3:e semesterveckan, svalare och regnigt. 4 pass löpning, ett med lite fart.

En svalare vecka efter en varm inledning och regn varje dag från tisdagen, skönt att slippa den senaste tidens värme, men rätt snabbt tröttnar man på regnet. Veckan har varit lugn och stilla, med en del kortare utflykter mellan skurarna. Nu börjar jag komma in i semesterlunken och då är det snart över. Känns som man behöver mer semester eller ledigt för att verkligen komma ner i varv och lugna ner sig. Först denna veckan som jag kunnat sova lite längre på mornarna.

Söndagen 25 juli. Ännu en varm dag, runt 26 grader som mest på eftermiddagen, men inte så soligt idag, sol-disigt och bitvis lite lätta moln. På morronen blev det MTB-cykling till Hanaslöv och tillbaka, tog det rätt lugnt och det kändes bra i benen. 

Satte upp de sista ribborna på garaget och började sedan måla lite. Annars bara lite småplock hemma. 

På kvällen blev det lugn löpning uppe vid Spånen. 3km i 5:40-tempo. Rejält slitna ben och fötter första km, sedan lite bättre känsla i slutet. Därefter cirka 30 minuters löp-styrka. Kändes okej i kroppen. 

Måndagen 26 juli. Väldigt varmt och kvavt under eftermiddagen, runt 30 när det var som varmast. Vi målade och höll på lite med att kapa ved. Varmt men ändå inte så mycket insekter som störde. Efter lunch övningskörde vi och sedan körde vi till Växjö, men jag körde tillbaka till Alvesta. Det hängde mörka moln i väster och det mullrade även lite i fjärran. Men det kom aldrig in något över Alvesta. Men i morron kommer det nog om SMHI har gjort prognosen rätt. Det ska bli betydligt kallare framöver. 

 Tisdagen 27 juli. Kvavt och varmt under förmiddagen. Först cykel till Spånen sedan löpning. cirka 22 grader när jag började dagens runda, kändes riktigt bra i benen under första halvan, men jag hade nog startat lite för hårt, efter 5km kom "värme-väggen" Därefter var det väldigt tufft, pulsen hög men farten relativt modest in i "mål". Det kändes som om tempen steg under rundan. Svettades ymnigt både under och efter passet. Efter Passet blev det bad i Spånen, svalkande och skönt. Ny och fin brygga vid sjön, även ett hopptorn har satts upp. Vattnet kändes fräschare än väntat. Trots 10 minuters bad fortsatte eftersvettningarna, fick 37 timmars "recovery" av klockan, så pulsen högre än normalt idag.

 Kuperad Distans Spånen. 10km, 4:25-tempo, 148mp. 

Efter lunch började det mörkna alltmer på himmelen. Mullret kom i gång och sedan var det ett rejält åskoväder som drog in, varade bara någon kvart i första omgången. Sedan kom det en rejäl omgång till på kvällen. S och jag tänkte ta en promenad uppe vid Spånen, men när vi var uppe på toppen av Alvesta så kunde man se längre bort i horisonten och det var kolsvart. Det kom någon droppe precis när vi skulle svänga av till Spånen. Vi beslöt att vända hemåt igen, utan promenad. Det var bra för sedan bara vräkte det ner hela vägen hem och säkert i 30 minuter till efter att vi kommit hem. Det gick bara köra i 30 km med bilen, sikten var vid högre fart nästintill obefintlig. Här i Alvesta klarade vi oss ifrån översvämningar men i Ljungby kom det än mer och satte hus under vatten då det tryckte avloppsvatten bakåt i systemen.

 På kvällen såg vi filmen Nomadland, inte så bra som väntat. Tycker det var för lite fokus på de riktiga Nomaderna, det var för mycket fokus på huvudrollsinnehavaren som var en spelad roll. Dessutom så hade hon en familj i bakgrunden som verkligen brydde sig. Så hon var inte så sårbar som filmen först ville framställa hennes situation. Visst hade hon det tufft, men ändå självvalt på nått sätt. Det var så tragiskt att se att friheten pris innebar att hon var tvungen att ta jobb på kapitalismens största aktör, Amazon. Men för att riktigt förstå denna filmens storhet bör man nog vara amerikan. Att leva sitt liv i en husbil är mer vanligt där och med de enorma ytorna som landet består av så blir det säkert en helt annan känsla än om man skulle leva liknande liv i Sverige. 

Onsdagen 28 juli. En mulen morron, regnat lite i natt, runt 20 grader på förmiddagen och tillfälligt uppehåll. I går sa dom att det skulle bli en fin dag idag, regn först framåt kvällen. Men på morronen i dag hade dom ändrat sig. Vakande senare än väntat, runt 7:30, så iddes inte riktigt att åka till Asa och cykla där, framförallt inte nu när vädret skulle bli lite sådär framåt dagen, regn är bra på många sätt, men om man ska ut och cykla är det mindre trevligt. Det fick bli en runda i Alvesta-trakten i stället.

 Cyklade västerut och hamnade till slut i en by som om vi leker lite motsats med orden kan kalla för Fårakullen, har inte varit där på många herrans år. Huset stod tomt och jag mindes inte att det såg ut som det gjorde nu. När jag var i ungdomen och hade en del arbetsamma dagar där så var huset i rött tegel. Nu var det ett rödmålat trähus, vet att det brann ner minst en gång genom årtiondena som förflutit sedan jag var här senast. Så det måste varit nån ändring i byggnaden under alla dessa år. Men garaget/verkstan hade kvar sina stora dörrar på ena gaveln. Ett väldigt ovanligt sätt att bygga på, men praktiskt om man är bonde och mekaniker i ett och samma liv.  Allt är öde och övergivet numera. När A dog för ett antal år sedan gick gården till hans son. Men inget tyder på att han har nått intresse av att bo här. Själv fylls jag med vemod och en smula ångest. När jag var med pappa här någon gång i slutet på 70-talet och sedan även "jobbade" här, några utspridda dagar,  i början på åttiotalet så kan jag inte minnas annat än misär och eländes elände. Det fanns en känsla av ett ställe i civilisationens utkant. Här rådde andra seder än i samhället i övrigt. 

Pappa var skyldig A pengar, därför blev han mer eller mindre tvungen att göra dagsverken här. Eftersom A samtidigt som han var bonde även jobbade nätter på en gummifabrik så var skötseln av gården och alla dess djur kraftigt misskött. Vissa gånger när vi kom hit var det extremt stor misär och djuren led nått otroligt. I bland hade det säkert gått dagar då de varit utan både mat och vatten. Det fanns på den tiden mest nötkreatur, köttdjursuppfödning var den primära verksamheten på hans gård. Det fanns då på den tiden, rester av ett gammalt mjölkrum också. Men sedan hans mor dött och därmed lämnat all hygien till att vila på denna gård så kunde A inte själv bedriva någon mjölkproduktion, för att göra det krävs hygien och renlighet, annars ville inte Arla befatta sig med mjölken. 

 När vi parkerade bilen utanför lagården så möttes vi vissa gånger av döda kalvar utanför lagårn. Det var ett fruktansvärt råmande och brölande från lagårdens innandöme. När vi väl kom in i lagården var det fullt med kreatur i lagården. Inte utgödslat på flera dagar, korna stod i sin egen skit upp till knäna. Det första pappa fick göra var att tappa upp vatten. Vet inte om vatten-kopparna var ur funktion eller inte? Det jag minns var att djuren törstade enormt. Efter att dom blivit vattnade så var det sedan dags att riva loss lite hö till dom från den intilliggande höskullen, för att lindra den värsta hungern hos de arma kreaturen. 

A syntes inte till, varför var han inte hos sina djur? Ja, det kan jag inte svara på, för mig är det fortfarande en gåta. Finns det nåt mer ansvarsfullt för en människa, än att ta hand om sina egna djur. Särskilt om man håller dom instängda i en trång lagård. De är helt utelämnade till våran vård och omsorg.  Det var precis som att han inte prioriterade djuren först. Vet inte varför han skulle envisas med att ha djur om han inte ville sköta dom riktigt? Tänk vilket bra liv både A och djuren hade fått om han i stället ägnat sig åt allt annat som han var så duktig på istället för att så ihärdigt envisats med att ha djurhållning? Jag tror inte A ville plåga sina djur på detta sätt medvetet, det bara blev så för att han tog på sig alldeles för stor arbetsbörda med så många andra saker, det är därför som man tycker det är än mer obegripligt till varför han ändå hade så mycket kreatur.

Pengar saknade han inte, men inte hade han nån glädje av dom för egen del. Jag vet ingen nu levande som var så snål och sträng mot sig själv. Hårdare och arbetsammare människa fick man leta efter i många socknar innan man mött dess like. Kläderna han bar på sin magra och nästintill av arbete utmärglade kropp var alltid desamma. Overall med ett skärp i midjehöjd, denna overall tvättades aldrig utan bars tills den var utsliten och då utbyttes mot en exakt likadan, på fötterna långskaftade gummistövlar och på huvudet en keps som var lika skitig som han själv. Vet inte om han tvättade sig mer än ett par gånger om året? Skägget han hade i ansiktet var ibland 30-40 centimeter långt och helt vildvuxet, långt därinne i  det mörka, toviga skägget kunde det skönjas ett par pigga men samtidigt misstänksamma ögon. 

Han var inte bara arbetsam han var dessutom väldigt duktig på att göra kreatursaffärer. Han både sålde och köpte djur runt om i trakten från olika bönder. Han ägde mycket skog, men avverkade inget. Bilarna han körde omkring med var de billigaste och mest slitna man kan tänka sig, han använde de som lastfordon till både hö och andra förnödenheter som behövdes till gården. A köpte även in trasiga maskiner, både traktorer och övriga lantbruksmaskiner. Dessa fick han nytt liv i och jag tror att han sålde en del av dom. Kanske var det allt arbete med dessa saker som gjorde att han försakade sina arma kreatur? Som så ofta fick stå utan mat och vatten, det var stor synd. Verkligen ett unikum. 

Pappa brukade förbarma sig över hans leverne och kom för det mesta bra överens med honom. Han tyckte dock att han var alldeles för hård mot sig själv, särskilt då mot sin egen kropp, som han verkligen slet på som en elitidrottsman, men med den skillnaden att han aldrig lät kroppen få tillräckligt med välbehövlig energipåfyllning eller vila emellanåt. En som A tog aldrig nått ledigt eller semester. Alla dagar så likadana ut, arbete och åter arbete. Från tidig morron till sen natt. 

