Blev 2 tuffa pass denna veckan, särskilt tisdagens pass. Då körde jag 4,8 km med hög tröskelpuls, sista 1,5 km väldigt nära max. Nya skor på de båda fartpassen. Saucony Endorphin Speed. Kändes helt okej även om det inte blir samma fina känsla som med Nike-skorna.
Annars hade tyvärr varit en tung vecka rent mentalt. Har varit i de negativa looparna och irrat runt efter svar och mening. Helgen kommer som en befriare och i början och slutet på varje dag har det i alla fall varit positivt.
Under denna veckans första dagar är jag relativt negativ i tonen. Jag tycker att det är en komplicerad värld vi lever i och det blir allt svårare att försöka förstå vad som händer runt om oss och hur man ska förhålla sig till olika realiteter. Själv är jag i en situation som är dubbelbottnad. Det jag brinner för i mitt privata liv är något som är i motsats till det jag sysslar med i mitt yrkesliv. Det är svårt att skriva ner sådant som är negativt mot min utkomst. Men samtidigt är det svårt att bara vara still och inte skriva något när man så starkt inom sig känner och märker hur fel vi behandlar vår natur.
Men jag är helt övertygad om att vi med ett annat tankesätt och med helt andra målsättningar så kan vi ändå förändra och förbättra förutsättningarna för en hållbar framtid. Vi måste bara bort från att allt måste vara så lönsamt som möjligt. I stället ska vi tänka på vad som är långsiktigt bra för att bevara den biologiska mångfalden. Att vi lånar naturen av framtida generationer. Det finns sätt att bedriva ett skonsammare skogsbruk och det går att förändra planterings-filosofin. Att gå mer mot en blandskog samt att skydda betydligt mer sällsynt skog. Det tar bara någon dag att riva ner en skog värd namnet, men det tar 400 år att bygga upp den igen.
Söndagen 30 Augusti. En vacker dag, mestadels soligt framåt dagen, runt 18 grader. På kvällen blev det en löprunda i Växjö, första 3 km med D, sedan resten själv. Lite stelt i fötter och ben och det kändes att jag sprungit i går. Distans 10 km, 5:41-tempo, 115 mp.
Märkte under gårdagskvällen uppe vid Spånen att dom börjar gallra rejält, tydligen ska hela området gås över. Får vi bara hoppas att dom inte våldför sig alltför mycket på den fina miljö som finns där nu.
Måndagen 31 Augusti. En väldigt vacker dag, hög och klar luft, en dag mellan sommar och höst. Lite kyligt på morronen med runt 10 grader. Som mest runt 17-18. Inventering på jobbet, snabbaste hittills, tog bara 45-50 minuter. Förr i tiden, slutet på 90-talet, kunde vi hålla på i 6-7 timmar. Så allt här i världen blir inte sämre. Annars en lite småseg dag.
Vi lever just nu i en otroligt paradoxal värld, i vår bransch, sågverksindustrin, råder det full högkonjunktur. Det har aldrig varit sådant drag efter våra produkter. Allra värst är det i USA. Dom betalar just nu över 5000 km/m³. Normalpriset brukar vara mellan 1500-2000 kr. Ändå är USA mer eller mindre försatt i katastroftillstånd. I de övriga länderna som det exporteras till råder det samma brist på virke även om priserna inte är som till USA så är dom högt uppskruvade. Bristen i USA beror delvis på att det produceras mindre sågade trävaror i Kanada och USA. Samt att amerikanerna, precis som vi svenskar, stannat hemma och corona-renoverat. Men det är ändå konstigt att ett land med så stor arbetslöshet och med en skenande statsskuld kan ha så här skeva prisbilder på olika saker. Det gäller att passa på att smida medan järnet är varmt. Priserna i USA brukar vara väldigt volatila.
För oss vanliga dödliga så spelar det inte så stor roll, men det som är bra för företaget brukar också vara bra för de anställda.
Gallringen uppe i Spånen fortsätter, frågan är hur glest det ska bli? Vilket är huvudsyftet, att dra in pengar till ägarna, eller att vi medborgare i Alvesta ska få en vacker skog att tillbringa vår korta fritid i? Ja, det är inte lätt att veta, det beror nog på vilken man frågar.
Kollade på ytterligare 2 avsnitt av år 1 miljon. En framtidsvision, för mig verkar det allt mer vara en dystopi. Tycker kanske inte att dom ställer rätt analys på sina frågor och bitvis tycker jag programmet är naivt och man tänker inte riktigt färdigt. För hur man än vrider och vänder på detta med att helt ladda upp sig själv mot ett "evigt liv på internet" så blir det till slut dystopiskt. Vad blir det för mening med allt om man inte längre behöver anstränga sig?
På kvällen blev det ett gympass, inledde med 1 km rodd, därefter cirka 40 minuters bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen.
