Alternativ träning, igen.

Skulle sprungit en kort runda igår men det funkade inte, kände lite mer än molande i baksidan på vänsterlåret så fort jag tog ett löpsteg. Efter uppvärmningen avbröt jag passet. Hade säkert kunnat springa om jag var jagad av något men det skulle bara försämra skadeläget ytterligare. Är bara att konstatera att passet jag sprang i tisdags, som kändes helt okej, aldrig skulle ha sprungits. Det är konstigt hur klart allt blir i eftertanksamhetens skarpa sken? Det är så livet levs, man går baklänges in i framtiden med blicken fäst mot dåtiden.

I onsdags blev det ett lite annorlunda cykel/gång-pass. Onsdagens cykel/gång-runda
Cyklade med Mountainbiken mot Notteryd, ett naturreservat utanför Växjö. Där finns en stig runt området på 7 km ungefär. Hade tänkt mig att jag kunde cykla den, fast det var ingen bra idé. Det var stig, riktigt besvärlig stig, kuperat och massor med stenar och rötter. Här är det till och med svårt att springa, skulle vara väldigt svårt att komma under 6:00 tempo, i alla fall dom 2-3 km som jag gick innan jag hittade en grusväg ut ur reservatet. Rundan blev nästan 30 km, allt i ett rätt lugnt tempo. En sak som överaskade mig på ett positivt sätt var att i en lång utförsbacke efter golfbanan i Fylleryd var att pulsen sjönk ända ner till 46 slag. Det har jag inte varit med om innan under ett cykelpass, under 60 har hänt innan men inte så här lågt. Möjligt att jag är i bra konditionsform? Men jag har inget "forum" att manifestera den inom. Löpning har det inte blivit mycket av den senaste månaden, roddmaskin och crosstrainer har jag inga andras referenser att jämföra med. Tror att förra veckan, med dubbelpass nästan varje dag nu visar sig i formkurvan rent pulsmässigt i alla fall.

Eftersom jag ställde in löppasset igår så blev det crosstrainer i stället. Först nivå 16 i 10 minuter, hade runt 105 i medelpuls. Sen nivå 18 i 20 minuter, 120 i medelpuls, väldigt låg puls för att vara mig. Därefter 20 minuter på nivå 20, hade runt 135 i medelpuls. Också lågt. Kände mig väldigt stark och behövde inte gå på max som jag fick göra på samma typ av pass förra veckan. Det är stor skillnad på att köra ett konditionspass om dagen jämfört med som förra veckans 2 pass. Körde även 10 minuter på rodden, 225 watt i snitt, pulsen runt 150, också rätt lågt.

Idag, fredag blev det ett lite över 4 mil långt cykelpass. Rätt kuperat bitvis. Cykelrunda med mountainbiken.
Tog det rätt lugnt. Mer som ett långpass om jag skulle sprungit. Kändes lite i vänsterlåret, men bara i de brantaste uppförsbackarna. Den avslutande halvan av rundan har jag aldrig cyklat innan, så jag fick stanna ett par gånger för att säkerställa att jag inte cyklade helt fel. En del väldigt krävande backar, som drog upp pulsen en del. Tyvärr rätt kyligt. Det vill inte bli sommar. Särskilt här i inlandet, så kommer det varje dag rätt tunga mörka moln, även om det inte regnar så kan man inte njuta av solen. Samt i kombination med västvinden som råder, så blir det höstkänsla.

Lugnt distanspass, 8,5 km, 4:31/km. Framfotsrunda 327

Blev ett lite annorlunda pass. Hade först tänkt springa stig på morronen men kände lite i vänsterlåret och tänkte vänta till kvällen i stället. Kroppen brukar mjukna till allt mer ju längre dagen går. Åkte in till Växjö, tog med mig löparsakerna i fall att...

