Fortsatt väldigt varmt, 3 pass löpning.

En mestadels väldigt varm vecka. Några dagar över 30 grader. Natten till i dag lördag kom det dock välbehövligt regn. Det har annars varit en bra vecka på jobbet, känns som att belastningen är lagom för min del. Det är även skönt att slippa stressen från planeringen, särskilt nu när det börjar närma sig semester. Varje år så har den sista veckan innan semestern varit en av de jobbigaste, det är så himla mycket som det ska ordnas med och tänkas ut på förhand, det måste vara uttänkt och klart även för den första perioden efter semestern, det blir ett extra långt spann. När man sedan kommer tillbaka brukar det ta minst 2 veckor innan man är inne i planeringstänket igen, en påfrestande period, åtminstone för mig. Tror inte planering är nått jag borde hållit på med så många år som jag gjorde, men nu blev det så och nu är den tiden förbi och jag tror att jag hamnat mer rätt nu i arbetslivet. 

Löpningen går ner på halvfart nu när det är så varmt, har inte kört nått riktigt hårt pass den sista månaden. När det blir över 20 grader så går jag lätt i "kok" och har det väl kokat över på en runda så blir det bara pannkaka resten av den rundan. 

Det har blivit lite mer cykling de senaste 2 veckorna, det är den finaste tiden just nu när det kommer till cykling, då gör det heller inget om det blir upp mot 30 grader, man får lite vind mot kroppen som svalkar lite och man cyklar ifrån bromsar och flugor, även när det blir lite svettigt. Dessutom så får man så mycket intryck från naturen, och alla dofter från olika blommor och träd.  

Söndagen 26 juni. Ännu en varm dag, cirka 30 grader och mestadels soligt, på förmiddagen cyklade jag åter Växjö runt, inte samma känsla som på midsommarafton, det finns alltid ett stänk av vemod en söndag, spelar ingen roll om det är mitt i sommaren eller på vintern, den där lite dystra känslan sköljer lätt över en. Men det var vackert ute även denna dag, men man ser hur fort sådan här hetta bränner gräs och växter som vi haft de senaste dagarna. Det är dock bra för de som vill bärga hö, sådan här torka är perfekt för det. Men dagens lantbruk tar knappast någon höskörd längre, det allra mesta ensileras och då är man inte så väderberoende för att det ska bli en lyckad bärgning av fodret. cykleturen blev runt 35km, blev dock nått fel så det blev uppdelat på 2 pass med Garmin-klockan. 

Växjö runt, Hybriden. 35km, 18km/h. 94mp.

På eftermiddagen åkte vi till Åby för att bada, en trevlig badplats som mest nyttjas av de som bor i Åby. Lite dålig botten, dyigt, så det blir lätt lite smutsigt i vattnet, men som sagt annars är det en fin badplats. 

Senare på kvällen så blev det cirka 20 minuters löp-styrka, kändes okej i benen.  

Måndagen 27 juni. Fortsatt hett och soligt, 31 grader som mest. Men idag var det mer tryckande värme, när jag cyklade hem på lunchen så var det nästan så jag mådde illa, det blir svårare att andas när det är så här varmt, särskilt innan man vänjer sig. På jobbet fortsatte det med Reman i Alvesta, det finns många produkter att skapa, kanske att en del görs i onödan? Sedan är det många produkter som man inte ens vet att man borde göra redan nu. Utanför kontoret håller ett par killar på med att lägga gatsten på den stora parkeringen, hela dagen har de klarat av att vara därute i denna extrema hetta, i bland undrar man vad en del är gjorda av, jag hade inte klarat en kvart, men dom var där i åtta timmar! 

På kvällen till gymmet, varmt även där, svårt att komma igång och allt känns klibbigt och det är svårt med motivationen och orken. Men till slut så släpper det lite och passet genomförs som vanligt, runt 50 minuter bål och överkroppsstyrka. 

Det dagliga livet bland oss all består av en massor med dilemman, vi kan välja att inte informera oss och då är det inget problem med de olika dilemman vi möter i vårt liv. I dag pratades det mycket om aborträtten, den är numera starkt hotad i USA, världens största demokrati? Den är i USA hotad från högern, den konservativa. Samt att i USA så lierar sig de konservativa med de konservativa kristna. Tillsammans har de i stat efter stat ändrat på aborträtten. I Sverige finns inte hotet så mycket från den kristna högern, den har mjuknat även om dess kärna säkerligen är oförändrad men i den svenska politiska diskursen kan man inte kritisera aborträtten. Men i Sverige finns också ett hot från den islamistiska sidan, som inte finns i USA på samma sätt eftersom den islamistiska falangen är mycket mindre procentuellt sett jämfört med i Sverige. Därför är det kanske inte fel att som MP vilja grundlagsskydda aborträtten? 

Sedan såg jag även på en intressant visning på UR Play, där pratade olika filosofer om identitet och om hur vi som människor alltid valt att kategorisera oss, precis som djuren också måste göra för att överleva. De menade att vi som djuren måste dela in saker och ting i grupper, som att vi måste dela in saker som är ätliga respektive oätliga. Men till skillnad från djuren så har vi utvecklat ett språk som gör att vi dessutom kan nyansera och göra kategoriseringen mycket mer förfinad, på både gott och ont. 

Tisdagen 28 juni. Betydligt svalare idag, samt lite regn under natten och förmiddagen, 4mm. På jobbet fortsatte arbetet med att göra produkter, idag blev det lite klurigt och krångligt när vi skulle försöka förenkla produkter och själva upplägget för att på ett smidigt sätt kunna identifiera urläggen, får vi se om det kommer upp nån bra lösning så småningom, som det ser ut nu blir det omständligt och krångligt. 

 På eftermiddagen klarnade det upp och under dagens löpning var det åter soligt och det blev väldigt varmt, termometern visade 20 grader, men det kändes betydligt mer under första halvan i solskenet, tog det rätt lugn och undvek värmeklubban, Kändes helt okej i kropp och ben, men tempot som sagt rätt modest i förhållande till pulsen, under andra halvan var det förmodligen "värmepuls" 

Halvkuperad distans Alvesta. 11,37km, 4:32-tempo, 147mp. 

Onsdagen 29 juni. En vacker dag, med lite mer behagliga temperaturer, runt 24 grader. Fortsatt jobb med regler och produkter i Reman, det nya kontrollrummet i hyvleriet börjar ta form, ljust och fint blir det, fönster åt 3 håll, visserligen ingen utsikt på naturen, men det är ju ett kontrollrum i ett hyvleri, så man kan inte begära mer än så här. 

På kvällen blev det en fin cykelrunda. söder om Alvesta, det är väldigt vackert på landsbygden och bönderna håller den väldigt levande, på varje möjlig äng och åker så odlas det eller så går det nötkreatur eller hästar som betar. Det verkar som det är mer betande djur söderut från Alvesta än vad är norrut. Men det kanske bara är en känsla. 

 

Torsdagen 30 juni. Ännu en varm dag, runt 26 grader som mest. Soligt fram till lunch sedan kom det lite moln och höll ner tempen lite. Fortsatte med regler, kom på en sak med hållfastheten, får vi se om det blir nån nytta med det? På eftermiddagen till Växjö, hade bokad tid hos polisen för pass. 10-11 veckors väntan på det. Ja, det blir nog bra med det, har ju ingen förestående utlandsresa närmaste tiden mig veterligen. 

Runt 26 grader vid 16-tiden, cyklade till Badplatsen vid Växjösjöns östra sida. Sedan sprang jag Växjö-åttan. När jag kom tillbaka var det väldigt skönt med ett dopp. Fördelen med det, förutom den direkta svalkan, är att man inte eftersvettas sedan. Annars kändes det bättre än väntat i kroppen, värmen till trots, varvade 7 minuters löpning med 1 minut gång, det var nog helt rätt i dag, för att undvika att gå i kok. Löpning/Gång Växjö. 7/1 minut. 8,15km, 4:38-tempo, 138mp.

Fredagen 1 juli. en väldigt varm dag, mulet under förmiddagen men sedan klarnade det delvis upp. Efter lunch så blev det tryckande varmt, utanför Ica i Alvesta, på den heta asfalten var det nästintill olidligt varmt. 28 grader på termometern, men det var varmare än så i centrum, säkert en bra bit över 30, ingen vind heller så det gjorde det än mer kvavt och besvärligt. 

Idag kunde jag för en av de första gångerna hjälpa till med Reman på ett systersågverk. En av de första gångerna som någon frågade mig om råd, det kändes bra att kunna hjälpa till med ett problem. 

Innan är det jag som hittat lite olika saker som varit föremål för förbättringar. Det är alltid tråkigt att komma med pekpinnar eller påskina att man kan göra saker på ett annat sätt. Det är bara att gå till sig själv, helst vill man alltid vara den som gör allt rätt. Men nu på äldre dagar så tycker jag inte att det gör nått om nån kommer till mig och visar att att jag gjort saker på ett lite felaktigt sätt. Särskilt när yngre personer kommer med sina vinklar på saker och ting, det är nästan skönt på nått konstigt sätt när man blir överbevisad. Om man bara lyssnar till andra så kan man även lära sig saker, trots att åldern är över 50. Det som är så bra med unga människor är deras äkthet och renhet, samt en många gånger smittande entusiasm som tyvärr annars lätt vissnar när man blir äldre. Det är så ofta man ser otroligt rika och "framgångsrika" äldre män bli helt blasé och passé, det är tragiskt att se när de fortfarande tror att de kan leva på meriter som är flera decennier gamla. Som nån gammal hockeylegend sa; Man är aldrig bättre än sitt senaste byte, slut citat. det ligger mycket i det. Det kommer hela tiden nya stjärnor som vill visa sina förmågor, sådan är naturens och livets gång, varken vi vill eller inte. Det är bara att acceptera och försöka att stötta ungdomen, även om det vissa gånger tar emot. 

På eftermiddagen in till Växjö, sedan åkte D och jag till en badplats vid Sandsbro, Helgasjön. Det var mycket folk och det hördes ett ständigt dån och tjut från riksvägen bara ett hundratal meter därifrån, all denna trafik! Ja, så är det i jämmerdalen, det var i alla fall skönt att svalka sig en stund, vattnet kändes fräscht, sandbottnen gjorde att den annars så ofta förkommande dyiga och smutsiga upplevelsen av att bada i våra insjöar aldrig infann sig idag. 

Lördagen 2 juli. Det kom runt 25mm regn under natten och ett omslag till svalare väder. Det var en frisk känsla i luften när jag startade dagens löpning strax efter 10 på förmiddagen. Runt 20 grader mitt på dagen. Det kändes lite tungt under dagens löpning, fick inget gratis idag, ändå hade jag Saucony speed. Nackdelen att köra alla pass med lätta skor är att den lätta känslan till slut försvinner, därför är det bättre om man kan varva med lite tyngre skor i bland, men det tar emot de flesta gångerna att ta på sig de tunga skorna. Har sprungit 60 mil nu ungefär med det senaste paret speed. Kanske att effekten börjar avta också, detta är det tredje paret och det går illa åt skorna på grusunderlag, även om jag sätter på ny silvertejp varje runda så kommer det upp stenar ibland i hälpartiet. Klockan hade en av sina sämre dagar och missade 500 meter. Löpning/Gång 10/1 minut. Växjö. 15,4km. 4:51-tempo, 133mp.

Midsommar och 3 pass löpning i värme.

Nu har värmen kommit även till oss, efter par veckors rejäl värmebölja i de södra delarna av Europa så kom värmen även till Sverige, nu under midsommarhelgen har det varit riktig hetta, under midsommardagen visade termometern över 30 grader här i Växjö. Undrar hur ofta det är så här fint väder en hel midsommarhelg?

Löpningen blir lidande i denna hetta. jag måste ta det lugnt för att inte gå i kok. Kör jag på för hårt och framför allt, om jag gör det tidigt i passet jag då kokar det över och det blir precis som att kroppen går in i nödläge och då är det bara till att sänka farten rejält och ta sig hem med hög puls och låg fart. Men om jag däremot kan hålla mig på rätt sida med pulsen, genom att sänka farten rejält, ja då funkar det och det finns till och med krafter kvar till lite lätt fartökning. 

Hade en fantastiskt fin cykelrunda tidigt på midsommaraftons morron, cyklade Växjö runt rundan, i princip. På cykeln, får man verkligen allt, dofterna och alla synintryck som svämmar över i den av de vackraste tider på året. Allt står i full blom, om nån vecka så kommer det börja att vissna så sakteliga. Men naturen i midsommartid bryr sig inte om kommande dagar, den lever för idag och den sparar inte på nått. Det är naturens fest och alla som vill är inbjudna till att njuta av dess enorma prakt. 

 Söndagen 19 juni. En mulen dag och på morronen kom det lite regn, 16 grader som varmast, senare på kvällen klarnade det upp. Efter lunch tog jag Hybridcykeln till Alvesta, vilade sedan lite och efter lite fika och ett avsnitt av Vänner så cyklade jag tillbaka, tog en annan väg tillbaka till Växjö, totalt lite över 5 mil cykling idag, kändes okej i benen, men tog det väldigt lugnt. medelfart på 19km/h och runt 100 i medelpuls. Hur kommer det sig att det är så lite kritik eller snack om alla olika motoraktiviteter runt om i både Sverige och världen, det är precis som att detta nöje inte har med klimatförändringarna att göra? jag förstår tjusningen med det och jag har i unga år, med stort intresse, följt Formel 1 cirkusen. Men det var innan jag blev medveten om klimatets stora utmaningar. Nu känns denna form av tävling så förlegad och vi måste på nått sätt hitta på andra sätt att mäta våra krafter. Motorsport tillhör det förgångna och framtidens dom kommer inte vara mild. 

 Cykling, Växjö-Alvesta. 23km, 20km/h. 101mp                                                                             Cykling, Alvesta-Växjö. 32km, 19km/h. 94mp.

Måndagen 20 juni. En rätt fin morron, resten av dagen sol varvat med korta regnskurar, runt 20 grader. Fortsatte med Remans produkter, fick reda på att jag gjort en del missar. Förstod inte riktigt först vad det var som blivit fel men P förklarade bra och till slut så förstod jag vad som blivit utelämnat, hoppas att den biten ska sitta framöver. På kvällen till gymmet, där blev det sedan cirka 40 minuter bål och överkroppsstyrka. Kändes okej.

Tisdagen 21 juni. En strålande vacker sommarsolståndsdag, tyvärr tillbringades den mestadels inomhus i ett mörkt kontor, så är det med livet och det är mycket som är bra med det, men visst gör det ont ända in i själen när man inte känner att man kan välja att vara ute i den vackra naturen en sådan här dag, nu när allt står i sin prakt. Det blev dock löpning på kvällen, men det var varmt, över 22 grader och trots att jag valde att springa i skogen uppe vid Spånen samt att ta det lugnt så kom ändå "värmeklubban" efter 6-7 km, då gick det tungt, det känns nästan som om man helt plötsligt ska bära på 10kg extra, pulsen rusar i taket, trots att andningen knappt är ansträngd så tar benen stopp och det är bara till att slå av på tempot och "lufsa" hem. För varje gång det händer, varje år, så ifrågasätter jag nyttan med dessa löppass i värme, är det bra eller inte? Kanske att man ska satsa på korta intervaller i stället dessa heta dagar. Hade det inte varit för att jag sprang i den skuggiga skogen så hade klubban kommit ännu tidigare. Verkningsgraden på solen är låg i skogen, det är på några ställen på denna rundan som den är framme i ett par minuter och då kände jag genast att det höll på att koka över i både huvud och kropp. Jaja det är som det är och man får inte dra några växlar av sådana här pass, det är bara att acceptera läget och anpassa farten efter det givna läget. Cykel till och från Spånen. 

 Kuperad distans Spånen. 10,36km, 4:36-tempo, 151 mp. 

Onsdagen 22 juni. En mulen dag, 18 grader som mest, det kom några få droppar regn också, men väldigt lite. Annars en lugn dag. På kvällen blev det ingen träning, klippte färdigt häcken i stället, det blir som träning ändå, särskilt för ryggen.

Torsdagen 23 juni. En mulen morron och förmiddag, sedan klarnade det upp lagom till lunch, på eftermiddagen var det sol från en mer eller mindre klarblå himmel, 22 grader som varmast. På eftermiddagen till Växjö, hämtade en säng, fram och tillbaka från Norremark till Teleborg, inte så mycket trafik som befarat, det var bara vid sandsbrorondellen som det var lite köer, det gick bra till slut, men det var precis att vi fick upp sängen vid trappen. V var med och hjälpte till, jag hade inte klarat det själv upp för trappen. Vid 16:30-tiden blev det löpning, var inte så sugen idag, varmt, runt 22 grader och var lite seg i benen. Första halvan gick rätt trögt och jag hade dessutom druckit kaffe och ätit lite glass bara någon timme innan så det var inte optimal uppladdning. Men strax efter 6-7 km så släppte det och det blev klart bättre känsla i både ben och kropp, trots värmen. Det var bara att tack och ta emot, i den sista långa uppförsbacken blev det rätt tufft, men ändå under kontroll. Varvade 7 minuters löpning med 1 minuts gång. Löpning/Gång 7/1 minut Växjö. 10,43km, 4:54-tempo. 131mp.

Midsommarafton 24 juni. En helt fantastisk midsommarafton, strålande solsken från en klarblå himmel hela dagen, nästan lite väl varmt på altanen när vi intog lunchen, men sedan när vi kom fram till Tolgs badplats fläktade det från sydväst, det svalkade rejält eftersom Asasjön ligger väster om badplatsen. 

Steg upp vid halvsjutiden idag och kom i väg med cykeln runt halvåtta på morronen, det blev en väldigt fin runda i strålande solsken, tog det lugnt och det var en njutning hela rundan. Alla dofter och vackra blommor, fina ställen, det finns fantastiska hus utmed Helgasjön, särskilt mellan Evedal och Hissö, där de ligger utmed sjön på ena sidan, det området byggdes säkerligen innan det fanns strandskydd, för här går tomterna ända ner i sjön. Det finns ett väldigt fint ställe på Hissö, som ännu så länge tillhör oss alla, det finns bara ett enda hus på Hissö och det ligger precis efter bron som leder ut på den vackra ön. Det fina stället på nordöstra sidan av Hissö är som hämtat ur en reklamkatalog från en strand där man vill locka turister till att komma, men här har ingen mänsklig hand varit och skapat denna lilla pärla, det är naturen själv som gjort detta mästerverk. 

Det stod en bil parkerad där, men det var inga andra på plats, men efter en kvart dök det upp ett par med hund, det var deras bil. Här ska man vara tidigt på dagen, helst redan vid soluppgången, i alla fall när det är en solig sommardag, då är det obeskrivligt vackert och skönt i denna lilla vik. 

Efter cirka 20 minuter i solskenet cyklade jag vidare mot Ryttartorpet, förbi vackra ängar och betande kossor och kalvar, tyvärr en allt ovanligare syn runt omkring i landskapet. Det saknas betande djur runt omkring oss. De är mycket viktigare än vad vi trott eller kunnat ana för den biologiska mångfalden, när dom betar och omvandlar gräset till mjölk så gör dom samtidigt en väldigt viktig naturvårdande insats på ängar där det inte går att odla nått annat. De håller landskapet öppet och deras gödsling bidrar till mängder med olika insekters uppehälle som i sin tur ger fåglarna mat, allt hänger ihop. Tar man bort betande djur ur landskapet så bryter man till slut denna viktiga kedja och det växer igen överallt och det blir till slut bara mörka, sterila granskogar överallt, som kanske är bra för ekonomin, men som är förödande för allt annat som också behövs på denna planet. 

Det som är bra med Växjö, är att det finns massor med små projekt för att bevara denna så viktiga mångfald och varierande natur, det finns verkligen i tänket nu. Det är betande kossor och får på en hel del ställen. runt om på kommunens marker. Det är cirka 4mil runt Växjö, om man följer cykelleden och den går i princip i Växjös utkanter, överallt möts av en lummig miljö och natur. 

Men här har man inte riktigt förstått att man inte behöver klippa hela gräsmattan. Denna enorma gräsyta, kanske Växjös största sammanhängande? Den ligger framför ett huvudkontor som påstår att man gör allt som står i dess makt för att bevara den biologiska mångfalden, det döljer man verkligen bra framför sitt pråliga kontor. Här finns det en hel del saker som skulle kunna göras på ett annorlunda sätt, både innan och utanför dess väggar och våningar, kanske mest på den översta våningen, men det är inte säkert att det finns nån mottagare där? 

Sedan kom D hit till Växjö och vi åt en fin lunch tillsammans, det var väldigt gott, efter ett tag började det bli allt varmare på baksidan, trots parasollet, det sög i kropp och själ efter att komma till vatten och efter ett tag kom vi iväg. Även om det tar cirka 45 minuter att köra till Tolg, så är det oftast alltid värt det. 

Här blev det sedan årets första bad för min del, termometern som finns vid bryggan visade 21 grader, men innan man kom i med hela kroppen kändes det mer som tio grader. Men som alltid, efter tag kändes skönt i vattnet. 

Midsommardagen 25 juni. Väldigt varmt, tidigt på dagen, runt 25 grader redan vid halvtio tiden när det var dags för löpning. Det blev en lugn runda, kändes bra i ben och fötter, första milen kändes inte så varm heller, i skydd av skogen skugga. Sedan blev det rejält varmt runt Växjösjön, svalkade bara svagt när vinden svepte in över sjön. Pulsen relativt låg i förhållande till värmen, var bara sista 3-4 km som det verkligen kändes varmt. Löpning/Gång 10/1minut Växjö. 15,32km, 5:11-tempo, 131mp.

Senare på dagen steg tempen ytterligare, det blev runt 30 grader när det var som varmast. Även idag åkte vi till Tolgs badplats, det fanns lite mon på himmelen idag, runt hälften av tiden så skymdes solen av moln, men för min del var det bara skönt, precis som igår så fläktade det skönt med vindat som svepte in över sjön. Runt 45 personer på badplatsen. Mestadels barnfamiljer, tror de flesta har sommarstugor här i Tolg eller är fastboende. Det tyder på det eftersom de flesta bara stannar halvannan timme. Jag badade även i dag, 20,5 visade termometern idag. Det var skönt med badet, det svalkade av rejält. 

 

"Gratis" kollektivtrafik. 3 pass löpning, varav 2 lite tuffare pass.

Jag har funderat på en sak som på sikt skulle vara bra både för klimat och befolkning och som på ett rättvist sätt skulle främja kollektivt transporterande framöver. Man skulle börja med att göra all kollektiv stadstrafik helt "gratis". Detta skulle i första hand finansieras av att man införde ett betalsystem för alla bilar som körde inom stadsgränsen. Med den kommande nya 5-G-tekniken kan man på ett relativt enkelt sätt hålla koll på alla bilar som färdas inom ett område. Då skulle det utgå en en taxa på varje kilometer man kör innanför bestämda stadsgränser, ingen hög avgift men ändå tillräcklig för att finansiera den kollektiva busstrafiken. Detta skulle verkligen vara ett starkt incitament för att låta bilen stå och istället utnyttja den kollektiva trafiken. Om man verkligen vill göra denna ändring rättvis så skulle avgiften för att köra bil inom stadsgränserna vara utformade så att de med mycket ekonomiska resurser skulle betala lite mer än de andra. Man skulle kunna utforma det så att de med höga kapitalinkomster skulle betala mest, därefter skulle det utgå från inkomster från arbete, de med högst inkomster ska betala mest, sedan allt lägre avgifter med fallande inkomster. Då blir det ett system som till en viss del utjämnar de alldeles för stora ekonomiska orättvisorna i samhället. 

Som det är nu så har Växjö låtit 80-åringar och äldre åka gratis, det är i och för sig behjärtansvärt men alldeles för liten insats. Det minskar inte den onödiga biltrafiken någonting, ett tandlöst beslut om man bryr sig om framtidens klimatutmaningar.   

Veckan efter en studentvecka, den blir med en konstig, tom känsla, samtidigt som vardagens trygghet åter tränger sig på med alla sina bekanta men lite småtråkiga saker som måste göras, så är det som att det är något i intensiteten i förra veckans görande som på nått ambivalent sätt ändå saknas. För samtidigt som det var väldigt jobbigt med allt som behövde fixas in i det sista som inte var så roligt, så var det även väldigt mycket starka känslor som kom fram, som man ibland inte ens tror att man längre har inom sig. Det är just dessa starka känslor som är så spännande att genomleva. Men samtidigt kräver dom massor med energi. Det är så med alla ovanliga och starka upplevelser, det finns alltid en upp och en nersida. Ofta är uppsidan väldigt härlig, men den är kortvarig och med den följer alltid en lång och plågsam tid både före och efter som man inte vill ha. 

Det är tyvärr så lätt att man väljer den bekväma, lugna men samtidigt lite småtråkiga vägskälet här i livet. Tror mycket handlar om hur mycket energi man besitter inom sig. 

På jobbet har det varit en bra vecka, det är intressant med det nya Rema-systemet och det finns väldigt mycket nytt att lära sig, det ska bli intressant framöver, hoppas även att dessa kunskaper ska kunna omsättas till andra så att det blir bra för andra också, vi får se hur det utvecklas framöver. 

En lite småtragisk bild som blir allt vanligare på vår landsbygd, en vacker stengärdsgård som omfattar en tät skog. Där fanns det en gång i tiden en åkerlapp. Det var våra förfäder som i sitt anletes svett slet sig sönder och samman för att skapa dessa små åkerlappar, stengärdsgårdarna är det starkaste beviset på det. Tyvärr så respekterar vi det dåligt och numera är det återbeskogat, på just denna tidigare åkerlapp är det lite lövbuskar närmast gärdsgården men strax innanför växer det tät granskog. 

   

Söndagen 12 juni. En fin morron och förmiddag, men framåt lunch mörknade det i väster och sedan kom det en rejäl skur. Senare på kvällen blev det åter rätt soligt, 19 grader som mest. Det är konstigt, det pratas nästan dagligen om hur illa ställt det är med att nå de olika uppsatta klimatmålen, ändå är det kaos på Arlandas utrikesterminal, fullt med ressugna svenskar som inte verkat ha lyssnat, eller som inte bryr sig? Likadant är det med 7 av 8 politiska partier, när ekonomin blev pressad, ja ,då var det inte så viktigt med de olika beskattningarna som gjorts på drivmedel de senaste åren. Det visar bara hur tragiskt det är ställt här i världen. För om det hade varit den högsta prioriteten med klimatet, före alla andra saker i samhället, ja, då hade man inte ens tänkt tanken, att sänka skatterna på fossila drivmedel, inte heller hade miljöpartiet haft 2,9% i opinionsmätningarna. Jag vet inte om det är svenskarnas totala ignorans om klimatförändringarna eller om det är för att miljöpartiet har sådan dålig politik som gör att intresset är så totalt i botten? Hur kan det vara så att ekonomin har blivit den högsta naturlagen? Det är bara nått människan skapat, men naturen bryr sig inte om våran ekonomi, det spelar ingen roll hur många nollor det är efter alla olika siffror vi skapat. Naturen lever sitt liv oberoende av våra olika sifferkombinationer. Men den naturen påverkas väldigt mycket på hur vi lever våra liv, på hur vi överutnyttjar resurserna som naturen ger oss varje år. När vi gräver upp allt fossilt bränsle och sedan eldar upp det och förgiftar atmosfären med olika föroreningar i vår jakt på allt mer ekonomi, till vilken nytta. För hur ska vi förklara för kommande generationer att vi tyckte att det var viktigare med fortsatt ekonomisk tillväxt i stället för att visa någon som helst hänsyn för vår känsliga planet och dess sårbara ekosystem?

Efter skurarna blev det först en lugn cykelrunda runt de 3 Växjösjöarna, därefter cirka 20 minuters löp-styrka. Det var fint väder och runt 18 grader. Väldigt grönt ute och fullt med olika växter som står i full blomning. Cykling Hybriden, Växjö. 19km, 20km/h. 98mp.

Måndagen 13 juni. En regnig morron sedan uppehåll, på eftermiddagen kom solen tillsammans med vinden från väst. 16 grader som mest. Nu går vi in i de 2 ljusaste veckorna på året, det märks nu. ljuset är skarpt och även på kvällen finns skarpheten kvar. Det brukar vara så runt midsommar, sedan mjuknar ljuset igen ett par veckor efter sommarsolståndet. Det är ljust vid dessa skarpa skiften i årstiderna som man blir varse om hur väldigt fort tiden går och även om man inte vill inse det så märker man allt tydligare att tiden på denna vackra planet är begränsad för den mänskliga kroppen och sinnet, om inte det framkallar lite ångest så vet jag inte vad. Finns det fortfarande oupptäckta glädjeämnen som inte är upprepningar av redan upplevda saker? Ja, det måste man nog åtminstone inbilla sig för att göra livet så meningsfullt som möjligt. Om inte annat så får man se till att försöka få andra att hitta glädje i sina liv. 

På jobbet var det möte och efter det blev det lite småkaos, när jag insåg att de ville att jag ska byta kontorsplats, till en helt annan avdelning och dessutom delat rum. Det var jag inte alls inställd på, eller intresserad av. Det är bra som det är nu, jag sitter närmast dom som är viktigast för vår gemensamma utveckling, jag tyckte inte det var värt att byta. Jag har flyttat massor med gånger, tycker det räcker nu, i alla fall för tillfället. 

På kvällen till gymmet, där blev det cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej med tanke på att det var nästan 2 veckor sedan sista gympasset.

Tisdagen 14 juni. En rätt solig dag, men lite blåsigt, runt 19 grader som mest. Fortsatt arbete med Reman, hade nästan glömt hur det funkade med vissa grejer efter förra veckans frånvaro. Men till slut så kom det tillbaka, lite i alla fall. Det nya kontorsbygget kommer inte bli bra för min del. Det rummet jag haft innan har haft bra utsikt över en korridor, så man ser på ett ungefär i alla fall vilka personer som kommer och går. Men fortsättningsvis kommer jag inte se ett smack åt varken ena eller andra hållet, det kommer bli en stor vägg precis utanför min dörr och genom fönstret syns heller inget eftersom häcken har växt över sina gränser och det är bara en skymt av himmelen eller molnen i fortsättningen, det var synd att det skulle bli det priset man skulle få betala för att få ha kvar sin plats. Det finns bara förlorare i denna soppa. De som har bestämt detta drabbas inte, precis som det brukar vara när beslut ska tas. 

På kvällen cykel till Spånen via gymmet, där blev det sedan löpning i det kuperade spåret. Det var 19 grader och sol, varmt för min del. Kändes helt okej första halvan, sedan kom värmen och satte ner förmågan rejält, det blev tungt och pulsen blev hög och farten sjönk. Kändes inte tungt i andningen men benen rätt sega idag. Kuperad distans Spånen. 10,37km, 4:32-tempo, 151mp.  

Onsdagen 15 juni. En hyfsat solig dag, typisk sommardag med lätta sommarmoln som tidvis skymde solen. 19 grader som mest. Fortsatt arbete med att lägga upp nya produkter i Rema-system. Gjorde en ny produkt idag, för att ha koll på om det kommer bitar med tillfällig djup vankant, kan var olika mekaniska skador som blir falskt detekterade. Men för att få in denna funktion i hela systemet så tog det hela förmiddagen, vissa saker är lite svårarbetade i detta system, jämfört med det gamla systemet. Men när det väl är gjort så finns det bra underlag för statistik. 

På kvällen till gymmet, där blev det sedan cirka 40 minuters bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. 

Sedan lite övningskörning med S, vi körde på småvägar norrut, cirka 11km, det var så fint ute på landet med all grönska och betande kor på steniga ängar. Efter bilkörningen, tog jag samma runda med cykeln i det vackra vädret, cirka 11km. 

Torsdagen 16 juni, en mulen morron runt 14 grader. Sedan blev det soligt och fint resten av dagen, dryga 20 grader på eftermiddagen. I går var det åter kaos och käbbel i riksdagen, efter det väldigt jämna läget mellan blocken så är det en evig strid om att försöka ge den andra sidan tjuvnyp hela tiden, tänk om all den energin som läggs på dessa barnsliga saker istället hade lagts på reell politik i stället. Det verkar som de inte kommer ihåg vilka de företräder? Nu blev det ingen budget som gick igenom överhuvudtaget, har tydligen aldrig hänt innan. Allt detta kokar ner för ett par hundralappar hit eller dit till pensionärerna. Det fanns ju en pensionsgrupp som skulle behandla dessa frågor men nu har det lyfts upp till att bli en budgetfråga. Jag tycker inte att den ena eller den andra sidan har rätt eller fel, det är bara så tramsigt. 

För att råda bot på det låsta läget så borde man höja riksdagsspärren rejält, kanske upp till 8%, då skulle man få mindre partier i riksdagen och därmed mindre kohandel mellan de olika partierna. Nu har det varit mer eller mindre låst i över 8 år, allt sedan SD kom in i riksdagen och de andra partierna inte kunnat förhålla sig till dem på ett nyktert sätt. SD har gått höger ut i de ekonomiska frågorna och då har det blivit väldigt tydligt att de tillhör den högra sidan tillsammans med M,KD, och i viss mån L. Centern har den senaste tiden också tagit ställning, de lutar mer åt vänstersidan, men det kommer ändå inte att funka att ha dom i samma vänsterblock som Vänstern, de står extremt långt ifrån varandra i de ekonomiska frågorna. I de ekonomiska frågorna så är Centern och Vänstern så långt ifrån varandra som det bara går i den svenska politiska kontexten. Hur sossarna ska få det att funka förstår jag inte? Som det är nu med alla småpartierna så blir politiken väldigt urvattnad och de små partierna får alldeles för stor makt i förhållande till deras storlek. 

Om vänstersidans senaste budgetförslag ska gå igenom denna gången hänger på en enskild politisk vilde, om denna vilde lägger ner eller säger nej så blir det lotten som avgör hur Sverige ska styras den närmaste tiden!

På kvällen till Växjö, där blev det löpning, 7 minuter löpning varvat med 1 minuts gång. det var soligt och runt 20 grader. Kändes bättre än väntat, var lite trött i vaderna igår kväll och krampade lite också under natten, men lagom till dagens löpning kändes bra. Benen piggare än vad de brukar vara på torsdagarna. Blev runt Växjösjön och Trummen. Löpning/Gång Växjö. 10,43, 4:41-tempo, 137mp.

Fredagen 17 juni. En väldigt vacker morron i mitten av juni. Då rycker och sliter det i kropp och knopp, jag vill vara ute i naturen, på en lugn lång cykelrunda ute på landsbygden. Känna dofterna och lyssna på fågelsång samtidigt som man saktar tar sig runt på de ensliga vägarna, där det dyker upp det ena vackra stället efter det andra. Rätt vad det är så dyker det upp en vacker sjö, där någon placerat en eller bord precis vid en liten strand. Denna bänk står så att vem som helst får begagna den och njuta av den fina utsikten. Det är sådan små vänliga gester som är typiskt svenskt för mig. Att någon eller några anstränger sig för att många ska kunna njuta en kort stund. Det var sådana gemensamma projekt som byggde upp föreningslivet en gång i tiden, många människors frivilliga insatser. Det känns tyvärr som att den biten av samhället håller på att försvinna alltmer. Men det kanske kommer tillbaka, för samhällets sammanhållnings skull om inte annat. 

Framåt lunch drog det in lite moln, men fortsatt varmt, 22 grader som mest. Började på att klippa den gamla, lite smått risiga häcken hemmavid. Sedan kollade jag och S på två avsnitt av Vänner, det är i början på säsong 7 och den har börjat riktigt bra. 

Sedan in till Växjö, det går några minuter snabbare nu när man slipper köra in i stan, men den nya vägen har gott om ställen där farten går ner rejält, det är bra men lite småirriterande, på det viset märker man att man besitter en dubbelmoral. Man vill att det ska göras insatser för vår miljö och för vårt klimat, men när man själv drabbas av av förseningar och väntande så blir man irriterad, trots att man vet att dessa insatser är gjorda för att det ska bli bra för alla på lång sikt. 

På kvällen blev det sedan en film, både D och jag var trötta så det blev en redan sedan innan sedd film, Runaway Bride, en småtrevlig komedi. Jag somnade strax innan slutet, inte för att filmen var tråkig utan mer för att jag var trött. 

Lördagen 18 juni. En mulen morron, det var friskt i luften efter nattens regn, inga stora mängder som föll, dryga 2mm. Det blev en fin löprunda i den väldigt kuperade Fyllerydsskogen, först 6km cykeltur för att komma på plats, det är bra med denna uppvärmning, det blir en helt annan känsla i kroppen under löprundan när jag innan cyklat i cirka 20 minuter inför. Tog det lugnt i dag, kändes helt okej i benen under första halvan, som vanligt kom tröttheten efter cirka 8-9km, därefter blir det extremt kuperat och det är omöjligt att bli väldigt trött, spelar ingen roll om tempot är lågt, backarna suger musten ur benen och kroppen. Ska försöka få till ett tisdagspass här nån gång, och trycka på lite hårdare, bara för att se om det går att komma under 4:30 tempo på totalen på denna rundan. Runt 20 grader och halvklart. 

Distans Fyllerydsskogen. 12,21km, 4:43-tempo, 139mp.

Studentvecka och ett pass löpning.

En väldigt annorlunda och oförglömlig vecka. Den började i moll och lite småstressande eftersom jag på måndagen kände att det var en förkylning på gång. Nej, inte nu, tänkte jag. Med tanke på att det var dotterns studentvecka, och med allt som fortfarande fanns kvar att fixa innan det var dags för den stora dagen. Jaja, bara det stannar vid en förkylning? D hade fått sin lite lättare förkylning förra fredagen, och om jag inte blev sämre än henne så skulle det ändå gå att hantera allt det som stod på schemat. Under D:s inrådan så stannade jag hemma från jobbet under tisdagen, och nu i efterhand så var det förmodligen ett klokt beslut, för då kunde jag sova nån timme längre och kroppen fick den välbehövliga vilan. För på tisdagskvällen kände jag mig betydligt bättre och det var bara på onsdagsförmiddagen som det kändes lite som liknade en lättare förkylning, sedan försvann det under resten av veckan. 

Det blev dock ingen träning mellan måndagen och torsdagen. Det var först på fredagen som det blev en cykelrunda och på lördagen körde jag ett bra löppass. 

Hela studentdagen blev helt fantastisk, för min del helt perfekt. Det saknades inget och allt gick som det var tänkt, till och med bättre än så. Man blir så tacksam och ödmjuk för alla människor som vill väl och som hjälper till när det behövs en extra hand. Ett stort tack till alla som gjorde dotterns student till den speciella och fantastiska dag som man vill att det ska bli. Ända sedan hennes första skoldag har själva studentdagen legat som ett långt borta satt mål. Det är dit det ska bära om allt går bra. De sista åren har jag tänkt på själva studentmottagningen, hur i hela världen ska det gå till att fixa nått sånt. Särskilt orolig för sådana saker har jag blivit när man varit på andras mottagningar, när man sett hur otroligt fint alla ordnat allt. Långt över min förmåga. Men med D:s hjälp så blev det en väldigt fin mottagning även för oss. Inte så pråligt eller storslaget men det blev ändå fint och alla var nöjda och glada. Tänk att ett par timmars firande ska föranleda så mycket tankeverksamhet. Jag kan inte och vill inte räkna alla timmar som jag tänkt på just denna dagen, men att det utan tvekan är minst ett par hundra timmar det är allt säkert det. Jag märkte tidigt att S har nått speciellt. Hon har mycket potential i sitt medvetande, men det hjälper inte om man inte kan omsätta det i verkligheten eller få det ur sig på nått sätt. De första åren gick bra men redan 4:e klass började det strula, det var stökigt och oroligt i klassen, väldigt dåligt organiserat och läraren verkade inte helt införstådd med att det var jobbigt för S med den stökiga miljön. Det gick så långt att hon lagom till sportlovet i femte klass, efter mycket problem halvannat år, till slut vägrade gå tillbaka. Jag fick hämta hem henne efter en väldigt stökig dag och när jag kom till skolan var det för mig ett fullständigt kaos i klassrummet, men läraren och stödresursen jobbade på som vanligt, för dom var det en helt normal dag, för mig och S var det outhärdligt. Jag hade inte klarat 5 minuter i den miljön. 

Då fick S till slut byta skola och i resten av 5 och 6:an gick hon på en väldigt bra ideellt driven skola utanför Moheda. Hela högstadiet gick hon sedan i Moheda, hon ville under inga villkor gå i Alvesta, trots att det är där vi bor. Det får sina konsekvenser, fördelen var att det var en mycket bättre skola i Moheda, men det blir svårt att spontanträffa kompisar om man inte bor på samma ort. Första terminen var väldigt jobbig för henne, det var många gånger som jag fick hämta henne för att hon inte orkade igenom hela dagen, men efter att ha vilat nån dag så fick hon nya krafter och tog sig igenom vecka för vecka. Under 8:an fortsatte det gå trögt. Men med väldigt bra hjälp av sin engelskalärare och en fantastisk rektor och kurator, samt en Bup-kurator ordnades det ett krismöte, där gick vi igenom punkt för punkt, saker som S inte fixade och saker kom upp på bordet och vi gjorde tillsammans en handlingsplan. Bland annat så ordnades det så att hon inte behövde gå ända till centrum i Alvesta för att hoppa på bussen, 2,5km enkel promenad. Bara en sån sak gjorde att hon fick gå upp över en timme tidigare än alla andra. Har man redan andra utmaningar så blir det inte bättre av det. Det ändrades även på andra saker, som idrott och hur hon skulle arbeta i olika grupparbeten och så vidare. Detta enda men så viktiga möte blev helt avgörande för den fortsatta högstadietiden. Både jag och S minns med värme den fantastiske engelskaläraren som verkligen utmanade och stöttade henne under alla dessa åren, utan honom hade det aldrig gått så bra som det till slut gjorde. Det gick så bra att S till och med fick ett stipendium på sin avslutningsdag i nian. 

Under gymnasietiden fanns det också dagar med speciella utmaningar, men det var inte som under högstadietiden. Det var dock en tung period i mitten av avslutningsåret, men med hjälp och stöd av skolan så fixade S till slut även det och i vissa ämnen blev det väldigt bra. Ett stort grattis till henne. Nu väntar nya utmaningar och glädjeämnen när hon ska ut i den vuxna verkligheten, men först lite ledighet och vila.

 

 

Söndagen 5 juni. En väldigt vacker försommardag, sol från en klarblå himmel hela dagen. 23 grader som varmast. Det blev fortsatt pysslande i trädgården i Växjö. På eftermiddagen till handelsområdet för att köpa lite mer blommor och lite andra småsaker. Där träffade vi B och B, det var ett sammanträffande, träffade deras som igår. Är det inte märkligt hur det kan bli i bland. Det kan gå år mellan gångerna sen, rätt vad det är så träffas man nästan hela familjen inom loppet av två dagar, är det inte konstigt? 

Efter att vi varit på inköpsrunda i diverse olika affärer i det strålande solskenet så åkte vi hem via den nya Bäckaslövsesplanaden som efter 2,5 års byggande äntligen blivit färdig. Det är 3 rondeller som saktar ner farten, det finns knappt några anslutande vägar just nu i dessa rondeller, men det är förberedelse inför ännu mer bostäder i Växjö. Denna väg kommer att förenkla när man kommer från motorvägen och ska köra mot Teleborg och lasarettet, det finns en detalj som inte blev så bra, enligt mig. Det är att trafiken från esplanaden som ska söderut till Teleborg, måste in i den enfiliga rondellen. Där är det redan nu köer, det skulle istället blivit en avfart direkt från esplanaden ett par hundra meter innan rondellen direkt in på Söderleden. Det hade inte bara förenklat den passagen, det hade även avlastat den tungt trafikerade söderrondellen.

Efter ytterligare lite trädgårdsarbete blev det en fin cykelrunda runt de tre Växjösjöarna, fantastisk miljö och natur. Det är bara hoppas att det inte byggs sönder i framtiden. Det måste få finnas plats för natur också. Allt måste inte kapitaliseras, kan tänka mig att det finns många, långa, giriga fingrar som vill tjäna pengar på bostäder nära vattnet. Det räcker väl med att de redan har tagit delar av Helgasjöns egentliga allmänna strandgemenskap. Hur kan det var rätt att en person eller familj, ska få stänga ute resten av befolkningen? Vissa saker tillhör alla, naturen och dess fina vattenhål är definitivt några av de saker som det borde vara förbjudet att kapitalisera på. 

Måndagen 6 juni. En mulen dag, runt 20 grader och framåt kvällen kom det lite regn. D blev lite förkyld i fredags. I dag började jag också känna så smått, inte så mycket på förmiddagen, var nere till med cykel  och kände mig lite svag i benen, men trodde först att det berodde på helgens träning. Men sen på eftermiddagen så kände jag att det var på riktigt. En förkylning som var på gång. 

Under eftermiddagen var vi i Linnéparken och kollade på nationaldagsfirandet, Borgmästare Frank, höll tal och delade ut diplom till olika personer runt om i stan som gjort berömvärda insatser i samhället. Det bjöds på sång också. En blåsorkester i bakgrunden som spelade fint. Tolstoy var där och sjöng, en imponerande röst. Sedan var det dags för flaggutdelning till "nya" svenska medborgare. D fick sitt medborgarskap för 2 år sedan men i pandemins spår har det inte varit möjligt att dela ut några flaggor. Så det var säkert mellan 50-100 personer som skulle få sina flaggor. Regnet hängde i luften och i söder kunde man se hur de mörka molnen närmade sig. Men under firandet höll det uppe.

På kvällen åkte jag hem till Alvesta, kände mig inte så pigg och gick och lade mig rätt tidigt.

Tisdagen 7 juni. Mestadels mulet och någon enstaka regnskur från lunch. Runt 20 grader. Stannade hemma och sov lite längre på morronen, kände mig ändå hyfsat pigg under dagen, hade det varit under åren då jag höll på med planering så hade jag definitivt gått till jobbet, men nu är det andra förutsättningar och nu när jag är lite äldre så behöver jag inte suga ut de sista krafterna varje dag. Blev lugnt hemma, lyssnade på radio och rensade ogräs, det var lagom aktivitet denna dagen. Känner mig inte riktigt förkyld men det är nått i kroppen, för så fort man går på lite så märks det att det inte är den rätta kraften i kroppen, träning, framför allt löpning är uteslutet en sådan här dag, förr om åren så tränade jag med förkylning så länge jag var feberfri, men det gör jag inte längre, det brukar bara förlänga förkylningarna. 

På kvällen blev det en fin promenad uppe vid Spånen, gick förbi ridstallet sedan ända ut mot den hårt trafikerade väg 25, det är ett ständigt dån av bilar och lastbilar. Oljudet från vägen hörs kilometervis, så var man än befinner sig i Spånenområdet så ligger det som ett störande brus. Kan tänka mig att en människa som levde innan oljerevolutionen hade blivit satt i ett svårt chocktillstånd i detta oväsen, men vi "moderna" människor är impregnerade med det ständiga trafikbruset. det är så starkt så att det ändrat kvittrandet hos mer och mer av Talgoxebeståndet, nu är det högt, irriterande, enstavigt och vasst läte, nästan som Tjii, Tjii, Tjii, detta läte har dom börjat med bara för att bryta igenom bruset som människor och dess görande och handlande skapar. I vilket fall, man går utmed väg 25 ett hundratal meter, faktiskt på Sigfridsleden, som i sin förlängning går genom hela Sverige och ända ner till Spanien, som en del i pilgrimsvandringen som man kan göra om man har tid och lust till det. Ska man gå hela, så krävs det gott om både lust och tid.

Onsdagen 9 juni. En mestadels mulen dag, det kom nån enstaka kort skur också. Runt 17 grader. Var hemma på förmiddagen, kände av förkylning bara lite och då mest precis när jag steg upp. Kan nästan tänka mig att det inte är en "riktig" förkylning utan känner att det är som en förkylningsblåsa i halsen och ibland har jag känt mig som att det är på väg att bryta ut och ibland känner man sig lite hängig bara nån dag eller så. Förhoppningsvis är det så denna gången, nu när det är lite hektiskt både hit och dit denna veckan. Det blev ett möte med jobbet, via teams för min del, skulle vara 30 minuter men det blev över 2 timmar. Efter att i flera dagar tänkt på hur det ska vara på studenten så kändes alla siffror, regler och kolumner plötsligt helt främmande, det tar tid att åter gå in i den siffer-världen. Till slut så lossnade det lite under mötets gång och jag hängde med en del i alla fall. Men det är inte samma att ha möte via en dator, när man inte ser dom andra så är det svårt att veta när man kan prata, det är så otroligt lätt att man går in och avbryter nån annan och så stoppar det upp för ingen av de som tänkt säga nått vet om det är dom som ska prata eller om man ska vänta lite, och så uppstår det ett litet för långt uppehåll, eftersom de flesta inte vill vara den som avbryter. Till slut så kommer det igång igen, men då blir det ofta så att båda eller till och med en tredje person bryter sig in. 

På eftermiddagen till Växjö med smörgåstårtorna och några små björkar och lite andra småsaker,  och väl där blåste jag och V lite ballonger som sedan delvis sattes upp, vi vet ju inte om det behöver blåsas på nytt under torsdagen. Sedan hämtade jag D och vi hämtade upp lite saker på stan.

