Vädret har varit typiskt för juli månad, sol blandat med regn och runt 18-20 grader, vissa dagar lägre. Det har passat bra för mig då det fortsatt varit en hel del jobb med fasaden. Men nu börjar det närma sig slutet. Målning samt knutbrädor som ska fixas till. Sedan är södersidan klar. Västra sidan får vara till nästa år. Men då ska jag försöka få till det innan semestern. Dela upp i etapper så att man kan hinna med över en helg, med rivning och uppsättning. Om jag delar upp den väggen i cirka 4 delar så borde det funka.
Det har gått bra med allt så här långt, var osäker på om jag skulle reda ut det men med goda råd av en granne som är erfaren snickare så har det funkat. Han hjälpte mig även med de första brädorna så att det blev ett bra utgångsläge. Jag började från mitten och gick ut mot knutarna. Hade på förhand räknat ut avstånd mellan bottenbrädor, samt att jag satte 2 brädor extra för att minska det alltför stora avståndet mellan brädorna på original-utförandet. Sedan hittade jag formeln på lutningen på ovandelens brädor. På så vis blev det enklare att kapa fram ett antal brädor åt gången, annars hade jag fått mäta efter varje bräda. Skillnaden i längd på längsta sträckan av varje bräda på brädorna jämte varandra på ett tak som har vinkeln 27 grader är bredden på brädan + avståndet till nästa bräda dividerat med 2. det stämde exakt. Samma mönster på ribben som sitter som lockläckt ovanpå bottenbrädorna. Alla brädorna förborrade jag för att undvika sprickor vid uppspikandet.
Träningen har blivit lidande. Har endast sprungit, all annan träning har fått stå åt sidan. Hoppas kunna få det mer normalt de 2 sista veckorna av semestern, även om vädret inte verkar bli så trevligt för cykling. Vi får se och anpassa oss efter omständigheterna, det finns alternativ även om vädret inte blir så bra.
På kvällen såg vi ett avsnitt av Black Mirror, S3A1, Nosedive. Handlade om en framtidsvärld där hela samhället är byggt på att samla sociala poäng, digitalt. En skrämmande dystopi som tyvärr redan är här. I Kina är det redan en verklighet. det är inte bra och inskränker vår frihet, vi omvandlas till laglydiga robotar som blir slavar under ett system som bestäms av ett fåtal människor högt uppe i toppen.
Distans Växjö, delvis med D. 5.41 km, 6:17-tempo. 106 mp.
Distans Växjö, delvis med D. 5.41 km, 6:17-tempo. 106 mp.
Måndagen 13 juli. Fortsatt "bra" väder för arbete utomhus, cirka 17-19 grader under dagen, lite halvklart till mulet och nästan vindstilla. Hela dagen gick till huset. Tiden går väldigt fort men arbetet kräver mycket mätande och kapande samt förborrning av alla brädor i samtliga spikhål, för att undvika framtida sprickor i virket. Det tar tid men när det ändå görs så är det bättre att göra det så noga som möjligt. På kvällen såg vi en brittisk actionkomedi. "Hot Fuzz" Helt okej, typisk brittisk humor, kvick och med lite mer nyanser än amerikansk dito.
Fick igår, genom Inger, reda på att vår äldsta kusin Bosse gått bort efter tids sjukdom. Träffade honom senast på kusinträffen i Hönetorp förra året. Jag kom rätt nära honom när jag spelade golf i slutet på 90-talet. Bosse var en varm människa med ett stort hjärta. När han var i den ålder jag är i nu så var han en väldigt glad och trevlig person som gjorde att man kände sig välkommen till de olika golftävlingarna som han och hans bortgångna syster Ulla var med och arrangerade, de båda tillsammans var fantastiska med allt runt släktgolfen som vi körde under 5-6 år. Det var tack vare Ulla och Bosse som det blev av. Till utseendet var han lite lik min pappa, något med de snälla och varma ögonen som är väldigt karaktäristiskt för just många av kusinerna Rydström.
Tisdagen 14 juli. Åter en bra dag för arbetet utomhus, vad gäller vädret. Mestadels mulet och runt 17-18 grader. Hållit på med huset hela dagen. Men vid 17-tiden blev det en löprunda. Från gymmet och upp till Hanaslöv via Spånen. Kuperat och väldigt jobbigt i sista stigningen från badplatsen upp till korsningen till Fornvägen. Kände mig pigg i kroppen men benen lite sega efter allt klättrande vid huset under hela dagen. Var ändå skönt att få rensa ur kroppen lite. Det kom en regnskur efter halva rundan, cirka 18 grader och vindstilla.
På kvällen så såg vi på filmen "Parasit" Den vann Oscar för bästa film. det var en väldigt bra film, som trots att man inte förstår språket ett dugg ändå kunde tänka bort det eftersom handlingen var så intensiv och smart gjord. När dom väl satt upp "ploten" så tycker jag dock att man kunde valt en annan väg än vad man gjorde. För att en film ska bli en långvarig klassiker måste det, enligt mig, finnas ett visst form av hopp i slutet. Slutet är bra men väldigt hårt och realistiskt. Det fanns så mycket med filmen så man ska trots detta se den mer gånger för att kunna ta in allt. En lite häftig detalj som dom använde, som jag inte sett innan var att dom använde mobilen som ett vapen i en av scenerna, väldigt bra gjort och det visar än mer hur otroligt beroende vi blivit av denna lilla sak.
Onsdagen 15 juli. En mulen och bitvis regnig dag, som gick i arbetets tecken. Blev klar med överdelen på fasaden, nu är det "bara" ribborna kvar på den nedre delen. Sedan återstår målning, En gång till av bottenbrädorna och 2 gånger till av ribborna. 14-16 grader under dagen och fuktigt i luften.
På kvällen blev jag själv och då passade jag på att se en Clintan film. "Play Misty for me" från 1971. Hans regidebut. Filmen var sådär. Typisk Clintan-film, det var en rysare, men det var svårt att bli rädd. Vet inte om det är jag som ändrat mig eller om det är att effekterna är lite daterade. Den "onda" kvinnan var psykiskt labil men det var svårt att bli speciellt påverkad av henne. Trots att hon utförde 2 mord och 2 försök till mord. Till slut så ändades hennes liv i stilla havet, efter ett spektakulärt fall nerför en cirka 50 meter hög klippa. Utputtad från ett hus av Clints karaktär. Han har gjort mängder med insatser som var bättre än den här.
Torsdagen 16 juli. Regnigt på morronen. Började spika lite ribbor på morronen, märkte direkt att jag trots allt att det blev i lite fel ordning. Eftersom jag gjorde hela överdelen klar före ribborna på underdelen så blev det trångt att få dit översta spiken i ribborna. Till slut så kom jag på att jag kunde använda en bult med 2 muttrar i änden. Annars hade det inte funkat utan att slå sönder änden på ribborna på ovandelen av huset. Det gör att det kommer ta lite längre tid men det kommer ändå funka.
Vi 10:30-tiden blev det löpning. Körde torsdags-backintervallerna. Tyvärr så slutade pulsbandet att fungera, igen. Annars kändes det bättre än väntat i benen. Det var väldigt svag medvind under intervallerna. Hade Nike-skorna idag. Kändes bra i både fötter och ben, lite fuktigt i luften, runt 19-20 grader och mulet. Sedan kom D på eftermiddagen, vi fortsatte lite på huset, inte så mycket spikande kvar på väggen nu, ska målas sedan också, kommer ta någon dag.
På kvällen var vi i Tolg och tittade på en husvisning, ett par hundra meter öster om kyrkan, i en sänka. Huset var litet och fint invändigt, men det var en del att göra utvändigt. Väldigt mycket tät granskog tätt inpå, sedan var det lite mer öppet i söder. Men höga träd där också, likaså i väster. Så på våren tror jag inte solen kommer över träden. Jag gillar trakten och skulle gärna ha ett boende nära Tolg eller Asa. Men detta kommer bli för dyrt, sedan var det inte riktigt den rätta känslan med stället. Vi får se vad som händer.
På kvällen såg vi först på filmen Dumpad från 2008, tror jag, inte bra så vi bytte, vulgär och utan nerv och engagemang, tror bara den var gjord för att film-teamet skulle få en ursäkt att åka till Hawaii.
Bytte till "A rainy day in New York" den var väldigt bra, typisk Woody Allen film. Bra och snabb dialog, med mycket kvicka vändningar och olika kärleksförhållanden hit och dit, en sann komedi som tål att ses många gånger. Han är 85 år nu, trots den höga åldern lyckas han skapa detta ungdomliga verk. I och för sig blandar han friskt och är bitvis väldigt nostalgisk i sitt val av referenser och framför allt musik. Musiken i filmen är väldigt stämningsfull och man blir på bra humör av totalen. Filmen ska ses i avslappnat tillstånd, gärna på kvällen för att få den rätt känslan.