Fick lite massage på den ömmaste punkten i låret av D. Det hjälpte verkligen på ett bra sätt och jag blev sugen att ta en kort runda innan lunchen trots allt. Men kan inte stigarna i Växjö så bra så det fick bli elljusspår blandat med lite asfalt. Fick i hop nästan 9 km. Började i lugnt 5:00 tempo den första km. Men känner fortfarande att jag är lite sladdrig och slarvig i kroppen i denna farten. Så jag ökade något och sprang några km i 4:40 tempo. Därefter blev det ungefär löpning i 4:25 tempo. Då tycker jag att jag har lättare att få till ett bra löpsteg och hållningen skärps till. Utan att andningen blir alltför hög. De första 4 km hade jag medvind och lite lätt nerförslut så då var det väldigt lätt ansträngning, behövde inte lägga fokus på andningen.

När det vände hemåt så kom motvinden och uppförsbackarna. Då blev det löpning i 4-taktsandning, i det låga och bekväma registret. Med puls runt 140-150. Något ansträngande om man använder "Borgskalan", för min del. Tror det är flera månader sedan jag sprang i just detta fartläget. Det ska ju inte vara så bra att lägga för mycket tid i just detta område, enligt flera experter ska man antingen ligga högre eller lägre. Men säga vad man vill, i just detta läge så är det skönt och avkopplande på något sätt och det känns som man kan hålla på väldigt länge. det enda jag kände från kroppen idag var baksidan av vänsterlåret. Men det höll sig på en låg molande nivå. De sista 600 meterna tryckte jag på lite, känslan var att det gick under 4.00 tempo men det var "bara" 4:12 tempo. Känner mig lite stressad av att inte ha mer fart i kroppen för tillfället, men måste hålla mig i skinnet nu och vänta tills lårskadan läkt helt innan jag ger mig på några fartpass.

Ändå skönt på något sätt att få ett renodlat löppass på nästan en månad nu. Hade mina Adidas Boston 3. Kändes väldigt bra, kändes nästan bäst på asfalten, där svarade det bra och det verkar som om baksidan på låret får lite avlastning då.

I söndagskväll blev rodd, strax över 200 watt. Och jag fick ta i rätt rejält, kände mig sliten efter löpningen tidigare under den dagen. Därefter lite överkroppsövningar.

I går körde jag inget på förmiddagen, utan det blev endast kvällspass, det blev crosstrainer, först 20 minuter i nivå 16, därefter 20 minuter på nivå 20. Det blev riktigt slitigt. Det brukar inte kännas så tungt som det gjorde igår. Det var precis att jag orkade hela vägen.

Skadeläget: Det är vänsterlåret som gör sig påmint, speciellt nu på kvällen. Allra värst är det när jag sitter ner, mest i bilen. När jag står upp känner jag inget. Efter dagens löpning så stramar det även lite i vänsterhälen. Men under löpningen kände jag inget.

I

Stiglöpning + 1 varv i elljusspåret, 4+2 km. Framfotsrunda 326

Dagens kombinationsrunda.

Blev ett lite annorlunda pass. Var egentligen inte meningen att jag skulle köra varvet i elljusspåret, men efter lite kortare överläggande med mig själv under promenaden till bilen efter avslutad stiglöpning så kom jag fram till att åtminstone köra ett varv. Bara för att känna på hur känslan är att springa i ett jämnt tempo på hyfsat ordnat underlag. Stiglöpningen kändes helt okej med tanke på omständigheterna, låret känns fortfarande, fast något mindre än i onsdags. Annars kändes det piggt i benen. Bara för att inte förvärra lårskadan så blev det bara 4 km stiglöpning idag.

Från avslutningen på stiglöpningen är det ungefär 400 meter till bilen. Det kändes åter bättre i låret när jag gick och jag var lite sugen på att testa lite vanlig löpning också. Så det blev ett varv i det rätt kuperade elljusspåret med grus som underlag. Första 400-500 meterna är i ett svagt nerförslut så det kändes fantastiskt bra, lätt känsla och lugn andning trots relativt bra fart. Men på ett varv så jämnas höjdskillnaderna till slut ut och efter nerförsbacken blev det lite tyngre när det började gå uppför. Överaskande nog kändes det mindre i låret i alla fall på de flackare partierna. I uppförsbackarna kändes det dock lite mer, särskilt i den sista 400 meter långa backen, där stramade det rätt bra.