Torsdagen 10 juni. Det blev en väldigt fin dag till slut, molnen hängde tunga över Växjö vissa stunder men det kom aldrig något regn. Det var S studentdag idag, en väldigt speciell dag som kommer finnas kvar i oss alla närmast inblandade under resten av våra liv. Förberedelserna har pågått i flera månader om man räknar in de första spadtagen i den ogräsbemängda rabatten tidigt i våras. Sedan har det målats, grävts, skurats, putsats och inhandlats allt från ballonger till parasoll och stolar. Inbjudningar har skickats och en stilla nervositet ligger över arrangemanget under hela tiden. Hur ska det gå? det är så många saker som kan gå fel. 

Det är som Studenten det har en likhet med Växjöloppet, varje år vid en exakt, förutbestämd tidpunkt, exakt på sekunden, går startskottet till Växjöloppet precis som när dörrarna öppnas upp och studenterna ska springa ut ur Katedralskolan. Det är en given punkt som inget kan ändra på. Man kan inte skjuta upp just den tidpunkten som en enskild människa, jag kan inte säga till Växjöloppets arrangörer att jag inte känner mig i tillräckligt bra form, tror ni att vi kan vänta ett par veckor till innan starten går, för då kanske jag har kommit i rätt form? Det funkar inte på det viset. Det gör att det blir en stress och press, men också förväntan och längtan, på en och samma gång. Det blir så definitivt ett före och ett efter själva händelsen. 

Det som man innan gått och tänkt på och oroats över blir efteråt en liten bagatell, men även om man vet om det innan, att just de här små sakerna som man förbereder och tänker på massor med gånger så kan man inte tänka på samma sätt som man tänker på det efter själva händelsen. Hade man kunnat det så hade mycket negativa tankar sparats till ett annat tillfälle. 

Hela denna studentveckan har varit otroligt speciell för min del och även för S och D, som att leva i en film, surrealistiskt, och som att allt var förutbestämt, som att det bara har varit följa med i händelseflödet, den ena saken efter den andra har ramlat på plats i precis rätt tillfälle. Sömnen har varit orolig och knapp den senaste tiden, som väl är så har jag somnat lätt och sovit djupt ett par timmar i alla fall. Men strax efter 3 eller 4 på nätterna så har jag vaknat och sedan har det varit svårt att somna om. 

På morronen så satte S och jag oss i bilen och sedan körde vi till Växjö och där skulle S på Champagnefrukost, medan jag skulle hämta tårta och sedan köra till D och sätta upp de sista detaljerna i bostaden och trädgården. Sedan ner till stan igen redan vid 10:30 tiden för att försäkra sig om parkeringsplats. Vädret var då precis lagom varmt, runt 18 grader och solen bröt igenom. Jag gick sedan till Linnéparken och satte mig en stund för att vänta på D och V för en gemensam lunch, redan då kände jag en svag mental trötthet, och då hade dagen knappt börjat! jag gick åter igen, för kanske tusende gången, igenom hur det skulle bli under dagen, i vilken ordning vi skulle göra saker, vad som skulle kunna gå fel, tänk om det börjar regna? Tänk om D stukar foten? Tänk om S dricker för mycket under frukosten och sedan inte orkar hela dagen? Tänk om bilen inte startar? Tänk om batteriet i mobilen tar slut, innan jag tagit kort, tänk om S skylt kollapsar? Tänk om vi kommer för sent till utspringet, dom väntar inte på oss i så fall? Tänk om S inte hittar oss efter utspringet, tänk om kylskåpet skulle gå sönder och all mat bli förstörd. Tänk om, tänk om, tänk om, tänk om, tänk om......  Så skulle hjärnan kunna gå på men det infann sig på nått konstigt sätt ett lugn inom mig igår. 

Nu var den stora dagen här och den kommer aldrig att komma tillbaka, vi har gjort allt vi kunnat för att det ska bli så bra som möjligt, tänk i stället på allt det fina och roliga som vi ska få vara med om, en inre glädje infann sig i bröstet och strax efter ringde V och sa att de var på väg. Sedan åt vi en fin lunch i Domkyrkans restaurang, vid 12:40 gick vi sedan upp mot Katedral för att se på när A, S kusin, skulle springa ut. Vi kom lite sent för att få bra platser, men till slut så hittade vi fram till A föräldrar och syskon. Det var en fantastisk upplevelse att få se alla ungdomars glädje när de sprang ut. 

 Efter det så gick vi ner mot stan igen, det var bara halvannan timme kvar till S utsläpp, så det var inte lönt att åka hem och riskera den fina parkeringsplatsen. Vi stannade åter vid kyrkan och tog en fika och pratade en del om A utspring. Vilket tryck det var, så otroligt mycket glädje i luften hos alla, som ett koncentrat som samlats i en liten del i Växjö, nu skulle detta koncentrat spridas ut i olika delar av Växjö under dagen och kvällen. När det sipprar ut under dagen och kvällen så märks det i hela centrum, det tutas och skriks, den ena lyxbilen efter den andra kör omkring med nybakade studenter och den ordinarie trafiken stoppas upp för ett par timmar, för den som inte tänkt på det i förhand, eller tvunget måste in i stan under denna tid, sitter nog i sin bil och tänker allt annat än fina tankar under det till synes oändliga tåget av glada och firande studenter. Nu när man för första gången själv är en del av hela arrangemanget så tycker man att det inte gör nått om det går lite trögt i trafiken. Men förr om åren när man står utanför, ja då är det ett helt annat synsätt. 

Men så är det här i livet. Det finns alltid olika perspektiv på olika saker som utspelar sig i en stad. Det var så tydligt när jag så en gammal, trött och sliten kvinna som sakta snirklade sig förbi massorna med firande anhöriga på väg till sin troligen dagliga lilla inköpsrunda med hjälp av sin rullator. För henne var detta vilken dag som helst, bara med den skillnaden att det gick ännu trögare att ta sig till affären än vad det brukar göra, när hon skulle förbi de täta leden människor som stod i hennes väg. Hon tittade inte upp eller saktade ner för att se vad som hände, hon var inte en del i detta firande, men kanske hon varit det nån gång i sitt liv, kanske hon har barn eller barnbarn som gjort samma resa en gång i tiden, vad vet vi om det? Men just idag hade hon ett annat fokus. 

Efter fikat så gick vi upp till Katedralskolan igen, denna gången i god tid, 40 minuter innan utsläppet. S skulle springa ut 15:00. Det var varmt och kvavt i luften, runt 20 grader, men det kändes som 30 bland alla människor som stod packade som sillar i ivern om att få en bra plats. 

 Vid 15:00 så sprang S och hennes kompisar ut, samma procedur som A hade haft 2 timmar innan. Minst lika mycket folk denna gången också. Det var väldigt häftigt att se, men ingen av oss kunde se S på läktaren, vi blev oroliga efter flera minuters sökande med blickarna, tänk om nått hänt under dagen så att hon inte var med? Till slut såg dock V henne, hon stod skymd bakom några andra. Det sjöngs och hoppades under cirka 5-10 minuter innan det var dags för studenterna att träffa sina anhöriga.

Det blev ett starkt, känslomässigt möte med S, så fint och härligt att se henne så glad. Det var väldigt roligt att V också var med under hela dagen. 

Efter utspringet så var det dags för S och hennes skola att promenera ner mot stortorget under poliseskort, där skulle det sedan åkas på lastbilsflak på stadens gator till allmänhetens beskådande. 

Efter utspringet så vände D och V hemåt för att förbereda för studentmottagningen, jag gick åter ner till stan, började bli trött och varm, ville komma in nånstans och dricka lite kaffe och ta det lite lugnt en stund, men det var inte tid för det ännu. Vid 15:40 tiden kom kortegen ner mot domkyrkan, kan förhoppningsvis ses i videon ovan. Därefter mot stortorget där alla lastbilsflaken, ett för varje klass, skulle fyllas med elever. 

Det var ett jäkla väsen, basen i högtalarna på lastbilsflaken var uppskruvad på max, det dunkade i marken runtomkring. Det var alldeles för högt för mina gamla öron, men för studenterna var det inga problem, de brydde sig inte om det, snarare tvärtom. Det dansades och sjöngs under upplastningsfasen, det var kul att se all denna glädje, en hel del drack annat än vatten, men om det varit på min tid hade det varit rejält mycket mer fylla, det känns och verkar som att det dricks betydligt mindre bland ungdomarna nuförtiden. 

När lastbilarna, fyllda med tjoande studenter så tog jag mig bort till Broqvist café för lite mer kaffe. Det var skönt att få sätta sig ner en stund och bara ta det lite lugn, men det dröjde inte mer än nån minut sedan kom lastbilskortegen förbi, då var det åter dags för tjo och tjim i ytterligare 10 minuter. 

