Julglädje

I dag borde det varit intervallträning om jag skulle följt mitt schema, men man är ju inte mer än människa?
 I dag har det varit en perfekt fredag hittills, en "superfredag", så skulle det stå om jag varit rubriksättare på Aftonbladet eller någon av de andra oläsbara drakarna som sprider ut massa **** i vår värld. Men denna dagen vill jag verkligen inte tänka på allt dåligt i världen.
 Jag känner mig så tacksam, för allt i här i världen som ger mig så mycket glädje.

Detta året har varit minnesvärt på många sätt, så mycket mörka dagar som tyngt mitt redan så dystra sinne. Jag tycker att jag går omkring med en av dom mörkaste och tungsinta själarna det mesta av min vakna tid. Jag förmörkar så många människors tillvaro med mitt så många gånger buttra sätt. Detta tynger mig och gör att jag känner mig så dålig och otacksam. Jag kämpar på men kommer inte framåt. Jag ber så mycket om ursäkt till alla som jag skadat under året och hoppas på en bättring under det kommande året.

Men som sagt idag, har det varit en sådan otroligt glad dag, sista arbetsdagen för detta året, sista tandläkarbesöket för året. Ett riktigt bra samtal med min chef. En anställningsintervju med en reparatör som om han anställs kommer att ge mig ett helt annat liv på mitt jobb. Innan har jag inte kunnat se något riktigt ljus i min tunnelvandring men nu öppnar det sig så många möjligheter. Jag fylls med så mycket tacksamhet och glädje i mitt inre. Nu finns det helt plötsligt så mycket att kämpa för. Underbar känsla. Som en riktigt boost. En sorts mental turbo som legat outnyttjad i alla år. Som plötsligt antänds och fylls på med riktigt högoktanigt bränsle. Då har jag inte ens nämnt min underbara flickvän som skänkt mig så mycket glädje och klokskap under året. Sen sist men absolut inte minst, min fantastiska dotter. en kopia av mig, både på gott och ont. Men de allra sämsta egenskaperna har någon högre makt evolutionerat bort. Så det finns faktiskt hopp för henne.

Varför skriver jag detta på en löpparblogg? Ja, den frågan är berättigad. Men när sådana här dagar infinner sig gäller det att ta tag i dom och försöka suga ur all glädje och energi som bor därinne. Det känns som om detta är en dag som kanske kommer en gång på tio år. Då kan ni kanske ändå förstå hur glad jag är idag?

Beror detta på löpningen frågar sig den hårt kämpande löparen inom mig? Ja, kanske svarar analytikern och ler lite svagt överlägset som om han visste lite mer än kämpen som springer. Analytikern har inget intresse av ansträngning, i alla fall inte fysisk ansträngning. Jag, vem det nu är? Tror på en kombination av olika saker. Vi är väldigt komplexa varelser som består av så mycket av varje, både av  negativt och positivt laddade organismer. I dag har jag fått uppleva en sällsynt övervikt av det positiva. Tacksamheten över det är enorm och jag kommer länge att leva på denna dag. Jag vill tacka samtliga inblandade i denna mix. Jag bugar mig ödmjukast och ber samtidigt så hemskt mycket om ursäkt för alla jag sårat. Förlåt.