Men det var härligt att åter känna lite puls, att åter känna andnigen harmoniera med stegen. Blev i 4-takt första km och i 3-takt andra km. Tempot blev 4:15 ungefär i snitt. Svårt att dra några växlar av det. Springer ju väldigt sällan i mellanmjölksregistret nuförtiden. 2/3-delar av detta varvet var i den ansträngningen, sista 1/3-delen fick jag ta i bra och var på gränsen till den höga tröskeln. Så jag har nog tappat mellan 10-15 sekunder/km jämfört med innan lårskadan. Fast det är inte så viktigt just nu. Det var som sagt var väldigt skönt på något konstigt sätt att bli lite trött av löpningen igen.

Det är med positiv känsla jag lämnar detta passet bakom mig. Kanske att jag ska köra liknande upplägg ett par gånger, för att inte stressa fram för mycket med vanlig löpning. Inleda med stiglöpning, den dominerande delen av passet, och sedan avsluta med lite vanlig löpning?

Skadeläget: Ja, låret är inte riktigt bra ännu, ett par timmar efteråt så stramar det en del. vänsterhälen, trycköm men jag kände inget under löpningen, däremot stramade det lite i höger hälsena, väldigt längesedan jag kände något i högerbenet. Kan bero på att jag körde lite väl tungt i vadpressen i går på gymmet. Annars inga problem.

Cykel och Alternativträning.

Har inte blivit någon löpning. Det är baksidan på vänsterlåret som inte har någon brådska med att gå över. Det har inte blivit värre efter det senaste löppasset. Men heller inte bättre. Så jag har inte haft någon lust med att springa.

Vädret har varit väldigt fint de senaste dagarna så det har blivit cykling istället. I torsdags tog dottern och jag, som är 12 år, Tandemcykeln till Huseby. En väldigt lugn och fin cykelrunda, med fikapaus vid Cafét på Huseby Bruk. Detta är en pärla i vår kommun. Öppet för allmänheten. En väldigt fin park som omger slottet. Samt trädgårdsodlingar som är välskötta och med väldigt stor variation på de olika grödorna. Förra året hade dom 2 grisar också som gick och bökade i en egen hage. De grisarna hade knorr på svansen, vilket dom har när dom mår bra. Till stor glädje för barnen dessutom, i år så var det tyvärr inga grisar på plats, men däremot lite olika hönssorter. Bland annat en Engelsk stridshöna som dottern fastnade för. Husebyrundan med tandemcykeln. På kvällen körde jag ett bra pass med ben och olika hoppövningar, kändes bättre än väntat i fötter och vader.

I går blev det en lite längre runda med Hybridcykeln. 60 km. Hade tänkt mig lite hårdare pass. Men har haft väldigt svårt i år att få upp pulsen på cykelturerna. Det blir mest lugn fart och låg puls. Det är det som skiljer löpning från cykling. I löpningen får jag hålla igen på de olika passen för att dom inte ska bli för hårda pulsmässigt men på cykeln är det tvärtom. Tror det beror mycket på att det så mycket olika variabler som påverkar i cykling. Upp och nerförsbackar, med eller motvind. Försöker ändå ha en jämn kadens, ligger på mellan 90-100 varv/minut. Men det hjälper inte ändå. I går blev det "bara" strax över 100 i medelpuls. Efter 1,5 mil så tog jag de mer som en rekreationsrunda och stannade rätt länge vid kyrkan i Berg där pappa och de flesta släktingarna på hans sida är begravda. En väldigt vackert belägen kyrka. Tyvärr har den varit helt stängd i många år p.g.a mögel. Nu har det äntligen tagits ett beslut om att renovera den så att man kan hålla gudstjänster där igen. Bergrundan med Hybriden. Blev ändå rätt sliten av denna rundan och hade ingen lust med någon mer träning för den dagen.

En allt vanligare syn på den småländska landsbygden, övergivna gamla torp och sommarstugor. Förr om åren så beboddes och köptes de av tyskar och danskar och man befarade att dom skulle köpa allt. Med den följden att de skulle stå öde större delen av året. Men av någon anledning så köper inte danskar några stugor längre. Bättre med en dansk eller tysk än att det blir så här. Naturen tar väldigt snabbt över och på ett par år är allt igenväxt och glömt. Lägg märke till granarna, jag jobbar i sågverksbranschen. Men tycker inte om granar framför allt inte på ställen som dom här står på. Likadant när det planteras granar på prima åkermark. Mark som våra förfäder med sitt anletes svett gjort träd och stenfria en gång i tiden. Allt handlar om pengar. Granen är värdefull för sågverken. Men det finns tydligen inget värde på ett öppet landskap. Om inget görs så kommer större delen av Sverige att "begranas". det går snabbt att göra det men är betydligt värre att få tillbaka det öppna landskapet och mångfalden i faunan som följer med.

Här är en allt ovanligare vy i Småland, ett öppet landskap med sina betesängar. Inte en gran så långt ögat kan nå.

Idag har det blivit 60 minuter på crosstrainern. började med 20 minuter på nivå 16. Är ungefär samma ansträngning som 4:50 tempo i löpning. Därefter 20 minuter på nivå 20. Ungefär som strax över 4.00 tempo. Kan hålla på en timme om jag skulle ta ut mig helt. Det kändes bra och först tänkte jag köra på i totalt 40 minuter på den nivån. Men valde ändå att gå tillbaka till nivå 16 de sista 20 minuterna. Kände lite i baksidan av vänsterlåret under de sista minuterna på nivå 20. Tyckte inte det fanns någon anledning att ytterligare försena läkningen av den skadan.

Skadeläget: Ja, låret blir sakta men säkert bättre. Hoppas kunna springa antingen i morgon eller på måndag. Hälen är trycköm, men annars känner jag inget om jag inte springer. Vaderna är bra nu. Något som slog mig häromdagen är att jag inte på väldigt länge känt mig stel i vristerna. Det hade jag problem med första året med omställningen. Det tog 10 minuter varje morgon innan jag kunde gå normalt. Så det finns positiva saker också att ta med sig in i framtiden.

Stiglöpning, 8 km, inkl. 3 km i tröskelpuls. Framfotsrunda 325.

Vaknade med lite låg energi idag. Kände med en gång att det inte heller idag var någon nämnvärd förbättring i baksidan på vänstra låret. Under frukosten kommer åter tankarna på att ge upp löpningen, åtminstone för ett bra tag framöver. För att om möjligt helt läka de skador och känningar som uppkommit via löpningen de senaste åren. Trots att det inte borde vara något svårt beslut så är det ändå något inom mig som inte vill göra på det viset. En ständig kamp mellan de båda sidorna.

För mig är tider och resultat alltmer av underordnad betydelse. Det är klart att jag fortfarande vill utvecklas, men inte till vilket pris som helst. Det känns betydligt viktigare att kunna springa om 10 år än att slå några personliga rekord till kostnaden av att dra på sig så svåra skador att det aldrig mer går att springa. Det är därför jag inte vill ge mig på en mara utan att verkligen vara 100% i form och helt skadefri. Det är så många som fördärvar sig på sådan utmaningar och som sen får ge upp hela löparkarriären. För mig är det inte värt det. Det som är så svårt när det kommer till löparskador är att veta när är det bara en liten känning som går över utan att göra ett uppehåll, när är det något som måste vilas bort genom total avhållsamhet av löpning? Vi är alla individuella och när det för någon måste vilas bort så kan det för någon annan gå över genom att dra ner på volym eller hårdhet i passen.

För min del så är löpningen den träningsform som annars passar min kropp allra bäst, tycker att jag får ut mest av min ansträngning där. Samt när väl kroppen harmonierar med löpningen så finns det inget som slår löpningen rent känslomässigt. Kicken jag får efter ett tufft pass går inte att uppnå genom någon annan träningsform. Det är underbart. Det är den effektivaste träningsformen, behövs nästan dubbelt så lång tid på cykeln för att få ut samma effekt av träningen. Samt att jag med cykeln har väldigt svårt att motivera mig till att köra på med samma höga puls som jag gör när jag springer.