Såg de 2 sista avsnitten av serien, År 1 miljon. Det skenade iväg lite till och den begränsade mänskliga kunskapen idag, gör att det bara blir vilda gissningar om hur framtiden ska te sig. Men att det kommer vara annorlunda mot dagens liv är odiskutabelt.
Tisdagen 1 September. Så har vi gått in i höstmånaden september. Jag har sedan länge lidit av moralisk paradox, det har pågått i många år nu. Varje dag går det åt massor med energi för att kunna fortsätta leva i dessa dubbla världar och känslor. Det funkar men jag offrar min verkliga identitet. Enbart för att kunna fortsätta leva bekvämt. Är det rätt att fortsätta med det? Ja, jag har fortfarande ett ekonomiskt ansvar för närstående. Så på det viset är det fortfarande moraliskt rätt, även om det är en väldigt tunn sträng som snart har spelat ut sin roll eftersom tiden kommer att lösa mig från det ansvaret. Hur gör jag sedan? Inför vem har jag ansvar sedan? Ska jag fortsätta att gå mot min moraliska kompass?
Hur ska man förhålla sig och kämpa för nått som man rent moraliskt och etiskt inte kan stå för. Men hela samhället är uppbyggt på dessa kapitalistiska grunder. Förr om åren när jorden fortfarande kunde ta hand om effekterna av industrialiseringen så var det moraliskt rätt. För det fanns inga tecken på att naturen inte mådde bra. Men allteftersom så har vi blivit för effektiva i vårt sätt att skapa och använda maskiner som drivs av olja. Men att tänka om tar tid. Strukturerna är långsamma och tröga att förändra. De som blivit rika på produktion utan att behöva betala för de långsiktiga konsekvenserna av att överutnyttja miljön ser helst att allting förbli som det hittills varit.
De senaste 30-40 åren så blir det allt svårare för naturen att klara av att återställa sig varje år. Alla värden visar på rött. Men det bryr sig inte kapitalet om. Det bara rusar på i blindo, för kapitalet har inga känslor eller samvete som stör. Det bryr sig bara om att växa. När det till slut, liksom en fästing, sugit ur all kraft ur sitt värddjur så kommer det också kollapsa. Men eftersom det inte har något eget liv så spelar det ingen roll för kapitalet själv. Men det får ödesdigra konsekvenser för dom som ska försöka överleva i en sådan omgivning
På kvällen blev det ett tufft pass, känslan var att det var det jobbigaste på flera månader. Hade de nya Saucony Endorphin Speed - skorna. Kändes helt okej, men de är inte lika bra som Nike next, inte så konstigt då dom saknar kolfiberplatta och dessutom väger 230 gram jämfört med 190 gram för Nike-skorna. I alla fall, det blev ett varv runt Växjösjön, asfaltsvägen, med hög tröskel-puls. 4,48km, medeltempo på 3:49, medelpuls 162. Kändes helt okej första 3 km sedan blev det jobbigt, särskilt sista km med 2 svaga uppförsbackar drev upp pulsen rejält.
Distans Växjö, inkl, 4,48km hög tröskel. 12,49km, 4:09-tempo, 151 mp.
På kvällen var jag rejält sliten efter det för mig hårda löppasset, trodde att jag skulle få den där kicken av endorfiner och välbefinnande som jag brukar få efter att ha mått dåligt under dagen och sedan fått springa av mig den psykiska smärtan. Det brukar vara bra medicin, att plåga sig fysiskt för att på så sätt tillfälligt döva den psykiska smärtan för något dygn. Men det måste suttit djupt denna gången för den rätta känslan kom inte igår. Bara extrem trötthet i både själ och kropp. Hade kramp i vaderna vid midnatt, men det släppte efter någon kvart. Sedan sov jag i alla fall 5 timmar.
Såg på en dokumentär i går kväll. "När skogen tystnar" Den var med rätt ojämn kvalité. Delen då huvudpersonen färdades på Youkonfloden i Kanada kunde man helt tagit bort, den tillförde inget. Men däremot personerna som intervjuades om läget i den svenska "skogen". Det är tragiskt hur politikerna och det statligt ägda Sveaskog våldför sig på skogen. Man försöker på alla möjliga och omöjliga sätt att urholka direktiven som togs fram 1993. då kom man överens om i en bred överenskommelse om att det skulle tas miljöhänsyn i skogen inte bara rent ekonomiska intressen som skulle styra. Men allteftersom tiden gått så urholkas lagarna och överträdelser beivras inte. De största syndarna är som sagt Sveaskog och de svekfulla politikerna, särskilt då de som finns på högersidan, föga överraskande?!
