskilt första halvan. Coronapandemin har åter ökat i styrka och snart kanske gymmet stänger ner, vi får se kommande vad som händer. Det ska införas starkare restriktioner från kommande måndag fram till jul. Dottern har studerat hemifrån de 2 sista veckorna.
Jag vägde mig idag, efter lördagspasset, jag ökar i vikt sakteliga, idag blev 72,1 kg. Ändå lever jag försiktigt i veckorna, men lite för slarvigt på helgerna, 2-3 öl på fredag och lördag, samt lite snacks och glass. Ja, det är ett dilemma om jag vill maximera mina löparprestationer. Fast som det känns just nu så kommer jag inte ändra något. Men framåt våren ska jag ändå göra ett försök. Allt har sin tid. Nu i novembermörkret är det extra gott med en öl eller två på helgerna, det sätter lite guldkant på tillvaron.
När jag är i Växjö på tisdagar och torsdagar läser jag för tillfället en bok av Vilhelm Moberg. "Sänkt sedebetyg". Jag har läst den innan, när jag var runt 25år. Men nu är det med helt andra ögon. Det finns ett annat djup nu, med en drygt 50-årings ögon. Det är en väldigt välskriven roman, jag tror, utan att säkert veta, den handlar om hans egen ungdomstid. Huvudpersonen i boken, Knut, är Vilhelm själv.
Söndagen 15 november. En mulen dag, runt 10 grader och vindar från sydost. En lugn dag, vi åkte till Växjö på eftermiddagen. Efter lite fika på eftermiddagen så blev det ett pass löpning i mörkret. D hade sin nya pannlampa. Den funkade bra på de ställen där den behövdes. Efter 3 km tillsammans sprang jag resten själv. Det var lite sega ben idag, så tempot blev långsamt, men det är ju tanken med detta passet. Att det inte ska slita på benen. Distans Växjö, delvis med D. 10 km, 6:14-tempo, 110mp.
Därefter cirka 15 minuter löpstyrka, kändes lite segt i benen.
Måndagen 16 november. Ännu en mulen dag, runt 10 grader. Bara någon timme vid lunch som det nästan bröt igenom lite sol, men det gick snabbt över. Tandläkaren idag, undersökning. Som vanligt så var jag orolig inför. Men inte så mycket som förra gången, för någon månad sedan, när en visdomstand gått sönder. Det var lite småsaker här och där men det var inte tid till att fixa idag. Väldigt bra personal på vårdcentralen, dom förstår min rädsla och gör vad dom kan för att lindra den. Allt grundar sig på slarv i barn och ungdomen. Tänk om jag kunnat åka tillbaka till den pojken i 7-8 års åldern och visat och förklarat hur mycket oro och lidande det skulle bli om han inte tog hand om sina tänder. Tyvärr så gjorde jag inte det och många har gångerna blivit då jag haft både ont och blivit lite felbehandlad. Även om det är många år sedan detta hände, med en tandläkaren från dåtiden, så sitter det så djupt inrotat inom mig. I blad kan jag tänka bort den irrationella känslan men ofta fastnar jag i negativa tankemönster. Men som sagt denna gången gick det bra. Fast med så mycket fyllningar som har så är det till slut en tidsfråga innan det blir lite större saker att ta hand om. Det hjälper inte hur bra jag försöker sköta mina tänder nu. Det går inte borsta en uppborrad tand tillbaka till sitt forna ursprung.
På kvällen till gymmet och ett styrkepass, Kändes okej i kroppen, inledde med 1 km rodd och därefter cirka 45 minuter bål och överkroppsstyrka.
Flygskam, mindre på högersidan, föga förvånande!
Tisdagen 17 november. Åter en mulen dag, framåt eftermiddagen ett stilla regn, 10 grader, vind från syd, måttlig. Sprang i Alvesta idag. Blev ungefär som förra veckans pass, progressivt. Tempot något snabbare än väntat. 4:05 i snitt. Kändes bra i benen. Tyckte ändå att det var kontrollerat hela vägen, bara efter halva passet som jag gick över i 3-taktsandningen. Regnade hela rundan, men bara stilla. Skorna dock rejält blöta i slutet. Ett massivt mörker nu. Så det är lite svårt att se alla ojämnheter, särskilt när det kommer mötande bilar. Progressiv distans Alvesta. 10,16km, 4:05-tempo, 148 mp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar