4 pass löpning, 2 med lite fart. Mer kuperad löpning nu.

Vikten är ett ständigt återkommande tema i löpar-livet. Upp till 40-årsåldern kunde jag i princip äta allt och i obegränsade mängder, vilket passade mig bra. I uppväxtåren hände det ibland att det inte fanns mat alla gånger och det var otrevligt att behöva gå och lägga sig hungrig eller att inte kunna äta sig mätt. Så sedan jag kunnat bestämma själv och kunnat handla när jag vill så har det aldrig saknats mat. Men efter 40 så går det inte äta hur mycket och vad som helst utan att gå upp i vikt, det spelar ingen roll att jag tränar mycket, vikten går upp i vilket fall. Numera är jag noga med maten på vardagarna men "slarvar" på helgerna med både öl och sötsaker som jag annars undviker i veckorna.  

 Men som jag så många gånger tagit upp här så måste man leva också. Om livet hela tiden ska vara en kamp utan njutningar så blir det outhärdligt till slut. Det viktiga är i vilket fall att man mår bra och att livet fungerar i stort. Jag är tacksam för att jag kan springa även om det gör lite ont både här och där i bland. Det är under löppassen som man verkligen känner livet i kroppen. Hur ont det kan göra i slutet av en intervall då hela kroppen skriker: STANNA, men nånstans, djupt därinne i huvudet har man redan bestämt hur långt just denna intervallen ska vara, allt har ett slut, även en jobbig intervall. Sedan kommer belöningen efteråt, det kan dröja flera timmar, men till slut kommer den där goa känslan av avslappning och en kropp som återhämtar sig i lugn och ro. 

 Söndagen 21 mars. En vacker dag, men lite blåsig, runt 8 grader när det var som varmast. I dag var det S 18-års-dag. D och jag firade henne på eftermiddagen, det var trevligt, sedan kollade vi på två avsnitt av "Brooklyn nine-nine" det var S önskemål. Hennes favoritserie, den var helt okej. På kvällen till Växjö, och där blev det lite löpning i det lite kyliga med vackra vädret. Det blåste en måttlig vind från nord-väst. 

Första 3 km med D, därefter sista 7km själv. Det var sega ben idag. Gårdagens löpning hade satt sina spår. 

Distans Växjö, delvis med D. 10,10km, 5:59-tempo, 107mp. Därefter cirka 16 minuters löpstyrka på trötta ben. 

Måndagen 22 mars. En väldigt vacker soluppgång, med en rosa-skimrande himmel, molnen var formerade som täta mjuka vågor, som på ett hav, tyvärr hade jag inte mobilen med mig på den dagliga men alltför korta morronrundan strax efter uppstigandet vid 05:30. Runt -2 grader. Morronen började med avlivning av ovälkomna myror, ett tiotal innan promenaden och minst lika många efter promenaden. Det började förra torsdagen, vi trodde att dom följt med en halvrutten clementin, som ICA-handlaren eventuellt, i så fall smart, gömt undan bland de riktiga. Intet ont anande, stressade människor hinner inte alltid kolla på varje frukt. Men det är klart att det är bättre för ICA-handlaren att kunderna slänger hans dåliga frukter efter de har handlat än att han själv ska behöva göra det. I vilket fall, när vi skulle slänga resterna av den dåliga clementinen tillsammans med skalen, så fanns det säkert 10 myror under skalen. Vi trodde först att myrorna följt med den dåliga clementinen, men så var nog inte fallet. För nu har det gått 10 dagar och det kommer nya myror med ojämna mellanrum. Det går inte se var dom kommer ifrån heller, egentligen skulle man vara kall och listig och ligga och se på deras framfart och följa med dom på deras vandring i lägenheten, rätt vad det är så kryper dom hem igen, då skulle man troligtvis kunna se var dom kommer ifrån. Men man vill bara ha bort dom så fort det går. Jag har i vanliga fall svårt för att döda djur och insekter men när dom dyker upp objudna på detta viset så måste dom bort, tyvärr. 

Om man saknar ögon i nacken, vilket de flesta av oss gör, så går vi baklänges in i framtiden, med blicken mot dåtiden.

På kvällen till gymmet, där inledde jag med 1 km rodd, cirka 170 i medelwatt, därefter cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. 

Tisdagen 23 mars. En mulen dag och runt 8 grader, måttliga vindar från väst. Blev lite diskussioner om all plastanvändning inom vårt skrå. Jag ångade på som vanligt, till mångas förtret. Men jag kan inte låta bli, för mig känns det så otroligt viktigt. Det är så fel, på så många sätt. Slöseri på både arbete och klimat och pengar. Ingen som tidigare på allvar ifrågasatt heller, vad det verkar i alla fall. Det är precis som att det är en naturlag att plasta in virkespaket, i alla fall till de flesta länder. Vi får se vad som händer framöver. Kan bara hoppas att de med makt kan börja tänka efter också, om inte för deras egen skull så i alla fall för kommande generationer skull och överlevnad. 

På kvällen blev det cykel till Spånen och där körde jag sedan 3*2km kuperade intervaller. Det blev väldigt jobbigt till slut. Höll ändå igen lite första 1,5km på varje varv. Den första intervallen var nästan 30 sekunder snabbare än den sista. Märks tydligt att jag inte är van vid dessa typer av löpning numera. Jag kollade på liknade pass för 5 år sedan och jag låg cirka 15-25 sekunder efter de tiderna som jag fixade då. Men då gick jag kanske på lite hårdare första 1,5km. 920Xt mäter varvet cirka 60 meter kortare än vad 305 gjorde, sämre GPS i denna klocka. Kuperade intervaller Spånen, 3*2,06km? 4:34-tempo, 154 mp.

Onsdagen 24 mars, en mulen morron, runt 4 plusgrader på morronen, och måttliga vindar från väst. Det finns musik sedan finns det bra musik, och även ännu bättre musik. Men sedan finns det en värld av melodier och låtar gjorda av Jim Steinman. Det är bortom all annan musik i mina öron. Här ryms det så stora och starka känslor som inte finns i "vanlig" musik. Det är en ynnest att få ha varit med om att upptäcka denna värld av melodier och berättelser som Jim skapat i sitt liv. Nu är det många år sedan det kom något nytt från honom, hans storhetstid är över och allt verkar ha tystnat, tyvärr. Vi får vara tacksamma för allt han gjort. Tidlöst och för evigt kommer tonerna att ljuda i våra sinnen och nya generationer ska komma som slås av denna magiska musik.

I dag kollade vi på C14-råvaran som kommit från systerbolaget uppe i Dalsland, den verkade vara en aning för bra, många av bitarna skulle duga till C24 enligt Alvesta-sorteringen. Men det är alltid vanskligt att döma utifrån att bara se en del av produktionsmomentet. När dessa C14 togs fram så fanns det en bättre produkt som huvudprodukt, o man inte vet hur den såg ut så påverkar det total-bilden. Dessutom måste man veta hur många sorterings-fack som är tillgängliga vid just denna sortering. Jag sa till vår VD att han kunde gratulera sin kollega att han har Sveriges bästa C14, fast det var nog en svag överdrift som inte togs emot så bra, även om det var sagt med glimten i ögat. Ja det finns saker som går att undersöka i alla fall. Men som sagt, man måste ha hela bilden. 

På kvällen till gymmet och på vägen dit hörde och såg jag årets första fiskmås, ett vårtecken även om jag inte har så mycket till övers för dessa skränande fåglar. Jag inledde med rodd, 170 i medelwatt. rätt sega ben. Därefter cirka 50 minuters bål och överkroppsstyrka, kändes ändå rätt okej i dag. 

Torsdagen 25 mars. En rätt vacker dag, runt 11-12 grader. Blev lite stimmig dag på jobbet, strulade med avläsningen av den osynliga id-märkningen, det visade sig att själva märkningen var bra men den började lite för tidigt. På kvällen till Växjö, blev en runda runt Södra Bergundasjön, sega ben idag, ökade ändå farten sista 2 km och då kändes det ändå okej. Vår i luften, men naturen har inte vaknat än. Runt 11 grader och kortbyxor, men långärmat.  Distans Södra Bergundasjön. 11,6km, 4:44-tempo, 128 mp.

Fredagen 26 mars. En halvklar dag, med lite soldis emellan molnen, runt 11-12 grader och milda vårvindar. Det rep-dag på jobbet, massor med folk som gjorde underhåll och reparationer på hyvellinje 1. På kvällen blev det färdigt och helgskiftet kunde köra ett par timmar. Men idag var det stopp igen. 

På eftermiddagen blev det en promenad uppe vid Spånen och lite senare utvecklingssamtal tillsammans med S och hennes mentor. Trots pandemin och all distansundervisning så har det funkat bra frö S. Hon har klarat sina uppgifter bra hittills. 

