Grållan har gått vidare.

Ja, vår fina katt har gått vidare till katt-himmelen. Efter att blivit allt svagare den sista månaden så gick det inte längre för henne, i söndags så somnade hon in, vi var med henne i ögonblicket då hon tog sitt sista andetag i detta jordeliv. Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle sakna henne så mycket som jag gjort denna veckan. Men det har känts bedrövligt tråkigt att inte ha henne kvar hos oss. En katt med väldigt speciellt sätt. Med stark integritet och vilja men ändå tålmodig. Klok som få och även om jag ville förmänskliga henne så behöll hon sin "kattlighet" hela sitt liv. Många gånger tittade hon på mig med sin genomborrande blick, som att hon ville säga saker till mig. Men jag kunde inte tyda hennes ögon och hon kunde inte prata vårt språk. I sin ungdom var hon väldigt alert och leksen, ville vara med på allt vi gjorde. Hennes stora favorit var att klösa sig nästan sönder och samman i och på lådan där vår plastgran förvarades. Så fort det var dags att ta fram granen så kom hon som ett skott genom huset och blev helt till sig. Det var med stor svårighet som vi kunde plocka fram granen då hon ville krypa ner under granen och in i lådan. Där stannade hon sedan i timmar, gärna med locket stängt så hon kunde gosa in sig i lådan och med jämna mellanrum komma in i klösattacker. Hon hade flera sovplatser hemma, de sista åren var favoriten, soffan, men där fick hon egentligen inte vara. I början gick hon motvilligt ner när jag sa till henne, men de sista åren lyfte hon bara lite slött på huvudet och sov färdigt. 

Jag ville på olika sätt lära henne saker, men det gick inte så bra. Hon hade kattlåda, under de första åren använde hon bara den på riktigt kalla vinterdagar, annars ville hon gå ut och göra både 1 och 2. Men de sista åren blev hon mer bekväm, som snål och lite lat smålänning så ville jag inte att hon skulle använda lådan i "onödan" På sommaren kunde hon väl gå ut i stället? Så när jag fick se att hon var på väg till lådan för att uträtta sina behov så lyfte jag upp henne ur lådan och släppte ut henne i stället. Vad lärde jag henne då? I min enfald trodde jag att hon skulle göra sina behov ute, men så blev det inte med 1:an i alla fall, för nu vågade hon inte gå på lådan, för då riskerade hon bli utslängd, så istället började hon kissa i olika hörn inne i huset. Där fick jag mig en rejäl läxa. Det går att lära katter vad dom inte får göra, men inte vad dom ska göra. Till slut så började hon gå på lådan igen, och därefter sa jag inget till henne. 

De första åren vi bodde i huset fanns hon inte med oss, då hade vi problem med att möss kröp in och sedan upp på vinden, där ställde dom till massa ljud när dom krafsade på ovansidan av innertaket, väldigt irriterande, dom var som mest aktiva på natten också. Vi la ut råttgift, det hjälpte efter ett par dagar men nån gång hann inte musen ut och dog i en vägg, det luktade väldigt illa i 2 veckor efter det. 

Men så en sommar så dök det upp en grå, utmärglad katt, jag tyckte synd om den och kastade till den en skinkbit. Den åt med enorm aptit. Jag tyckte vi kunde behålla katten när den efter någon dag inte ville gå vidare. Men det ville inte dåvarande fru. Därefter följde ett par dagar då jag med enorm energi försökte jaga iväg den. Den sprang iväg in i skogen men ett par timmar senare var den framme vid huset igen och jamade och ville ha mat. Den första veckan vågade hon inte gå in i huset. Men sedan blev den allt djärvare. Till slut så förbarmade sig frun också och sedan dess bodde hon i huset resten av sitt liv. Vi tror hon kom 2007. Alla nätter var hon ute och höll huset rent från möss. Hon hade tillgång till garaget och när det var vinter och kallt ute så var hon där. 

Nu finns det ingen katt som vill in när jag annars varje morron gått till ytterdörren för att släppa in Grållan innan jag gör något annat. Varje gång har hon varit nöjd med det, men flera gånger jamade hon ilskt över att jag inte släppt in henne tidigare. Sedan gick hon direkt till matskålarna för att äta. Därefter slicka sig ren och tvätta sin päls innan hon gick in i vardagsrummet för att sova efter en lång natt ute i verkligheten bland alla andra djur. 

Söndagen 27 juni. Runt 11:30 idag så drog Grållan sin sista suck och lämnade oss i sorg. Det senaste dygnet var hon till synes nästintill livlös. Det var som att hennes själ redan lämnat hennes kropp. Bara andetagen och lite små darrningar i kroppen då och då som visade att hon fortfarande levde. Vi var nära henne så mycket som möjligt sista dygnet. D märkte att det kom ett svagt ljud från Grållan när hon var i hallen, på väg till köket där Grållan var den sista tiden. Grållans annars stängda mun öppnade sig för en liten stund, sedan stängdes den igen och det kom en stor tår från hennes ena öga. Vi höll våra händer på hennes tunna kropp och bara en liten stund efter gick det som en våg genom hennes kropp och alla hennes muskler spändes en sista gång innan hon gjorde sitt sista andetag. Därefter så slappnades kroppen av och hennes andning upphörde. 

Sedan kom S hem, det kändes som Grållan levde lite extra tid bara för att S skull få säga hejdå. Men hon orkade inte riktigt hela vägen. Men S fick ändå ta ett fint farväl när Grållan låg i sin låda i väntan på begravningen. Allt blev lugnt och fin och vi fick alla tre sörja Grållan tillsammans på eftermiddagen. Pratade om allt vi mindes i hennes liv här i huset. På eftermiddagen sken solen allt mer och det blev en väldigt fin kväll. 

Det var lite märkligt när jag skulle gräva Grållans grav. Eftersom hela baksidan varit väldigt svårgrävd förr när jag försökt göra ett hål nånstans så trodde jag att det skulle bli svårt att gräva under eken. Men som om det var nån sorts mening med Grållans sista viloplats så kom det knappt några hinder i vägen. Bara några rötter som utan större svårigheter kunde avlägsnas från hålet. Nu har hon fått en fin plats under eken, där det mestadels är skugga hela dagen, vilket hon gillade. 

Det är blandade känslor som far igenom kroppen, ena stunden känns det som en lättnad att hon äntligen fick slippa ifrån sin trötthet och ålderdom och somna in lugnt och stilla, men sedan kommer det en enorm känsla av saknad och saker som man aldrig mer får vara med om. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så här starkt för en katt. 

Grållan ställde aldrig några mänskliga krav, men hon ställde krav som en katt med stor integritet ska göra. Hon var den av oss som alltid var hemma. Aldrig har man behövt känna sig ensam här. För Grållan har alltid funnits på plats. Hon var fantastisk i all sin kattlighet. Må hon vila i frid, hon kommer att vara saknad av oss för lång tid framöver.   

På kvällen åkte D och jag tillbaka till Växjö, där sprang vi sedan i ett vackert väder, runt 25 grader och bara lätta brisar. 3 km tillsammans. Sedan körde jag cirka 30 minuter löpstyrka efteråt på en solig fotbollsplan i underbart väder. Helat tiden fanns Grållan i tankarna. Att man kan sakna en katt så mycket! Jag har haft många katter i min närhet i livet men aldrig någon som satt så här djupa spår. 

Måndagen 28 juni. Saknaden efter Grållan var enorm nu på morronen, ingen att släppa in i huset efter ännu en natt ute. Matskålarna gapar tomma och ingen ber om att få dom påfyllda. Ingen katt att klappa innan det är dags att gå till jobbet. En märklig känsla av tomhet och tysthet i huset som jag inte känt innan. Huset saknar sitt "kattskrälle". Det här kommer ta sin tid att sörja färdigt. Allt som händer nu är med en känsla av tomhet. Precis som vid andra stora händelser i livet blir det ett för och efter Grållan. Nu är Grållan-epoken över. Allteftersom tiden går kommer hennes åminnelse att bli ljusare och ljusare. Redan nu minns jag med glädje alla stunder vi fått med henne. Katternas katt med sin enorma klokhet och integritet. 

Grållans bortgång fortsätter sätta starka spår, på nått märkligt sätt känns det lika hopplöst som när pappa gick bort. Allt känns försent, det finns ingen väg tillbaka till då Grållan fortfarande var levande och fanns här hemma som en trygghet. Nu är hon inte här mer och det är så ensamt och tyst, hur är det möjligt att sakna en katt så här mycket? 

Började måla en stund på huset efter att åter tagit semestertimmar. Men det var svårt idag. Kände mig helt omotiverad. Tankarna gick till Grållan och ideligen vände jag mig om för att se om hon inte var i närheten ändå. Men det kom ingen katt. Surrande bromsar kring huvudet gjorde inte målningen mer angenäm. Efter lite sms med D så blev det först till gymmet för lite bål och överkroppsstyrka, det var väldigt varmt vid 14-tiden så jag tänkte det var bättre att ta gymmet först och cyklingen därefter. Så fick det bli. Cyklade Lönås-rundan med MTB-cykeln. 25 grader och sol från en nästan klarblå himmel. Men den stora glädje jag kände förra gången fanns inte idag. Spelade Steinmans låtar under hela rundan och om det är nån gång som man tycker dom är extra bra så är det när man är i ett upprivet tillstånd, känslomässigt. Allt blir mer på sin spets i texter och melodier. MTB, Lönåsrundan. 27km, 21km/h.

Tisdagen 29 juni. Grållan är fortfarande borta, precis som att hon snart kommer tillbaka! Men så är det inte. Det finns ingen väg tillbaka. Det finns ingen katt som vill in på morronen, när jag öppnar dörren. Det har det gjort varje morron i 14 år, konstigt och tråkigt. Det står utom allt tvivel att jag inte uppskattade henne tillräckligt när hon fortfarande levde. Både jag och S saknar henne väldigt mycket, jag tror S ännu mer än mig. Även D tycker det är väldigt tråkigt att hon skulle gå bort. Men livet går vidare på nått sätt ändå. 

Extremt varmt idag. Sådan här värme är inte skönt, framför allt inte när man jobbar. Semestern är två veckor bort men lagom till semestern så är det över med både värme och sol. De senaste dagarna har solen bränt bort den mesta grönskan och det är extremt torrt. Påminner alltmer om katastrofen sommaren 2018. Konstig, men lagom verkar inte finnas mer

28-30 grader när jag sprang idag, höll mig i skogen, men det fanns ingen svalka där heller även om det var skuggigt. Det blir väldigt konstig luft i skogen när det är så här stekande, som att det frigörs olika gifter i naturen och att det sammanstrålar i en frän obehaglig lukt. Unket och stillastående. Idag fanns det ingen kraft till någon fart, det blev lugnt och tungt. Sällan jag är omotiverad men idag var det svårt att se någon nytta med det här. Tyvärr är det allt oftare som vi har så här extremt väder. Det är inte många rundor på ett år som det är lagom väder. Antingen för varmt eller blött och blåsigt. Vad är det som händer i vår natur? Spånenmilen, varmt. 10km, 4:51-tempo, 135mp.

Onsdagen 30 juni. Tankarna på Grållan kommer fortfarande rätt hårt men ändå något lindrigare än de senaste dagarna, det ligger som ett filter över tillvaron. I dag kom det äntligen lite regn, Det har regnat mer eller mindre hela dagen, 12-13 mm hittills under dagen, nu vid 18-tiden. 17-18 grader och knappt någon vind. Sverige åkte ur EM, såg inte matchen, det är för sent för mig. Annars hade jag nog kollat. Men intresset är inte alls som det var en gång i tiden. Efter jobbet blev det till gymmet, det var ett tag sedan jag var där på en onsdag. Kändes okej i kroppen. Det var varmt och kvavt inne på gymmet. Körde hela kroppen idag. 

Torsdagen 1 juli. En mulen dag och regn under förmiddagen, runt 10mm under dagen. Sedan uppklarande och soligt på kvällen, det blev varmt och lite kvavt på kvällen. Helt annan luft efter allt regn. Men eftersom det är mitt i sommaren så blir det inte så friskt i luften utan mer tryckande och kvalmigt. Grållan finns i våra tankar om än lite mer nyanserat efter några dagars sörjande. På kvällen blev det till Växjö och sedan löpning, det var fuktigt och varmt, 22 grader. Kroppen kändes hyfsat pigg i allmänhet men det var sega ben. Ökade lite sista km annars rätt lugnt. Svalare i bokskogen. Men i solen rejält varmt och svettigt. Södra Bergundasjön 11,61km. 4:32-tempo. 136mp.

På kvällen blev lite serier, först Svensson Svensson, sedan första avsnittet på 6:e säsongen av "Simma lugnt Larry" Lika skruvat som vanligt, storyn var väldigt finurlig, men tyckte att skådespelarna tappat lite energi. 

Fredagen 2 juli. En mulen dag, men ändå varmt och kvalmigt. När jag cyklade hem från jobbet kom det en rejäl skur som blötte ner mig in i märgen. Det är konstigt, trots att det är varmt så blir man så otroligt nerkyld på så kort tid. Det rensade inte ur luften speciellt mycket. Annars en lugn dag, körde upp det gamla sopskåpet till soptippen. Sedan kollade jag och S på 2 avsnitt av vänner, vi är på andra säsongen och nu såg vi avsnitt 7+8, det var de bästa hittills, nu börjar det hända lite saker. 

Lördagen 3 juli. En vacker förmiddag med strålande solsken. Luften mättad med fukt, nu när vi passerat midsommar och det dessutom kommit en hel del regn de sista dagarna så blir det en helt annan luft, ofta lite tryckande och kvalmigt. Blir inte heller det skarpa ljuset som det kan vara veckorna före midsommar. Började dagens runda vid Växjösjöns badplats. Det var inte så varmt som jag först befarat, runt 20 grader vid start, 23-24 i slutet. Det är rätt mycket skugga runt södra Bergundasjön där jag sprang första 12km, sedan blir det sol i slutet. Kändes bra i benen men pulsen var lördags-hög. Ökade lite i slutet men det svarade inte så bra. Distans Växjö. 15,49km, 4:45-tempo, 138mp.  Efter rundan blev det ett bad, skönt men rätt kallt i vattnet.