Resan med att ställa om från hällandning till att landa mer på mellanfoten är och har varit en väldigt lång process så här långt, 2 år nu. Jag har lärt mig väldigt mycket på vägen, vet i teorin hur jag ska springa, men är inte riktigt där i praktiken ännu, även om jag är på rätt väg. Jag har gjort misstag på vägen, det största misstaget var att efter en väldigt bra period efter några månader öka mängden alldeles för mycket och när jag trots känningar och varningssignaler från kroppen inte lyssnade utan körde på tills det blev riktiga skador till slut. Det är dessa som fortfarande finns kvar som ett bakgrundsbrus och som ligger och skvalpar samt med jämna mellanrum gör sig påmint om jag ökar på mängden eller belastar för hårt på vissa pass.

Det sista halvåret har jag börjat med en del styrketräning för att stärka upp där jag har varit för svag, särskilt höft och bål. Kör även mycket alternativ träning, roddmaskin och crosstrainer samt cykel. För att hålla uppe en bra grundkondition. Jag har genom vilopulsen fått kvitto på att konditionen är väldigt bra. Men som sagt de muskler, senor och ligament som är viktigta för löpningen är inte riktigt i fas med konditionen.

Dagens stiglöpning.  Blev ett lite annorlunda pass, de första 5 km i ett lugnt tempo. Därefter ökade jag farten rätt rejält sista 3 km. Höll mig på tröskelpuls 150-158, slag idag. Ett tempo jag klarar i max 40-50 minuter ungefär, i alla fall på stiglöpning. Jag kan köra på med lite hårdare puls under längre tid på jämnare underlag. Det är det som skiljer stiglöpning från vanlig löpning. Under fartökningen idag kändes det helt okej. Förra året när jag körde 8 km stiglöpning blev jag mycket tröttare på slutet av passen än vad jag blev idag. Tror att jag är lite starkare i bål och höft nu. Det har haft en positiv inverkan på orken. Fick en bra kick efter passet idag. Det var länge sedan jag tog i lite hårdare på ett löppass. Det är som sagt var den känslan som är den bästa med just löpning.

I måndags kväll blev det Crosstrainer i 30 minuter, på nivå 16. Kände mig lite sliten, ökade till nivå 20 under 3 minuter, men hade ingen energi för att köra på längre än så just då. Därefter överkroppsövningar samt höftövningar.

I går blev det blåbärsplockning i två omgångar, cykel till skogen, sammanlagt 20 km, fast så lugnt att man inte kan räkna det som träning. På kvällen körde jag roddmaskin, 207 watt, 5km, runt 20 minuter. Kändes bättre än väntat. Därefter höjdhopparmattslöpning, 2*5 minuter.

Skadeläget: Ja, ingen nämnvärd förbättring i vänsterlårets baksida. Gör mest ont när jag i sittande ställning böjer mig framåt, då stramar det rejält. Känns även i slutet på roddpassen. Under löpningen känns det svagt molande hela tiden, men blir inte värre under passens gång.
Vänsterhälen, tyvärr tillbaka till samma nivå som innan det tio dagar långa upphållet från löpning. I dag var det åter en molande känsla under hela stiglöpningspasset. Kändes även strax efter uppstigandet i dag. Kör på med negativa tåhävningar som vanligt.

Stiglöpning, 10 km. Framfotsrunda 324.

Känns som att jag är inne i en djup svacka vad gäller löpningen. Blir inte av med den stramande känslan i baksidan på vänsterlåret, i första taget. Nästan 3 veckor nu. Det känns knappt något under andra aktiviteter. Men när jag sätter i gång med löpning så kommer det nästan direkt. Det gör inte så ont att det inte går att fortsätta. Men jag har ingen lust att köra på med lite hårdare pass för tillfället. Det är bara att gilla läget, ingen mening med att bryta ihop över detta, varannan dag så provar jag igen. Kör på med stiglöpning i stilla mak. I dag blev det inte sämre under passet, så alltid något. Men kände mig stel och stum i övrigt och hade inte den lite lättare känslan som jag hade under förra veckans stiglöpning.   