På kvällen till Växjö, där vägde jag mig för första gången på länge och vågen hamnade på 73,9kg. Det var oväntat. Känslan är att jag väger runt 72kg. Tycker jag är noga med maten i veckorna men tydligen blir det för mycket. Har även hört att det viktigt när på dygnet man äter. Jag tycker inte om att känna mig hungrig, så då blir det att jag äter sista kvällsmålet sent, runt 20:30 då blir det  rågmackor och apelsiner tillsammans med 2-3 morötter. Samt en liten ruta choklad. Innan var det 3-4 rutor choklad men inga morötter. Man blir inte fet av morötter men det verkar ändå som att det rätt bastanta men nyttiga kvällsmålet driver upp vikten ändå. Tidigt i höstas, strax efter fasadrenoveringen så vägde jag strax över 70kg. Sedan har jag sakta men säkert ökat i vikt, trots att jag minskat på  osten, tagit bort all marmelad men som sagt lagt till rätt mycket morötter i stället. Jag ska försöka att äta lite tidigare i stället, helst innan åtta på kvällen. 

Sedan såg vi på filmen, Good Boys, 2019. En väldigt rolig film, trots att huvudpersonerna är i 12-årsåldern så är det definitivt ingen barnfilm, fullt med vuxenskämt och deras lite till början naiva framtoning blir både absurd och rolig när dom ställs inför olika dilemman. Man börjar genast att jämföra med sin egen uppväxt och kan se vissa likheter. 

Lördagen 27 mars. Kollade vikten precis innan dagens löpning, 74kg, och direkt efter vägde jag 72,7 kg. Det var en varm förmiddag, runt 12-13 grader och rätt friska vindar från sydost. Hade kortbyxor och efter 5 km åkte vindjackan av och resten av rundan blev med t-shirt, ändå kändes det varmt. Benen kändes inte jättepigga idag, men det kändes som jag var starkare i benen. troligtvis de 2 senaste veckorna med rätt så kuperad löpning som gett snabbt resultat. Pulsen var lördagshög, men trots att det var motvind sista 3km så kändes det hyfsat kontrollerat och de 5 sista km var med ett snitt på runt 4:10. 

Distans Växjö. 15,4km, 4,33-tempo, 141mp.tempo, 141mp

På kvällen såg vi filmen "Regnmakaren" från 1997. Den var helt okej, om en ung advokat med hjärtat på rätta stället, kämpar mot det stora, kalla försäkringsbolaget som låter en ung pojke dö, bara för att slippa betala för nödvändig vård, som troligen skulle ha räddat hans liv. Till slut vinner han och hans kollega mot dessa girigbukar och tvingar bolaget i konkurs, men det känns ändå som att de kommer undan för billigt. 

4 pass löpning, 2 pass kuperat men lite lugnare tempo.

En bra inledning på veckan, rent emotionellt men dippade i mitten och hade några tunga dagar i svårmodets tecken. Det är de stora och svåra frågorna som bekymrar mig mest. Men det är också de frågorna som är så svåra att göra något åt, både på ett personligt plan men framförallt omgivningen och världen i stort som inte verkar bry sig speciellt mycket. Det finns så mycket i denna världen som blivit fel och fokus ligger på fel saker och de skarpaste hjärnorna sysselsätts med fel saker enligt mig. De håller på med att hitta kryphål i gemensamma ekonomiska system, för att de och företagen de jobbar ska bli rikare, rikare i pengar. Men pengar inget värde om det inte finns något att exploatera eller våldföra sig på. När den siste kapitalisten ska ta herraväldet så är det i en värld så förstörd att det inte längre spelar någon roll hur mycket pengar eller bitcoin man äger. 

Det finns fortfarande ett värde med pengar på vår planet, men om du åker till mars eller någon annan planet i vårt solsystem med alla pengarna så har de i dag inget värde överhuvudtaget. Det är möjligt att de kan ha i en avlägsen framtid. Men då måste det först finnas resurser och människor där som går att utnyttja. 

Det finns andra sätt att leva, vi kan leva med naturen inte av den. Men det måste till ett nytt tänkande bland de styrande. Om man överutnyttjar de ekologiska systemen måste det kosta och ekonomin måste utgå från hållbarhet på lång sikt och alla kostnader måste upp på bordet. Det ska utgå belöningar för energi och mat-system  som är baserade på långsiktig hållbarhet, och inte bara då de används utan det är också viktigt att kostnaderna för klimatet tas upp när man bygger dessa maskiner. 

Planeten har en viss förmåga att återhämta sig, men varje år har sina maximala uttag, de får inte överskridas. Samtidigt måste man hitta ett sätt att snabbt minska befolkningsutvecklingen, vi är helt enkelt för många, i alla fall med dagens sätt att få fram mat och energi. Skulle vi hitta smartare sätt att fixa basbehoven så är det en annan sak, då finns möjlighet att låta befolkning öka globalt. 

Kina, världens största ekonomi, la nyligen fram sitt långtidsprogram och tyvärr, där går ekonomin före klimatet, det är tragiskt att se. Om det finns någonstans där man snabbt kunde göra en positiv skillnad så är det i diktaturen Kina, men de väljer att avstå. Det hjälper inte att USA och Europa nu verkar vara inne på rätt väg om inte Indien, Ryssland och Brasilien tillsammans med Kina inte bryr sig. Det verkar som det måste till stor katastrofer för att de också ska vakna ur sitt förnekande.  

Söndagen 14 mars. En mestadels mulen dag, men framåt eftermiddagen bröt solen nästan igenom. Annars en lugn söndag, bakade mockarutor för första gången på ett par år. Både V och S fyller år nästa vecka. På eftermiddagen lite övningskörning med S, lite fokus på att backa runt hörn. Det går lite trögt med just backningen. Det är svårt även för mig att bedöma var bilen är. Nuförtiden är det svårare att se bakåt jämfört med äldre tiders bilar. Sedan blev det 2 avsnitt av Seinfeld, från säsong 6. Det är en av de bästa serier som gjorts enligt mig. Därefter till Växjö och där blev det en löprunda som vanligt. Första 3 km med D sedan själv sista 7 km. Kändes bättre än väntat, men tempot var rätt modest större delen av rundan, ljust hela rundan, men i slutet skymde det på. Runt 5 grader vid start och knappt några vindar. Därefter cirka 15 minuter löpstyrka. Kunde höra lite Koltrastar under det passet. Idag skulle pappa fyllt 103 år om han fortfarande varit kvar i detta livet.

På kvällen såg vi filmen "Imagine me and you" Från 2005. Jag tyckte den var helt okej även om ämnet var lite kontroversiellt, särskilt om man kommer från en katolsk tradition. Men på lång sikt måste det ändå vara bäst att följa sitt hjärta. 

Distans Växjö. 10,12km, 5:54-tempo, 108mp. 

Måndagen 15 mars. En morron med lätt duggregn och åter in i selen. Motvilligt som vanligt då det inte spritter i huvud och kropp inför dagens uppgifter, nästan enbart rutinuppgifter, som jag redan gjort så många gånger. Försöker se meningen men det är svårt att hitta orsaker till detta ständiga upprepande! På morron-promenaden vid 05:40-tiden så hade det precis börjat ljusna i horisonterna. På avstånd hördes en och annan Koltrast. Nu är fåglarnas hektiska tid snart här, det ska bildas nya par och byggas bo samt födas upp nya generationer fåglar. Själv står jag och stampar och kan inte förmå mig att fatta beslut, sälja eller inte? Flytta till Växjö, eller inte? I fall inte flytta just nu, ska det då renoveras, eller inte? I så fall vad och hur mycket, var ska vi börja? 

Dofter kan vara märkliga markörer för inre tidsresor. När jag sticker näsan i ett nyligen öppnat och tömt halvkilos kaffepaket så är den så unika och underbara kaffedoften så exakt. Då förs jag tillbaka till 11-12 års-åldern och till mjölk-rummet i den av pappa arrenderade lilla gården Sånnestorp, liggandes på en liten höjd i byn Ör. Doften av kaffet är så mycket bättre än smaken. Särskilt då när doftar av nybryggt kaffe precis när man vaknat, och då det för en gångs skull varit någon annan som hunnit före mig på morronen och redan satt i gång kaffebryggaren. Det händer bara när jag sover på hotell eller vandrarhem. När jag är hemma är det bara jag som dricker kaffe.  

Idag har jag inte missat en enda regnskur under de 3 tillfällen jag cyklat till och från jobbet, om jag varit i tid hade jag inte fått nått regn på mig, i bland känns det som man blir "straffad" för att man inte kan komma i tid. 

Jag har en stående 5-veckors rad på lotto sedan 20 års-åldern, den har kostat mig en hel del genom åren, men samtidigt har den tillåtit mig drömma, drömma om den stora vinsten som ska befria mig från löneslaveriets ok. Det är just drömmen som är det viktiga. Den tråkigaste tiden är den då man återigen bekräftat att det inte var någon vinst denna perioden heller och därefter ska förnya raderna. Jag brukar inte rätta efter varje gång utan jag väntar till det är dags för förnyelse av raderna. för då lever jag lyckligt okunnig om att jag kanske vunnit, i stället för att gå omkring och vara olyckligt medveten om motsatsen, som är mindre roligt. 

På kvällen till gymmet, i alltmer tilltagande regn, men på hemvägen slapp jag regnet. På gymmet inledde jag med 1 km rodd, cirka 185 i medelwatt. Därefter Bål och överkroppsstyrka, det kändes bra i kroppen idag. 

Såg ekonomibyrån på kvällen. Bitcoin handlade det om. Väldigt komplext och minst sagt konstig, som elektroniskt guld. Men ändå inget som går att ta i fysiskt som guld. Det stora problemet enligt min uppfattning är att de kriminella använder denna valutan världen runt eftersom ägandet är anonymt. väldigt farligt om bankerna också börjar att handla med dessa, då kommer valutan in i det ordinarie systemet och på det viset legitimerar och smittar man ner de vanliga systemen. Bitcoin borde förbjudas. 

Tisdagen 16 mars. En mulen morron, men inget regn i sikte, runt nollan på morronen. Liberalerna verkar gå höger ut men det är en farlig balansgång. Risken är att den socialliberala fraktionen lämnar skutan om partiet accepterar SD. Då är det inte säkert att de klarar spärren vid nästa val. Om dom inte gör någonting så kommer det inte heller att funka, att vara ett stödparti åt Socialdemokraterna har varit långt i från framgångsrikt. En rävsax sitter dom i kan dom ta sig ur det greppet med livet i behåll? 

På kvällen cykel till Spånen via gymmet. Där blev det kuperad distans, Elljusspåret, sedan till Lekaryd via Hanaslöv, det var nysladdade grusvägar, så det var lite halvmjukt mest hela rundan, det har inte torkat upp riktigt på spåret i skogen ännu. Tanken var lite lugnare idag, men  som vanligt så blev det väldigt jobbigt sista halvan. Trodde dock det skulle kännas värre i benen i backarna än vad det gjorde. Bra väder, runt 5-6 grader mulet och knappt någon vind. Hade kortbyxor men överdragsjacka, mössan åkte av sista 4km. Kuperad distans Spånen. 11,41km, 4:19-tempo. 148mp.

Onsdagen 17 mars. En kall morron, -5 följdes av en vacker och solig förmiddag. På kontoret har vi fortfarande inte fått några markiser installerade, nu på våren så kommer solen över magasinstaket och bländar. Det är sorgligt på nått sätt att sitta och bli irriterad på den så sköna värmen från solen. Men arbetet ska utföras och då blir det paradoxalt så att man blir störd. Egentligen skulle man inte jobba när solen skiner utan då skulle man i stället vara utomhus och njuta av den. På det viset behövs heller inga solskymmande markiser. På frukosten pratade vi om vårsolen och vädret i allmänhet, jag sa då att det typiska vårvädret också innehåller en hagelskur på eftermiddagen, men när jag kollade på SMHI-prognoserna för idag så var inga hagelskurar med. Men precis lagom till cykelturen hem så kom snöfallet, från ingenstans, som om jag blev straffad för att jag "förbannat" solen. I bland blir man tyvärr sannspådd. Lite seg i kroppen under dagen efter gårdagens löpning, brukar få en bra effekt i humöret, dagen efter lite hårdare löpning, men det kom aldrig någon sådan känsla under dagen, det var som om det låg inne en fördröjning för på kvällen, på väg till gymmet kom det en bra känsla i kropp och knopp. På kvällen till gymmet, inledde med 1 km rodd 180 i medelwatt, ungefär. Därefter cirka 50 minuter hela kroppen styrka. Kändes bättre än väntat. 

Konsumismens förbannelse, det är planetens och mänsklighetens stora hot. Vi vet alla, inte minst efter Coronapandemins inbromsning i det annars evigt ökande ekonomiska avtrycket, att vi måste byta spår. Men vad ska vi ersätta det livet vi känner idag, när vi inte längre kan göra 3 långa utlandsresor om året? När det inte längre går att bara köpa nytt så fort man tröttnat på det man nyss införskaffade som man egentligen inte behövde. Vi måste alla, komma till insikten om att livet kan levas utan denna eviga jakt på nya saker och nya resmål. Det måste gå att få en stolthet och strävan i det mänskliga medvetandet om att göra saker på ett hållbart och enklare sätt än vad vi gör idag. Samtidigt sitter man själv fast i fenomenet och hur lätt är det att såga av grenen man sitter på, klarar man det oundvikliga fallet? Varför måste allt som görs idag gå fortare att göra i morron, när går det tillräckligt fort? Är det när det inte längre finns något av värde att våldföra sig på? Stackars moder Jord, hur ska hon orka med oss eländiga människor, snart sätter hon ännu större käppar i kapitalismens allt snabbare snurrande hjul. Man känner en växande frustration och ilska som växer inom en men det är så förtvivlat svårt att kanalisera den på rätt och bra saker.

Torsdagen 18 Mars. En kall morron -6, men klar, fin och hög luft. Det är skönt med det återkommande ljuset, nu börjar det ljusna redan vid 05:30-tiden. 

Jag irriterar mig på en hel del saker, en av dom är riksmedias förhållande till att många har möjlighet att jobba hemma och hur svårt det är för dom som gör det! Dom verkar utgå från att ALLA jobbar hemma, men det är 2 miljoner som inte har lyxen att välja. Det är dom som sköter om riksmedias barn och föräldrar, som tar hand om dom om dom behöver vård eller skjutsas nånstans. Kort sagt de som gör så att samhället funkar, de kan inte välja om de ska jobba hemma eller inte. De flesta av dem som sitter hemma uppe i 08-området skulle inte behöva jobba alls för att driva samhället framåt, många av kontorsjobben är relativt meningslösa arbeten som är mest som tidsfördriv. Som nån sagt. Sätt upp ett staket runt innerstan och låt det gå en tid, sedan kan man gå dit och undersöka vilken sida det blir klösmärken på först. Jag tror inte att kommande generationer kommer att sitta runt borden och hylla oss för att vi på ett så fantastiskt vis exploaterade och utnyttjade jordens ändliga resurser på ett ohållbart sätt för att ekonomin skulle växa till enorma höjder. Bitcoin, valutor och sedlar, är bara av oss påhittade värdefullheter, som saknar verkligt värde på en planet där det inte finns något kvar att exploatera. Kommande generationer kommer med all sannolikhet kritisera oss, särskilt dom som nu har mycket makt och pengar. det kommer låta ungefär så här: Varför gjorde dom inget, när det fortfarande fanns tid och hopp kvar? Hur tänkte dom, kunde dom inte se alla farorna? 

På kvällen in till Växjö, där blev det en löprunda runt vackra, än så länge nästintill oförstörda naturområden kring, södra Bergundasjön. Man kan bara hoppas att detta fina område får vara ifred från alla kapitalisters giriga fingrar. Benen kändes rätt sega, så det blev en lugn runda, ökade farten sista 1,6 km då det var asfalt som underlag. Kändes ändå okej, även om det inte var det rätta klippet i benen. Tidvis soligt, runt 5 grader och svaga vindar från norr. Kände av låret, högt upp på skinkan, i slutet på rundan, annars okej i övrigt. Distans S Bergundasjön. 11,64km. 4:35-tempo. 132 mp.  

Fredagen 19 mars. En kall och solig morron med en isande vind från nordost, det ser skönt ut inifrån, men den känslan kommer snabbt på skam när man sticker ut nosen i den bistra verkligheten på utsidan. Var lite sen idag när jag körde från Växjö, massor med attester från gårdags-kvällens körningar i hyvleriet som skulle malas igenom till morronkaffet. Men när man kör strax innan 7 så är det rejält mycket mindre trafik inne i stan. Man kommer mellan rusningarna, de som utför de viktigaste jobben har redan kört, medan dom som sitter och bestämmer vad andra ska göra ännu inte har vaknat. 

På eftermiddagen blev det lite övningskörning och en promenad uppe vid Spånen, i dag var vi nära att krocka, men precis i sista stund så vek bilarna mer ifrån varandra än emot. Det lite märkliga var att jag precis innan vi skulle ge oss iväg på övningskörningen, såg i kattens ögon att det var lite oro i dom. Precis som ett varsel, väldigt subtilt men ändå en glimt av oro i hennes ögon. Så jag var lite extra vaksam under hela färden, men allt gick fint ända till den sista lilla högersvängen, den tog S lite för yvigt, det hade inte varit något problem om inte den mötande bilen hade skurit sin vänstersväng, tycker nästan att han körde mer vårdslöst än S, men den förödande kombinationen gjorde att mötet blev väldigt snävt, bara några centimeter mellan bilarna när det var som tätast. Allt löste sig utan kollision och vi får ta det som en nyttig lärpeng inför kommande körningar. 

På bilderna nedan kan man skönja att isen snart är helt borta på Spånen, mer än halva sjön är utan is. I dag var det dock kalla vindar från nordost som troligen inte bidrog till minskad islossning. 

På kvällen såg vi filmen "She´s the man" visserligen en tonårsfilm. Men den var riktigt rolig, väldigt invecklade intriger, i bland var det lite svårt att hänga med.Dessutom var huvudperson både sig och sin bror, hon bytte skepnader med jämna mellanrum och det satte myror i huvudet på de inblandade och fel personer blev intresserade av varandra. Handlingen byggde på Shakespeares trettondagsafton. En film som man säkerligen har behållning av när man ser den andra gången. Eventuellt att man skulle ge sig på att läsa den också. 

 Lördagen 20 mars. En mulen morron och runt 1 grad. Cyklade till Vais-torpet där mötte E upp och sedan sprang vi den svartvita slingan, Trestugespåret, med en extra lov i slutet. Väldigt kuperat, är inte så stark i backarna nu men om jag kan hålla på ett par veckor till med en del kuperad löpning så kommer det nog. Där det var riktigt brant hade jag lite svårt att hänga med E trots att tempot var rätt lugnt. Det var som jobbigast mellan 8-10 km, men sedan släppte det lite och konstigt nog kändes det som bäst i den allra sista stigningen där det var lite flackare och mer löpbart. Då tryckte vi på lite extra och det var precis som kroppen svarade som allra bäst då när det blev ett lite längre och kraftfullare steg, märklig känsla. Men ett väldigt roligt pass. Cykling hem blev rätt jobbig.

Kuperad distans Fylleryd, med E. 12,26km, 5:12-tempo, 123mp.

På kvällen såg vi filmen "Easy A" Helt okej. Om en ung tjej som får ett dåligt rykte i skolan, att hon är lössläppt, hon låter ryktet vara och spelar på det för att bli populär, men efterhand blir hon i stället ökänd. Men allt är bara ett rykte, Till slut kommer sanningen fram och allt slutar lyckligt. 

4 pass löpning, 2 med fart. Låret lite bättre.

En rätt vanlig vecka. Corona-epidemin fortsätter hålla oss i relativ isolering. Men de allra mest välbärgade som brukar åka skidor nere i Alperna har fått nöja sig med de svenska fjällen på sportloven. Bara för det så skulle alla elever tvingas att hålla sig hemma. Det har jag svårt att acceptera. Varför inte låta skolorna var öppna, i stället så skulle de oansvariga som åkt till fjällen, trots att rekommendationerna varit att hålla sig hemma, varit tvungna att hålla sig i karantän. Det hade varit mer rättvist, nu fick den stora massan lida för den lilla minoritetens lyx-resor. 

Liberalerna går höger ut och Centern drar sig åt vänster, det verkar åter som att den genom tiderna allenarådande blockpolititiken är på väg tillbaka. Ett tag verkade det som att det skulle bildas 3 block, men Vänster, höger och ett liberalt block mittemellan dessa båda. Liberalerna ligger långt under spärren och känner säkert desperationen, men många Liberaler står väldigt långt från SD så det kan bli svåra interna strider framöver. 

På jobbet har det varit lite stökigt då lagret sjunkit rätt mycket sista veckan, nu blir det rätt tufft fram till påsk. Därefter kommer det troligen åter att bli mer normalt vad gäller planeringen. 

 

 Söndagen 7 mars. En mulen och kylig förmiddag. På eftermiddagen, till Växjö. Där blev det löpning första 2 km tillsammans med D. Därefter resten av rundan själv. Kände av vänsterhälen en aning och låret bara svagt sista km. Det var rätt kyligt, någon minusgrad och svaga vindar från norr. 

På kvällen såg vi filmen Oskyldiga drag, en schack-film. Om ett ungt geni och hans vedermödor som unik, samt föräldrarnas svåra val när det ska lotsas fram mellan olika viljor. Ändå helt okej. Ett bra slut. 

Distans Växjö, delvis med D. 8,64km, 5:57-tempo, 106 mp.  

Måndagen 8 mars. En kall morron, -7 när jag åkte från Växjö på morronen. Rätt lugnt på jobbet, längre serier nu och förra veckan orders räcker till onsdag i alla fall. Boka upp nya orders och fick i väg några mail. Sorterade felaktig bort ett paket, trodde det skulle till Holland, blått och dassigt var det. Men det visade sig vara till impregnering och England. Så då gör det inget om det är blått. Jaja, sånt händer. 

På kvällen till gymmet, 1km rodd, 185 medelwatt. Därefter cirka 55 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej. 

Tisdagen 9 mars. Väldigt kallt på morronen, -11 grader. På jobbet var det lite stimmigt, strulade med deformationsmätningen igen. Tog nån timme att ändra om. Sedan ett förmöte inför morrondagens möte med Vislanda-sågen. CD och jag gick igenom hur vi har löst olika sorterings-saker i Alvesta, möjligt att vi kan ha lite utbyte med Vislanda och komma på lite nytt. 

På kvällen blev det intervaller på Virdavallen. Det blev en stege. Från 6 varv ner till 2 varv, Cirka 75 sekunders gåvila mellan. Försökte att inte gå på för hårt. Hittade bra rytm och lät 3 takts-andningen styra utan att kolla på klockan. De 4 första kändes bäst, sedan blev de två kortaste och sista jobbiga, Benen började ta slut. Ändå extra lång vila inför sista då det kom en annan löpare från Alvesta som jag pratade med lite grann. Hade Saucony-skorna, inte samma studs som i Nike-skorna. Men ändå helt okej. Tempot blev runt 3:52 i snitt. Totalt 8km med fart idag. +2 grader och svaga/måttliga vindar från väst.

Intervallstege Virdavallen 8 km totalt. 4:27-tempo, 147 mp.

Onsdag 10 mars. En mulen dag och runt 2 grader. Idag var det ett möte med Vislanda-sågen, vi utbytte lite erfarenheter och vi presenterade lite av hur vi gjort i Alvesta med olika saker, främst vad gäller virkessortering i hyvleriet. Det var intressant. Men jag märker hur komplext det är och att jag inte är så insatt i hur dom sågar. Det skulle behövas ett tag då man gick jämte för att verkligen lära sig hur allt fungerar innan man kan bidra med sina egna kunskaper från Alvesta. 

På kvällen blev det löpning, brukar inte springa på onsdagar, men det är utlovar ruskväder i morron så det fick bli ett pass idag i stället. Det blev väldigt lugnt. Det kändes i benen att gårdagen innehöll intervaller. Inte direkt ont men sliten i benen. Distans Alvesta. 7,37km, 5:24-tempo, 118mp.

Torsdagen 11 mars. En rusk-väder dag, snöblask och hård vind från väst hela dagen. Rätt stimmigt och stressigt på jobbet, lagret sjunker snabbt nu och jag har tvingats till att göra bra mycket mer körorders jämfört med när lagret är på en högre och stabilare nivå. 

På kvällen till gymmet, där blev det först 1 km rodd, benen lite sega idag. Medelwatt på runt 160. Därefter hela kroppen-styrka. Kändes okej. 

Fredagen 12 mars. Körde från Växjö på morronen och gårdagens snö var bortsmält av nattens regn, nu är det ljust på mornarna, det går mot våren med det är fortfarande bakslag på bakslag och det känns som att våren är pausad ett tag. Ingen ändring i vädret den närmaste veckan heller. Men allt har sin tid. Det märks även av frånvaron av Koltrastarnas vackra sång i gryning och skymning. I dag såg jag tre Koltrastar under fågelmataren, dom klarar inte, som de mindre fåglarna, att äta direkt ur mataren, utan de sitter under och krafsar i sig det som ramlar ner. Har även gett dom lite extra i form av havregryn, som dom verkar gilla. Även ost tycker dom om, men det får dom konkurrera med skatorna om. 

På jobbet var det en helt okej inledning, trotsa att jag visste att det måste göras 3 körorders, hade dessutom sovit lite sämre så kände mig mosig i huvudet. En före detta vd kom och frågade mig hur mötet med Vislanda-sågen varit. Väldigt intressant svarade jag och sedan kom vi in på diskussioner om vad man eventuellt skulle kunna göra annorlunda vad gäller vissa saker.  det som verkar vara viktigast är nog ändå att installera en fuktmätare som är kopplad till Reman, så att man på det sättet skulle kunna diversifiera stycken efter hyvel och därmed kunna hålla upp fukthalten en aning. 

Det är intressant att prata om sånt här men helt plötsligt var jag i tidsnöd inför det dagliga arbetet som också måste göras. Hyveln ska ha mat, varje dag året om, ska den matas med råvara, bara enstaka uppehåll vid storhelger och en kort semestertid. Den är allt hungrigare och vill bara ha allt större portioner, det den äter kommer ut lika fort i andra änden. Så det är omöjligt att stilla dess hunger. Om det nu skulle vara ett mål?! I alla fall, jag blev färdig till slut, med cirka 1 timmes marginal. Men när jag gick igenom råvaran, så visade det sig att jag missat eller blivit lurad av torkningen. Det jag trodde skulle vara färdigt natten mellan lördag söndag blev inte klart förrän ett dygn senare. Det omkullkastade den tänkta tågordningen och med bara en timme kvar av den långa arbetsveckan steg stressen och ilskan över sakernas tillstånd. Planeringen hade ju varit så bra, rätt råvara i perfekt ordning, med så lite postningar som möjligt och ett smidigt flöde genom hyvelmaskinerna. Men nu var allt förstört och jag var tvungen att slå sönder detta bygge för att ersätta det med något undermåligt och dåligt. Annars hade maskinen gått i stopp och personalen hade inte haft nått att stoppa i "monstret". Nu blev det en nödlösning och lite tråkiga ompostningar men maskinens hunger skulle ändå stillas. Allt ordnade sig till slut och kollegan lugnade ner mig och slutligen accepterade jag det här lilla missödet och försökte så smått släppa det. 

Men det satte sina spår för resten av dagen och kvällen, plötsliga stresspåslag är inget för numera, jag far illa av det. Men samtidigt behövs det ibland för att inte sega ihop helt, så det är en svår balansgång så att det ska bli lagom, så är det för oss alla människor, har vi inga bekymmer så skaffar vi oss, det är som om vi är magnetiska till just bekymmer och oro. På kvällen kollade vi på filmen "Me and Orson" den var helt okej. Man märker hur komplext och svårt det är att driva teater. Känner inte till så mycket om just Orson Welles. Men han var skaparen av klassikern "Citizen Kane" 

Lördagen 13 mars. Det kom blötsnö tidigt på morronen, ett par cm som blötte ner fötterna på dagens runda, särskilt runt Södra Bergundasjön, där var det blött, slaskigt och mjukt. Runt Växjösjön var det bättre. Tog det lugnt i början och ökade en aning sista 4 km, det var sydvästliga vindar så det blev rätt tungt sista 3 km med trötthet i benen och motvind. 3 grader och bitvis lite sol som värmde gott. Låret kändes en aning i slutet. Trodde benen skulle vara något piggare än vad dom var eftersom det inte varit någon löpning sedan onsdagen, och då ett väldigt lugnt pass. 

Distans Växjö, 15,34km, 4:46-tempo, 134mp.

4 pass löpning. 1 med fart, 2 med mellanfart. Fortsatta känningar i låret.

Det var en varm början på veckan, sedan kom kylan tillbaka i mitten på veckan. Hade ett bra pass i tisdags. 5km på Virdavallen med Next%-skorna. Låret vill inte riktigt gå över. Det molar och drar i slutet på passen. Men eftersom det ändå funkar att springa så kör jag på tillsvidare. Håller på att läsa om en romansvit av Vilhelm Moberg. En trilogi om Knut Torings liv. Men märker att det till stora delar handlar om författarens egna liv. Den tredje och sista delen utspelar sig på den småländska landsbygden 1938. Väldigt intressant och välskrivet. Det är mycket bättre nu när man själv har blivit äldre, förra gången jag läste denna svit var jag i 25-års åldern och då har man inte samma perspektiv på livet. Det är en sådan typ av berättelse som man inte vill ska ta slut. Det händer inga mord eller spektakulära överdrifter, eller magi. Det är "bara" en skildring av vanliga människor vedermödor och små glädjeämnen med små och korta mellanrum som beskrivs på ett jordnära sätt av en författare sprungen direkt ur den mullrika jorden i Småland. 

 Söndagen 28 februari. Det blev en vacker söndag efter en mulen förmiddag. Runt 10 grader som varmast. Nu börjar ljuset verkligen komma tillbaka. I dag hörde jag årets första koltrast, det blev nere vid Växjösjön, precis i skymningen. Sprang så hörde inte så noga om det spelade fint eller inte, men årets första koltrast är alltid ett vårtecken. På kvällen blev det till Växjö, I dag blev det en runda med D, i alla fall de 2 första km, hennes ljumske har blivit bra nu. Det kändes lite stelt i ben och fötter efter gårdagens lite tuffare pass. Hade Adidas-skorna. de kändes lite stumma och tunna efter månader med Saucony-skor. Höll ner tempot rejält idag, dels för att jag var lite sliten, dels för att spara på krafterna inför kommande pass. Distans Växjö, delvis med D. 9 km, 6:19-tempo, 104mp.  

Därefter cirka 16 minuters löpstyrka på slitna ben och fötter. 

Måndagen 1 mars. Ännu en fin vårvinterdag, cirka 10 grader som mest. Men eftersom det är måndag så fick solen avnjutas från "fel" sida av fönstret. Så blir det ibland, men vi fick ändå mycket sol i helgen som förevarit. Lite stimmigt på jobbet, som det brukar då helgen grumlat minnet och sakernas tillstånd på jobbet är höljda i ett dunkel som är svårt att ta sig igenom. Dessutom hela förmiddagen fylld med möten, dels ett möte om försnabbningar som ska göras i hyvleriet. Snart har vi jagat bort flaskhalsarna som har hållit igen. Men en flaskhals kan inte försvinna i ett industriellt flöde, den kan bara i all evinnerlig tid flyttas runt. Det tar aldrig slut. 

På kvällen till gymmet, där blev det 1 km rodd, 175 i medelwatt. Därefter cirka 50 min bål och överkroppsstyrka. Kändes helt okej i kroppen. 

Tisdagen 2 mars. En mulen förmiddag, men sedan sken solen resten av dagen runt 10 grader som varmast och knappt någon vind. En rätt bra dag på jobbet, i alla fall för att vara tisdag, som annars kan gå lite halvtrögt. 

På kvällen blev det årets första pass på Virdavallens tartanbanor. Även årets första pass med Vaporfly Next%. Det blev 5km fart, de 4 första km med tröskel-känsla, där det kändes väldigt bra och jag lät 3-taktsandningen styra farten, kollade aldrig på klockan, för att undvika att stressa upp mig. Sedan tryckte jag på lite till sista km, särskilt sista 600 meterna. Skorna är väldigt sköna även om det känns som att man inte får samma "studseffekt" på bana som man får med dom på asfalt. I dag kändes det som jag träffade rätt i tempo. Knappt någon vind som störde och runt 8-9 grader i solsken.  

5 km fart Virdavallen. Next%. 3:51-tempo, 155mp.

Onsdagen 3 mars. En mulen förmiddag, på eftermiddagen bröt solen igenom, "bara" runt 5 grader idag. På morronen väcktes jag till ett lyckat arbete med sorteringsmaskinen, utfallet var väldigt bra, bara 1,5% i urlägg. Men sedan var det mest problem under dagen med andra sorteringar och körningar. Fick gå in och akut-rädda genom att sortera skevhet med en annan maskin än den ordinarie, då det var väldigt inkonsekvent. Problemet är just det. När alla kameror och övrig mätutrustning funkar så är sorteringssystemet väldigt bra och det går att finlira rejält. Men rätt vad det är så går nått fel och då spelar det ingen roll hur vältrimmat allt är i själva regelsättningen. Senare under dagen ett möte om det framtida planeringssystemet. Tror det kan bli bra till slut, även om det är svårt att datorisera alla detaljer. 

På kvällen till gymmet, inledde med 1 km rodd på slitna ben efter gårdagens löpning, 150 i medelwatt. Därefter cirka 45 minuter med genomgång av hela kroppen, lite segt även här. 

Torsdagen 4 mars. En solig dag, men rätt kyligt med vindar från norr. 4 grader som varmast. Trodde det skulle bli e lugn dag på jobbet, men tji fick jag. Det var problem med en gång när jag kom till jobbet. Råvaran var betydligt sämre än vad den brukar och det gjorde att produkterna som var valda till körningen var alldeles för bra i förhållande till vad som föll ut från hyveln i verkligheten. Det blev till att ändra mitt i körningen, för att rädda vad som räddas kunde. Tempot är så uppdrivet nuförtiden, 100 bitar i minuten. Förr kunde man vända bitarna på rätt håll innan dom gick in i hyveln, på det sättet kan man hyvla bort mer av det som är dåligt, men i dag går det förr fort. Bitarna går in i hyveln som dom ligger från början och då blir med slumpens hårda logik hälften av de dåliga stycken felvända. Detta gör nästan ont i själen. Men verkligheten är som den är, nu går alltför ofta kvantitet före kvalitet. Men när vi i stället ändra om produkterna så att vi kapade av de sämsta stycken 30 cm så räddades situationen ändå. 

På kvällen till Växjö, vackert väder och runt 1-2 plusgrader. Blev ett varv runt Södra Bergundasjön, isen ligger än, nordliga vindar. Hade de nya Saucony-skorna, men det var sega ben idag, vet inte om det var tisdags-passet eller benstyrkan i går som satt i benen, tog det ändå lugnt på gymmet igår. De nya skorna gör ingen större nytta på gruset runt sjön, men när jag kom ut på asfalten de sista km så märktes studsen i dom, mycket bättre studs än i första paret som gått 90 mil nu. Kände av vänsterhälen samt baksidan av vänsterlåret en del sista halvan, annars okej i övrigt. 

Distans Södra Bergundasjön, 11,69km. 4:29-tempo. 137mp.

Fredagen 5 mars, en kall men vacker morron, runt -7. Sedan varmare under dagen men en isande vind från norr. Framåt lunch mulnade det på en del. Tandläkaren idag. Har skjutits fram ett flertal gånger sedan början av året. Jag känner mig olustig inför besöken och våndas en hel del och tänker på alla gånger då det gått snett. Men, och det är just det som är så tråkigt, alla dessa tråkiga och svåra tillfällen är väldigt längesedan, både tekniker och tandläkare har utvecklats sen dess. Men mina olustkänslor finns kvar i nästan oförminskad styrka. Vi har alla våra rädslor att handskas med, bland mina är just tandläkaren en. Men den tandläkaren jag har nu, är väldigt bra, allt hon gjort hittills har gått bra. Så i dag när det var färdigt så var det en känsla av lättnad och frihet. Men dysterkvisten på den andra axeln börjar genast att påpeka att just idag är du ännu en dag närmare nästa besök, tänk på det du!. Ja, så är det, likadant som att för varje dag som vi lever så kommer vi närmare vår sista levnadsdag. 

Men man ska nog helst inte tänka så. Det blir man inte lyckligare av, om det är just lycklig som är det stora målet med vår tillvaro? Men å andra sidan, för att uppleva lycka på ett riktigt bra sätt så måste man dessförinnan uppleva motsatsen för att på det sättet få kontrasten. Allt går i vågor. Vattnet på våra hav och hjärtats slag i våra kroppar, elektriciteten i våra ledningar samt ljud och ljus, allt är i vågor, på och av i en aldrig sinande ström. Det är när det tystnar och slutar att pulsera som livet rinner ifrån, och då inträder istället evigheten där allt upphör, det enda som finns kvar är ett oändligt intighet. 

På eftermiddagen upp till Spånen där isen fortfarande ligger kvar, ingen fågelsång denna eftermiddagen det enda som hördes var det evigt susande och vinande ljudet från en oändlig massa av fordon som passerar på väg 25 fram och tillbaka mellan väst och östkusten, ljudet är starkt, trots att vägen ligger mer än 2 kilometer från där jag gick idag. Naturen ligger fortfarande och vilar, i väntan på värmen och våren som snart är i antågande. Trots att Koltrastarna i allt större antal numera övervintrar så har det varit väldigt svårt att höra dom spela denna vårvinter. Men det är möjligt att den kalla februari satte ner dom rejält och att de behöver samla nya krafter innan spelandet kan ta vid. Koltrasten har den skönaste melodin i de småländska skogarna. 

På kvällen såg vi en väldigt bra film, Moxie, en film som egentligen inte borde vara relevant i dagens samhälle. Men det är långt kvar innan kvinnan och mannen är helt jämlika. Detta var en tonårsfilm men den funkade även för oss lite äldre. Den var väldigt dynamisk, det som var lite för mycket svart och vitt var den manliga antagonisten, men det blir bra film när man så tydligt kan ställa svart mot vitt. I de kvinnliga karaktärerna fanns det dock betydligt mer djup och nyanser. Det var även en kille som gick mot strömmen och som var på tjejernas sida genom hela filmen. 

Lördagen 6 mars. En mulen förmiddag och runt nollan, svaga vindar från från SV. Det blev löpning tillsammans med E idag. Första milen tillsammans sedan sista 5k själv. Pulsen var cirka 3 slag lägre än förra helgen, ändå något snabbare. Särskilt första 10km som gick en minut fortare idag, men 2 slag lägre puls, det är lite märkligt, borde väl vara tvärtom kan man tycka, när man pratar samtidigt som man springer. Men att det blir tvärtom beror kanske på att man slappnar av i löpningen lite mer och får bättre löpekonomi. Kände av låret precis i slutet av passet och på promenaden hem efteråt. Annars okej i övrigt. Distans Växjö, delvis med E. 15,57km, 4:52-tempo. 129mp. Vikt direkt efter passet och ett glas vatten, 72,1kg. 

4 pass löpning, 2 med lite fart, fortfarande lite känningar i låret.

Blev en annorlunda inledning på arbetsveckan. De två första dagarna jobbade jag hemifrån i väntan på D:s provsvar om Corona eller inte, på tisdagskvällen kom svaret på att hon inte hade något virus i kroppen. Det funkar med att sitta hemma och jobba men är hellre på plats. Lite bättre utrustning där och framför allt så finns det mer liv och rörelse på plats jämfört med vad det gör hemma. 

Blir rejält irriterad på de styrande i landet. Nu har man bestämt att skolorna ska hålla stängt efter sportlovsveckorna. Tycker det är djupt orättvist att den stora massan av Sveriges ungdomar åter ska utestängas från skolan bara för att de 10-15 rikaste procenten har varit oansvarigt bortresta till fjällen för att avnjuta sina sportlov på skidor frotterandes med sina jämlikar, att åka till fjällen varje år är en av deras mänskliga rättigheter, som de håller hårt i trots att övriga samhället solidariskt stannar hemma. Det skulle givetvis vara så att skolorna skulle hålla öppet för alla som hållit sig på hemmaplan. De som oansvarigt åkt i väg skulle sätta sig själva i karantän mellan 10-14 dagar. Sedan gnäller högerfolket på de som åker kollektivtrafik utan munskydd, det är lätt att gnälla på andra när man själva tillhör en grupp som aldrig tvingats till att åka kollektivt. Varför är det inte grattis munskydd till alla som åker kollektivt. Dessutom så kan de flesta som åker kollektivt till sina jobb inte som de rika välja att jobba hemifrån. 

Det är så mycket i samhället som är orättvist, och då ska man ändå veta att Sverige fortfarande är ett av de bättre länderna att leva i. 

 Söndagen 21 februari. En väldigt mild dag, i alla fall om man jämför med den senaste tidens temperaturer. 7 grader som varmast men ingen värmande sol, den skymdes av tunna moln hela dagen. I går fick D reda på att en kollega testats positivt för Corona, D har känts lite täppt i näsan sedan igår och ska testa sig själv i morron. På eftermiddagen till Växjö, där blev det ett lugnt distanspass. Kändes okej, även om jag blev lite sliten i benen i slutet av passet. Låret kändes också lite svagt sista halvan. 

Distans Växjö. 7,86 km, 5:01-tempo. 121 mp.

Därefter cirka 16 minuters löpstyrka på lite stumma ben. 

Måndagen 22 februari. En väldigt vacker dag efter en lite kylig morron. Det blev 12 grader varmt på eftermiddagen och det kändes verkligen som vår i luften. På förmiddagen följde jag D till vårdcentralen i Växjö centrum, för ett Covid-test. Ett egen-test. hon har inte blivit sämre men eftersom det kommit Corona på hennes jobb så måste hon testa sig nu när hon blivit förkyld. Sedan till Alvesta och där fick jag jobba hemifrån. Det funkar men inte som att vara på jobbet. Har svårt att hitta rätt motivation, tankarna svävar iväg lättare och koncentrationen blir lidande. 

Efter jobbet blev det en cykelrunda med MTB-cykeln, norr om Alvesta och sedan hem. Det var rejäla skillnader i temperaturen, där det var skog på båda sidorna om vägen var det säkert 5 grader svalare jämfört med på de lite öppnare ytorna där solen kommit åt under dagen. Det kändes helt okej i benen. 

MTB-cykeln, norr om Alvesta. 18,5km, 22,3km/h, 102 mp.  Därefter cirka 20 minuter bål-styrka hemma. 

Tisdagen 23 februari. En lite disig dag, solen hade svårt att bryta igenom, 7-8 grader som varmast. Blev ännu en dag med jobb hemifrån, i dag satt jag i köket istället. Det funkar men blir lite drygt. I dag var det 2 möten som bröt av på ett bra sätt. 

På kvällen blev det ett lite annorlunda pass. Jag ville prova att jämföra helt nya, oanvända Saucony Speed med ett par väl använda, har sprungit runt 85 mil med de gamla. Jag sprang 10*500 meter, fram och tillbaka utmed en asfalterad landsväg. För att testet skulle bli så rättvist som möjligt så sprang jag intervall 1+2+5+6 med de gamla och intervall 3+4+7+8+9+10 med de nya skorna. Vilan var runt en minut, mellan skobytena mellan 2-3 minuter. Till min förvåning så var det ingen skillnad tidsmässigt. De nya var lite styvare och fastare, men under själva intervallerna kändes ingen större skillnad. Däremot så kändes det att dämpningen var bättre i de nya under nerjoggen. 

Intervaller 10*500 meter, 10km, 5:19-tempo, 137 mp.

Onsdagen 24 februari. En mulen men mild dag, hela 12 grader på eftermiddag. Åter på jobbet då det visade sig att D:s provsvar var fritt från Corona. Det blev en stimmig dag då jag var nödgad att göra nya stämplar i systemet för USA-sorteringen, vi ska från skilja på gran och fur till USA, samt stämpla respektive träslag med olika stämplar. På kvällen till gymmet och där blev det först 1 km rodd runt 175 i medelwatt, därefter cirka 55 minuter styrka för hela kroppen. 

Torsdagen 25 februari. En mulen men fortsatt varmt för årstiden, cirka 14 grader som varmast. I dag kom siffrorna från förra årets resultat inom Vida, nytt rekord. Över en miljard Sek i ren vinst. Fantastiskt. Vad händer med alla pengar? Blev en väldigt stressig dag, med mycket ändringar, då jag missat att varor i en tork inte var klara som jag först trott. 

På kvällen blev det ett distanspass i V:a Alvesta. Sprang på cykelvägarna. Kände av låret en del samt vänster häl som var lite öm. Men annars okej i övrigt. Hade lite hjälp av vinden i dag. Varmt ute 12 grader, efter ett tag tog jag av mig vindjackan och det blev resten av rundan i t-shirt.

Distans Alvesta. 10.81km, 4:26-tempo, 138 mp

Fredagen 26 februari. En mulen morron som som senare övergick i solsken på eftermiddagen, dock med ett disigt molnskimmer som dämpande filter. Inventering på jobbet, trots att det bara tar en timme så finns det som en lite irriterande arbetsuppgift som alltid känns som den stör rytmen i det dagliga som också ska skötas om. Tror det beror på dåtiden, på nittio-talet då det inte sällan kunde ta en hel dag att genomföra en inventering. Men jag ska ändå inte klaga för för min del är det bara själva inventeringen men för kollegan är det även det tröga och sega efterarbetet med att sammanställa och senare även försöka lista ut eventuella missade paket som också ska göras. Men som sagt, det har genom åren blivit lindrigare. På eftermiddagen övningskörde jag med S, idag var vi mer ute i verkligheten körde ett par varv i de närliggande kvarteren så att vi fick med de 2 första rondellerna från hemmet. Körde både med vänster och högersväng. Därefter en promenad i Spånen och ytterligare 2 avsnitt av Friends, nu har vi sett 8 avsnitt och det börjar sätta sig, även om karaktärerna fortfarande är lite för lika varandra. 

På kvällen till Växjö och D, där såg vi en dålig film, iddes inte byta denna gången, utan hopades att den kanske skulle bli bättre, men den fortsatte på samma låga nivå som den inleddes. Kända skådespelare, men det är verkligen ingen garanti för att filmen ska bli bra. "Snygg, sexig och singel" tror jag den hette, från början av 2000. 

Lördagen 27 februari. En väldigt vacker morron och förmiddag, 3-4 grader vid dagens start efter en natt med ett par minus. Det var lite tjällossning runt Södra Bergundasjön, mjukt och geggigt på sina ställen. Benen kändes lite stumma idag och jag kände även av baksidan av vänsterlåret en del. Pulsen typiskt lördags-hög, 10-15 slag över en träningsdag i veckan. Tanken var lugnt första milen sedan lite snabbare i slutet. Det blev cirka 3,5km med lite fart. Försökte att inte gå på för hårt, kändes bra i flåset, men pulsen stack iväg rejält. Distans Växjö, 15,4 km, 4:54-tempo, 131 mp.

Kall inledning mildare avslutning på veckan, 4 pass löpning. Bara 1 km med fart.

En lite lugnare träningsvecka men inte så pigga ben som jag hoppats på i slutet på veckan. Kan vara att jag kört på med samma längd på distanserna. Det räcker inte bara med att sänka tempot, måste nog dra ner på längden också för att få full effekt. Nu har vädret vänt och kylan är över för denna gången. På jobbet har det varit lagom mycket, en seg inledning men från mitten av veckan och framåt kändes det bättre på jobbet. Kommer troligtvis bli nya arbetsuppgifter framåt sommaren/hösten. Både roligt och lite skrämmande på en och samma gång. Det behövs nått nytt men samtidigt är jag så inkörd med planering att det kommer kännas konstigt att släppa ifrån sig det. Men i vilket fall så måste det ske nån gång och det är dags för förändring nu. Det känns som dom tror att det kan bli nått bra av detta.  

Söndagen 14 februari. Mitten på februari och fortsatt väldigt kallt. Inte ett moln på himmelen på hela helgen, knappt inga flygplan heller som smutsar ner himmeln, förutom två som dök upp i horisonten framåt eftermiddagen. Det känns som himmelen är blåare än på väldigt länge. Tyvärr så kommer himmelen åter fyllas med ändlösa streck från de alldeles för många planen som åter kommer förmörka himmelen när corona-eländet är över och alla människor ska flyga i fatt året utan resor. Många tycker svenskar tycker att det är nästintill en mänsklig rättighet att åtminstone gör tre längre utlandsresor om året. Det blev lite längdåkning i trädgården i eftermiddag och lite kaffe på det i den nedgående solen. Den värmde fram till 15-tiden sedan blev kraften i den för svag för att mjukna upp våra vintertrötta kroppar. 

På kvällen till Växjö. Där blev det löpning på kvällen, startade i skymningen, runt 4-5 minusgrader då och sedan sjönk det under rundan, i slutet började det bita lite mer. Runt 8 grader då. Kände av låret svagt under rundan. foten kändes bättre i dag, men i slutet gjorde den sig påmind. Pulsen lägre idag. 

Distans Växjö. 8km, 5:03-tempo, 117 mp.

Därefter cirka 15 minuters löpstyrka, kändes okej. 

Måndagen 15 februari. En kall morron, -16. Men under dagen vände vindarna till SO och framåt eftermiddagen kändes stor skillnad i luften, nu på kvällen bara någon minusgrad. En lugn dag på jobbet. 

Blev dock lite irriterad under eftermiddagen, när jag åter konstaterade att vi inte är så duktiga på att få ner plastanvändningen inom sågverksindustrin. Det känns smått frustrerande att det inte riktigt tas på allvar. Det är synd. Att jag gnäller om sakernas tillstånd till närmaste chef skrattas bort. Det enda språk som kapitalet förstår är pengar, varför beskattas inte plast som används inom företag på samma sätt som man beskattar plasten på påsarna i affären?

 Är det inte märkligt att det är skyhög skatt på plastpåsarna som bär hem maten från affären medan det inte är någon extra skatt på plasten som bär i väg virkespaketen från Sverige? Dessutom så är påsarna från affären, enligt dom själva i alla fall, tillverkade av 80% återvunnen plast. Medan det på virkespaketen har gjorts tafatta försök med en inblandning med 15% återvunnen plast! När denna plast kommit fram till jordens alla hörn så bränns den i bästa fall upp. En hel del hamnar nog till slut i våra hav. Ändå får vi toppbetyg av FSC och PEFC organisationer, hur är det möjligt? Av all plast som samlas in för återvinning i Sverige så är det bara 10% som verkligen återvinns, resten eldas upp och då kan man ju tänka sig hur det ser ut i resten av världen? Inte konstigt om Greta är arg och ledsen, jag är det också. Det är tydligt att åtgärderna som kan göras för klimatet det görs inte om det inte går att spara eller tjäna pengar på det. Vi måste vara rädda om vår miljö och natur, det finns bara en jord, varför är det så svårt för kapitalet att ta in det.  

På kvällen till gymmet och där blev det först 1 km rodd, 183 i medelwatt, därefter cirka 40 minuter bål och överkroppsstyrka. Kändes okej. 

Tisdagen 16 februari. En seg dag på jobbet, ibland blir det så, en hel del på enbart rutin, då kan det bli såhär, jaja, rätt vad det var så blev klockan 4.

 Det blev ett distanspass i V:a Alvesta på kvällen, de första och sista km var på moddiga cykelvägar, cirka 4,5km totalt, resten på ren asfalt. Det blev en km med fart idag, i lätt medvind, 2m/s, 4 i byarna, kändes som mer vind i ryggen men.... Tanken var ett lugnt pass idag, med bara denna fart km. Det kändes helt okej förutom lite drag i baksidan av vänsterlåret under andra halvan av passet, men det var bara svagt molande. Runt -1 grad och mulet. 

Distans V:a Alvesta, inkl 1km fart. 11,38km, 4:20-tempo, 144mp.

Onsdagen 17 februari. -2 grader och snöfall mest hela dagen kom nästan 1dm. Möte från 11:00 till skiftbytet vid 15-tiden. Intressant om det nya affärssystemet som är under utveckling. Det är väldigt komplext men ska nog bli bra till slut. På kvällen till gymmet och där blev det 1km rodd, cirka 185 i medelwatt. Därefter cirka 40 minuter bål och överkroppsstyrka. Kändes lite segt idag. 

Torsdagen 18 februari. En mulen dag och 1-2 minus, måttliga vindar från so. Fick rätt mycket gjort på jobbet och var lite piggare huvudet än de senaste dagarna, gjorde klart de nya vankantsreglerna för 44x85, blir test nästa vecka. På kvällen till Växjö och där blev det löpning. Bra underlag överlag, bara på korta sträckor som det var lite moddigt. Blev ett vanligt distanspass. Kändes okej även om det blev lite stumt och jobbigt sista 3 km i motvind och uppförsbacke. Kände av låret svagt under andra halvan. Blev mörkt i slutet. Distans Växjö. 12.32km, 4:25-tempo, 143mp.

Fredagen 19 februari. En mulen morron och någon plusgrad. En lugn dag på jobbet. På eftermiddagen blev det en promenad uppe vid Spånen, lite halkigt nu när det var någon plusgrad. Ändå skönt att det börjar töa lite efter 3 veckors sträng kyla. På eftermiddagen kollade jag och S på 2 avsnitt av Friends, nu har vi sett 6 avsnitt, börjar komma in i det lite och det är helt okej även om det inte kommer upp i Seinfelds nivå. å kvällen åter till Växjö. På kvällen tittade vi på en film från början av 90-talet. Med Mel Gibson och Goldie Hawn, den tidens stjärnor. "Lovligt byte" Inte så bra, lite för mycket actionscener för min del. 