Kortegen höll på i cirka 45 minuter innan de åter var på stortorget, under tiden gick den övriga trafiken i stan väldigt trögt. Under tiden gick jag tillbaka till bilen och hämtade skylten så att S skulle se mig. Det stod ett hundratal lyxbilar och sportbilar uppradade på stortorget fint prydda med flaggor och ballonger för att köra hem en del av studenterna. En kort stund begrundade jag det faktum att jag inte fixat till det med en lite lyxigare transport hem men det gick över rätt snabbt. Det viktiga är att komma hem tryggt och säkert. 

Sedan var det dags för ett sista avsked med klassen innan var och en skulle hem till sina respektive familjer. S var alldeles genomsvettig och trött men ändå inte helt slutkörd, det fanns fortfarande kraft kvar i hennes kropp. 

Därefter åkte vi till Teleborg, nu började nästa avsnitt av dagen och kvällen. Det är otroligt hur en intensiv en dag kan vara. Finns det någon mer intensiv dag än en studentdag, det är olika ritualer från tidig morron till sen kväll, från den ena aktiviteten till den andra, det finns under dagen ingen tid att känna efter hur det känns eller mås. Det är bara att köra på i ett till synes evigt schema med olika saker som ska göras. Det är inte enbart för studenterna som det är intensivt, även föräldrarna får vara med på en sällan skådad intensitet som sträcker sig över hela dagen också. Efter månaders förberedelser kokar det ner till denna extremt koncentrerade dag, som med lätthet skulle kunna göras under en veckas tid utan att det skulle kännas långtråkigt, är det konstigt om man som lite dryga 50-åring känner lite lätt trötthet innan själva mottagningen ens börjat? 

I vilket fall, nu var det bara att vänta på gästerna, K var redan på plats när vi kom, hon hjälpte till med de sista förberedelserna och hade gjort en fantastiskt god bål, eller egentligen två sorter, en utan och en med alkohol. jag tyckte nog den utan smakade lite bättre men det var nått speciellt även med den som det var alkohol i, den höll jag mig till resten av kvällen, och det var väldigt gott och det hjälpte till att hålla uppe energin under själva festen. Det blev en väldigt bra fest. På förhand hade vi räknat med att gästerna skulle komma lite pö om pö. Men det visade sig att all kom nästan samtidigt, det var bara S kompis N som kom lite senare. Totalt blev vi 18 personer, Vi hade egentligen bara plats för 10 personer utomhus, där vi trodde att ingen skulle vila sitta, men det visade sig att alla ville börja med att sitta ute i det väldigt fina vädret, runt 20 grader och inga vindar. Vi hade tur med vädret. Men som man säger, finns det hjärterum så finns det stjärterum. Det blev bra och gästerna verkade i alla fall ha trevligt och maten räckte precis lagom, det blev lite över till grannarna också, även till dagens lunch. S var pigg och glad hela kvällen och tyckte att det blev en väldigt bra dag. Alla var nöjda och glada. Tänk all oro man lagt ner på förhand, kanske inte helt i onödan men till 99% i alla fall. Allt löser sig, det är en viktig lärdom att ta med sig in i framtiden. Det var väldigt skönt att sedan sitta ner och bara vara i stunden, först med K,S,D och jag, vi pratade om kvällen och vi var alla både trötta men ändå glada och tacksamma, S var så glad över allt och satt och njöt av att återigen gå igenom alla sina fina presenter. En sådan här dag med så väldigt många avgörande - aldrig mer än en gång förekomna - moment, som inte kan göras om, blir så väldigt speciell. Man får inte en andra chans. Då blir känslan efteråt, när allt gått bra, så väldigt mycket starkare. Det ges bara ett tillfälle, vissa saker är på det viset.  

Man kan inte annat än var väldigt tacksam för att allt blev så fint denna studentdag, för min enda dotter. Hon har verkligen kämpat för att ta sig ända hit i livet, det har varit en tidvis väldigt brant uppförsbacke och det har gått ner i diket också vid vissa tillfällen, men hon har alltid tagit sig upp på vägen igen, tack vare fantastiska människor som kommit och hjälpt till, både lärare och rektorer och kuratorer som ställt upp och visat att allt inte handlar om pengar. Det finns väldigt mycket vänlighet och godhet bland många människor.  

Fredagen 10 juni. En mulen morron och dag, solen försökte att bryta igenom men orkade inte riktigt, runt 16 grader som mest. Jag kom i säng efter midnatt, vaknade med huvudvärk, det var kanske inte så konstigt med tanke på gårdagen väldigt häftiga och intensiva dag, det var verkligen dagen efter känsla idag, allt gick segt och sakta, huvudet har varit segt som kola och efter en hel vecka utan träning så känns det som kroppen inte mår bra och är fylld med gifter som inte kommer ut genom träning. Sista passet var i söndags, och sedan dessa har jag inte ansträngt kroppen nånting, en väldigt speciell och fin vecka, men för kroppen är det inte helt perfekt. Den är så van vid att användas och när oron kommer in i kroppen så blir det alltid bättre efter ett ursköljande träningspass. Det behöver inte vara hårt, bara så att svettningen kommer igång, då rensar det ur systemen och allt blir återställt till en bra nivå. Men på förmiddagen idag, fanns det inte nån större lust till träning, huvudvärken var för stark. Men jag kände ändå att det var just träning som skulle var receptet som löste upp huvudvärken, men det fick anstå till eftermiddagen. Först var det avslutning för S i Domkyrkan, det ville vi gärna följa med och se på. Det blev en trevlig stund.

Nu var den stora festen över och det kändes konstigt, en tomhet kom krypande, men ändå inte riktigt helt tom känsla, det fanns fortfarande kvar spår av i hjärnan, framtidens kommande frågor och utmaningar låg fortfarande som dis och gjorde sig ännu inga besvär, det var fortsatt studenten som kom upp i tankarna, men nu blandade med lätt huvudvärk och stor trötthet i både tanke och kropp. Hade ett stort behov att bara få komma ut och cykla eller springa, få min mentala dusch så att jag fick bort olustkänslorna och huvudvärken, jag skulle kanske inte öppnat den där sista ölen sent på kvällen? Men i efterklokhetens kranka blekhet fattas det många fantastiskt rationella beslut, det lilla problemet med det är att då är det för sent med kloka bestämmanden. 

När vi lämnat lite saker i Alvesta så åkte vi tillbaka till Växjö. Sedan blev det en skön cykelrunda runt de 3 sjöarna här i Växjö. Mulet och runt 16-17 grader. Det kändes helt okej i kroppen. Väldigt skönt att åter få använda kroppen lite och få känna fysisk trötthet. Hybriden, runt Växjösjöarna. 17km, 20km/h. 97mp.  

Lördagen 11 juni. En solig till halvklar förmiddag, blev en löp-runda, med tanke på att jag inte sprungit sedan förra lördagen så varvade jag löpning med gång, lite kortare intervall än vanligt, det blev 5 minuter löpning varvat med 1 minut gång. Kroppen kändes helt okej och tempot blev högre än en vanlig lördag. Kände lite stramhet i högervaden i slutet, men inget som störde själva löpningen. Runt 18 grader och mestadels soligt. Löpning/gång 5/1 minut, Växjö. 11,28km, 4:49-tempo, 141 mp.

När man varit utan träning och framför allt löpning under en period, det behöver inte vara mer än som i mitt fall denna veckan, ja då inser man hur otroligt viktig del av livet som löpning är. Att få känna hur kroppen efter någon km börjar få igång svettningen och det känns lätt, jag rör mig framåt och känner inget större motstånd. Det är när man kommer in i sitt lagom-tempo, ett tempo där man anstränger sig men fortfarande inte så mycket att andningen blir ansträngd eller att det gör ont nånstans i kroppen. Man har krafter kvar till att prata och kan ta in naturen och omgivningarna, ja då kommer den här härliga känslan av flyt. Du är i rörelse men utan att det känns jobbigt. Det är en underbar känsla. För att komma till denna känsla måste kroppen vänjas under lång tid, jag tror det är därför som den största delen av befolkningen inte kan förstå att man kan springa för sitt eget nöjes skull. Men tro mig det kan man och till och med så stor glädje att det blir till ett grundläggande behov, som mat, värme och sömn. När man väl är i träning så tänker man inte på det. Men när man inte är i träning, ja då är det med väldigt stor saknad och nästan sorg när man inser, nä; det blir ingen löpning i dag heller.