Blev ett rätt bra pass och jag har tänkt att bara springa lugna pass denna veckan, En "periodiseringsvecka". Har annars blivit så van vid att köra intervall nu i början på veckan att det kändes lite konstigt att inte göra det idag.
Först hade jag tänkt köra ute, men ville gärna prova ett litet tag med VFF, så efter uppvärmning i lågt tempo i 10 minuter så bytte jag skor och körde första kvarten i VFF. Det kändes riktigt bra och hade inga känningar alls. Kändes lätt och bra i steget och ingen stumhet i vaderna. Körde denna kvarten i 5:00 tempo. Hade gärna fortsatt hela passet, men vill inte riskera något.
Bytte till Adidas och körde resten, 45 min, i dessa, också 5:00 tempo. Men redan efter ett par minuter kom en molande känsla i baksidan på vänsterhälen, den kom och försvann i intervaller under resten av passet. Lite märkligt när det kändes så bra i VFF-skorna. Har också känt av stressfrakturen i högerfoten under nästan varje pass, men väldigt svagt som väl är. Andningen kändes bra och jag hade ingen större koll på utandningsfrekvensen, stegfrekvensen låg på mellan 168 till 176 ungefär. Tycker det blir lite lättare att korta in steget på löpbandet, framförallt när det går lite saktare. Hade bandet i 0,5% lutning som vanligt.
Vet inte riktigt hur jag ska hantera min vänsterhäl, har haft problem nu i nästan exakt ett år. Höll uppe helt med löpningen i 7-8 veckor i vintras när jag hade stressfrakturen i högerfoten. Hade då en förhoppning om att skadan i hälen skull läka, men det gjorde den inte, det har bitvis varit lite bättre men tycker inte det hjälper om jag dragit ner på tempot eller mängden heller. Kör på med negativa tåhävningar både morgon och kväll. Paradoxalt nog så brukar det kännas bättre när jag ökar farten, springer jag 4.10 tempo eller fortare känner jag oftast ingenting. Om det beror på att det blir annat som stjäl uppmärksamheten eller om steget och hållningen blir så pass mycket bättre är svårt att svara på. Känner inga större besvär mellan passen, det enda är att jag är trycköm precis mitt på bakhälen. Har nu kört på varannan dag med löpning hela hösten och det har då hållit sig på en uthärdlig nivå.
Körde ett halvhårt gympass i går med rodd i 21 minuter, 175 watt. därefter 20 minuter med CT i 180 watt. Har medvetet dragit ner watten på roddmaskinen, när jag kör CT i 180 watt får jag ta i rätt bra och svettas rejält sista 10 minuterna, körde även 3*400 höjdhopparmattssteg.
Såg igår på Runners World hemsida en artikel om att snöra skorna på ett annat sätt, att använda det övre hålet också, var en orienterare i somras som tipsade om det också, Provade idag och det kändes bra, foten blev en aning mer fixerad i skon, kanske att det kan hjälpa mig på de längre distanserna också. Har ju sådana problem med strumpornas friktion mot hälen. Konstigt nog alltid efter samma distans, 18-19 kilometer.
Inväntar även ett par Salming Distans, köpte ett par Saucony kinvara 4, med 4mm dropp, men det funkade inte alls med min ömma vänsterhäl. Så jag har inga jätteförhoppningar på att dessa ska hjälpa men tycker ändå det är värt ett försök.
(D, pulsbandet kom idag, tack. Posten och dig kan man lita på. Åt en kycklingbit med mos, nu ikväll. Underbart gott, tack.)
måndag 3 november 2014
lördag 1 november 2014
Kuperat långpass. 21.7 km. 4:54 tempo. Framfotsrunda 213.
Dagens runda
Blev ett kuperat och rätt så slitigt långpass idag. En ny sträckning. Har cyklat en hel del i Fyllerydsskogen och sprungit lite stigar där i somras men inte det långa "vit/svarta" spåret på 11 km.
Det var mer kuperat än vad jag upplevde med cykeln, en del riktigt branta backar. Hade som intention att hålla ner farten och verkligen springa i 5-tempo. Idag var det inga problem med det, kände mig sliten och har kört på nu med någon form av konditionsträning i 10 dagar i rad. Passet jag körde igår på gymmet var också lite tungt och oinspirerat. En del pass hade nog varit bättre att lämna ogjorda?
Dagens pass började lugnt och stilla med 1 km nedförslöpning kändes stelt och stumt och hade svårt att få upp farten. Det blev något bättre andra och tredje kilometern. Vädret var disigt och det hängde regn i luften, små droppar, som om någon stått med en halvtäppt vattenspruta man har till att duscha blommorna med. Sedan blev det uppförsbacke till Vais-torpet. Stannade till vid informationstavlan, hade då varit ute i nästan 6 kilometer. Bestämde mig för att ta det långa spåret, 11 km. Väldigt varierad terräng, både i ren skog, runt en golfbana och i utkanten på olika villaområden. Grusvägar blandade med motionsspår. Mycket upp och ner.
När man springer i ett långpasstempo passar det dåligt med så här kuperad terräng. Det blir så ryckig och ojämn löpning. Trots det låga tempot blev jag rejält sliten. Jag vek av från spåret 2 kilometer innan jag hade sprungit hela varvet. Hade först tänkt köra ett helvarv. Men kände att jag blev allt mer sliten av de branta backarna och var rädd att det skulle bli för tufft och att jag skulle få svårt att återhämta mig. Så det blev lite extra långt på asfalten i de norra delarna av Växjös villaområden i stället. Tror det var bra för de 6-7 sista kilometerna var tunga idag. Det vara precis att jag orkade med att hålla 5-tempo. Hade ingen energi till att pressa hårdare heller. En sådan dag då det helt enkelt inte gick att få upp pulsen även om jag ville. Känner igen känslan då jag cyklade mycket och var inne på 5-6:e dagen i rad. Då var det också samma sega känsla.
Precis som innan så kom den obehagliga brännande känslan under vänsterhälen idag igen, efter 19 km. Men idag iddes jag inte stanna utan körde på. Det blev nästintill outhärdligt sista kilometern. Hade mina nya Adidas, detta är ett stort problem för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att undvika detta framöver. I Merrellskorna har jag aldrig haft några problem, det finns inga inläggssulor i dom. Men de skorna saknar dropp så jag tror inte min häl fixar så långa distanser för tillfället. Salmingskorna är ett alternativ, men jag har haft problem med dom också i de lägre farterna. de har varit perfekta snabbare pass. Ja, får fundera ett tag till på det.
Hade ingen koll på andningen idag, men det var bara aktuellt med 4-takts andning i någon uppförsbacke annars hade jag inget behov att tänka på det idag. Kändes lite i vänsterhälen under hela passet, speciellt i uppförsbackarna. Medelpulsen bara 130, ett tecken på att jag var muskulärt sliten.
Blev ett kuperat och rätt så slitigt långpass idag. En ny sträckning. Har cyklat en hel del i Fyllerydsskogen och sprungit lite stigar där i somras men inte det långa "vit/svarta" spåret på 11 km.
Det var mer kuperat än vad jag upplevde med cykeln, en del riktigt branta backar. Hade som intention att hålla ner farten och verkligen springa i 5-tempo. Idag var det inga problem med det, kände mig sliten och har kört på nu med någon form av konditionsträning i 10 dagar i rad. Passet jag körde igår på gymmet var också lite tungt och oinspirerat. En del pass hade nog varit bättre att lämna ogjorda?
Dagens pass började lugnt och stilla med 1 km nedförslöpning kändes stelt och stumt och hade svårt att få upp farten. Det blev något bättre andra och tredje kilometern. Vädret var disigt och det hängde regn i luften, små droppar, som om någon stått med en halvtäppt vattenspruta man har till att duscha blommorna med. Sedan blev det uppförsbacke till Vais-torpet. Stannade till vid informationstavlan, hade då varit ute i nästan 6 kilometer. Bestämde mig för att ta det långa spåret, 11 km. Väldigt varierad terräng, både i ren skog, runt en golfbana och i utkanten på olika villaområden. Grusvägar blandade med motionsspår. Mycket upp och ner.
När man springer i ett långpasstempo passar det dåligt med så här kuperad terräng. Det blir så ryckig och ojämn löpning. Trots det låga tempot blev jag rejält sliten. Jag vek av från spåret 2 kilometer innan jag hade sprungit hela varvet. Hade först tänkt köra ett helvarv. Men kände att jag blev allt mer sliten av de branta backarna och var rädd att det skulle bli för tufft och att jag skulle få svårt att återhämta mig. Så det blev lite extra långt på asfalten i de norra delarna av Växjös villaområden i stället. Tror det var bra för de 6-7 sista kilometerna var tunga idag. Det vara precis att jag orkade med att hålla 5-tempo. Hade ingen energi till att pressa hårdare heller. En sådan dag då det helt enkelt inte gick att få upp pulsen även om jag ville. Känner igen känslan då jag cyklade mycket och var inne på 5-6:e dagen i rad. Då var det också samma sega känsla.
Precis som innan så kom den obehagliga brännande känslan under vänsterhälen idag igen, efter 19 km. Men idag iddes jag inte stanna utan körde på. Det blev nästintill outhärdligt sista kilometern. Hade mina nya Adidas, detta är ett stort problem för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att undvika detta framöver. I Merrellskorna har jag aldrig haft några problem, det finns inga inläggssulor i dom. Men de skorna saknar dropp så jag tror inte min häl fixar så långa distanser för tillfället. Salmingskorna är ett alternativ, men jag har haft problem med dom också i de lägre farterna. de har varit perfekta snabbare pass. Ja, får fundera ett tag till på det.
Hade ingen koll på andningen idag, men det var bara aktuellt med 4-takts andning i någon uppförsbacke annars hade jag inget behov att tänka på det idag. Kändes lite i vänsterhälen under hela passet, speciellt i uppförsbackarna. Medelpulsen bara 130, ett tecken på att jag var muskulärt sliten.
torsdag 30 oktober 2014
Tempopass, 2 varv runt Växjösjön. Framfotsrunda 212.
Var en perfekt kväll för löpning, 5-6 grader helt vindstilla, klar och hög luft. Var som vanligt lite seg inför passet och väntade in i det längsta med vilken typ av pass jag skulle köra.
Första kilometern i nerförsbacke gick lugnt och fint, kändes helt okej i fötterna, bara lite lätt molande i vänsterhälen. När jag kom fram till Spåret runt sjön så stannade jag och gjorde lite uppmjukningsövningar för fötterna.
Sen drog jag iväg, med en lätt känsla trots allt, hade bestämt mig för 4-takts andning och tittade aldrig på klockan under passet för att kolla farten. Men på första varvet kändes det väldigt lätt och fint. Känslan var sen att jag ökade farten på andra varvet och de sista kilometerna var snabba. Så kändes det, som ett progressivt pass rent fartmässigt.
Dagens runda
Men när jag efter mycket strul fick rundan uppladdad så visade det sig att farten varit extremt jämn, från 4:05-4:08. Det kändes som jag öppnade i 4.15 tempo första kilometerna och avslutade i 3:50 ungefär. Men det gjorde jag tydligen inte. Sista kilometern tryckte jag till lite extra, de sista 350 meterna gick i 3:40 tempo. Då blev det riktigt jobbigt. Rundan var annars väldigt kontrollerad, lugn och fin 4-takts andning första 9 kilometerna. Sista kilometern tog jag i lite extra och gick över till 3-takt, men har som så många gånger innan, svårt att få den kontrollerad och framför allt är det svårt att få till en jämn fartkänsla. Detta är oprövad mark för mig och det behövs massor med pass och träningar i dessa farter. Men jag har svårt att tänka mig att springa mer än en mil med den ansträngningsnivån. Så detta passet som jag trodde var ett progressivt pass blev mot min upplevda känsla i stället ett tempopass. Pulsmässigt var det däremot progressivt, men först sista 2 kilometerna som pulsen gick upp, resten av rundan var den stabil, mitt i det så förargliga "svarta hålet".
Kan vara så att känslan blir lite annorlunda eftersom det inte var riktigt mörkt när passet började men allt eftersom mörknade det och då brukar jag få den känslan att det går snabbare än vad det egentligen gör.
När jag springer i denna farten känner jag hur mycket bättre både steg och hållning blir, allt faller på plats på något sätt. Men det är omöjligt att träna så här hårt på varje pass, det håller inte min kropp för.
Detta kallar jag för dubbelpass, löpning 2 dagar i rad, medan de mer initierade kör 2 pass en och samma dag. Hade varit roligt att få testa det under en period. Men just nu känns det rätt avlägset. Hade en lite molande känsla i vänsterhälen inledningsvis men under själva tempodelen kände jag inget. Det är väldigt sällan jag känner besvär i de lite högre farterna.
Om jag jämför med gårdagens distanspass på bandet så var detta av en helt annan värld. Tiden gick dubbelt så fort. Det är inte mycket som slår utomhuslöpning en klar höstkväll. Detta passet gav verkligen energi.
Första kilometern i nerförsbacke gick lugnt och fint, kändes helt okej i fötterna, bara lite lätt molande i vänsterhälen. När jag kom fram till Spåret runt sjön så stannade jag och gjorde lite uppmjukningsövningar för fötterna.
Sen drog jag iväg, med en lätt känsla trots allt, hade bestämt mig för 4-takts andning och tittade aldrig på klockan under passet för att kolla farten. Men på första varvet kändes det väldigt lätt och fint. Känslan var sen att jag ökade farten på andra varvet och de sista kilometerna var snabba. Så kändes det, som ett progressivt pass rent fartmässigt.
Dagens runda
Men när jag efter mycket strul fick rundan uppladdad så visade det sig att farten varit extremt jämn, från 4:05-4:08. Det kändes som jag öppnade i 4.15 tempo första kilometerna och avslutade i 3:50 ungefär. Men det gjorde jag tydligen inte. Sista kilometern tryckte jag till lite extra, de sista 350 meterna gick i 3:40 tempo. Då blev det riktigt jobbigt. Rundan var annars väldigt kontrollerad, lugn och fin 4-takts andning första 9 kilometerna. Sista kilometern tog jag i lite extra och gick över till 3-takt, men har som så många gånger innan, svårt att få den kontrollerad och framför allt är det svårt att få till en jämn fartkänsla. Detta är oprövad mark för mig och det behövs massor med pass och träningar i dessa farter. Men jag har svårt att tänka mig att springa mer än en mil med den ansträngningsnivån. Så detta passet som jag trodde var ett progressivt pass blev mot min upplevda känsla i stället ett tempopass. Pulsmässigt var det däremot progressivt, men först sista 2 kilometerna som pulsen gick upp, resten av rundan var den stabil, mitt i det så förargliga "svarta hålet".
Kan vara så att känslan blir lite annorlunda eftersom det inte var riktigt mörkt när passet började men allt eftersom mörknade det och då brukar jag få den känslan att det går snabbare än vad det egentligen gör.
När jag springer i denna farten känner jag hur mycket bättre både steg och hållning blir, allt faller på plats på något sätt. Men det är omöjligt att träna så här hårt på varje pass, det håller inte min kropp för.
Detta kallar jag för dubbelpass, löpning 2 dagar i rad, medan de mer initierade kör 2 pass en och samma dag. Hade varit roligt att få testa det under en period. Men just nu känns det rätt avlägset. Hade en lite molande känsla i vänsterhälen inledningsvis men under själva tempodelen kände jag inget. Det är väldigt sällan jag känner besvär i de lite högre farterna.
Om jag jämför med gårdagens distanspass på bandet så var detta av en helt annan värld. Tiden gick dubbelt så fort. Det är inte mycket som slår utomhuslöpning en klar höstkväll. Detta passet gav verkligen energi.
onsdag 29 oktober 2014
Löpbandspass 50 minuter i 5:00 tempo, framfotsrunda 211
Blev ett lugnt pass på bandet, tanken är att åter försöka springa 2 dagar i rad, därför det lite lugnare pass. Men det blev ingen bra känsla under detta passet. Det kändes lite i både hälen och den tidigare stressfrakturen i högerfoten. Det var en molande känsla som dock inte blev värre, bitvis under passet, helt borta för att några minuter senare komma tillbaka.
Men det var segt att köra detta passet, känslan var att tiden gick väldigt sakta. Intervallerna jag kört ett tag nu på bandet är inga problem eftersom det händer saker hela tiden. Men här bara mal det på, Ibland är det så svårt att hålla uppe koncentrationen att jag är lite orolig för att jag ska glömma vad jag håller på med och så far jag rätt i den bakomvarande glasväggen. Försöker hålla fokus på stegfrekvens och hållning med jämna mellanrum, musik i öronen underlättar också en del. stegfrekvensen var ojämn, allt ifrån 166 upp till nästan 180 när jag skärpte till mig. Andningen hade jag ingen koll på men det kändes lätt och bra, ansträngningen var jämn under hela passet, något lite högre sista tio minuterna, har glömt pulsbandet i Växjö så hade ingen koll på pulsen.
Fördelen med att köra på bandet är att farten och ansträngningen blir väldigt jämn. Nackdelen är monotonin.
Så fort jag steg av bandet så slutade den molande känslan i hälen. det är möjligt att man under de här lite lugnare passen känner efter lite för mycket. På de tuffa intervallpassen finns det inte tid eller ork till att känna efter under själva löpmomentet. Får se hur det känns i morgon och vilken typ av pass det blir då. Har kört på varje dag sedan i fredags med någon form av konditionsträning kanske därför som det kommer lite sega känslor nu. Har ändå varierat mig bra och bara kört löpning varannan dag och två av dessa 3 löppass har varit tuffa.
Tycker det är det svåraste med att försöka utveckla sig, att hitta en lagom nivå utan att bli skadad eller förkyld, känns som det är en skör balansgång hela tiden. Förra året vid denna tiden var jag i riktigt bra form men fick sedan alldeles för bråttom och då kom den ena skadan efter den andra. Åldern gör att det tar något längre tid för kroppen att återhämta sig. För 20 år sedan var det inga problem att köra på tufft ett par dagar i rad, men det är svårt nu, även om huvudet vill så följer inte kroppen med på samma sätt.
Hade mina gamla Adidasskor idag, försökte vara noga att jag landade med foten under kroppen, och att vara lätt i steget. Har väldigt sällan ont i vaderna nu så lite utveckling har det ändå varit det senaste året.
Men det var segt att köra detta passet, känslan var att tiden gick väldigt sakta. Intervallerna jag kört ett tag nu på bandet är inga problem eftersom det händer saker hela tiden. Men här bara mal det på, Ibland är det så svårt att hålla uppe koncentrationen att jag är lite orolig för att jag ska glömma vad jag håller på med och så far jag rätt i den bakomvarande glasväggen. Försöker hålla fokus på stegfrekvens och hållning med jämna mellanrum, musik i öronen underlättar också en del. stegfrekvensen var ojämn, allt ifrån 166 upp till nästan 180 när jag skärpte till mig. Andningen hade jag ingen koll på men det kändes lätt och bra, ansträngningen var jämn under hela passet, något lite högre sista tio minuterna, har glömt pulsbandet i Växjö så hade ingen koll på pulsen.
Fördelen med att köra på bandet är att farten och ansträngningen blir väldigt jämn. Nackdelen är monotonin.
Så fort jag steg av bandet så slutade den molande känslan i hälen. det är möjligt att man under de här lite lugnare passen känner efter lite för mycket. På de tuffa intervallpassen finns det inte tid eller ork till att känna efter under själva löpmomentet. Får se hur det känns i morgon och vilken typ av pass det blir då. Har kört på varje dag sedan i fredags med någon form av konditionsträning kanske därför som det kommer lite sega känslor nu. Har ändå varierat mig bra och bara kört löpning varannan dag och två av dessa 3 löppass har varit tuffa.
Tycker det är det svåraste med att försöka utveckla sig, att hitta en lagom nivå utan att bli skadad eller förkyld, känns som det är en skör balansgång hela tiden. Förra året vid denna tiden var jag i riktigt bra form men fick sedan alldeles för bråttom och då kom den ena skadan efter den andra. Åldern gör att det tar något längre tid för kroppen att återhämta sig. För 20 år sedan var det inga problem att köra på tufft ett par dagar i rad, men det är svårt nu, även om huvudet vill så följer inte kroppen med på samma sätt.
Hade mina gamla Adidasskor idag, försökte vara noga att jag landade med foten under kroppen, och att vara lätt i steget. Har väldigt sällan ont i vaderna nu så lite utveckling har det ändå varit det senaste året.
måndag 27 oktober 2014
Löpbandsintervaller. Delvis i VFF. Framfotsrunda 210,
Blev nästan en kopia av förra måndagens intervallpass. Kände mig lite seg under dagen och såg inte riktigt fram mot passet, förhandlade med själv om jag inte kunde byta till ett lite lindrigare tempopass i stället, men jag lyckades övertala mig själv till slut att köra intervaller, då det betalar sig någon gång framöver på ett bättre sätt än ett tempopass som så lätt riskerar att bli ett "mittimellanpass".
Värmde upp med Salmingskorna, sen bytte jag till VFF, körde i 0,5% lutning och alla intervaller utom en pågick i 4 minuter, det var 18 km:aren i mitten som jag körde 3 minuter. de två första körde jag med VFF, 15+16 km/h. Sen fick jag lite molande känningar där jag hade stressfrakturen i högerfoten i vintras. Ville så gärna köra på någon till eftersom det var en lätt känsla men vill inte riskera något så jag bytte tillbaka till Salming Race igen. Körde sedan på och den första 17 intervallen gick som planerat och jag kom in i rätt så kontrollerad 3-taktsandning efter lite drygt 2 minuter.
Därefter var det dags för den jobbiga 18 km/h intervallen, blev 3-taktsandning efter 1 minut, denna gången klarade jag med rätt så stort besvär 3 minuter, det kändes inte lika okontrollerat som förra gången men jag hade inte mer än 3 minuter i kroppen idag. Det som var bra var att jag inte blev lika stressad av den relativt höga farten som jag blev förra gången, men andningen kommer aldrig i balans i denna farten, blir allt mer ansträngt och vill inte plana ut som den gör när jag kör i 16 km/h. Hoppas så småningom att jag ska vänja mig ännu lite bättre.
Därefter blev det följande trappa neråt, 17+16+16. Inte samma lätta känsla som förra gången, benen blev rejält stumma efter 18 km:aren. Så fick slita rätt ont på de 3 sista. När jag steg av bandet efter en dryg timme så var det på lite stappliga och ostadiga ben. Var helt slut och hade inte en tanke på att köra i någon höjdhopparmatta. Jag är nöjd med passet och det gick som jag tänkt mig förutom den något tunga känslan på de 3 sista intervallerna. Kände av vänsterhälen lite i början, särskilt på uppvärmningen, släppte sedan allt mer som passet pågick.
I går körde jag ett rätt så lugnt gympass, rodd i 175 watt och CT i ungefär samma. Har tänkt att minska effekten något i rodden till förmån för CT, då den är något mer lik löpningen. Därefter blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan.
Värmde upp med Salmingskorna, sen bytte jag till VFF, körde i 0,5% lutning och alla intervaller utom en pågick i 4 minuter, det var 18 km:aren i mitten som jag körde 3 minuter. de två första körde jag med VFF, 15+16 km/h. Sen fick jag lite molande känningar där jag hade stressfrakturen i högerfoten i vintras. Ville så gärna köra på någon till eftersom det var en lätt känsla men vill inte riskera något så jag bytte tillbaka till Salming Race igen. Körde sedan på och den första 17 intervallen gick som planerat och jag kom in i rätt så kontrollerad 3-taktsandning efter lite drygt 2 minuter.
Därefter var det dags för den jobbiga 18 km/h intervallen, blev 3-taktsandning efter 1 minut, denna gången klarade jag med rätt så stort besvär 3 minuter, det kändes inte lika okontrollerat som förra gången men jag hade inte mer än 3 minuter i kroppen idag. Det som var bra var att jag inte blev lika stressad av den relativt höga farten som jag blev förra gången, men andningen kommer aldrig i balans i denna farten, blir allt mer ansträngt och vill inte plana ut som den gör när jag kör i 16 km/h. Hoppas så småningom att jag ska vänja mig ännu lite bättre.
Därefter blev det följande trappa neråt, 17+16+16. Inte samma lätta känsla som förra gången, benen blev rejält stumma efter 18 km:aren. Så fick slita rätt ont på de 3 sista. När jag steg av bandet efter en dryg timme så var det på lite stappliga och ostadiga ben. Var helt slut och hade inte en tanke på att köra i någon höjdhopparmatta. Jag är nöjd med passet och det gick som jag tänkt mig förutom den något tunga känslan på de 3 sista intervallerna. Kände av vänsterhälen lite i början, särskilt på uppvärmningen, släppte sedan allt mer som passet pågick.
I går körde jag ett rätt så lugnt gympass, rodd i 175 watt och CT i ungefär samma. Har tänkt att minska effekten något i rodden till förmån för CT, då den är något mer lik löpningen. Därefter blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan.
lördag 25 oktober 2014
Bergundasjön + 3 varv runt Växjösjön, 25 km, 4:50 tempo. Framfotsrunda 209
Blev mitt längsta långpass hittills, 25 km i 4:50 tempo. Runt 130 i medelpuls. Klockan skenade som vanligt första kilometern så maxpulsen stämmer inte men idag blev den 150 som högst. Det var under den sista kilometern som går uppför.
Kände direkt vid starten idag att det skulle bli rätt så tungt, mina långpass tenderar att bli alldeles för snabba, de senaste gångerna har jag legat på strax över 4:30, vilket är för snabbt för mig. Det går bra i början att hålla det lite lägre tempot när jag fortfarande inte blivit varm i kroppen. Men idag öppnade jag strax under 5:00 tempo och farten kändes okej men känslan var rätt stum och stel, kände av vänsterhälen en del. Troligtvis så hade inte kroppen hunnit återhämta sig fullt ut efter torsdagens rätt så hårda tempopass.
Dagens runda
Kände även av det passet under gårdagens gympass som kändes riktigt tufft. Hade stora problem att kunna fullfölja CT, jag har ökat CT 20 watt den senaste veckan och det har inte medfört några större problem men igår så var det extra tufft och det var precis att jag klarade av att genomföra det fullt ut.
Så idag var det inga problem med att hålla ner tempot, det fanns ingen kraft i benen idag. Andningen är svårt att hålla koll på när jag inte blir så andfådd, när jag ändå försökte kolla så låg jag på utandning på vart 6-7:e steg. När jag kom ut till Växjösjön efter 12 kilometer, så brukar jag vanligtvis öka men idag låg jag på mellan 4:45-4:50 tempo. Det blåste en rätt så bra vind från syd men eftersom jag trivs bäst med att springa medsols så fick jag mer fördel än nackdel av vinden, det är mer öppet på medvindssidan. Efter 1 varv runt Växjösjön, började det kännas lite stumt i framsidan på låren. Sen efter 17 kilometer fick jag den där brännande känslan under vänster häl som jag fått varje gång jag haft mina nya Adidas, hade nya strumpor idag som kändes otroligt sköna i torsdags då jag sprang 13 km. Men så i dag kom denna brännande känsla exakt vid 17 km. Jag kan inte förstå att det kan komma så exakt varje gång. Vid 19 km fick jag stanna för det blev allt mer outhärdligt. Tog av mig skon och masserade under fotsulan, det hade inte blivit någon blåsa. Tog på mig skon igen. Sen kunde jag springa de återstående 6 km utan mer besvär.
Jag visste att de 2 sista km skulle bli tuffa, dels för att jag aldrig innan sprungit så här långt, 22 km är det längsta jag gjort innan dagens pass. Det var både motvind och uppför, men det gick ändå lite bättre än väntat. Nu några timmar efteråt är jag dock rejält trött i hela kroppen, men på ett skönt och avslappnat sätt, har inte direkt ont någonstans, men har krampat lite på baksidan av låren. Kollade stegfrekvensen idag och låg på 168 ungefär i 4:50 tempo. På löpbandet under tisdagens intervallpass var jag på 180 steg vid 15 km/h. Men tycker det är lite lättare att hålla ett kortare steg och högre frekvens på löpbandet. Kom på mig själv med att sjunka ihop en hel del och falla lite för mycket framåt med överkroppen den sista halvan av dagens pass.
Det bekymrar mig en del att jag inte klara att springa så här långt utan att få de här problemen med skorna. Nu borde dessa Adidasskor snart vara insprungna. Har även den senaste veckan känt av min skada i högerfoten som jag fick i vintras, stressfraktur på pekfingertån. Lite lätt molande både under och några timmar efter passen. Lite märkligt då det varit helt tyst annars de senaste månaderna.
I dag var det verkligen höstkänsla ute, 8 grader regn bitvis och en i hållande vind, knappt några löv kvar på träden och människorna jag mötte gåendes var rejält påpälsade.
Kände direkt vid starten idag att det skulle bli rätt så tungt, mina långpass tenderar att bli alldeles för snabba, de senaste gångerna har jag legat på strax över 4:30, vilket är för snabbt för mig. Det går bra i början att hålla det lite lägre tempot när jag fortfarande inte blivit varm i kroppen. Men idag öppnade jag strax under 5:00 tempo och farten kändes okej men känslan var rätt stum och stel, kände av vänsterhälen en del. Troligtvis så hade inte kroppen hunnit återhämta sig fullt ut efter torsdagens rätt så hårda tempopass.
Dagens runda
Kände även av det passet under gårdagens gympass som kändes riktigt tufft. Hade stora problem att kunna fullfölja CT, jag har ökat CT 20 watt den senaste veckan och det har inte medfört några större problem men igår så var det extra tufft och det var precis att jag klarade av att genomföra det fullt ut.
Så idag var det inga problem med att hålla ner tempot, det fanns ingen kraft i benen idag. Andningen är svårt att hålla koll på när jag inte blir så andfådd, när jag ändå försökte kolla så låg jag på utandning på vart 6-7:e steg. När jag kom ut till Växjösjön efter 12 kilometer, så brukar jag vanligtvis öka men idag låg jag på mellan 4:45-4:50 tempo. Det blåste en rätt så bra vind från syd men eftersom jag trivs bäst med att springa medsols så fick jag mer fördel än nackdel av vinden, det är mer öppet på medvindssidan. Efter 1 varv runt Växjösjön, började det kännas lite stumt i framsidan på låren. Sen efter 17 kilometer fick jag den där brännande känslan under vänster häl som jag fått varje gång jag haft mina nya Adidas, hade nya strumpor idag som kändes otroligt sköna i torsdags då jag sprang 13 km. Men så i dag kom denna brännande känsla exakt vid 17 km. Jag kan inte förstå att det kan komma så exakt varje gång. Vid 19 km fick jag stanna för det blev allt mer outhärdligt. Tog av mig skon och masserade under fotsulan, det hade inte blivit någon blåsa. Tog på mig skon igen. Sen kunde jag springa de återstående 6 km utan mer besvär.
Jag visste att de 2 sista km skulle bli tuffa, dels för att jag aldrig innan sprungit så här långt, 22 km är det längsta jag gjort innan dagens pass. Det var både motvind och uppför, men det gick ändå lite bättre än väntat. Nu några timmar efteråt är jag dock rejält trött i hela kroppen, men på ett skönt och avslappnat sätt, har inte direkt ont någonstans, men har krampat lite på baksidan av låren. Kollade stegfrekvensen idag och låg på 168 ungefär i 4:50 tempo. På löpbandet under tisdagens intervallpass var jag på 180 steg vid 15 km/h. Men tycker det är lite lättare att hålla ett kortare steg och högre frekvens på löpbandet. Kom på mig själv med att sjunka ihop en hel del och falla lite för mycket framåt med överkroppen den sista halvan av dagens pass.
Det bekymrar mig en del att jag inte klara att springa så här långt utan att få de här problemen med skorna. Nu borde dessa Adidasskor snart vara insprungna. Har även den senaste veckan känt av min skada i högerfoten som jag fick i vintras, stressfraktur på pekfingertån. Lite lätt molande både under och några timmar efter passen. Lite märkligt då det varit helt tyst annars de senaste månaderna.
I dag var det verkligen höstkänsla ute, 8 grader regn bitvis och en i hållande vind, knappt några löv kvar på träden och människorna jag mötte gåendes var rejält påpälsade.
torsdag 23 oktober 2014
Bergundasjön runt, tempo. 13 km. 4:05 tempo. Framfotsrunda 208
Har inte sprungit sedan löpbandsintervallerna i tisdags. Körde ett rätt lugnt gympass i förgår med rodd och CT, 175 i medelwatt på rodd, 180 med CT, därefter 3*400 höjdhopparmattssteg. I går var det helvila.
Har sovit lite oroligt några nätter men sov lite bättre natten som var och kände mig pigg i benen denna morgon. Har sett fram mot löpningen hela dagen, men kunde inte bestämma mig vilken typ av pass det skulle bli. Bestämde mig i alla fall för Bergundasjön runt, 13 km småkuperat med 2-3 lite större stigningar, framför allt en tuff avslutande kilometer som i princip bär uppför hela vägen.
Dagens runda
Först blev det en kilometer utförslöpning som ska vara uppvärmningstempo, men den gick under 4:00 tempo. Stannade efter den som jag brukar och körde på med lite uppvärmningsövningar för fötterna. Hade fortfarande inte bestämt mig för vilket tempo. Men efter några hundra meter så kändes det ändå helt okej och jag kom snabbt in i 4-taktsandning och då bestämde jag för att köra på ett rätt hårt pass. Första 5 kilometerna höll jag lite under 4:00 tempo men andningen kändes väldigt lätt och bekväm, strax innan första lilla stigningen kom jag i fatt 2 stycken som satt på stora hästar, dom märkte inte mig och jag ville inte komma susandes förbi utan förvarning, då kanske hästarna blivit halvgalna och gett mig en spark eller kanske kastat av sig flickorna som satt på ryggarna och småpratade lite, det var så stora hästar så dom täckte hela vägen, harklade mig samtidigt som jag nästan stannade. Då märkte dom mig och masade sig åt sidan så jag kom förbi. Jag tappade rytmen lite och det blev alldeles för högt tempo strax efter och jag fick betala i den kommande stigningen. Efter det lugnade jag ner mig lite och hittade den fina rytmen igen, 4-taktsandning med fotbyte vart 20 utandning. Precis när jag hittat rytmen kom nästa backe, den tredje tuffaste denna rundan, jag behöll 4-takten men kortade in stegen rejält, mötte en hästekipage uppe på krönet. Men ryttaren såg mig denna gången så det medförde inget bekymmer. Rullade sedan på någon flack kilometer men bra känsla och lite svag medvind. Sen närmade jag mig den tuffaste stigningen. Sänkte farten rejält men behöll 4-takten.
I den efterföljande utförslöpan släppte jag på bra och de kommande 2 kilometerna kändes det bra, men det började ta emot lite nu, lite småkuperat. Efter 8 kilometer såg jag 3 herrelösa stora hundar komma mot mig, vad är detta nu tänkte jag, sänkte farten något och mötte hundarna som dock höll sig lugna. Strax efter mötte jag ägarna som inte hade riktigt koll. Nu hände det inget men det vet man inte på förhand, dom bad om ursäkt, och det var ju ändå bra. Kom lite ur rytmen igen och nu började det gå lite tyngre. Närmade mig bokskogen, ungefär 3-4 kilometers löpning där och rätt så kuperat. Lite lurig löpning, då det är småböljande, inte en flack meter utan hela tiden upp och ner. Dessutom lite extra besvärligt nu när löven håller på att falla, alla stenar som man annars ser döljs nu under löven. Det höll på att sluta riktigt illa idag då jag träffade en sten precis ovanifrån med foten och det var millimeter från att jag skulle stuka mig, jag skrek till lite precis i ögonblicket och foten blev som en fjäder och rekylerade rejält så jag flög nästan rätt upp. Jag fortsatte som väl var helt utan känningar. De 3 sista kilometerna fick jag kämpa rejält. Låg på övre delen av 4-takten. Märkte till min förvåning att det går lite lättare att andas ut på högerfoten jämfört med vänsterfoten. Möjligt att jag i dessa lägen får öka lite med utandningen några steg mer på högerfoten eller tidigare gå över till 3-takt. Den sista kilometern blev riktigt tuff, sista 500 meterna gick jag över i 3-takt för första gången denna rundan.
Blev en medelpuls på 154, då skenade ändå klockan som den brukar första kilometern, Så det var ingen maxprestation. När jag går på nära max under träning brukar det bli 158 i medelpuls, Den högsta medelpulsen på träning har varit 161. Men då under något kortare sträckor. Hade mina Adidas i dag, kändes helt okej förutom i början då det var stelt i vänsterhälen.
Med tanke på den rätt kuperade terrängen och löveländet idag i bokskogen är jag mycket nöjd. Torsdag också, då brukar det lite tyngre, men eftersom jag hade vilodag igår så kompenserades det något. Bara 6 grader och för första gången sprang jag med reflextröjan samt vantar inledningsvis. Men luften är skön att andas nu och det är lite lättare att köra de tuffa passen när luften känns fullproppad med syre.
Har sovit lite oroligt några nätter men sov lite bättre natten som var och kände mig pigg i benen denna morgon. Har sett fram mot löpningen hela dagen, men kunde inte bestämma mig vilken typ av pass det skulle bli. Bestämde mig i alla fall för Bergundasjön runt, 13 km småkuperat med 2-3 lite större stigningar, framför allt en tuff avslutande kilometer som i princip bär uppför hela vägen.
Dagens runda
Först blev det en kilometer utförslöpning som ska vara uppvärmningstempo, men den gick under 4:00 tempo. Stannade efter den som jag brukar och körde på med lite uppvärmningsövningar för fötterna. Hade fortfarande inte bestämt mig för vilket tempo. Men efter några hundra meter så kändes det ändå helt okej och jag kom snabbt in i 4-taktsandning och då bestämde jag för att köra på ett rätt hårt pass. Första 5 kilometerna höll jag lite under 4:00 tempo men andningen kändes väldigt lätt och bekväm, strax innan första lilla stigningen kom jag i fatt 2 stycken som satt på stora hästar, dom märkte inte mig och jag ville inte komma susandes förbi utan förvarning, då kanske hästarna blivit halvgalna och gett mig en spark eller kanske kastat av sig flickorna som satt på ryggarna och småpratade lite, det var så stora hästar så dom täckte hela vägen, harklade mig samtidigt som jag nästan stannade. Då märkte dom mig och masade sig åt sidan så jag kom förbi. Jag tappade rytmen lite och det blev alldeles för högt tempo strax efter och jag fick betala i den kommande stigningen. Efter det lugnade jag ner mig lite och hittade den fina rytmen igen, 4-taktsandning med fotbyte vart 20 utandning. Precis när jag hittat rytmen kom nästa backe, den tredje tuffaste denna rundan, jag behöll 4-takten men kortade in stegen rejält, mötte en hästekipage uppe på krönet. Men ryttaren såg mig denna gången så det medförde inget bekymmer. Rullade sedan på någon flack kilometer men bra känsla och lite svag medvind. Sen närmade jag mig den tuffaste stigningen. Sänkte farten rejält men behöll 4-takten.
I den efterföljande utförslöpan släppte jag på bra och de kommande 2 kilometerna kändes det bra, men det började ta emot lite nu, lite småkuperat. Efter 8 kilometer såg jag 3 herrelösa stora hundar komma mot mig, vad är detta nu tänkte jag, sänkte farten något och mötte hundarna som dock höll sig lugna. Strax efter mötte jag ägarna som inte hade riktigt koll. Nu hände det inget men det vet man inte på förhand, dom bad om ursäkt, och det var ju ändå bra. Kom lite ur rytmen igen och nu började det gå lite tyngre. Närmade mig bokskogen, ungefär 3-4 kilometers löpning där och rätt så kuperat. Lite lurig löpning, då det är småböljande, inte en flack meter utan hela tiden upp och ner. Dessutom lite extra besvärligt nu när löven håller på att falla, alla stenar som man annars ser döljs nu under löven. Det höll på att sluta riktigt illa idag då jag träffade en sten precis ovanifrån med foten och det var millimeter från att jag skulle stuka mig, jag skrek till lite precis i ögonblicket och foten blev som en fjäder och rekylerade rejält så jag flög nästan rätt upp. Jag fortsatte som väl var helt utan känningar. De 3 sista kilometerna fick jag kämpa rejält. Låg på övre delen av 4-takten. Märkte till min förvåning att det går lite lättare att andas ut på högerfoten jämfört med vänsterfoten. Möjligt att jag i dessa lägen får öka lite med utandningen några steg mer på högerfoten eller tidigare gå över till 3-takt. Den sista kilometern blev riktigt tuff, sista 500 meterna gick jag över i 3-takt för första gången denna rundan.
Blev en medelpuls på 154, då skenade ändå klockan som den brukar första kilometern, Så det var ingen maxprestation. När jag går på nära max under träning brukar det bli 158 i medelpuls, Den högsta medelpulsen på träning har varit 161. Men då under något kortare sträckor. Hade mina Adidas i dag, kändes helt okej förutom i början då det var stelt i vänsterhälen.
Med tanke på den rätt kuperade terrängen och löveländet idag i bokskogen är jag mycket nöjd. Torsdag också, då brukar det lite tyngre, men eftersom jag hade vilodag igår så kompenserades det något. Bara 6 grader och för första gången sprang jag med reflextröjan samt vantar inledningsvis. Men luften är skön att andas nu och det är lite lättare att köra de tuffa passen när luften känns fullproppad med syre.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)