Lördagen 20 februari. En mulen morron, runt 1-2 plusgrader, svaga vindar från syd. Strax efter 10 blev det löpning. 2 varv runt Växjösjön och Trummen, bra underlag. Kändes lite segt andra halvan och lite svaga känningar i baksidan av vänster lår. Hade hoppats på lite piggare ben efter en rätt lugn träningsvecka. Skönt med plusgrader ute i alla fall. Distans Växjö, 16.21 km. 4:54-tempo, 131mp.

4 pass löpning. Låret nästan bra nu. Fortsatt väldigt kallt.

Har varit mer normal löpning denna veckan, utan gångpauser. Men låret är inte läkt fullt ut. Denna veckan har jag varit lite sliten i benen under passen. Vet inte om det beror på benstyrkan som jag kör måndag och onsdag? Tycker ändå att jag tar det rätt lugnt på dom övningarna. Denna veckan var det inte riktigt pigga ben i något av passen. Ska prova utan ben-styrka veckan som kommer. Det blev lite öl förra lördagen och igår. Det kändes helt okej, får vi se hur det blir i framtiden. Vikten ligger runt 73 kg. 

Det har varit väldigt kallt denna veckan, vet inte om det kan påverkar piggheten i benen? Men har svårt att tänka mig att det skulle dra ner speciellt mycket. Det enda är att man har mer kläder, men den extra vikten är ändå marginell. 

På lördagseftermiddagen åkte vi till I och H. Där blev det lite längdåkning på åkrarna utanför deras hus. Det var trevligt och skidorna gled fint i den kalla snö, fantastiskt väder. Solen värmde på eftermiddagen, sedan blev det lite kaffe efteråt. 

I den här gamla björken klättrade vi för över 45 år sedan, tycker inte den har ändrat sig nånting, bara blivit än mer knotig med åren. 

Söndagen 7 februari. En kall natt, minus 15 ungefär, under dagen blandat med moln och tidvis solsken, runt 2-3 minus som högst. Sedan åter kyligare mot kvällen. I dag körde S för första gången på lite större vägar. hon fick köra hela vägen till bensinstationen, visserligen i ytterkanterna av Alvesta, men ändå. Det funkade helt okej, hon blev bara omkörd av en stor BMW, som inte höll hastighetsbegränsningarna. D och jag provade även att åka lite längdskidor i trädgården, tillräckligt med snö, men det blir bara några stavtag, sedan är det dags att byta riktning igen. Andra avsnittet av Hemsöborna. Karlsson förnekar sig inte och springer hellre efter lammkött än efter de lite mognare damerna, men i slutet av avsnittet kom han nästan krypande och det verkar som Madam Flod ändå får sin vilja igenom. Vi får se i nästa avsnitt. 

På kvällen till Växjö, där blev det löpning i den kalla kvällen, det var runt minus 6 grader vid start och i fallande. Kyliga vindar från nordost. Men ändå inte så det bet i kinderna. krispigt och frisk luft att andas. Tog det lugnt och det kändes bara svagt i vänsterlåret, i övrigt en bra känsla, hade lite tankar på att förlänga något men det fick räcka med 7,5 km idag. 

Distans Växjö. 7,33km, 5:25-tempo, 114mp.

Måndagen 8 februari. "Bara" - 7 på morronen. Det hade kommit någon cm snö under natten. Det blev lite halt på vägen till Alvesta. Rätt lugnt på jobbet, på förmiddagen var jag hos tandhygienisten, tog bort tandsten bland annat. Allt gick bra. På kvällen till gymmet, inledde med 1 km rodd, 193 i medelwatt. Kände mig rätt pigg i benen idag. Därefter hela kroppen, kändes helt okej. Jag märker dock i lår-curlen att jag är lite svagare i vänster lår baksida. Framsidorna är lika. 

Tisdagen 9 februari. Fortsatt kallt -7 grader under större delen av dagen dessutom lite vindar från nordost, riktigt bitande idag. Lugnt på jobbet. 

På kvällen till Växjö och där blev det ett intervallpass utmed den västra sidan av Växjösjön, sprang samma sträcka fram och tillbaka, bra fäste på de sopsaltade intervallerna. Lite motvind på de udda och medvind på de jämna. Kändes som att det var benen som begränsade idag. Vet inte om skorna börja tappa lite effekt nu eller om det bara är inbillning? Tänkte att jag skulle göra ett test framöver, eftersom jag har ett par helt nya oanvända Saucony Speed, det paret jag har nu har jag haft i över 70 mil. Rejält påpälsad också då det var minus 7 grader vid start. Kände bara av vänsterlåret svagt, annars bra känsla. Snittet blev 3:51 på de 6 stycken 4 minutarna. Medelpulsen under intervallerna blev 156. 

6x4 min intervaller, 1 min gåvila Växjö, 11km, 4:34-tempo. 145mp

Onsdagen 10 februari. Vintern håller sitt grepp, -9 på morronen och isande vindar från nordost. Men med mycket och rätt kläder funkar det okej om man inte behöver vara ute för länge. Lugnt på jobbet, gjorde en ny grej med WE, det verkar som det funkar och ökade utbytet med 1%, alltid något. Annars var det hyfsat mycket att göra. På kvällen till gymmet, inledde med 1 km rodd med rätt sega ben efter gårdagens löpning. medelwatt runt 165. Därefter cirka 50 minuter hela kroppen styrka. Kändes ändå okej. Vägde mig efter passet och vågen landade på 73kg. Trodde att det skulle vara något lägre. Tycker jag är noga men kanske att det är lite mer muskler, men som vanligt så sitter det runt magen trots allt. 

Torsdagen 11 februari, dagarna rullar på i vinterkylan, idag var det bistert mest hela dagen, nu i skrivande stund visar termometern -11,3 grader och då är klockan 17:43. Det kommande natten kommer bli kall. Rätt mycket på jobbet, det blir genast mycket när jag gör nya saker i WE, det blir oväntade följdorsaker som måste fixas till och det blir mycket tänkande, det sliter på mitt psyke, blir så svårt att orka med de ordinarie uppgifterna som måste skötas också. När man är som mest i WE och verkligen behöver vara just där så blir man tvungen att gå ifrån och in i vardagen och då ramlar alltihop oh det är svårt att hitta rätt igen. Har lite idéer, men får se om det faller ut som tänkt när jag väl få det gjort. 3

På kvällen blev löpning i Alvesta, kändes bra i benen inför passet. Men det blev ett pass med rätt slitna ben. Tror det beror mycket på benstyrka på måndagar och onsdagar, får eventuellt byta dagar med benstyrka. Vet att jag varit i detta dilemmat genom åren, det är svårt att hitta rätt mellan styrka och löpning. Backlöpning är bra men sedan lårskadan har jag inte kört det på 2 månader nu. I dag kändes låret av svagt mest hela rundan, men på en konstant nivå. Det var hård packad snö, helt okej underlag även om det släppte lite ibland, kallt -8 grader vid start. 

Distans V:a Alvesta. 10 km, 4:30-tempo, 138 mp.

Fredagen 12 februari. På morronen var det -18 grader när S och jag körde in till Växjö. det var dags för hennes 4-5 körlektion. Denna gången skulle jag vara med, för att få lite tips och själv lära mig en del nya saker som kommit upp sedan jag fick körkort och dels för att friska upp minnet lite. Vi körde mest omkring på villagatorna uppe på norr. S kan köra helt okej, men när det kommer andra bilar in i situationer så blir det lite fel ibland. Enda sättet att fixa till det är genom övning, så att själva bilkörningen går helt med automatik. Först då kan man fixa att också rätt bedöma olika trafiksituationer. 

På eftermiddagen blev det till Spånen och en kort promenad, det var inte så kallt mitt på dagen. 

Den nyligen gallrade skogen i Spånen. 

På kvällen blev det 2 öl, det var gott, men eftersom det inte blev någon i går så kunde jag nästan känna lätt huvudvärk. Vi såg på filmen "Honeymoon in Vegas" från 1992, var lite sådär. En del roliga grejer men filmen lyfte aldrig. Även om det var kul med alla Elvis-imitatörer i bakgrunden. 

Lördagen 13 februari. -12 vid 8-tiden på morronen. Blev löpning runt Växjösjön + Trummen idag, 2 varv. Strålande solsken och runt -8 vid start. Första halvan kändes helt okej, sedan blev det lite tungt resten av rundan, kände av höger-vristen samt vänsterlåret lite svagt. Benen kändes tyngre än väntat. Pulsen cirka 10 slag över den normala vecko-kvällspass pulsen. Tror det var lite för snabbt tempo för att vara ett bra "långpass". Mycket folk runt sjöarna. I dag värmde solen en del när man kom i rätt läge. En fin vårvinterdag. Distans Växjö, 16,18 km. 4:52-tempo. 133mp.