Fredagen 17 juli. Tiden flyger iväg, halva semestern passerat och det har varit full upp med fasaden.
I dag vaknade jag tidigt, trots att vi inte gick och la oss förrän vid midnatt. 06:30 steg jag upp, ivrig som ett barn för att komma till skogen och blåbären. Känslan var bra inför eftersom det var gott om bär i söndags. Frågan var bara om jag var först på mina favoritställen. När jag väl kom fram så blev jag glatt överraskad, det verkade som jag var först och det var enorma mängder med blåbär. I våras verkade det som att alla blommor skulle frysa sönder och att det inte skulle bli några blåbär. Men jag har aldrig fyllt en 10-liters spann så fort, det tog bara 1,5 timmar så var det fullt och jag hade knappt behövt flytta mig någonting, inte mycket mygg heller och en fantastisk morron med klarblå himmel och en strålande sol, runt 17-18 grader på förmiddagen.
Kanske svårt att se på bilderna men jag har aldrig sett så mycket bär. Resten av dagen spikade jag upp de sista läktbrädorna på väggen och D började måla lite, nu är det nästan bara målning kvar, kommer ta någon dag att måla allt sedan är det klart för detta året.
På kvällen såg vi på filmen "Instant Family" Den var verkligen bra, efter en lite seg inledning blev den allt bättre. Passar nog bäst för dom är föräldrar eller ännu bättre, fosterföräldrar. Det finns människor som anstränger sig. Sedan finns det dom som tar så dom nästan spricker. Sedan finns det sådana som filmen visade. Som tar det till ytterligare en nivå, en nivå som väldigt få klarar av rent mentalt. Filmen bygger på en sann historia och kan med varm hand rekommenderas.
Lördagen 18 juli. Blev S. Bergundasjön som vanligt på lördagar. När man springer samma runda varje lördag så är man nära naturens skiftningar. Under en vecka så ändrar sig allt lite grann, särskilt nu under växtperioden. Nyanserna av det gröna har sakteliga skiftat från knall-grönt till allt blekare grönt. Gräset har på sina ställen redan skiftet över i sensommarbrunt och man kan se på naturen i vilken vecka vi befinner oss om någon bara släppt ner en från ett rymdskepp eller liknande, förutsatt att man fortfarande var en människa som levt större delen av sitt liv här på jorden. Denna årstiden är det rätt mycket folk som man möter. På hösten en dugg-regnig lördag i mitten på november så är man tämligen ensam och om man möter mer än en eller två personer får man betrakta det som en folksamling, trots att det är 11 km runt sjön. När man kommer till Växjösjön är det alltid mer folk. Men här är det mer jämnt fördelat över året. Under semestertider brukar dock antalet sjunka en aning. Som mest är det de första soliga dagarna på våren eller en vacker höstdag i september/oktober. Vädret var vackert, runt 24 grader och mestadels soligt under dagen. Det var lite segt de först km under dagens runda, men tempot lite högre än en vanlig "vardagslördag". Efter 4-5 km var kroppen på bättre humör. sedan började värmen göra sig påmind när jag kommit till Växjösjön. Sista 2-3 km blev tuffa, hög puls till relativt modest tempo. Annars kändes det helt okej i fötter och ben.
Lunchen fick vi oss serverade hos Bosse och Cathrine, i deras nyköpta hus. Det är ett väldigt fint hus invändigt och med en häftig utsikt från 3:e våningen. Huset är byggt 1903 ursprungligen, men ändrat och tillbyggt genom åren. Det var trevligt att pratas vid hela eftermiddagen, tiden bara flyger iväg när man har trevligt.
På kvällen åkte vi till Växjö, vi såg på filmen. If beale street could talk. En väldigt tung film om de stora orättvisorna i USA. Hur afroamerikaner behandlas väldigt dåligt och blir inburade dömda för brott de aldrig begått av ett system som är djupt orättvist och rasistiskt. Denna film speglade verkligheten utan filter, i vanliga fall brukar de flesta dram filmer börja i moll men sedan slutar dom i moll. Men denna film var dyster och mörk rätt igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar