Jag har under veckan funderat en del på det här med "gratis" kollektivtrafik. Hur ska det finansieras, frågar sig en del? Ja, det finns lite olika sätt att göra det enligt mig. Det allra bästa hade varit om bilismen betalde för kollektivtrafiken kostnader. På det viset så skulle man göra det lättare att göra rätt. Ett sätt, som man kunde ha som grund för systemet hade varit att ha olika beskattning beroende på var i kommunen man bor. Så att i Växjö kommun till exempel så skulle alla som bor utanför tätorten samt de i de "fattigaste" stadsdelarna vara de som hade lägst kommunalskatt. Sedan skulle de populäraste stadsdelarna i Växjö betala högre kommunalskatt. Det skulle dessutom göra att segregationen minskade efterhand som tiden går. Eftersom det skulle löna sig att bosätta sig i de minst populära stadsdelarna.
När sedan 5-G tekniken är utvecklad så skulle man kunna sätta in sändare i alla bilarna. När man kör inom definierade gränser i staden så skulle man få betala en viss summa för varje körd kilometer, här skulle man också kunna ha ett system så att dels de dyraste bilarna fick betala mest, samt de med högst kapitalinkomster.
Söndagen 24 juli. En mulen morron med lite lätt disduggregn. Senare under dagen kom solen fram och det blev en fin eftermiddag innan det åter mulnade på framåt kvällen, runt 21 grader som mest.
Läste i den lokala "gratis" tidningen att det ska flygas mer. Affärslivet har efterfrågat tidigare avgångar på dagen, detta livsnödvändiga behov kommer nu att tillgodoses av flygplatsen, glädjande för det totalt klimatförändringsförnekande näringslivet, hur är det möjligt? Flyget är den största klimatboven av alla trafikslag, subventionerad av det moderata styret i Växjö. Näringslivet tar flyget till Stockholm för att prata om katastroferna som det förändrade klimatet innebär, är det inte moraliskt förkastligt så vet jag inte vad som är det? Varför kan inte de rika kliva ner från sina höga hästar och inse klimatkatastrofen som sker framför våra ögon? Som sagt förr, de smartaste borde vara även vara de klokaste men så är inte fallet, det är därför kapitalet vinner över klimatet så länge det finns ett klimat kvar, därefter är båda förlorare och mänskligheten en parantes i historien.
På eftermiddagen åkte vi till Tolg, vi var ensamma på badplatsen trots att det var solsken, men det var en lite kylig vind från väst som svepte in över sjön. Därefter till "Krogen på logen" där blev det lite fika, väldigt goda bakverk och ett helt okej kaffe. Där var det varmt och skönt i solen. En vacker plats som känns hemtrevlig. Förr i tiden har det med största säkerhet varit en väldigt vacker trädgård här.
På kvällen blev det först cykel runt Södra Bergundasjön. Stramade en del i högervaden under rundan, det kom och gick, ungefär som små kramper med ojämna mellanrum, det höll i alla fall ihop under hela rundan, den blev lite kortare än de senaste gångerna, cirka 12km. Dels för vaden men även då det började regna litegrann. Därefter cirka 20 minuters löp-styrka, kändes okej i vaden och i övrigt var jag hyfsat pigg i kroppen.
Måndagen 25 juli. Mestadels mulet på förmiddagen men sedan klarnade det upp och det blev tryckande varmt, som mest 26 grader. Regnet hängde i luften under kvällen. Det kom cirka 8mm regn på senkvällen.
Tillbaka till Alvesta igen efter en väldigt fin helg i Växjö. Blev först till gymmet under förmiddagen, cirka 50 minuters bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. Efter lunch ett par timmars målning i värmen, därefter ett halv tråkigt avsnitt av Vänner, A9S7. I bland är det lite ojämnt men det kan också beror på eget humör och sinnesstämning, måndagar är av hävd en mindre bra dag i jämförelse med andra veckodagar.
Sedan en cykelrunda med S, cirka 12 km, kroundan, idag vann jag, det var "bara" 20 tal kor på rundan i dag. Därefter lite blåbärsplockning, men det var varmt och jag var rätt trött och hade inte riktigt rätt tålamod idag, det är bättre att plocka på morronen när man är pigg.
Tisdagen 26 juli. En mulen förmiddag, regnet hängde i luften kom lite duggregn då och då under förmiddagen. Runt 17 grader idag och totalt cirka 1mm regn.
I går kväll kände jag av lite drag i högervaden. Men efter en natt med bra sömn så kändes det inget i dag på morronen. Men för att ta det säkra före det osäkra så fick det bli löpning på Virdavallen utifall att vaden inte skulle hålla, då är det betydligt lättare att avbryta passet utan att behöva sedan behöva gå en lång sträcka med en strulande vad. Hade Nike-Next%-skorna. Kändes bra i fötter och ben under hela passet, tryckte inte på med allt i dag utan höll igen en aning under första varvet. Gåvilan mellan intervallerna blev progressiv, från dryga minuten upp till nästan 2 minuter under andra halvan. Kändes inte som att farten skulle bli så jämn som den blev. Hade ingen koll på klockan utan lät andningen styra. Sömnen är väldigt viktig. Natten till lördagen blev det för lite sömn likadant natten till fredagen. Då hinner inte kroppen återhämta sig riktigt och det är så himla lätt att dra på sig känningar eller skador då.
På eftermiddagen lite övningskörning och den sista grundmålningen på garageväggen, nu återstår färdigmålning sedan får det vara för i år, har gjort östra sidorna på hus och garage sedan, nu är det "bara" norrsidorna kvar, får bli tidigast nästa år, sedan är det lagom att börja om igen på södersidorna, det går runt hela tiden, ett evighetsarbete om man vill.
På kvällen till Spånen och lite blåbärsplockning, betydligt bättre väder och plockning idag, trodde jag inte då det blev runt elljusspåret. fick ihop cirka 6 liter på halvannan timme.
Efter gårdagens intervaller kändes det som en boost i humöret under resten av dagen, det var ett tag sedan denna positiva effekt infann sig. Det är som jag sagt tidigare precis som att hård löpning är en drog för hjärnan, men på ett naturligt sätt. "Problemet" är bara att det inte går att genomföra hårdare löpningspass varje dag, och även om det gick så skulle den positiva effekten förmodligen avta, precis som den gör med andra droger.
Onsdagen 27 juli. En mulen morron. runt 14 grader. Rysslands aggressioner mot i första hand Ukraina men även mot Europa fortsätter med oförminskad styrka. Det görs nålstick mot Europas energiförsörjning som till stor del byggts upp med hjälp av naturgas från Ryssland, i dag ströp man flödet till 20% av det normala. Det blir inte akuta problem i och med det men Europas ambitioner att bygga upp lager med gas går om intet. På det viset kan det bli en väldigt smärtsam upplevelse framåt vintern. Då det behövs stora mängder gas. I bland undrar man hur f-n världens ledare är funtade. Vad är dom vill? Vad ska Putin ta med sig vidare till nästa tillvaro? Vad vill han visa? Detta är EN planet, gränser är nått vi människor har skapat, naturen vet inga gränser. Men även om inte Putin funnits och därmed inte heller detta otroligt meningslösa krig så hade det inte spelat så stor roll för planeten i vilket fall.
Ledarna vi valt har inte lyckats med sitt uppdrag, det beror inte på ovilja, nä, det är mest okunskap om vad som behöver göras och hur verkligheten och naturen ser ut, vill man, av olika anledningar inte ta till sig denna fakta som verkligheten erbjuder via naturen, ja, då blir åtgärderna också helt fel. Om en gryta håller på att koka över och man vill undvika att det fortsätter så blir det inte bättre av att höja värmen under grytan ytterligare. Tyvärr är det så som det verkar vara nu! Eftersom den stora delen av den bestämmande massan inte tycker att det är nått problem med den överkokande grytan så behöver man inte heller göra nått åt det. Det är bara att fortsätta att koka på så länge som det finns energi under grytan. Det blir enklast så.
Under dagen målade jag klart östra sidan av garaget, ska egentligen strykas en gång till men det får vara till nästa år som känslan är nu i alla fall. Efter att både södra och västra sidan av huset hade mer eller mindre uppruttna ändar, efter troligtvis undermåliga underarbeten, inte bara av mig utan ända från husfabriken som 1981 inte brydde sig om att olja in ändarna. Tänk på det gott folk, att olja in ändarna på träet som ska vara närmas marken. Om man inte är noga med ändarna så får man förr eller senare byta hela väggens virke istället för att "bara" måla om. Kände av nacken lite igår, men då höll jag på i över 3 timmar, 2005 när jag målade förra gången kunde jag bara hålla på i cirka 20 minuter innan det var som om nån satt en kniv mellan skulderbladen.
På kvällen såg jag på filmen "True Crime" från 1999 med Clintan, han spelar sin sedvanliga karaktär. Men filmen var bättre denna gången, tror jag såg den för tio år sedan ungefär. Handlar om en felaktigt dödsdömd mans sista dag i livet. Clintan får uppdraget att rapportera om själva avrättningen. Men han anar ugglor i mossen och börjar nysta och gräva i fallet. Han hittar till slut lösningen och ett bevis med det som gör att den dödsdömde i sista sekunden klara livhanken. Filmen har ett bra tempo och lagom svår handling. Clintan navigerar bra genom de olika samhällsproblemen som kommer i hans väg, utan att döma eller moralisera. Hans enda intresse är att få fram sanningen.
På kvällen till gymmet och där blev det cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen.
Torsdagen 28 juli. En solig morron med frisk luft ute, nu är vi inne i en fin period, vädermässigt. Runt 20 grader och fina mornar. Det blev en vacker dag med lite fina stackmoln och runt 23 grader som mest, himmeln var verkligen klarblå idag, beror det på det lite mindre flygandet?
Idag kom "Overshoot day" den dagen på året då vi förbrukat de förnybara resurserna som jorden har att erbjuda oss varje år. Nytt rekord, denna symboliska dag har aldrig nånsin inträffat tidigare. Rekord efter rekord, är det inte fantastiskt med alla dessa rekord som vi människor skapar! Detta rekord är det inget att glädja sig över. Men tyvärr så är våra politiker tondöva och 97% av dem bryr sig inte speciellt mycket, inte om de får välja på ekonomi och klimat i alla fall. Om alla hade levt som oss svenskar så hade dagen infunnit sig 3 april. Om vi levt som Qatar så hade den inträffat redan 10 februari.
På förmiddagen blev det cykel upp till Spånen. Sedan blev det löpning, i går kväll kände jag åter av högervristen, kommer lite hugg i vissa vinklar, brukar hjälpa om jag går med tofflor eller skor där jag får upp hälen en aning. I vilket fall, det kändes inget under dagens löpning. Det blev 5 minuters löpning varvat med 1 minuts gång, efter en lite seg inledning kändes det bättre än väntat med tanke på tisdagens intervaller. Fint väder runt 20 grader. Löpning/Gång 5/1 minut. 10,36km, 5:04-tempo, 137 mp.
Sedan in till Växjö, klippte en yvig jasminbuske hos D, det tog sin lilla tid, framför allt att städa upp efter sig. Sedan åkte vi till Ryttartorpet i Växjö. Denna fina plats som tillhör alla. Tyvärr är Ryttartorpet bara öppet på helgerna, Kan tycka att man borde försöka ha öppet varje dag under sommarlovet, det skulle kunna jobba 4-5 ungdomar här med servering. Det går att fika inomhus också så vädret är inte helt avgörande. Om jag inte hade haft det jobb jag har nu så hade jag verkligen velat vara med och driva verksamhet här. Man skulle kunna utveckla det mer än vad det är idag och kunna hitta samverkan med scouterna. Länka ihop med stora Pene, här finns verkligen möjligheter i framtiden. Miljön och naturen är fantastisk.
När vi satt på bryggan så kom det efter tag en mormor med sitt barnbarn. Efter ett tag började vi prata lite hon var från Tidaholm och berätta om att där tillverkades det fortfarande tändstickor. Jag har hört Tidaholm och det har funnits med som ett samhälle i minnet. Men tror aldrig jag varit där, det är många ställen man aldrig varit på. Skulle vara kul att göra nått kommunprojekt nån gång. Att besöka alla kommuner på nått sätt antingen gåendes eller cyklandes. Tror det skulle passa mig bra om man gjorde det på cykel. Det finns 290 kommuner. Om man gjorde en om dan så skulle det ta ungefär 10 månader, då skulle man undvika december och januari. Utmaningen skulle, som alltid, vara den norra delen, dels för de stora avstånden men också det ojämna vädret, där kan var extremt kallt och mycket snö. De delarna hade man troligen varit tvungen att ta sig an på antingen hösten eller våren. I alla fall, det visade sig att barnbarnet var en lovande hockeyspelare i 14-års åldern, han berättade lite om sin träning och man inser hur otroligt svårt det är att lyckas. Det fordras ett rejält engagemang och intresse. Han tränade varje dag nu på sommaren. Blandade fysträning med konditionsträning. En hockeyspelare ska vara först och främst explosiv och stark, men det måste även finnas en grundkondition för att kunna vara skärpt även i slutet av matcherna.
Fredagen 29 juli. En vacker morron och förmiddag, efter lunch drog det in rätt tunga stackmoln som skymde solen rejält, vi hade först tänkt åka och bada men efter att ha kollat in prognosen så hoppade vi över det och tog en runda ner på stan istället. 22 grader som mest idag. Det var en hög och frisk luft i dag på morronen.
På förmiddagen blev det Växjö runt på cykel. Skönt väder ute, en hel del folk som både cyklade och sprang. det är otroligt vad mycket stora och vackra hus det finns utmed Toftasjön och Helgasjön. Man märker att det finns dom som inte behöver spara på nått. Utanför varje palats står det minst två-tre splitternya lyxbilar och blänker i det vackra solskenet.
På Hissö finns det dock bara ett hus, precis efter brofästet. Men därefter är allt tillgängligt, ingen strandremsa som är reserverad för nån rik människa, det är ändå fantastiskt att inte allt är privatiserat i Sverige. Tänk vad värdefullt det är med all natur som är tillgänglig för alla. Det är nått som är verkligen bra med Sverige, nått som är värt att försvara. Bland annat centerpartiet vill försämra strandskyddet om de fick bestämma helt själva.
På eftermiddagen åkte D och jag ner till stan, tog en promenad i Linnéparken, men vi fick ta en liten omväg, för mitt i promenadstråket satt det ett gäng professionella drinkare. Det var bra i gasen redan vid 16-tiden, det är synd men ett faktum. Det är bara att gå till sig själv, det hade lika gärna kunnat vara jag själv som satt där om livet tagit en annan vändning än vad den en gång gjorde. Likadant när vi klippte häcken på eftermiddagen, när jag var med cykeln för att slänga klippet så mötte jag en man på cykel, grånad som jag, i 65 års-åldern, med ena handen på styret och i den andra handen en burköl. På styret hängde det två med öl välfyllda systembolagspåsar. Dessa skulle säkert under denna dag tömmas på sitt innehåll. Dock hade han kanske precis tagit dagens första för det gick inte speciellt vingligt på cykeln.
Sedan gick vi till Espressohouse efter vi fikat ås satte vi oss på ett ställe i cafét där D brukar sitta när hon fikar själv här i veckorna. Efter ett litet tag sa jag att det säkert är mer kvinnor än män som passerar förbi på storgatan, eftersom det är så mycket affärer överallt. Jag sa till D att vi kunde räkna alla som passerade förbi en viss sträcka på storgatan. Sagt och gjort, jag räknade kvinnorna och hon räknade männen. Vi satte tiden till tio minuter, Det blev ett väldigt jämnt utfall, även om det pendlade upp och ner under tiden som mest skiljde det 10 personer. Resultatet blev 93 män och 92 kvinnor.
Bilden ovan visar ett bor med tillhörande soffor, bordet är fyrkantigt och stort, nu är jag lite dålig på att bedöma exakt, hade behövt ett måttband. Men det är säkert 1,5m långt, i vilket fall som helst så är det så brett att det är precis på gränsen så att det känns som att bordet kan nyttjas av två olika sällskap, oberoende av varandra. Det är rätt intressant, för när vi kom in så föreslog D att vi skulle sitta på ena sidan, trots att den andra sidan var upptagen. För mig kändes det som att det var lite för närma, eller som att bordet "tillhörde" den som redan satt där, oavsett att det var ledigt på andra sidan. Det som är intressant är, var går gränsen i centimeter för när vi tycker att bordet är lagom stort för att det ska kännas tillräckligt privat? Förmodligen har vi olika mått där och sedan beror det nog på vilka/vilken som sitter på andra sidan i relation till den som ska sitta på andra sidan, samt hur mycket folk det är i övrigt på cafét.
Lördagen 30 juli. En väldigt vacker sommardag, med helt perfekta temperaturer och luft. På morronen var det runt 15 grader och klarblå himmel. När löpning påbörjades var det 18 grader och strålande solsken. Det kändes rätt så bra i ben och fötter, lite småsegt i kroppen först 20 minuterna, troligtvis för att det var lite tidigare än vanligt. Höll medvetet igen för att vaden inte skulle reagera som förra veckan. Det blev dock lite fartökning sista 5 km men inte så fort som förra veckan. Hade dessutom Hoka One skorna för första gången på ett så här långt pass. Totalt gick rundan bra och det blev inga känningar efteråt. 10 minuters löpning varvat med 1 minuts gång. Löpning/Gång 10/1 minut. 15,4km, 5:02-tempo, 134mp.
Sedan blev det kusinträff, denna gången var det hos I och H i Vegby, en liten by precis utanför Moheda. Vädret var helt perfekt, nästan lite för varmt på västsidan mot huset, när solen låg på som mest. Det är trevligt att träffa kusinerna med anhöriga, brukar bli en gång om året. Det saknades 3 stycken av de 14 av oss som finns kvar. Från början var vi 17 kusiner. Jag och min bror är de yngsta, sedan är det några som är cirka 10 år äldre än oss, men de flesta är i 70 årsåldern. Nu är vi alla grånade och ärgade av livets gång. Men tycker ändå att alla är levnadsglada och pigga. Hann inte prata med alla i dag heller. Jag tycker det blir lite svårt när det blir så mycket folk. För mig är det alltid lättare när man är två stycken, då får man all uppmärksamhet och uppmärksammar den andre fullständigt också. Då kan det bli lite djupare samtal. För vi har så mycket gemensam historik, så det finns mycket material att ösa ur.
För mig blir alltid dessa kusinträffar emotionella resor in i det förflutna, nästan genast åker jag i den vackra och den mer eller mindre bekymmerslösa världen som det stora huset i Vråen var. Där var en tillvaro helt i sin värld, skyddad från den annars så tuffa världen hemma i uppväxtsamhället Moheda. När vi var här under lov och en del helger så behövde man aldrig oroa sig för om det fanns mat eller trygghet av andra människors närhet, som jag minns det fanns det alltid gott om folk i Vråen. Kusinerna och deras kompisar. Vi lekte mycket och sommardagarna var långa och fyllda med olika äventyr och egengjorda sportaktiviteter. Även om vi inte hade vårt hem där så kände man som att vi var en del av den stora familjen på nått sätt. Under de riktigt unga åren mellan 6 till 12 årsåldern ungefär så fanns alltid A på plats och det var de gångerna det var som allra bäst, vi var båda väldigt intresserade av allt som hade med bollar att göra, eftersom hans bollsinne var bättre än mitt så blev det alltid utmanande att försöka klara att vara på en nästan lika hög nivå. Det var mest fotboll, en mot en, eller rättare sagt så stod en av oss i mål och sedan låtsades den andre att det var motståndare som försökte ta bollen ifrån honom, men det fanns ingen motståndare i verkligheten när man dribblat sig tillräckligt nära målet så avlossade man ett välriktat skott mot den andre som stod i målet, målet bestod av två stenstolpar som stått där sedan långa tider, förr var det stolpar till ett staket, men sedan många år fanns det inget trävirke kvar mellan stolparna och kvar stod dessa grova stenstolpar kvar, runt 15x15 cm grova. Vi låtsades att vi var olika spelare från engelska högsta ligan när vi lekte fotboll. Efter att tipsextra var slut på lördagseftermiddagen så var vi ute och spelade fotboll tills det mörknade.