A jobbade, som sagt, jämnt, åt knappt något och när han väl åt så var det mat som ofta var för gammal för alla oss andra. När jag var där och jobbade under några dagar en sommar, sent 70-tal eller tidigt 80 tal, så fanns det kylskåp och frys i huset. Men de var avstängda, troligtvis tyckte han att det var onödigt att ha dom igång? Den lilla mängd mat som fanns där var mestadels på köksbordet tillsammans med katter och tidningar och flugor i enorma mängder som surrade runt maten.  

Köket var i övrigt fyllt med gammal lump och tidningar som låg halvmeterhögt utspritt i köket. Flugorna var i enorma mängder, de var också intresserade av påläggen som fanns där på köksbordet. Jag var van att äta under smutsiga förhållanden men det här tog verkligen priset. Jag hade väldigt stor aptit i vanliga fall men här var det verkligen svårt att uppbåda och samla kraft till att förmå sig att äta. Själv skar A till sig en grov skiva bröd. Den runda limpan höll han mot sitt bröst och sedan hade han en stor kniv som han lät skäras sig igenom limpan med den vassa eggen mot sin mage. Samma kniv hade han till smöret, var den kniven tidigare under samma dag skurit i var det nog bäst att inte veta. Brödet var stenhårt. Han undrade varför jag inte åt så mycket, dög det inte? Själv åt han med god aptit och brödet försvann i det stora skägget. Smulorna samlades i det långa toviga skägget och blev säkert mat till flugorna senare. Mjölken hade han också ståendes på köksbordet, Om den hade surnat eller inte i värmen ville jag inte ta reda på. 

En av gångerna jag skulle vara där och arbeta av på pappas skuld så skulle jag sträng-lägga hö, som senare under kvällen och natten skulle köras in på höskullen av A,  Jag körde en av hans gamla traktorer, det läckte från grenröret som var anslutet till motorn, röken kom alltså inte ut genom skorstensröret ovanför traktorn utan det mesta kom ut direkt vid anslutningen till motorn. Hytten var otät så de övervägande delarna av avgaserna gick rätt in hytten. Jag satt i traktorn från tidig morron till sen eftermiddag. Nån gång var han och tittade till mig och visade mig kommande åkrar som skulle strängas. Huvudvärken tilltog under dagen, mer eller mindre förgiftad av avgaserna hade jag svårt att klara av jobbet som skulle göras. Jag längtade bort och ville hem, det var dessutom stekande hett och luften stod helt still. Flugor och bromsar surrade runt utanför traktorn. Tiden kröp fram och jag kände som att tiden stod helt still. Vad gjorde kompisarna där hemma nu, kanske var dom och badade eller fiskade. Kanske spelade dom tennis eller fotboll. Hemlängtan tilltog allteftersom dagen kröp fram. Till slut så fanns det  ändå en på arbetet och allt hö var nu strängat och klart för att hämtas upp av A:s stora självlastarvagn. Den körde A, själv. Men av någon anledning hade han inte börjat köra in det strängade höet i tid. På himmelen tornade stora mörka moln upp sig och precis när jag blivit klar och satt mig i pappas gamla traktor för att köra hem de dryga 2 milen så började det regna. Allt arbete jag gjort var helt bortkastat. När det blivit blött i strängarna så var det bara till att sprida ut allt gräs igen med en vändare och sedan vänta någon dag och hoppas på uppehåll för att ytterligare någon dag senare återigen stränga det. Men för varje gång man rör i höet med maskinerna så slår man sönder det och det tappar blad och näring. Det var tråkigt för alla inblandade, på denna tiden tog man alltid den största delen av gräset till hö, numera ensileras det mesta och då är man inte beroende av om det kommer en regnskur eller inte. 

Att de hade dåliga affärer i hop råder det inga tvivel om. En sak kom jag ihåg och det var inte till pappas fördel, kan tänka mig att han fick betala dyrt för det tilltaget. Pappa behövde en tjur för att hålla reda på koskocken han hade ute i Ör, det var runt 10-12 kor vid denna tid. Dessutom så saknades det säkert pengar till inseminatören som annars skulle tillkallas då det var dags för korna att åter bli dräktiga. A lånade därför ut en präktig tjur till pappa. I utbyte fick tjuren bete och omvårdnad som han säkerligen var i avsaknad av i Ulvagraven. Tjuren gick hos pappas kor hela sommaren och fullgjorde sin plikt som tjur. Alla var nöjda och glada så långt

Men så kom dagen då A ville hämta tillbaka sin tjur. Men när han kom för att hämta den, fanns den, till A:s stora förvåning, inte att finna bland pappas djur. 

Man bör veta och ha i åtanke att pappa under denna tid drev en tidskrift samtidigt som han var bonde. Denna tidskrift inbringade inga större inkomster, snarare stora mängder med utgifter. Tidskriftens syfte var inte att vara inkomstbringande i första hand utan dess främsta mål var att upplysa samhällets invånare om hur illa och fel det var ställt med Sverige och hur man kunde göra på annorlunda sätt än vad som gjordes då. 

 I vilket fall. Tidningen skulle tryckas och distribueras i ett hundratal exemplar, cirka 10 gånger varje år. Samt frankeras innan det skickades iväg. Prenumeranterna var inte så många och de var sparsamma med ekonomiskt bistånd för den goda sakens skull. Denna sommar då A:s tjur tjänstgjorde i pappas koskock var särskilt svår och det saknades likvida medel. Eftersom tjuren gjort vad den skulle och det snart var dags att stalla in djuren. Så tog pappa beslutet att sälja A:s tjur till slakt. På det viset kom det in lite pengar och dessa skulle han ju ändå så småningom betala till A!?  Först skulle han bara få ut nästa nummer av tidskriften, därefter så skulle skulden regleras, så var pappas plan.

Men pappas ekonomiska situation förbättrades inte nämnvärt under perioden som förflöt till dess att A skulle hämta hem sin tjur. Ilskan hos A visste inga gränser när han blev medveten om pappas illdåd. Men nu var saken skedd och tiden gick inte att vrida tillbaka för att få det nesliga tilltaget ogjort. Pappa erkände och stod sitt kast genom att utföra dagsverken hos A:s svårt eftersatta lantbruk. Det blev många och hårda pass hos A. Jag kan tänka mig att pappa fick betala för tjuren flera gånger om. 

Även om detta borde ha satt en ände för deras kontakter så fortsatte det hela livet ut. Kanske var det för pappas skulder skull kanske att det var för meningsutbytet skull vad det gällde politiska spörsmål. Jag vet inte säkert, vet bara att de kunde sitta och samtala i timmar i telefon. 

MTB, väster om Alvesta. 27,6km, 21km/h. 91mp.

A var den tysta jordens träl som slet sig fördärvad mot naturens krafter som ständigt jobbar för jämvikt. Gräver du ett hål så kommer till slut naturen ha jämnat till marken. Kullen du gjort samtidigt med att du grävt hålet kommer också att jämnas ut. På riktigt lång tid mals allt ner och det som varit högt blir lågt och det som tidigare varit på havets botten blir till slut bergets topp. 

På just denna gård i en liten by utkant har det arbetats hårt i tusentals timmar med olika saker, kanske A uppfunnit saker som skulle kunnat vara till gagn för de stora massorna? Det är saker vi aldrig kommer att få veta. Men en sak är säker, han var en väldigt skicklig mekaniker. Han hjälpte även pappa med hans dåliga maskiner, när de var trasiga. Men naturen visar ingen barmhärtighet eller respekt inför det faktumet. Nu kommer den omgivande naturen med tidens hjälp sakta men säkert att ta över alltmer för varje år och till slut finns bara minnena kvar i några enstaka huvuden som snart också ska glömma dessa väldigt hårt arbetande människor som inte unnade sig något och som aldrig fick njuta frukterna av sitt eget eviga slit. Man måste i vilket fall som helst respektera deras enorma arbetsinsats för kommande generationers välmående. 

I tysthet slet och strävade dom, alla bönder runt om i vårt vackra Sverige, särskilt innan de oljedrivna maskinerna gjorde sitt intrång. Ingen som tillräckligt uppskattade deras enorma arbetsinsatser. De nämns inte i några historieböcker. Nä, där omnämns och hyllas mer eller mindre värdelösa kungar och adelsmäns som genom bördsrätt fick alldeles för stor makt som de i sin tur använde för att ytterligare suga musten ur böndernas arbete och riktigt långt tillbaka i tiden för att skicka böndernas söner ut i en för tidig död i tröstlösa krig som skulle utkämpas för kungligheterna skulle kunna stå och glänsa på sina troner och åtnjuta folkets oförtjänta hyllningar. Vilket j-a hyckleri det var redan på den tiden. Sedan fortsätter vi som inget hänt och hyllar dessa kungahus som är ett vittnesbörd på gamla tiders förtryck mot folket, hur är det möjligt? 

Torsdagen 29 juli. En mulen morron med lite svalare väder än det varit den senaste tiden. Runt 18 grader vid dagens löprunda. Cyklade upp till Spånen, fick stanna halvvägs, i skydd av Willys tak då det kom en skur. Under löpningen duggade det bara lite i början, sedan kom solen. Kändes rätt varmt i mitten av passet. Men inte över 18 grader idag. Lite sliten i underbenen efter tisdagens löpning, annars okej känsla i benen. Efter en lugn inledning så blev det som vanligt rejält jobbigt sista 2-3km i den starkt kuperade avslutningen i Spånens elljusspår. Kuperad distans Spånen. 11,33km, 4,34-tempo. 139mp  

Vid lunchtid kom det ett rejält regnoväder, det skvätte åter upp massa smuts på den nymålade garage-väggen som jag, helt i onödan rengjorde efter helgens oväder. Nu får det vara till hösten. 

Nytt rekord i ekonomin, den heliga och numera av människorna skapade nya naturlagen som står över alla andra naturlagar?! Är det inte fantastiskt? Dessutom nya rekord i vädret runt om på vår jord. Nya extrembränder i både Ryssland, Kanada och USA, dessutom samtidigt. Nästan hela norra halvklotet i lågor, fantastiskt, eller hur? Rekord i nederbörd undet ett dygn i Kina och mellan-Europa. Rekord i svensk ekonomi, 10% upp sedan förra året. Rekord på rekord på rekord, otroligt roligt, eller hur?  Hur naturen mår, som ser till att offra sig för att ekonomin ska växa sig allt större? nästa fråga. F-n vad man blir trött på detta, varför ser vi inte längre än vad näsan räcker? Varför stannar vi inte upp och ser oss omkring? 

På eftermiddagen tog jag bilen med cykeln hängd därbak, åkte till Asa, stannade vid herrgården. det hängde regn i luften och var bara runt 15-16 grader, efter några minuters cykling så kom det en regn-skur, den var rätt mild i styrka så med kapuschongen så kunde jag utan att bli vidare blöt i stilla mak cykla vidare. Kom fram till en fin plats utmed Asa-sjön, en rastplats för kanotister. Gräset var klippt men det var alldeles för mycket sly mellan vindskyddet och sjön. Hade passat mig bra att röja upp där med röj-såg några dagar i höst. Men inte mina arbetsuppgifter. Det skulle gå att göra så mycket mer på dessa fina pärlor i vår natur. Skogen var på sina ställen gammal och fin, men på hemvägen så såg jag att det var massor med stämplade gamla träd nära den andra rastplatsen på andra sidan av Asa-sjön mellan Asa och Tolg. 

Tunga, låga moln över Asa-sjön som några minuter senare lättade på sin tyngd genom att fälla ut regn över nejderna.

Fin utsikt, i alla fall ett par år till, sedan har detta granplantage tagit över både mark och luft. Detta är i slutet på vägen utmed Asa-sjöns västra sida.

Fredagen 30 juli. Runt 18 grader och under dagen var det blandat väder, mestadels mulet men ibland sken solen igenom, där emellan varvat med regnskurar. På förmiddagen till gymmet och där blev det cirka 1 timmes bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. 

Sommaren dagar passerar snabbt förbi och nu är det bara några skälvande dygn kvar på juli månad. Det går snabbt att vänja sig vid ett liv med en hel del träning och film senare på kvällen. Dagarna fylls upp och kroppen känns starkare och piggare än när man jobbar och inte sover lika mycket totalt sett. Har hittills denna semester hållit mig ifrån ölen under vardagarna, det har funkat bra och det blir lite godare när sedan torsdagskvällen kommer. Det är så vi mår allra bäst, av och på i en jämn rytm. Det som slarvats med är chips och glass, det har ätits av dessa saker varje dag. Men så länge jag rört på mig så pass som jag ändå gjort denna sommar har det funkat, kanske gått upp nått kilo. Intervaller har det inte blivit heller när det kommer till löpningen. Blir lätt att de väljs bort när det blir för varmt. Ska se om jag kan uppbåda kraft till sista semesterveckan. 

På eftermiddagen till Växjö, där sågade jag av en stor gren på D:s körsbärsträd. Höll på att ramla ner från trädet, inte så högt upp, men ändå. Man märker hur stel man blivit jämfört med i ungdomen. Klarade mig från att falla men skrapade upp ena armen lite grand. På kvällen blev det en gammal film. Helt okej, men den grep inte tag riktigt. 

Lördagen 31 juli. En mulen morron och när jag började springa vid 10-tiden så regnade det i cirka 10 minuter, resten av rundan uppehåll, runt 16 grader vid start. Men det kändes lite varmare. Har varit lite stram i höger-vaden sedan i går men det funkade bra under löpningen. Tror den senaste tidens myckna cykling förändrat struktur och muskler, det brukar bli lite strul med löpningen om jag ökar cyklingen för mycket. En svår balansgång. Pulsen lägre än vad den brukar vara på lördagar. När jag kom fram till Växjösjön så ökade jag farten, inte max utan tröskelnivå. Blev dock jobbigt sista 1,5 km då jag gick på lite hårdare. Cirka 4:12 i snitt sista 4-5 km. Distans Växjö. 15,38km. 4:33-tempo, 138 mp.

På eftermiddagen åkte vi till Osaby och gick sjörundan där med tanke om att fika lite. Men det var lite längre och besvärligare än vad jag mindes det. Vi kom dit lite sent också så det blev lite stressat i slutet. Första delen i tät slyig skog som blir väldigt mörk och fuktig, på marken ligger det massor med nu snart uppruttna granstockar från Gudrun-stormen 2005. När man väl kommer fram till Vederslövsjön så ändrar det sig i skogen, öppnar upp sig och det blir lite mer ståtliga lövträd utmed stigen som slingrar sig runt hela Osaby-udden. Det verkar som att de inte rör nått i denna skogen. Ska bli intressant att följa utvecklingen i slyskogen. Till slut kommer det växa upp, frågan är hur tätt det kommer vara bland allt sly, nu är det ogenomträngligt. Men det kanske öppnar upp sig naturligt även om det kommer ta några decennier.   

Alstermo-resa, 4 pass lugn löpning. Fortsatt varmt och torrt.

Ja, det blev några fina dagar i Alstermo, båda barnen följde med. Som väl var inte så varmt denna veckan, men ändå runt 25 grader varje dag och inget regn. Den enda lilla smolken i bägaren var att det varit översvämning i denna trakt för ett par veckor sedan. Detta har nu, några veckor senare resulterat i en invasion av myggor. Inte de som man är van vid som kommer någon enstaka och surrar lite gran innan dom lite slött försöker sätta sig och suga blod. Nej, denna varianten som fanns här nu i Alstermo var av den ilskna typen. Dom anföll i grupp och kom även i solsken. Det gick inte freda sig. Så ibland var jag tvungen att gå in en stund. Det var värst första dagen då det inte blåste så mycket sedan blev det bättre de andra dagarna, när det blåste lite. 

Annars var det väldigt fint runtomkring. det känns som det var lite mildare skötsel av skogarna här, men det kanske bara var min känsla. I vilket fall så verkar det nästan som man är i vildmark bitvis. Inga ljud från bilar och långtradare som stör lugnet. Allt verkar gå i en lite långsammare takt. 

Löpningen har varit väldigt lugn även denna veckan, det är svårt att ta i när det är så varmt som det varit nu. Samt att jag vill ha lite kraft kvar i kroppen till lite cykling på eftermiddagarna. När man är i vardagen så ägnas två kvällar i veckan enbart till löpning, då blir det lättare att fokusera på fart. Nu på semestern passar det perfekt att springa på förmiddagen, innan lunchen. Men kroppen är inte riktig så mjuk och pigg så att det känns inspirerande att köra fart. Fast jag tror bara det är bra att få någon månad med lite lugnare löpning. Även om det kommer bli tufft i början att vänja sig vid fartpass igen när semestern och värmen är över. 

Hade lite politiska funderingar som jag skulle vilja ventilera men det har inte blivit så. det är lite svårt att hitta rätt forum. De flesta sitter fast i sina egna stuprör där alla tänker likadant. Det är en av de stora nackdelarna med sociala medier. Medierna uppmuntrar till att vara i grupper där alla tycker lika. Och det är ju mycket bekvämare. Minns när jag var lite på Flashback för ett tiotal år sedan. Det var jobbigt och svårt att komma i diskussioner där. Särskilt med de som var mer eller mindre proffs och som redan hade sina stela argument klara. När man  skriver sina argument så blir det mycket lättare att bryta ner sina meningsmotståndare. De som var särskilt skickliga lyfte ur meningar ur sina sammanhang och sablade ner dessa meningar separerade från kontexten. Till slut blev hopplöst så jag gav upp och orkade inte längre kämpa mot dessa väderkvarnar. Men idéerna lever kvar i mig. Kanske något naiva och målade med breda penslar. Men någon måste göra det, sedan kommer det experter som kan finjustera och detaljplanera på ett mycket bättre sätt. Men någon måste ha visionerna för framtiden. Tankarna är inte ny men man måste försöka få med hela samhället. Det är så lätt att fastna i ett problem eller en sakfråga. det funkar inte om man ska ta fram ett politiskt program eller nån form av manifest. Vi får se framöver om det kan finnas möjlighet att dryfta de olika spörjsmålen med någon intresserad.  

Söndagen 18 juli. Äntligen slog vädret om lite grand, måttliga, friska vindar från väst. Med en skön luft som blåste bort den stillastående värmen som rått nästan en vecka. Runt 22 grader under dagens cykling runt Växjö. Följde "Växjö runt" i huvuddrag. När man cyklar runt så märker man hur stort Växjö är, i alla fall till ytan. Ändå rundade jag inte Vikaholm eller Teleborg.  utmed Helgasjön så är det får och nötkreatur nästan hela vägen, på olika ställen det är bra initiativ av kommunen, eller vilka det är som bestämt det? Det håller markerna öppna på ett naturligt sätt och är bra för den ekologiska mångfalden också. Det blir som det ekosystem det en gång var innan Sveriges små-bönder mer eller mindre blivit utrotade och ersatta av gårdar som har flera hundratals kor eller tusentals höns. Det finns några tappra idealister kvar men inte alls tillräckligt för att hålla den snart av gran igenväxta landsbygden vid liv. Mestadels granplantage så långt ögat kan se, här och där kan man skönja grunder och stengärdsgårdar som gömmer sig av de förmörkande granarna som breder ut sig över vår tidigare så vackra landsbygd. Enbart för ekonomins skull, är det inte tragiskt? Hoppas det blir lite ändring framöver, det finns åtminstone en strimma hopp om EU:s planer blir implementerade de kommande åren. Sverige har av EU blivit ålagda att främja den biologiska mångfalden, det gör man inte genom granplantage, även om skogsnäringen vill försöka få oss att tro att det förhåller sig så. Hybriden, Växjö runt. 39km, 20km/h, 100mp.

På eftermiddagen åkte vi till Alvesta, kollade på 2 avsnitt av Vänner. Rätt så roliga Tror det var avsnitt 12 och 13 av 2:a säsongen. Därefter lite löpning, först 2km med D, sedan körde jag upp till Spånen och gjorde 1 km till därefter cirka 30 minuters löpstyrka, lite sega ben, både löpning igår och cyklingen innan idag som satt sina spår. Det var runt 20 grader och lite måttliga vindar från väst. Väldigt skönt, helt perfekt väder för lite lugn träning. 

Måndagen 19 juli. En vacker dag, runt 23 grader, nästintill perfekt. På morronen till gymmet och cirka 55 minuter bål och överkroppsstyrka, kändes okej i kroppen. Idag blev det packning och sedan till Alstermo, vi ska bo hos V:s pappas hus som han inte bott i sedan i mars. Det tog nästan hela dagen att packa och komma i ordning. På kvällen tog S och jag en promenad i det intilliggande elljusspåret. Väldigt kuperat på sina ställen, men det hindrade inte de ilskan översvämnings-myggen från att inte bara anfalla stillastående blodvarelse, nä, dessa mygga anföll snabbt gående personer, även i solen. Väldigt obehagligt, det var ingen vind heller så perfekta förhållanden denna annars väldigt vackra sommarkväll. Vi fick öka takten än mer för att inte bli helt utsugna. Det var exakt likadant i Alvesta efter de kraftiga skyfallen 2004, som lämnade stora delar av Alvesta av aldrig tidigare skådade vattenmängder. Någon vecka senare så var det precis fullt med dessa myggor som jagar även i sol. Annars verkar det vara väldigt lugnt och skönt här i Alstermo, det är nästan oroväckande lugnt. Men troligtvis är den mest aktiva befolkningen på  semester. Det är bara runt 7-8 mil till östkusten härifrån. Kan tänka mig att många åker dit härifrån på sommartid och semester. 