Och när inte viljan finns då är det inte lätt att rädda något undan de klåfingriga, giriga och maktfullkomliga beslutsfattarna, hård kritik måste riktas mot Sveaskog, som är statligt ägt, men framför allt mot politikerna som ger direktiv till Sveaskog angående strategin. Det är ju meningen att politiken ska vara kapitalismens motpol, som ska står för regleringar och lagar för att undvika rovdrift och miljöförstörelse. Men som det blivit nu så går de hand i hand i stället. Det finns väldigt få försvarare av de mjukare biologiska värdena i våra en gång så stolta Skogar.
Som det sas i dokumentären, man kan plantera träd, men man kan inte plantera skog. Det finns inga skogar kvar i södra Sverige där man ser till helheten i den biologiska mångfalden. Det är ungefär med samma taktik som Israelerna använder på västbanken. Man erövrar små runda plättar mitt i ett stort område, dessa expanderar man så sakteliga till allt större cirklar, till slut är det bara små utrymmen kvar mellan dessa "plättar" och då blir det slutligen väldigt lätt att knyta samman allt. För att kunna ha en biologisk mångfald krävs stora sammanhängande ytor, inte små plättar här och där, som det blivit i södra Sverige. Sedan säger de att det aldrig funnits så mycket skog som det gör nu. Men vad är det för skog?
Enligt dokumentären så går det att driva skogsbruk utan att kalhugga, men det är inte intressant för staten/industrin. Det är inte tillräckligt lönsamt. Allt handlar bara om det, man mår bara dåligt av att se sådana program. Det som är mest sorgligt är den totala oviljan från makten att göra något åt det, finns bara ett parti som driver dessa frågor och de är så små att de inte kommer att klara sig kvar i riksdagen efter nästa val, så på det sättet ser man även hur det ser ut i befolkningen i stort.
Till slut måste man ställa sig frågan om vad som är viktigt på lång sikt, är miljön runt om oss viktigt eller inte? Vad ska gå först, klimat eller kapital? Verkar i alla fall som dom i nuläget har väldigt svårt att gå sida vid sida sm hade varit det bästa.
Onsdagen 2 september. En rätt så fin dag, mulet till halvklart, runt 18 grader på eftermiddagen. Åter en tung dag på jobbet. Efter att haft lite mer energi från semestern så verkar det rinna ur mig nu. Konstigt hur dessa repetitiva arbetsuppgifter suger musten ur mig. Har bett om förändring av något slag men det verkar bara rinna ut i sanden. Om något ska hända så måste jag ta tag i det själv. Lite segt i kroppen efter gårdagens hårda löpning. Kicken kom inte idag heller. Men förr eller senare dyker den upp.
På kvällen blev det gymmet, inledde med 1 km rodd och därefter cirka 40 minuter bål och överkroppsstyrka. Kändes okej i alla fall.
Såg 3:e delen av Axess-serien "Varför finns vi". Detta avsnitt tog upp moralen, är den evolutionär eller har den funnits sedan urminnes tider och som en del av naturlagarna? Intressanta frågeställningar. Lutar nog för min del att tro på att moralen funnits där hela tiden. Även djur kan visa upp moral och känsla för rättvisa. Skillnaden är att vi människor kan resonera och samtala om konsekvenser av moralen.
Moralens spegel är samvetet. Oftast känner vi på oss när vi handlar fel och när vi så gjort så gnager samvetet inom oss.
Torsdagen 3 september. en mulen dag men ändå rätt varmt vid lunchtid, runt 20 grader. Var med V och tittade på lägenhet, får vi se om det blir något av det till slut.
Det var annars en glädjens dag på jobbet, i dag togs det första spadtaget på det så efterlängtade virkesmagasinet. 15 års väntan är snart över. Det kommer underlätta i produktionen, åtminstone ett tag.
Men vad är det heter? "Inget gott som inte har nått ont med sig" Eller om det är tvärtom? I alla fall, den så fina utsikten från kontoret kommer att kraftigt försämras. Nu kan man i den fjärran horisonten se en av gröna löv täckt ståtlig ek, som är så välbalanserad. En fröjd för ögat, den kommer lyckligtvis stå kvar men skymd för mina ögon av detta magasin när det väl står klart. Men man kan inte få allt här i världen.
På kvällen blev det bil in till Växjö. Väldigt mycket trafik inne i stan, och jag tillhör kanske en av alla onödiga. Ja, det spär på det redan så dåliga samvetet. den moraliska stressen tilltar. Men som alla andra så försöker man tänka bort det och hitta på ursäkter. I bland kan man lura sig själv för något ögonblick.
Blev samma backintervaller som förra torsdagen, hade åter Saucony Speed-skorna. Sköna men inte riktigt lika snabba som Nike, men i dag var skillnaden inte så stor. Blev trött i baksidan av låren redan efter första setet. Hade en riktigt snabb intervall. På den andra enminutaren så kom det en spänstig kille på en snabb cykel. Jag mötte honom på nerjoggen, sedan sprang jag om honom efter cirka 15 sekunder. Det ville han inte vara med om så han tog i lite extra och kom i fatt och senare förbi. Men med ett glatt tillrop. bra jobbat, sa han. Jag blev rejält trött på sista setet och benen slitna. Men gillar ändå skorna. Ska fortsätta ett tag med dom, i alla fall på backintervaller.
Korta backintervaller. 10,23 km, 4:50-tempo, 140 mp.
I bland känns det som att jag är med i en styrd värld. Som "Truman Show". I dag hände en grej, precis i slutet på dagen, för att verkligen dra på stressnivån. Min stresströskel är sedan utbrändheten för många år sedan irriterande låg, och det blir tyvärr bara sämre med åren.
Det hade det under dagen, utan min vetskap, beslutats att det var akut brist i en speciell längd. För att råda brist på det så måste vi tvångskapa fram denna längd av en längre längd. Inget speciellt med det, men det blir mer arbete i produktionen och ökar stressen när man ska ta hand om allt avkap. Jag hade redan planerat in just denna dimensionen i produktionen och tanken var att det ska köras 3 olika körningar med samma dimension, men bara en av dom med detta rejäla av/nerkap.
Det finns personer som inte gillar det här, vilket är förståeligt. Sånt här ska göras i ett tidigare steg i produktions-kedjan, men ibland blir det panik och det måste lösas i hyvleriet. I alla fall, denna person ogillar 3 saker starkt i denna sågverksvärld. I nämnd ordning, mig, denna typ av körning, samt nerkap. Det är min uppgift att bestämma ordningen på hur saker och ting ska produceras i hyvleriet. Att lämna ut en sådan här produktionsorder är inte roligt. Jag vill inte provocera någon om jag inte måste. Om jag lämnar denna i morron så kommer personen i fråga bli rasande och hela kommande helg förstöras av stressen det innebär och i värsta fall migrän. Jag kommer må dåligt av att bli utskälld, samt att ha varit "brevbäraren" av denna order. På vilket sätt är det bra? Jag kan inte se några som helst skäl till att begå en sådan handling. Även om det vore det bästa för företaget. Men man måste sätta människan före eventuell vinst till ett företag som redan går otroligt bra. Varför ska man aktivt såra andra om man har ett val att inte göra det? Det är ju ren och skär ondska!
Fredagen 5 september. En mulen dag på förmiddagen sedan lite sol på eftermiddag, runt 20 grader. Jobbet var som vanligt, inga större katastrofer inför helgen, det kändes under kontroll sista biten in i mål denna veckan också. Så det får man vara tacksam för. Vårt stora lager bidrar till denna lite lugnare tillvaro. det var värre förr om åren då var det en kamp med kniven mot strupen varje dag. Så även om vår miljö blir allt sämre så får vi människor det bättre. En paradox som gör att vi inom oss går omkring med dåligt samvete och en skuld som vi inte kan betala som enskilda själar. Det är vår tids förbannelse, vår generations kors. Det finns ingen enskild att klandra, allt handlar om lång tids strukturfel och man måste dra ut perspektiven väldigt långt för att se dessa mönster, våra system är inte heller utformade för att ta hand om dessa långsiktiga problem.
Ingen träning i går. Var med V och tittade på 2 hyreslägenheter, men han hade också lagt ett bud på den som var till salu. Nu får vi se vad som händer.
På kvällen såg vi en romantisk komedi från Netflix. "Love Guaranteed" Den följde mallen nästan exakt för denna typ av genre. Men den var ändå bra. Man får vad man vill ha efter en lång och tuff vecka. Man vill bli road och inte behöva tänka för mycket, inte massa mord och konflikter.
Lördagen 5 september. En mulen morron, hade regnat tidigare. Runt 13 grader vid starten av dagens löpning. Precis lagom för löpning, även om det var lite kyligt under uppvärmningen. Bara shorts och linne. Kändes okej i ben och fötter under dagens löpning, varit lite stram i höger-knät med början i går. Men känns som det är någon muskel eller sena i närheten av knät som drar lite. Kändes dock bra under löpningen. Kan vara de 2 senaste passen i nya skor som påverkat detta. I dag körde jag i de vanliga Adidas-skorna, det kändes bra. Pulsen lördags-hög, så det blev ingen fart idag, ökade dock lite när jag kom till Växjö-sjön. Distans Växjö, 15,33 km, 4:55-tempo, 131 mp.
På kvällen såg vi "Mot alla odds" Från 1984 med Jeff Bridges, en av mina favoritskådespelare, men den här filmen var inte så bra. Den lyfte aldrig och det var svårt att få sympati för karaktärerna. Till eftertexterna spelades låten Against all odds, en klassiker som blev betydligt mer kände efteråt än vad filmen blev.