Dagens stiglöpning

Men det beror nog till stor del på att jag körde på ett lite tuffare pass på gymmet igår. Roddmaskin i 222 Watt, 5km som vanligt,  och då blev jag trött i baksidan på låren sista 4-5 minuterna och tog ut mig rejält. Därefter höjdhopparmattslöpning, 2*5 minuter. Sedan olika hoppövningar i 15 minuter, samt lite magövningar. Det passet tog nästan 2 timmar. Kände mig väldigt pigg då, så troligtvis kom det  en liten reaktion under dagens övningar. På söndagsmorgonen var det cykel från Växjö till Alvesta. cirka 25 km. Tog det väldigt lugnt, hade ingen klocka med mig men kan tänka mig att jag låg på mellan 100-110 i medelpuls. Hade min vanliga cykel, inga fungerande växlar på den.

Lördagen var det mest cykling, först hem från Växjö på morgonen, med Hybriden. Lördagsmorgonens cykling
En lugn runda, hade bara strax över 105 i medelpuls. På eftermiddagen ett kort pass med överkroppsövningar på gymmet. Därefter skulle det vara lugnt resten av kvällen. Med lite grillning och ett par öl. Solen gjorde ett ovanligt framträdande på kvällen, så det var riktigt skönt. Tänkte sen framåt 8 på kvällen att jag skulle cykla en kort kvällsrunda i Alvesta. Fast när jag väl kommit upp på cykeln och det var så skönt ute så kom ett sug på att cykla till Växjö igen. Hade ingen klocka på mig och den gamla oväxlade vardagscykeln. Skönt att verkligen njuta av omgivningen när det är en vacker sommarkväll. Det blir så annorlunda vid sådana tillfällen jämfört med när man cyklar för träningens skull.

Stiglöpning, 8 km. Framfotsrunda 323

Det har blivit bekvämt. Inte bra för självkänslan, frågetecknen hopar sig. Har inte en aning för tillfället hur jag står tidsmässigt på mina vanliga rundor. Hade hoppats på en något bättre känsla i baksidan på låret idag men den var densamma som förra gången. Det molar och drar, svagt, men ändå så pass att jag inte vill öka farten. Det är därför som det blir bekvämt. Lätt att hamna i en lunk, runda på runda i samma tempo. Fast det som var positivt med dagens runda var att det kändes betydligt bättre i fötterna och vänsterhälen än på mycket länge.

Stiglöpning, 8 km.

Så det är bara att ha tålamod och inte rusa på med för hårda pass förrän låret har läkt sig helt. Jag är ändå nöjd med denna veckan hittills. Har kört på med 2 pass varje dag. Utan att jag känner mig alldeles för sliten. Hinner återhämta mig och har inte känt någon annan värk eller känningar än just baksidan på låret.

I går hade jag tänkt mig cykel, utomhus. Fast vädret denna veckan har inte varit bra, i går var sämsta dagen hittills, 12-14 grader med regn och blåst. Väldigt motbjudande att ge sig ut på en cykelrunda då. Som väl är så är det bättre väder på gymmet. Så det blev motionscykel där istället som förmiddagspass. Körde på i 35 minuter i 200 Watt. Pulsen började på 110 ungefär och steg sakta men säkert under passet och när jag avslutade så var den uppe på 140. Kändes bra och jag kunde fortsatt ett tag till men ville inte slita för hårt eftersom jag skulle köra ett pass till på kvällen. Blir dock väldigt svettigt.

Det som är bra med motioncykeln är att ansträngning och kadens blir väldigt jämn. Tror det är därför som det känns som att det ger mer än ett pass utomhus. Där ute, i den vilda verkligheten, är det så mycket annat som påverkar, vind och backar samt distans kvar. Puls och ansträngning blir mycket ojämnare. Fast när det är vackert väder ute så är det ändå bättre att köra utomhus. Bara att det inte inträffar så ofta, särskilt inte denna sommaren. Ser inte ut att bli bättre nästa vecka heller.