Tisdagen 30 juli. Det var en sval och skön natt, runt 10 grader som lägst. Sov bättre än väntat. Ingen störande trafik, trots helt öppet fönster. Solen skiner från en nästan klarblå himmel nu vid 9-tiden, lite svaga, svalkande vindar från väst, som förhoppningsvis blåser iväg lite mygg. 

På förmiddagen blev det en löprunda i Alstermo, lite stum i höger-vaden inför men det gick bra under löpningen. Sprang österut, mot Fröseke vände efter 5 km. Kom in på en grusväg med väldigt vacker skog. det visade sig sedan att det var naturreservat. Motvind på hemvägen. Blev jobbigt sista 2-3 km, annars rätt okej. Runt 21 grader och svaga vindar från väst.

 Distans Alstermo, 10km, 4:30-tempo, 140 mp.  

Sedan blev det lite jobb med att försöka få igång en gammal gräsklippare, efter mycket om och men så lyckades det. Sedan blev det nästa 1 timmes gräsklippning, bitvis väldigt tjock då gräset inte blivit klippt på hela detta året. 

På eftermiddagen till Älgasjöns badplats, det var blåsigt och runt 21 grader, blev nästan lite kyligt. Både skönt men lite väl kallt när man kom upp ur det varma vattnet. Annars en väldigt fin badplats med camping och välstädat och fint runtomkring. Vattnet verkade också rent och klart. en sjö där det tidigt blev djupt. 

När vi kom "hem" därifrån så spelade V och jag lite  tennis på idrottsplatsen, bra banor, en filt med inblandning av sand. Vi bara slog till varandra, utan att räkna poäng, det blir mer spel då. Det var väldigt roligt, har mer eller mindre glömt bort hur kul det med bollar i alla dess former. 

Sedan en kort cykeltur norrut, bara för att se hur det såg ut. Mestadels skog och väldigt tyst. En del fina åar och vattendrag, men ville inte stanna och kolla för alla eventuella mygg. 

Onsdagen 21 juli. En vacker morron, runt 22 grader vid 10-tiden. Blev en cykelrunda med utgångspunkt från Alstermo, först österut mot Fröseke, därefter norrut mot Stenbrohult, sedan mot Älghult och Alstermo. en runda på 38 km. Väldigt lugnt och tyst, enormt mycket skog, men inte så mycket granskog som hemma, framför allt inte så mycket hyggen och björksly. Skogen är bitvis mycket mäktig och inte alls så ung och uthuggen som hemma. Känns nästan som man bitvis cyklade i ett naturreservat fast så mycket reservat finns det inte här.  MTB- Alstermo, öster-norrut. 36,43km, 22 km/h. 98mp. 

På eftermiddagen åkte vi till Timmernabben, men det var en liten besvikelse, det var lagom varmt och så småningom kom även solen. Men vattnet var smutsigt och det var stora mängder med döda och döende småfiskar i vattnet, fiskmåsarna som satt jämte iddes inte äta mer, de satt där mätta och belåtna, vet inte varför detta "fenomen" uppträdde nu, kanske att det är naturliga förändringar. I vilket fall så känns det långt i från naturligt. Försökte googla om det men kunde inte hitta nått specifikt. Men nu hittade jag något på nätet. Den troliga orsaken är syrebrist på grund av att havet är varmt nu. Händer tydligen nästan varje år. Dessutom verkar algblomningen vara i full gång nu. Det var som om någon hällt ut "Slime" i vattnet. i Timmernabben är det som en lite sjö i Östersjön, det är möjligt att just detta faktum gör att allt blir lite mer stillastående här än i övriga Östersjön? Det är många länder som har kust till Östersjön och på den östra sidan tror jag inte att man bryr sig speciellt mycket över vad som rinner ut i sjön, kanske fördomar från min sida men det man sett via nyhetsinslag genom åren har förstärkt just den känslan. Man kan ju bara hoppas att det blivit lite mer medvenhet även där om att vi inte kan hålla på hur som helst om våra kommande generationer ska kunna leva på denna planeten också. För min del badar jag hellre i Älgasjön än i detta hav. Det smått tragiska är att när den största delen av befolkningen har ledigt och det är varmt och skönt, ja då är det som mest problem med vattnet i Östersjön. 

Torsdagen 22 juli. En vacker morron och med behagliga temperaturer på morronen. Sedan steg det snabbt under förmiddagen och runt 9-tiden när det var dags för löpning så var det runt 22 grader. Blev en lugn runda, men missbedömde en skogsväg. Trodde det skulle leda tillbaka till Alstermo så småningom. Men ju längre in jag kom på skogsvägen desto smalare blev den. Till slut liknade det ingen väg längre, utan den hade övergått till en mer eller mindre igenväxt ko-stig, använd av ingen. Det var bara till att vända och springa på vägar jag redan varit på och någorlunda kände till. Hemmavid är det svårt att komma vilse. Det är alltid närma till närmsta väg och hus. Men här är det annorlunda. Det är mer vildmarkslikt, skulle det mot förmodan dyka upp nått hus på en enslig skogsväg så är det till hälften av gångerna övergivet och mer eller mindre förfallet. Naturen tar tillbaka om inge använder. Idag var det en hel del flugor, mygg och enstaka bromsar som ville göra mig sällskap. Inte så trevligt sällskap men så länge man kan vara i rörelse så dansar dom mest omkring utan att bita eller sticka. 

Distans Alstermo. 8,9km, 4:52-tempo, 129mp. 

Sedan blev det en snabb dusch innan jag och S tog en runda med tandem-cykeln. Vi cyklade mot Älghult via "Framtidsleden" Det är en cykelled som är som en fyrkant, Älghult, Alstermo, Silvereke, samt Målerås ingår i den. Men det fanns inte tillräckligt med tid idag så vi kortade av den rundan till en tredjedel ungefär. Det är mestadels skog. men här och var så öppnar det upp sig och blir vackrare. Allt är tyst och stilla på landsvägarna mellan ovan nämnda samhällen är det minimalt med trafik. Det kommer någon bil var femte minut, nästan hälften av gångerna är det en tyskregistrerad, eller en traktor. Men än har jag inte sett en med båda kombinationerna. 

Precis som hemma så är det inte längre lönsamt att hålla de halvt tunnland stora åkrarna öppna längre. På flera ställen här runt Alstermo så är de en gång sten-röjda åkrarna numera förvandlade till granplantage. Det är så tragiskt att se detta. Stenmurarna som avslöjar detta faktum ligger där flera meter höga och breda och påminner oss om hur otroligt slitsamt det måste varit för våra förfäder att en gång öppna upp och odla denna magra mark för att överhuvudtaget kunna överleva. 

Men nu gör vi inte så längre. Vi litar på att att andra människor runt om på vår överbelastade planet ska förse oss med det basala och livsnödvändiga. Därför kan vi utan att ens reflektera en liten stund, och med gott samvete "förstöra" dessa uppbrutna marker med massor av enfaldiga granplantage som inte gör någon mångfaldsivrare glad. Det blir dystert och mörkt, djuren får allt svårare att överleva och mångfalden som kommer i samband med betande djur i små hagar och åker-lappar försvinner. Men allt går att ändra på och jag tror ändå att det finns en ljusare framtid för landsbygden. 

Fredagen 23 juli. Hemma i Alvesta igen. En fin morron med runt 12 grader. Sedan steg tempen rätt snabbt, framåt eftermiddagen runt 27-28 grader, mest soligt under dagen, först framåt kvällen när vi kom till Växjö som det mulnade på en aning. Nu är det åter torrt och sönderbränt på många ställen. Men inte så illa som 2018. det verkar som att det är omslag på gång nästa vecka och då är det stor risk/chans att vi går in i en regnperiod på nån månad. Nuförtiden låser vädret fast sig alltmer. 

Minnet är kort men jag vill minnas att det var inte denna vädertypen förr. Då var det mer varierat under dagarna. Både sol och regn under samma dag. Det var ofta svårt med att bärga hö. För det var sällan som det var uppehåll i mer än 2-3 dagar i rad, som krävs för att det nyslagna gräset skulle torka tillräckligt direkt på backen efter att ha vänts 1-2 gånger och sedan stränglagt innan det bärgades. Men som vädret varit de senaste somrarna så har det inte varit några problem med det. Då det numera verkar vara i veckovis som det är uppehåll och torrt. Om det sedan beror på klimatförändringar eller bara är väder, det går inte att svara på nu utan det får tiden utvisa. Men för min del tror jag på det förstnämnda. 

På morronen till gymmet och där blev cirka 50 minuter bål och överkroppsstyrka. Kändes helt okej i kroppen. Sedan blev det lite arbete med garaget, spikade upp några ribbor, hann med hälften ungefär, får fortsätta på söndag som det ser ut nu. Sedan övningskörde vi, till östra Alvesta och några varv uppe i villakvarteren. Tycker det går bra, det som saknas är lite vid backning och att snabbt bestämma sig vid rondellerna. Annars bra flyt i övrigt. I bland tänker jag inte ens på att vi övningskör utan att det känns som att åka med någon som vanligt och det borde vara ett bra tecken. 

SMHI utlovade mulet på eftermiddagen, men som väl var så hade dom fel. Det blev inte alls så mycket moln, då blev det bad i Åby på eftermiddagen, lite kyligare i vattnet än förra helgen. Inte så mycket folk, ett tiotal personer. Men när man passerar Svanebro, cirka 8 km innan Åby, sett från Alvesta så var det som vanligt helt fullpackat på den badplatsen. Framåt eftermiddagen är det dessutom inte så mycket sol där, så jag kan inte förstå att just den platsen genom åren varit så populär? 

