Redan i november 2013 fick jag problem med vänsterhälen, en efterhängsen skada som jag fortfarande dras med. Jag kan springa ändå och 7-8 veckors löpvila p.g.a en stressfraktur i högerfoten tidigt i januari läkte inte skadan i vänsterhälen.
Jag har aldrig innan kollat hur många mil jag sprungit under ett år, men ser att många är noga med det, så jag kontrollerade via Garminsidan som jag laddar upp passen på för att se på statistiken. 2014 har jag inte loggat alla passen då en del körts på löpband, men jag har försökt uppskatta så gott det går.
2014 blev det runt 170 mil på 160 pass. Kollade även bakåt några år.
2013 blev det runt 142 mil på 138 pass.
2012 blev det runt 118 mil på 133 pass.
2011 blev det runt 75 mil på 97 pass.
Jag hade lite större ambitioner för 2014 inför året men eftersom jag fick stressfrakturen i högerfoten tidigt i januari så fick jag ett annat fokus. Under vårvintern blev målet och ambitionen att kunna springa Växjöloppet, 10 km, 1 maj under 40 minuter. Det var lite stressande att jag inte kom igång med löpningen förrän i slutet av februari och jag körde mycket alternativt i stället. När väl löpningen kom igång igen så blev det väldigt mycket kvalitetspass. Nästan alla pass var backintervall (6*500 meter) eller (6*1000m banintervall) samt tempopass på runt 10 km i kuperad terräng, dessa tempopass låg på ungefär 4:15-4:20 tempo. Körde löpning varannan dag. Hade problem med min vänsterhäl hela denna perioden innan Växjöloppet. Det påverkade inte löpningen så mycket fast i uppförsbackarna så störde det lite och det blev inte det rätta frånskjutet med vänsterfoten. Körde ett testpass någon vecka innan loppet och kom på 3:52 tempo över 7,5 flacka kilometer. Så det kändes ändå bra rent konditionsmässigt inför loppet. Hade lite velande över vilka skor jag skulle ha under loppet, men till slut så bestämde jag mig för VFF.
Det blev 2 tävlingar i år. Växjöloppet 1 maj, för 6:e året i rad. Inte min bästa tid, men det bästa loppet rent genomförandemässigt. Sprang det loppet i VFF, kändes helt magiskt de första 5 km. Väldigt kontrollerat. Växjöloppet 2014 10km, 39:06.
| 200 meter innan målgång på Växjöloppet 2014, det är jag i vit tröja. Detta är den fasen av loppet då det gör som mest ont. Men samtidigt en underbar känsla då jag vet att snart får jag vila. |
Sedan under sommaren och hösten började jag på med att försöka få koll på andningen. Håller fortfarande på med att hitta former för det och tycker att jag kommit en bit på den vägen.
Musikmilen 2014 10km 39:01 sprang jag med den andningstekniken. Till detta lopp försökte jag inte toppa formen speciellt mycket. Jag gick ner en aning i träningsmängd sista veckan.
När jag summerar löpmängden hamnar den runt 170 mil för 2014, Har inte 100% koll då jag sprungit en del pass på löpband utan klocka men på ett ungefär 170 mil, det är en rätt så bra ökning jämfört med 2013 då jag sprang ungefär 140 mil. Men jag hade velat springa mer än så här men skador och rädsla inför att råka ut för nya skador har gjort mig försiktig.
Det är frustrerande att inte kunna springa så mycket som man vill. Förr om åren fanns inte viljan eller motivationen till löpning, men då var jag aldrig skadad. Nu när jag börjar bli lite äldre finns motivationen till utveckling men i stället så säger kroppen ifrån om det blir för mycket. Det svåra är att hitta balansen mellan både träningsformer och olika sorts pass samt skoval och underlag för löprundorna. Har blivit väldigt lyhörd på kroppens signaler, kanske lite väl lyhörd?
På sikt är jag övertygad om att omställning av löpsteg samt andningstekniken kommer göra mig till en både snabbare och uthålligare löpare. Fast jag måste kryssa med stor noggrannhet mellan alla hinder som dyker upp. Det är väldigt kul att träna och jag mår bra av träningen. Att kunna mäta och jämföra är viktigt för mig. Inte för att mäta mig mot andra utan främst för att kunna följa min egen utveckling. Det går inte spikrakt uppför längre, jag har ju dessutom åldern att ta hänsyn till numera. Men det är också en faktor som gör att jag måste skärpa till mig och bli noggrann. Något som jag slarvat med är mat och dryck. Där finns en del att göra och hämta in. Jag är 5-6 kilo för tung. Men det är svårt att avstå både choklad och öl för att komma ner i rätt vikt. Där någonstans går gränsen mentalt för vad jag klarar. Fast jag har ändå som målsättning att kunna få ner vikten en aning under kommande vår.
Ändå ett bra år tolkar jag det som, trots hälproblemen?
SvaraRaderaJag har skrivit det tidigare men gör det igen, det är spännande med din andning och utveckling av den. Jag är väl inte helt övertygad om att den påverkar resultatet speciellt mycket men fortfarande intressant att följa.
Förstår dig fullständigt när det kommer till vikten, ligger själv på ett par kg för mycket och vet exakt vilka chokladbitar, vilken glass och vilka öl som skulle kunna skalas bort tillsammans med vikten... ...men känner verkligen att det skulle försämra min livskvalitet i stort (även om löpningen säkert skulle gynnas) och därför får det vara.
Önskar dig all framgång 2015.
Tack Anders.
RaderaJa, livet blir lite för "fattigt" om man inte fick äta sin choklad eller dricka sina öl. Det är en fin balansgång.
Men det viktigaste är trots allt att träna, ett gift eller medicin beroende på hur man ser det. En del annat i livet blir lidande. Men på nått sätt så har varje period i livet sina utmaningar och just nu är det träningen i stort som utmanar mig och driver på.
Önskar också dig ett bra träningsår 2015