På kvällen blev det crosstrainer i 30 minuter. 20 minuter på nivå 16. 10 minuter på nivå 18. Kändes okej, fast avbröt något tidigare än tänkt. Kändes lite i låret i slutet. Så jag körde 2*5 minuter i höjdhopparmattan i stället. Därefter lite magövningar.

Annars har veckan rullat på väldigt snabbt, trots att jag varit hemma. Har haft dottern och hennes kusiner här på dagarna så det har varit lite att göra med både mat och fika. Bakade kärleksmums till dom häromdagen och det gick åt som smör i solsken. Eftersom vädret varit uselt så har dom tittat på film. Dom har sett "Trilogin" Tillbaka till framtiden. Den första filmen är 30 år gammal, helt otroligt var tiden går fort. Dessa filmer hade de aldrig hört talas om. Dom är mellan 10-13 år gamla. Fast på något sätt är dom tidlösa. Väldigt uppskattat och varje dag längtade dom efter nästa film. Det som blir extra konstigt är att dom i andra filmen åker framåt i tiden, och det året dom åker till är, just det, 2015. Så det blir lätt tankevurpor och komplicerat. Jämförelse med hur det är i verkligheten och hur filmskaparna tänkt sig att det skulle se ut. Så även jag hade behållning av filmerna, såg dock bara delar av dom.

Annars gillar jag westernfilmer, gärna med Clint Eastwood, som för övrigt Marty i "Tillbaka till framtiden 3" kallar sig. Även Clint Eastwood var okänd för barnen och jag fick försöka förklara för dom vem denna legend är. Visad till slut en snutt av en film med honom för att dom skulle se.
Det är något med friheten, med att inte vara styrd av någon annan, som lockar med Clintans karaktärer. Han har stor moral och skapar och skipar sin rättvisa där lagen inte räcker till eller inte riktigt passar hans syn på rättvisa. Det som kan ifrågasättas är hans något omoderna kvinnosyn.
En annan favoritfilm var det gäller Westerngenren är "True Grit" Jeff Bridges är helt fantastisk i den filmen. Har även sett originalet med John Wayne, men trots att filmerna är identiska manusmässigt så spelas dom så annorlunda. Det är väldigt stor skillnad stilmässigt. Samma där, det är ingen som bestämmer eller styr över honom heller.
Nu har jag köpt en filmserie, som heter Hell on Wheels, har bara sett några avsnitt hittills. Serien är skitig och rå, även där har huvudrollsinnehavaren en stark karaktär och drivs av sin egna inre kompass vad det gäller rättvisa och moral. Han påminner utseendemässigt en hel del om världens före detta bästa hockeyspelare. Peter Forsberg.

Har man som jag växt upp med Macahan på slutet av 70-talet så blir man kanske lite färgad av dessa starka karaktärer. Vem minns inte Zeb? I alla fall vi som är över 40 år. Som man såg fram mot varje nytt avsnitt, helt otroligt. Varje lördagkväll när det drog igång så var det höjdpunkten på veckan. Alla kompisar var lika trollbundna. Det lektes och snackades om varje avsnitt i flera dagar efteråt.
 Ja, allt har sin tid. Barndomen är en tid som ofta kommer upp i minnet just i sommartid när allt annat sorl från jobb och vardag tystnar. Laddade ner just Macahan-serien för några somrar sedan, men det var inte detsamma att se den nu. Just den känslan som fanns när man var barn går inte att återskapa. Magin var borta.

Gårdagens transportcykling till Växjö

Blev en rätt lugn cykling. Lite för tätt inpå löpningen. Kändes tungt, särskilt i början så var det sega ben. Tog en rätt lång promenad i Växjö på kvällen, runt Växjösjön. Mulet och lite småkyligt, hade långbyxor, samt t-shirt och min fleece-tröja. Känns inte som sommar precis. Nästan som tidig höst.