På hemvägen körde vi förbi Horda och Moheda, visade V var jag bott under tidigare år. I Moheda träffade vi S som höll på att sopa utanför tomten. Vi körde fram och pratade en liten stund. Det mesta är sig likt i Moheda och Horda vad gäller husen och gatorna. Men i elljusspåret i den bakomliggande skogen är allt helt förändrat. Det hinner hända enormt mycket i en produktionsskog under 40 år. Lägg till en Gudrun-storm så blir det än värre. Nästan all gammelskog var borta när jag gick där för nått år sedan. Ersatt av granplanteringar och björksly. Inte alls så trevligt att vila blicken på. Detta är inte bra. Vi behöver skydda skogen runt samhällena, Runt och i alla kommuners elljusspår ska det råda ett skogsbruk som sparar på de gamla träden och håller öppet så att sikten är fri. Samt så det gynnar bärtillväxten. Avverkning ska ske för att upprätthålla denna öppna skogsmiljö, inte för ekonomins skull. På det viset så blir mer människor intresserade av att var ute och röra på sig vilket på sikt gynnar folkhälsan. Om det bara finns björksly och granplantage så vill ingen vara där. Att det ska vara så svårt att förstå det för dom som bestämmer över de samhällsnära skogarna? 

På kvällen såg vi en märklig komedi, med Jennifer Aniston i huvudrollen, från 1997. Drömbilden. En romantisk komedi, men med lite smuts under naglarna på väg till det klassiska slutet för att komma in i genren rom-com. Men ändå bra och det är lätt att dras med i filmens intriger och man blir både irriterad och glad över karaktärernas olika beslut hit och dit. 

Lördagen 24 juli. En varm morron, moln i natt så luften hade inte kylts av under natten. Sprang redan vid 9-tiden för att slippa den värsta värmen, solen sken under hela rundan. Runt Södra Bergundasjön var det helt okej. Sista 5 km runt Växjösjön, blev väldigt jobbiga i värmen och solen. Hade glöm Saucony-skorna hemma i Alvesta så det fick bli Adidas Boston 8. När jag bara sprang i Adidas så kändes dessa skorna väldigt bra. Men nu när jag är van vid Saucony Speed skorna så är de väldigt platta och stumma i jämförelse. Hade lite oro om vaderna skulle hålla hela passet, men det gick bra. Fast sista 5km blev med stum och tung känsla i steget. Pulsen lördags-hög. Samt att jag nog sprang in i "värme-väggen" efter 11km, torts den relativt modesta farten. Distans Växjö. 15,29km, 4:51-tempo. 137mp. 

På eftermiddagen åkte vi till Vislanda och en lite reducerad kusinträff. Men över hälften av alla mina kusiner på pappas sida var där. Dagen var särskilt tillägnad Bosse som gick bort förra året. Han var den äldsta av oss kusiner. Jag minns honom som en väldigt glad och givmild person. Vi hade en del kontakt under åren jag spelade golf. Han och hans syster Ulla höll i släktgolfen som anordnades under ett par år tidigt 2000-tal. Han var alltid lika positiv till livet och golfen även om bollarna då och då gick lite snett. Det bekom honom ingenting. Han verkade inte vara en person som grävde ner sig i saker som ändå inte går att göra något åt. I dag var vi på besök i ett fint område i Vislanda, massor med stigar i en vacker skog, ägd av kyrkan. Där var Bosse och hans bror A med och skapade de första slingorna som numera är flitigt använda av Vislandaborna. Jag minns även Bosses tid då han jobbade inom kommunen, alltid lika trevlig i rösten när man ringde växeln och det var han som svarade. Hans ögon strålade av värme och glädje när han var i sina glansdagar, en spjuveraktig blick som gjorde att man blev glad och trygg. Må han vila i frid nu. Det blev fika och en del prat med syskon och kusiner under eftermiddagen, alltid lika trevligt att bli påmind om vårt ursprung. Vid varje kusinträff som hålls nästan varje år så lär man sig nått nytt om vår släkt. 

Ny värmebölja, 1:a veckan på semestern. 4 pass mestadels lugn löpning.

Ja ännu en period med väldigt höga temperaturer. 30 grader eller över sedan i tisdags/onsdags. En mer eller mindre plågsam upplevelse efter att ha varit med om den torra och extremt varma sommaren 2018. Men riktigt så illa har det inte varit i år, det är inte så bränt och torrt som det var då. Har badat mer eller mindre varje dag denna veckan. Det har varit väldigt skönt. Allteftersom veckan pågått så har det blivit allt varmare och smutsigare i vattnet. Vi har mest varit i Åby och Tolg. Bäst är nog Tolg men det är också längst att köra, cirka 40 minuter från Växjö. Så länge man är vid vattnet så är det skönt med denna extremvärme, men när man kommer hem är det inte så skönt. Luften står still och det är nästan svårt att andas bitvis. Det är möjligt att det är synd att klaga på värmen, men som jag sagt innan 2018 gick nått sönder inom mig och jag har väldiga problem när det börjar närma sig 30 grader, särskilt om det är flera dagar i rad. 

Första semesterveckan. handlar nästan alltid om att komma ner i varv. Har vaknat tidigt alla dagar, oavsett om det blivit öl eller inte kvällen innan. Men ändå känt mig hyfsat pigg. Träning har inte blivit vad jag tänkt mig då det varit väldigt varmt. 

 Söndagen 11 juli. En rätt varm dag, runt 23-24 grader. Höll på lite med garaget under dagen, mycket skrapande på de gamla ribborna för att få bort den gamla färgen. På kvällen blev det lite löp-styrka uppe vid Spånens elljusspår, cirka 30 minuter och 3 km, kändes helt okej i fötter och ben. Därefter cirka 2,5 km lugn löpning i 5:20-tempo. Distans Spånen, 2,5km, 5:25-tempo, cirka 110 mp.  

På kvällen kollade vi på filmen Ensam hemma, en julfilm, mitt i sommaren. Den var helt okej även om den inte grep tag riktigt som jag trott. Joe Pesci gjorde den bästa insatsen som tjuv. 

Måndagen 12 juli. Lite dimmigt på morronen, Blev först en cykelrunda på cirka 16 km, som avslutades vid gymmet. Därefter cirka 50 minuter styrk för i princip hela kroppen. Kändes helt okej. Seda hemåt för att måla lite innan solen kom fram på västsidan, men väggen var fortfarande blöt efter gårdagens tvättning så det blev inget med det. Fixade lite med ribborna i stället. Sedan blev det övningskörning med S, 2:a dagen i rad. tycker hon kör bra nu men tydligen inte tillräckligt bra för att göra kör-lärarna helt nöjda. Det kan bli lite ryckigt emellanåt men om man kör ofta så kommer det att jobbas bort. Sedan åkte vi till Tolg för att bada. lite halvklart väder, men varmt. Runt 26-27 grader. Lite kallare än väntat i vattnet, men i olika skikt. Kan bero på att det är i början av det långa vattensystemet som slutar i Öster-sjön? 

Tisdagen 13 juli, en mulen och fuktig morron runt 17 grader, ingen alkohol i går kväll, sov bättre än de senaste nätterna. Har fått lite ont i höger-vristen igen efter ett tags frånvaro av bekymmer med just vristen. Det kan smärta till när jag går utan skor och böjer vristen lite för mycket framåt. Men om jag har skor på mig känns det bättre. Funkar att springa men måste vara rejält uppvärmd och uppmjukad i foten innan. Jag tror det kom efter söndagens pass. Då gjorde jag löp-styrkeövningarna innan löpning och då kom detta som ett brev på posten dagen efter. Ja, det är lätt att vara efterklok. Nu är det som det är och dagens löpning funkade ändå bra. Kände inget under passet. 

Det blev cykel till Växjösjöns badplats sedan distanslöpning runt Trummen, sedan blev det lite intervaller efter cirka 4 km, körde 4 stycken 500 meters intervaller. Den första utan vila sedan cirka 75 sekunders gåvila innan de 3 sista. Tempot blev lite över 3:31. Bättre än väntat. Är säkert 3-4 veckor sedan sist. Det var varmt, runt 25 grader vid start. Det funkade ändå okej med intervallerna, blev ju bara 2 km totalt, men bättre än inget. Efter löpningen blev ett dopp i sjön. Perfekt för att snabbt kyla ner sig och slippa eftersvettningarna. Distans Växjö, inklc4x500 meter fart. 9,67km, 4:30-tempo, 143mp.

På eftermiddagen åkte vi till Alstermo, V:s pappa har ett hus där, som han inte bor i för tillfället. Vi åkte dit för att eventuellt vara lite där under semestern. Det var väldigt varmt, vi hade med oss trimmers för att klippa gräset som vi förmodade var väldigt högt, det har inte bott någon där sedan i våras. Det var inte så högt som befarat. Men det hade även börjat växa tallar på över 30 ställen, ryckte upp så många jag kunde. Det är ju ett jungfruligt träslag som behöver mycket ljus och öppet, utan konkurrens av granar. så det passade ju bra här, tyckte dom. Men inte i en trädgård, va? Jag hade lätt huvudvärk efter löpningen och eftersom det var så varmt och fuktigt i luften, helt utan vind så tilltog huvudvärken allteftersom. För att ytterligare öka mitt obehag så kom det nästan direkt insekter som gillar mig betydligt mer än vad gillar dom, vet inte om det nått med mitt blod eller svett? Dom dras till mig som flugor till sockerbitar eller skit! Jag kunde inte fortsätta klippa, jag var så populär av dessa alstermo-bromsar så det var helt omöjligt att freda sig, ett tag försökte vi med att D gick bakom mig och viftade med en t-shirt. Men det blev ju inte så effektivt. två stycken till att klippa lite gräs, dessutom så lurade dom oss och hittade nya infallsvinklar, kom underifrån. Detta "krig" gick inte att vinna, jag såg mig som förlorare och gick in i huset. Där stod luften helt still och det var instängt och lite unket i luften. Men lite svalare än ute. Men vi var tvungna att öppna lite för att växla luften, då kom det en del insekter. Men de anföll inte i alla fall. Bromsar brukar inte anfall inomhus som väl är. det pågår renoveringsarbete inomhus och det kommer vara lite saker att fixa med innan vi kan vara där allihopa. Men tror ändå det kan bli bra om det bara ville bli lite svalare och mer lagom luft. Runt 21-22 grader och lite vindar med frisk luft om jag fick bestämma. Men det får man ju inte så det är bara att hålla tillgodo och slicka i sig, vare sig man vill eller inte. Vi drack kaffe och sedan konstaterade jag att min mobil inte hade någon som helst mottagning, i bästa fall ett streck på "edge"-nivå. Försökte svara på ett sms men det gick inte. Så internet blir svårt att tillgodogöra sig här. Men kanske bara bra att avgifta sig lite från det? 

Vid 19-tiden åkte vi hem, jag var trött och nästan illamående av värmen och vätskebristen, det hjälpte inte att dricka heller, precis som att kroppen är i obalans, det brukar tyvärr hända mig när det blir så här otroligt varmt och fuktigt. Ändå var det inte mer än 27 grader enligt SMHI, men jag tror dom mätte lite lågt i går. I dag ska det bli 30, oh hujeda mig som Krösa-Maja skulle sagt, det kommer bli varmt. 

På kvällen kollade vi på filmen "Runaway Bride", rätt bra men jag var så trött så somnade lite emellanåt. 

Onsdagen 14 juli. Varmt i natt. Kom lite regn tidigt på morronen, men det blir nästan än mer kvavt i luften efter det. Blev en cykelrunda på förmiddagen. Cyklade delvis på cykelleden, Växjö, runt. Väldigt varmt även idag, cyklade utmed Toftasjön och sedan utmed Helgasjön ända till Hissö, via Evedal. Väldigt vackert nästan hela strandlinjen är upptagen av hus och privata tomter. Sådana här dagar tillhör de verkligen de som dragit livets vinstlotter. När jag kom fram till Hissö, kunde jag gå ut i vattnet en stund och svalka mig. Det var skönt. Pratade lite med E via telefon sedan cyklade jag hemåt igen. Skönt på Hissö, då det svalkade från Helgasjön sedan blev det rejält varmt och kvavt när jag närmade mig centrum, runt 30 grader idag. 

Torsdagen 15 juli. Varje morron denna veckan innebär cirka 1 timmes jobb, då det fortfarande är produktion, brukar vara lugnt, men detta året har det varit väldigt mycket hit och dit. Märker också att det är extremt svårt att fokusera på alla siffror när man sitter i ett kök med stekande sol och en temperatur på nästan 28 grader inomhus, min hjärna funkar inte så bra i vanliga fall och när det blir så här varmt stannar den nästan helt. 

Cyklade till Spånen vid 8.30-tiden, sedan blev det lugn kort distans, 2 varv i elljusspåret. Varmt, runt 25-26 redan på morronen. Kändes okej, men om jag ökat farten så hade det blivit väldigt jobbigt. 

Distans Spånen. 4,64km, 5:33- tempo. 119mp

Extremt varmt idag, runt 31-33 grader som mest. Luften stod helt still här i Alvesta. På eftermiddagen åkte vi till Åbys badplats för andra dagen i rad. Någon grad svalare och en lätt bris från sjön som svalkade en aning, men inte som igår. Förhoppningsvis var detta sommarens varmaste dag, men troligen kommer det mer sådana här dagar. Ja, det kanske är synd att klaga, men för min del så är det alldeles för varmt. Nu på kvällen har vi årets toppnotering inomhus, 28,7 grader.

På kvällen såg vi på filmen Big, med Tom Hanks i en tidig, roll. Bättre än väntat. 

Fredagen 16 juli. Mitt i sommaren och ännu en extrem dag. Det är konstigt hur man är: När det är kallt, blött och regnigt i mars och april så längtar men efter dagar med värme och sol. Sedan kommer det värme, och det med besked. Men nu när årets hetaste dagar rullar förbi så är den en stor längtan till lite svalka. Alla kläder är avtagna men det hjälper, knappt nånstans finns det svalka, bara i bilen och på Ica. Men det går inte leva hela livet i bilen eller på Ica. I dag målade vi på förmiddagen, väggen mot väster så det gällde att passa på innan lunch och solens intåg på väggen. Efter några timmars arbete i den kvalmiga, fuktiga heta dagen tog energin nästan slut huvud och kropp gick nästan i kok. D målade det sista medan jag lagade lite mat för omväxlings skull. Det blev Pasta med lax och spenat. En av mina favoriter. 

Efter lunch gick jag ut och kollade på det annalkande åskvädret, men denna gången bidde det inget, kom någon mm några timmar senare men av detta mörker blev det inget. 

Sedan till Växjö och ett lite jobbigt "uppdrag". Skulle försöka häv köpet av en minst sagt värdelös trimmer. Inköpt på K-rauta. Det var runt 30 grader och inne i affären fanns det ingen A-C, man kunde riktigt se hur de unga tjejerna i kassan led i värmen, de ville inte vara där. Inte jag heller. Men köpet jag gjort var ett misstag, litade alldeles för mycket på Rayobis verktygs kvalitet efter att ha fått en väldigt bra skruvdragare i  födelsedagspresent förra året. den har verkligen varit väldigt bra. Men denna trimmern var inte det. Alldeles för plastig, till och med kniven som ska skära av överskottssnöre var i plast. Men det sämsta med maskinen var den automatiska utrullningen av nytt snöre, så fort man släppte "gashandtaget" så matade det ut nytt snöre, vare sig det behövdes eller inte. Alla som kör med en grästrimmer vet hur ofta man släpper handtaget. Bara för att man gör det så betyder det inte att man behöver nytt snöre?. Hur tänkte man här? dessutom så var plastkniven inte tillräckligt stark eller skarp för att skära av snöret. Det innebar ett jäkla fladdrande och missljud i maskinen. När det väl skars av så fnätte det till mig på smalbenet så det blev ett öppet sår. Den alldeles för tidigt avklippta plastsnöret försvann ner i gräsmattan. Hur kan man få tillverka sådan här skit? Bara plast till hela maskinen som inte kommer hålla särskilt länge. Dessutom allt plastsnöre som ska ner i gräsmattan innan det ska brytas ner under tusentals år. 

I vilket fall, det tog sin lilla tid att häva köpet. Det kom den ena efter den andra som skulle ha reda på problemen, efter att ha förklarat maskinens oduglighet för tre personer började jag misströsta om att det skulle gå att häva köpet. Det kom ytterligare en person, svårt stressad, började skriva på en reklamationsblankett. Men jag ville inte reklamera, jag ville häva köpet på grund av att maskinen - enligt mig - var oduglig och felkonstruerad. Då ilsknade den ditkallade, svårt stressade kvinnan, till så pass att hon gav upp och lät köpet gå tillbaka, hon lämnade över den sista uppgiften till tjejerna i kassan. Men det var nära att jag åter blev lurad, jag fick pengar tillbaka, men bara på reservsnöret jag köpt. Jag fick påtala detta och då fick jag även tillbaka pengarna för maskinen. Det tog cirka 30 minuter att genomföra detta i värme och stor trötthet. Som väl var hade jag byggt upp ett skräckscenario, så jag kände mig mentalt förberedd och kunde mot all förmodan hålla tillbaka min växande ilska. Ingen behövde stå i vägen för någon urladdning. Sensmoralen och lärpengen av detta får bli att nästa gång det ska göras något inköp av maskin. Var noga med att kolla upp funktion innan man betalar!   

Lördagen 17 juli. Ännu en varm natt, men ändå inte lika varmt som de två senaste dagarna. Blev först cykel till Växjösjön, sedan löpning runt Södra Bergundasjön + Växjösjön. Det blev fort varmt, trots att jag startade redan vid 8:40-tiden. 22 grader vid start, runt 25 när jag var klar. Var svårt att få upp nån fart idag, benen kändes lite sega. Kanske de senaste dagarnas värme som satt sina spår? Eller gårdagskvällens cykling. Pulsandet kvar i Alvesta. Kändes okej i fötter och ben, bara lite stelt i början, som det brukar. Ökade lite sista 2,5km. Distans Växjö, 15,49km, 4:52-tempo, 130mp.  

På eftermiddagen åkte vi åter till Åby, 3 besöket de 4 senaste dagarna, en fin badplats med lagom mycket folk. det verkar som det mest är folk från Åby som badar där, de flesta kommer gåendes eller cyklandes, tar ett dopp och sedan försvinner dom lika snabbt som dom kom dit. Det är andra tider nu, förr satt många med tidningar eller böcker, men det ser man aldrig nuförtiden. Alla har sitt ansikte svårt nergrävt i mobilen. Men som väl är så tar föräldrarna i alla fall sitt ansvar och verkar ha full koll på sina barns framfart i vattnet. 

4 pass löpning, mestadels lugna pass, fortsatt varmt.

Sista arbetsdagen innan semestern på fredagen denna veckan, men än så länge känns det inte men så småningom kommer den rätta känslan, förhoppningsvis innan vi passerat halvvägs. Förr om åren så var semesterns början nästintill magisk, men så är det inte längre. Vad beror det på? Är det att man varit med om så många? Eller är det för att jag numera inte känner mig så stressad över tillvaron och jobbet? Ja, troligtvis en kombination av dessa. Förr var allt mycket mer på sin spets, pengarna behövde verkligen rulla in med jämna mellanrum för att klara av nästa månads utgifter. Allt var mer "on the edge" Det är skönt på nått sätt att det inte är så på gränsen numera även om jag inte är har så värst mycket i överskott så behöver jag inte längre jobba lördagar och gå och vara akut orolig. 

Men man vänjer sig och ett helt liv levt i sparsamhet ändrar man inte bara sådär. Det tar tid att bli mindre snål och sparsam. Speciellt mot sig själv. Om jag inte har nytta av en sak så är det väldigt svårt att köpa den. Ren lyx ligger inte för mig precis. 

Semestern ligger mer eller mindre helt oplanerad, jag tycker det är bäst på det viset, men det är samtidigt lätt att ramla in i det alltför enkla och då blir det inget extra gjort. Inga resor eller större äventyr, och det är ju dessa man minns senare! Men till nästa år då måste jag försöka få till en ny cykelresa. Då ska det var mycket lugnare än för 10 år sedan. Det ska även vara med nån form av mål. Ett stort och svårt mål, men ändå nåbart, hade varit att cykla och besöka landets samtliga kommuner. Men än så länge är det bara en tanke, har inga som helst planer ännu.  

Grållan är fortfarande saknad men det gör inte lika ont längre, tror S sörjer starkare än mig för tillfället. 

Söndagen 4 juli. En mulen morron, men varmt. Efter lunch kom solen fram och vid 17-tiden kom de första regnskurarna, typiskt sommarväder i dessa trakter. Väldigt fuktigt i luften. Känns som det kan göra i Augusti, nu redan i början av juli. Började så smått att se över läget på garagets västra vägg. Det visade sig vara sämre än väntat. Kommer bli en hel del jobb och många brädor och ribbor som måste bytas. På kvällen till Växjö, där blev det till slut lite lugn löpning när regnskuren slutat. Blev 3 km i lugnt tempo tillsammans med D. Därefter cirka 30 minuters löp-styrka. Kändes okej i benen. 

Måndagen 5 juli. Fortsatt väldigt varmt, växlande molnighet under dagen och runt 25-26 grader på eftermiddagen och bitvis lite tryckande. Bara en vecka kvar att jobba innan semestern men jag måste planera 10 dagar utöver det då det är produktion så länge till efter denna veckan. Känns som det blir svårt att få till det, i alla fall hur det ser ut i dag. Vi får se, möjligt att jag måste dit en någon dag nästa vecka. 

På kvällen till gymmet. Väldigt segt första halvan, innan kroppen börjar svettas lite, sedan funkade det allt bättre. Kändes helt okej när det var dags att sluta. Inledde med 1km rodd och därefter cirka 40 minuter bål och överkroppsstyrka. 

Tisdagen 6 juli. En fin dag, fortsatt varmt, men med lite vind i dag som torkade upp luften en aning. 24-25 grader vid dagens löpning. Tog det lugnt i början för att skjuta upp den kommande "värmeväggen" så länge som möjligt, funkade helt okej idag. Väggen kom inte förrän efter 9 km ungefär. Därefter blev det rätt tungt och jobbigt. För min del är det ingen idé att köra fartpass i denna värmen. det sliter för hårt och tveksamt om det ger något på sikt heller. Kanske bara bra att få en lite lugnare period ett tag. 

Halvkuperad distans. 11,33km. 4:25-tempo. 145mp.

Onsdagen 7 juli. En mulen dag, det var först framåt kvällen som det sprack upp och blev en strålande kväll, med solsken och runt 20 grader. Då är det helt perfekt enligt mig. Övningskörde med S direkt efter jobbet. Sedan tog jag MTB-cykeln i stället för att hålla på med garage-väggen som jag egentligen borde ha gjort. Cyklade upp till Hanaslöv. sista biten gick jag upp på baksidan av berget. När jag närmade mig toppen så mötte jag cyklister och hörde att liften var igång. Det var downhill-cyklister. Runt ett 50 tal som tog sig nerför berget på olika leder med varierande svårighetsgrad. Jag var där för att få en bra blick mot de nyuppsatta vindkraftverken i Lyngsåsa. Räknade till 23 men det ska bara vara 22, möjligt att jag missbedömde något då det var några som skymde varandra. Sedan såg jag att de byggt en grusväg mitt i ena nerfarten i slalombacken, på det viset så hade de planat ut de värsta branterna närma toppen. För ett femtontal år sedan försökte jag cykla upp men det gick inte för det var för brant i sista delen. Jag beslutade mig för att prova igen. Men på vägen ner till cykeln, så märkte jag att mobilen var borta. Jag hade tappat den, jag gick tillbaka och letade där jag varit. På toppen såg jag han som sköter om anläggningen. Jag berättade för honom och om han fick in något så skulle jag höra av mig i morron. Jag letade lite till på väg till cykeln. Sedan kom jag på att jag varit på något ställe till så jag gick ännu en gång tillbaka till toppen. Då hörde jag 4-hjulingen tas sig upp för berget. Han han telefonen med sig. Det var någon snäll själ på downhill-cykeln som lämnat in den. Där hade jag en väldig tur. Pratade lite med honom och berömde honom för att han gjort så mycket saker i Hanaslöv. Jag sa till honom att för att det riktigt fint så skulle man hugga ner granarna som skymmer sikten i nordväst. Tog man bort dom så hade man i princip haft 360 graders utsikt över nejden. Sedan skulle man också kunna bygga ett fint utsiktstorn. Tänk vad fint det skulle kunna bli. Han var helt inne på de planerna. Tyvärr blev vi avbrutna i vårt samtal då liften stannade. Men det var en väldigt trevlig kille som verkligen brinner för sitt jobb. Där hade varit roligt att jobba och vara med och utveckla olika saker. 

Sedan tänkte jag cykla hem, för det började bli lite sent. Men så precis när jag passerade vägskälet till backen så tänkte jag ändå att jag skulle prova backen. Sagt och gjort, det var nära att jag gav upp ett par tre gånger men efter nästan 4 minuter så var jag uppe. Syran nästan sprutade ur öronen i de tre brantaste partierna. Hade blodsmak i munnen efteråt. Pulsen ändå inte på max men eftersom som jag inte är så bra tränad på cykel just nu så är det benen som tar slut före pulsen. Detta var bland de jobbigaste jag gjort i år. Cykeln har ju både skärmar och pakethållare numera och jag hade vanliga skor på mig. det var nära att cykeln ville stegra sig på några ställen, men det gick bra till slut. 7,7km/h i snitt och nästan 4 minuter av ren och skär plåga för benen. Men skönt efteråt.   MTB Spånen + Hanaslövsbacken. 18km, 19 km/h. 103mp.

Torsdagen 8 juli. En varm och fin förmiddag, på eftermiddagen lite moln men över 25 grader igen, och lite kvalmigt och fuktigt. Blev rätt stressigt och stimmigt på jobbet. Mycket att planera i förskott då jag börjar semestern en vecka innan produktion stannar. Men det ska nog lösa sig även om det fortfarande är lite lösa trådar som inte satt sig riktigt än.

 På kvällen till Växjö och sedan blev det löpning. Runt Södra Bergundasjön, varmt och fuktigt runt 25 grader vid start sedan lite svalare i skogen runt sjön. Det var på sega ben hela vägen, värmen och tredje dagen i rad med träning bidrog nog till det. Distans Växjö, 11,6km. 4:54-tempo. 127mp.

Fredagen 9 juli. "Sista" arbetsdagen innan 4 veckors semester. Men en sanning med modifikation, för det är 10 dagars produktion till som förvisso är planerade men inte körda ännu, så det kommer bli lite "efterbörd" att ta hand om. Men det är ingen fara, jag är numera van vid det och eftersom det brukar passa bra i hop med frukosten så behöver jag inte - sedan många år - längre betala prenumeration för den Kristdemokrats-aktiga Smålandsposten. Den enda lokaltidningen i våran trakt som har en ledarredaktion som skriver med Kristdemokratiska glasögon, otroligt då bara 2-3% sympatiserar med dess åsikter, bedrövligt rent ut sagt, nog gnällt för denna gången, eftersom jag inte längre läser den så behöver jag inte klaga längre. Det som är lite synd är att man missar lite av det lokala som inte täcks av radio Kronoberg. En mulen dag, men ändå rätt varmt, runt 22-23 grader som varmast. Fortsatte lite med garaget under eftermiddagen, upptäckte ytterligare ruttna ändar på brädor, ja, så går det. Det verkar bli bra mycket mer arbete än vad jag först trodde. 

Lördagen 10 juli. En mulen morron och regn, det kom ett par mm i natt. Under dagens löpning var det mulet och ett lätt dis-duggregn. Väldigt fuktig luft, runt 19 grader och svaga vindar från sydost. Tog det lugnt runt Södra Bergundasjön, sedan ökade jag lite när jag kom till Växjösjön. Kändes helt okej i kroppen idag, låg puls för att vara lördag. Distans Växjö. 15,28, km, 4:51-tempo, 129 mp.

Grållan har gått vidare.

Ja, vår fina katt har gått vidare till katt-himmelen. Efter att blivit allt svagare den sista månaden så gick det inte längre för henne, i söndags så somnade hon in, vi var med henne i ögonblicket då hon tog sitt sista andetag i detta jordeliv. Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle sakna henne så mycket som jag gjort denna veckan. Men det har känts bedrövligt tråkigt att inte ha henne kvar hos oss. En katt med väldigt speciellt sätt. Med stark integritet och vilja men ändå tålmodig. Klok som få och även om jag ville förmänskliga henne så behöll hon sin "kattlighet" hela sitt liv. Många gånger tittade hon på mig med sin genomborrande blick, som att hon ville säga saker till mig. Men jag kunde inte tyda hennes ögon och hon kunde inte prata vårt språk. I sin ungdom var hon väldigt alert och leksen, ville vara med på allt vi gjorde. Hennes stora favorit var att klösa sig nästan sönder och samman i och på lådan där vår plastgran förvarades. Så fort det var dags att ta fram granen så kom hon som ett skott genom huset och blev helt till sig. Det var med stor svårighet som vi kunde plocka fram granen då hon ville krypa ner under granen och in i lådan. Där stannade hon sedan i timmar, gärna med locket stängt så hon kunde gosa in sig i lådan och med jämna mellanrum komma in i klösattacker. Hon hade flera sovplatser hemma, de sista åren var favoriten, soffan, men där fick hon egentligen inte vara. I början gick hon motvilligt ner när jag sa till henne, men de sista åren lyfte hon bara lite slött på huvudet och sov färdigt. 

Jag ville på olika sätt lära henne saker, men det gick inte så bra. Hon hade kattlåda, under de första åren använde hon bara den på riktigt kalla vinterdagar, annars ville hon gå ut och göra både 1 och 2. Men de sista åren blev hon mer bekväm, som snål och lite lat smålänning så ville jag inte att hon skulle använda lådan i "onödan" På sommaren kunde hon väl gå ut i stället? Så när jag fick se att hon var på väg till lådan för att uträtta sina behov så lyfte jag upp henne ur lådan och släppte ut henne i stället. Vad lärde jag henne då? I min enfald trodde jag att hon skulle göra sina behov ute, men så blev det inte med 1:an i alla fall, för nu vågade hon inte gå på lådan, för då riskerade hon bli utslängd, så istället började hon kissa i olika hörn inne i huset. Där fick jag mig en rejäl läxa. Det går att lära katter vad dom inte får göra, men inte vad dom ska göra. Till slut så började hon gå på lådan igen, och därefter sa jag inget till henne. 

De första åren vi bodde i huset fanns hon inte med oss, då hade vi problem med att möss kröp in och sedan upp på vinden, där ställde dom till massa ljud när dom krafsade på ovansidan av innertaket, väldigt irriterande, dom var som mest aktiva på natten också. Vi la ut råttgift, det hjälpte efter ett par dagar men nån gång hann inte musen ut och dog i en vägg, det luktade väldigt illa i 2 veckor efter det. 

Men så en sommar så dök det upp en grå, utmärglad katt, jag tyckte synd om den och kastade till den en skinkbit. Den åt med enorm aptit. Jag tyckte vi kunde behålla katten när den efter någon dag inte ville gå vidare. Men det ville inte dåvarande fru. Därefter följde ett par dagar då jag med enorm energi försökte jaga iväg den. Den sprang iväg in i skogen men ett par timmar senare var den framme vid huset igen och jamade och ville ha mat. Den första veckan vågade hon inte gå in i huset. Men sedan blev den allt djärvare. Till slut så förbarmade sig frun också och sedan dess bodde hon i huset resten av sitt liv. Vi tror hon kom 2007. Alla nätter var hon ute och höll huset rent från möss. Hon hade tillgång till garaget och när det var vinter och kallt ute så var hon där. 

Nu finns det ingen katt som vill in när jag annars varje morron gått till ytterdörren för att släppa in Grållan innan jag gör något annat. Varje gång har hon varit nöjd med det, men flera gånger jamade hon ilskt över att jag inte släppt in henne tidigare. Sedan gick hon direkt till matskålarna för att äta. Därefter slicka sig ren och tvätta sin päls innan hon gick in i vardagsrummet för att sova efter en lång natt ute i verkligheten bland alla andra djur. 

Söndagen 27 juni. Runt 11:30 idag så drog Grållan sin sista suck och lämnade oss i sorg. Det senaste dygnet var hon till synes nästintill livlös. Det var som att hennes själ redan lämnat hennes kropp. Bara andetagen och lite små darrningar i kroppen då och då som visade att hon fortfarande levde. Vi var nära henne så mycket som möjligt sista dygnet. D märkte att det kom ett svagt ljud från Grållan när hon var i hallen, på väg till köket där Grållan var den sista tiden. Grållans annars stängda mun öppnade sig för en liten stund, sedan stängdes den igen och det kom en stor tår från hennes ena öga. Vi höll våra händer på hennes tunna kropp och bara en liten stund efter gick det som en våg genom hennes kropp och alla hennes muskler spändes en sista gång innan hon gjorde sitt sista andetag. Därefter så slappnades kroppen av och hennes andning upphörde. 

Sedan kom S hem, det kändes som Grållan levde lite extra tid bara för att S skull få säga hejdå. Men hon orkade inte riktigt hela vägen. Men S fick ändå ta ett fint farväl när Grållan låg i sin låda i väntan på begravningen. Allt blev lugnt och fin och vi fick alla tre sörja Grållan tillsammans på eftermiddagen. Pratade om allt vi mindes i hennes liv här i huset. På eftermiddagen sken solen allt mer och det blev en väldigt fin kväll. 

Det var lite märkligt när jag skulle gräva Grållans grav. Eftersom hela baksidan varit väldigt svårgrävd förr när jag försökt göra ett hål nånstans så trodde jag att det skulle bli svårt att gräva under eken. Men som om det var nån sorts mening med Grållans sista viloplats så kom det knappt några hinder i vägen. Bara några rötter som utan större svårigheter kunde avlägsnas från hålet. Nu har hon fått en fin plats under eken, där det mestadels är skugga hela dagen, vilket hon gillade. 

Det är blandade känslor som far igenom kroppen, ena stunden känns det som en lättnad att hon äntligen fick slippa ifrån sin trötthet och ålderdom och somna in lugnt och stilla, men sedan kommer det en enorm känsla av saknad och saker som man aldrig mer får vara med om. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så här starkt för en katt. 

Grållan ställde aldrig några mänskliga krav, men hon ställde krav som en katt med stor integritet ska göra. Hon var den av oss som alltid var hemma. Aldrig har man behövt känna sig ensam här. För Grållan har alltid funnits på plats. Hon var fantastisk i all sin kattlighet. Må hon vila i frid, hon kommer att vara saknad av oss för lång tid framöver.   

På kvällen åkte D och jag tillbaka till Växjö, där sprang vi sedan i ett vackert väder, runt 25 grader och bara lätta brisar. 3 km tillsammans. Sedan körde jag cirka 30 minuter löpstyrka efteråt på en solig fotbollsplan i underbart väder. Helat tiden fanns Grållan i tankarna. Att man kan sakna en katt så mycket! Jag har haft många katter i min närhet i livet men aldrig någon som satt så här djupa spår. 

Måndagen 28 juni. Saknaden efter Grållan var enorm nu på morronen, ingen att släppa in i huset efter ännu en natt ute. Matskålarna gapar tomma och ingen ber om att få dom påfyllda. Ingen katt att klappa innan det är dags att gå till jobbet. En märklig känsla av tomhet och tysthet i huset som jag inte känt innan. Huset saknar sitt "kattskrälle". Det här kommer ta sin tid att sörja färdigt. Allt som händer nu är med en känsla av tomhet. Precis som vid andra stora händelser i livet blir det ett för och efter Grållan. Nu är Grållan-epoken över. Allteftersom tiden går kommer hennes åminnelse att bli ljusare och ljusare. Redan nu minns jag med glädje alla stunder vi fått med henne. Katternas katt med sin enorma klokhet och integritet. 

Grållans bortgång fortsätter sätta starka spår, på nått märkligt sätt känns det lika hopplöst som när pappa gick bort. Allt känns försent, det finns ingen väg tillbaka till då Grållan fortfarande var levande och fanns här hemma som en trygghet. Nu är hon inte här mer och det är så ensamt och tyst, hur är det möjligt att sakna en katt så här mycket? 

Började måla en stund på huset efter att åter tagit semestertimmar. Men det var svårt idag. Kände mig helt omotiverad. Tankarna gick till Grållan och ideligen vände jag mig om för att se om hon inte var i närheten ändå. Men det kom ingen katt. Surrande bromsar kring huvudet gjorde inte målningen mer angenäm. Efter lite sms med D så blev det först till gymmet för lite bål och överkroppsstyrka, det var väldigt varmt vid 14-tiden så jag tänkte det var bättre att ta gymmet först och cyklingen därefter. Så fick det bli. Cyklade Lönås-rundan med MTB-cykeln. 25 grader och sol från en nästan klarblå himmel. Men den stora glädje jag kände förra gången fanns inte idag. Spelade Steinmans låtar under hela rundan och om det är nån gång som man tycker dom är extra bra så är det när man är i ett upprivet tillstånd, känslomässigt. Allt blir mer på sin spets i texter och melodier. MTB, Lönåsrundan. 27km, 21km/h.

Tisdagen 29 juni. Grållan är fortfarande borta, precis som att hon snart kommer tillbaka! Men så är det inte. Det finns ingen väg tillbaka. Det finns ingen katt som vill in på morronen, när jag öppnar dörren. Det har det gjort varje morron i 14 år, konstigt och tråkigt. Det står utom allt tvivel att jag inte uppskattade henne tillräckligt när hon fortfarande levde. Både jag och S saknar henne väldigt mycket, jag tror S ännu mer än mig. Även D tycker det är väldigt tråkigt att hon skulle gå bort. Men livet går vidare på nått sätt ändå. 

Extremt varmt idag. Sådan här värme är inte skönt, framför allt inte när man jobbar. Semestern är två veckor bort men lagom till semestern så är det över med både värme och sol. De senaste dagarna har solen bränt bort den mesta grönskan och det är extremt torrt. Påminner alltmer om katastrofen sommaren 2018. Konstig, men lagom verkar inte finnas mer

28-30 grader när jag sprang idag, höll mig i skogen, men det fanns ingen svalka där heller även om det var skuggigt. Det blir väldigt konstig luft i skogen när det är så här stekande, som att det frigörs olika gifter i naturen och att det sammanstrålar i en frän obehaglig lukt. Unket och stillastående. Idag fanns det ingen kraft till någon fart, det blev lugnt och tungt. Sällan jag är omotiverad men idag var det svårt att se någon nytta med det här. Tyvärr är det allt oftare som vi har så här extremt väder. Det är inte många rundor på ett år som det är lagom väder. Antingen för varmt eller blött och blåsigt. Vad är det som händer i vår natur? Spånenmilen, varmt. 10km, 4:51-tempo, 135mp.

Onsdagen 30 juni. Tankarna på Grållan kommer fortfarande rätt hårt men ändå något lindrigare än de senaste dagarna, det ligger som ett filter över tillvaron. I dag kom det äntligen lite regn, Det har regnat mer eller mindre hela dagen, 12-13 mm hittills under dagen, nu vid 18-tiden. 17-18 grader och knappt någon vind. Sverige åkte ur EM, såg inte matchen, det är för sent för mig. Annars hade jag nog kollat. Men intresset är inte alls som det var en gång i tiden. Efter jobbet blev det till gymmet, det var ett tag sedan jag var där på en onsdag. Kändes okej i kroppen. Det var varmt och kvavt inne på gymmet. Körde hela kroppen idag. 

Torsdagen 1 juli. En mulen dag och regn under förmiddagen, runt 10mm under dagen. Sedan uppklarande och soligt på kvällen, det blev varmt och lite kvavt på kvällen. Helt annan luft efter allt regn. Men eftersom det är mitt i sommaren så blir det inte så friskt i luften utan mer tryckande och kvalmigt. Grållan finns i våra tankar om än lite mer nyanserat efter några dagars sörjande. På kvällen blev det till Växjö och sedan löpning, det var fuktigt och varmt, 22 grader. Kroppen kändes hyfsat pigg i allmänhet men det var sega ben. Ökade lite sista km annars rätt lugnt. Svalare i bokskogen. Men i solen rejält varmt och svettigt. Södra Bergundasjön 11,61km. 4:32-tempo. 136mp.

På kvällen blev lite serier, först Svensson Svensson, sedan första avsnittet på 6:e säsongen av "Simma lugnt Larry" Lika skruvat som vanligt, storyn var väldigt finurlig, men tyckte att skådespelarna tappat lite energi. 

Fredagen 2 juli. En mulen dag, men ändå varmt och kvalmigt. När jag cyklade hem från jobbet kom det en rejäl skur som blötte ner mig in i märgen. Det är konstigt, trots att det är varmt så blir man så otroligt nerkyld på så kort tid. Det rensade inte ur luften speciellt mycket. Annars en lugn dag, körde upp det gamla sopskåpet till soptippen. Sedan kollade jag och S på 2 avsnitt av vänner, vi är på andra säsongen och nu såg vi avsnitt 7+8, det var de bästa hittills, nu börjar det hända lite saker. 

Lördagen 3 juli. En vacker förmiddag med strålande solsken. Luften mättad med fukt, nu när vi passerat midsommar och det dessutom kommit en hel del regn de sista dagarna så blir det en helt annan luft, ofta lite tryckande och kvalmigt. Blir inte heller det skarpa ljuset som det kan vara veckorna före midsommar. Började dagens runda vid Växjösjöns badplats. Det var inte så varmt som jag först befarat, runt 20 grader vid start, 23-24 i slutet. Det är rätt mycket skugga runt södra Bergundasjön där jag sprang första 12km, sedan blir det sol i slutet. Kändes bra i benen men pulsen var lördags-hög. Ökade lite i slutet men det svarade inte så bra. Distans Växjö. 15,49km, 4:45-tempo, 138mp.  Efter rundan blev det ett bad, skönt men rätt kallt i vattnet.