Börjar att komma in i semesterlunken alltmer, halva semestern har redan gått. Förr om åren så har just själva tidpunkten då halva semestern gått inneburit en därifrån dagligen ökad ångest inför faktumet att semestern faktiskt är ändlig. Det är precis som om att innan själva dagen då det vippar över halvtid så är semestern för evigt och det finns hur mycket tid som helst att slösa bort på olika saker.
I år har det gått fortare att komma till halvtid än innan, tyvärr så kommer nog den känslan att tillta allteftersom åren trillar förbi. Tiden upplevs som kortare och mer ändlig ju äldre vi blir.
Har kommit in en lunk med enbart förmiddagspass vad gäller löpning. Har inte haft den rätta motivationen för fartpass då, har blivit för tätt inpå frukosten och när det blir för hög ansträngning så nära inpå mat så kommer illamåendet, funkar bra om jag kan hålla distansfart.
Men just nu känner jag ingen större panik eller lust till just fartpass, får vänta till efter semestern och att det blir lite svalare ute. Har inga lopp inplanerad heller, det gör det inte lättare att motivera sig.
Låret och vristen finns där med sina känningar, mest innan och mellan passen, under passen så har det funkat helt okej, var bara i slutet av dagens runda som jag kände av låret lite mer än vanligt.
Fick en fråga från en löparkollega och tar med frågan och svaret i detta inlägg lite senare i detta alltför långa inlägg. Frågan är minst sagt relevant och är själva anledningen till att jag en gång i tiden började med den här bloggen.
Det har gått 4 år sedan dess och utvecklingen i min löpning har stannat av sista åren. För tillfället kan jag springa men absolut inte så mycket som jag vill.
Har hittat en nivå och mängd på löpningen som funkar för mig och min kropp för tillfället, jag mår bra av löpningen rent mentalt och även om viljan till snabbare tider och ständig positiv utveckling driver på mig så är det ändå inte så primärt som det en gång varit. Att kunna springa överhuvudtaget är viktigare.
Vissa av mina pass nu när jag kör i ett tempo som är "lagom" jobbigt - runt 4:20-4:30-tempo - så kommer jag på mig själv med att vara i en helt annan värld, tankarna susar iväg och löpningen går helt på automatik. Brukar inträffa efter 6-8km in i passet. Det är en väldigt skön känsla, kroppen jobbar på i ett rätt hårt tempo men jag behöver inte anstränga mitt medvetande för att den ska fortsätta springa, det måste vara en väldigt bra definition på "arbetstempo". Det är dessa stunder av kroppslig harmoni som gör löpningen så speciell för mig, jag kan inte komma i detta tillstånd av någon annan motionsform.
Jag ser fortfarande fram mot de allra flesta passen och även om det kan ta emot de första km så kommer jag nästan alltid in i löpningen efter ett tag och när väl det inträffar så lider jag aldrig under passet. Visst kan det göra lite ont om jag kör ett lite hårdare tröskelpass, men eftersom jag numera undviker rena intervaller så gör det inte olidligt ont.
Det paradoxala med löpning, för min del, är att under de riktigt tuffa passen då det kan kännas näst intill olidligt är att känslan efteråt är helt fantastisk.
Här är frågan från Urban.
"Skönt med semester! Själv inne på tredje veckan nu. Jag tycker det är svårt att motivera sig för fartpass på morgonen. Jag är så stel de första kilometrarna och det blir gärna lätt löpning. Just nu ser och låter ju din löpning som att den ger mer och mer igen. Det var ett tag sedan du kommenterade stegomläggningen. Är den gjord eller faller du tillbaka i det gamla fortfarande? Mvh urban"
Mitt svar.
"Ja, fartpass strax efter frukost funkar inte för mig heller, fast lugn löpning är perfekt samma tid. När jag är ledig från jobb blir det nästan alltid morron-löpning för min del. Resten av dagen tycker jag det passar sämre, fika och mat under dagen och senare på kvällen någon film gör att det för min del passar sämre med löpning.
Tycker nog annars att jag har ett hyfsat bra steg för tillfället, det som jag hade behövt jobba på är att få upp stegfrekvensen i de lite högre farterna. Som det är nu så är stegfrekvensen mer eller mindre konstant. Bara steglängden som ökar när farten höjs.
Det som begränsat mig mest de sista 2 åren är min problem med baksida lår och höger-vrist. Men någonstans djupt därinne närs en dröm om att en gång i en inte alltför avlägsen framtid kunna springa helt utan skador eller känningar.
Undviker rena intervaller till förmån för mer tröskelträning och farthöjningar mitt i distanspass. Eftersom jag inte springer mer än 3-4 pass/vecka så blir det lite högre distansfart, tycker det passar mig bra.
För mycket löpning i typ 5-fart gör att jag sjunker ihop i mitt steg, men om jag i framtiden kan springa mer pass/vecka så kommer jag att ändra på passen och ha ett större spann på farterna i de olika passen."
Söndagen 16 juli. På morronen blev det ett relativt kort cykelpass med MTB-cykeln. Runt södra Bergundasjön. Kändes bra i benen.
MTB-cykling Växjö. 13,2km, 23km/h. MP 107.
Därefter lite löpskolning på gräsplanen jämte D. Verkar som balansen i fotisättningen blir näst intill perfekt när jag springer baklänges, det hade kanske varit något att satsa på, att backa in i framtiden, precis som vi lever våra liv? Backandes in i framtiden med blicken fäst i minnena som lämnat oss, vänder vi oss om så ser vi inte vad som ska hända, allt svävar i ovisshet, kanske lika bra det?
På kvällen blev det nästan 1 timmes styrketräning på gymmet, denna gången var D med.
Måndagen 17 juli. På morronen ett cykel-pass med Hybriden, körde norrut, till Grännaforsa och hem, ett par km på grusväg. Blåsigt idag, rejäl motvind första 5 km. Kändes bra i benen, även om jag är långt i från farten jag hade för 2 år sedan när det gäller cykling.
Hybriden, 25km, 24,4km/h, 115 i mp.
På kvällen blev det roddmaskin på gymmet, 5km, 128 i MP, tid 21:32. Kändes okej i benen, lite segare än vanligt.
Tisdagen 18 juli. Kändes lite stelt och stumt i högervristen på morronen, men när jag väl kom igång under dagens förmiddagsrunda kändes det bättre än väntat i både lår och vrist. Låret kändes i princip ingenting under rundan. Vristen en aning i de längsta och brantaste backarna. Lagom varmt idag, runt 16-17 grader och lite halvmulet. Liten fartökning i slutet, men i nerförsbacke så det räknas knappt. Har svårt att få motivation till rena fartpass på förmiddagen.
Halvkuperad distans, 11,33km, 4:25-tempo, 145mp, 173kadens, 51,5/48,5 balans. Recovery 23h.
Därefter spinningcykel på gymmet som nerjogg, 5km på nivå 12, 118 mp, Tid 10:24.
På eftermiddagen blev det en cykelrunda med dottern, hade brukscykeln, hon körde på lite snabbare än väntat. 12km, runt 18km/h, MP, ca 95.
På kvällen ett styrke-pass på gymmet, körde bål och överkropp, kändes okej i kroppen. Cirka 50 minuter långt.
Onsdagen 19 juli. Efter lunch tog dottern och jag tandemcykeln, körde Blädingeåsrundan, räknade kor samtidigt, jag sa 200 stycken, sedan säger hon mer eller mindre. I dag sa hon mer, det slutade på strax över 300 stycken. Väldigt vackert i Blädingeås. Vi stannade 2 gånger för att äta lite körsbär. Kändes helt okej i benen.
Tandemcykling med dottern, 25,7km, 21,3km/h, 102 mp.
Senare på kvällen tog jag en runda med racern, har haft den utlånad till en som kört Vätternrundan med den. Han bytte de lite slitna 23mm däcken till punkteringssäkrade 32mm däck. Vet inte om det var de grövre däcken eller min ovana vid cykeln som gjorde att det gick både tungt och relativt sakta. Har inte behövt kämpa så hårt förr om åren för att komma över 30km/h, men det gick inte idag, trots perfekta förhållanden. Det var min första runda med den cykeln för året.
Racern, med 32mm däck. 18,5km, 29 km/h, 129 MP.
Torsdagen 20 juli. Blev halvkuperad distans på morronen, kände mig lite seg inför men när jag väl kom igång så kändes kroppen förvånansvärt bra, trots cyklingen i går. Tror det gör en hel del med semester och någon timmes mer sömn varje natt. Kände i princip inget i lår eller vrist under rundan. Var lagom varmt och rätt så mycket skuggiga partier, nackdelen med att springa tätt inpå frukost är att jag inte fixar de lite högre farterna, blir illamående om jag får upp pulsen för högt.
Idag så blev det ändå en snabbare sista 1,3km, nerför och lätt medvind gjorde att farten blev rätt bra. sista 300 meterna under 3:30-tempo, var nära max då. Till min förvåning så visade klockans balansmätning på tvärtom mot vad den brukar de sista 300 meterna. 49/51%. Steget blir visserligen helt annorlunda i högre farter, men ändå? Var väldigt illamående efter passet i ett par minuter. Hade jag gjort en sådan här fartökning mitt i passet så hade det inte funkat. Tror ändå det är bra att få sträcka ut rejält någon gång då och då. Nerför och medvind gör att det blir hyfsat lätt känsla trots rätt hög puls i slutet.
Halvkuperad distans, snabbare avslut, 11,32km, 4:21-tempo, 148 mp, 172 kadens, 51,4/48,6 balans. Recovery 26h.
Fredagen 21 juli. Blev en lugn runda med MTB-cykeln på morronen, glömde pulsbandet i Alvesta, så ingen pulsdata idag.
MTB-cykel Växjö, 13,48km. 22km/h. Puls uppskattad til 110 i mp.
Därefter körde jag 10 minuter löpskoleövningar på Växjö BK-s gräsplan. Lite stum i foten på morronen men under övningarna kändes det inget.
Lördagen 22 juli. Blev nästan 20km distans i Växjö idag, glömt pulsbandet i Alvesta så pulsen är uppskattad. Kändes helt okej idag. Trött sista 3-4km, men inte så trött som jag blev innan semestern, det märks tydligt att kroppen återhämtar sig bättre nu, även om mina problem med lår och vrist inte blivit nämnvärt bättre så känns kroppen i övrigt lite piggare nu efter 2 veckors semester.
Distans Växjö, 19,76km, 4:28-tempo, MP145 (uppskattad.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar