En bra vecka vad gäller löpningen, kände mig lite sliten och nästan snorig efter torsdagens pass och det höll i sig under fredagen också. Men i dag har det åter känts som vanligt. Får vi se hur kroppen reagerar på dagens lite längre pass. Väldigt skönt ute denna veckan. Jag trivs allt bättre med de svalare temperaturerna jämfört med när jag var yngre. Nu är det återigen skönt att springa, runt 8-10 grader är det ideala. Möten på jobbet denna veckan om min framtid. Kan vara lite positiva förändringar på gång. Men det kommer ta sin tid. Tid är allt vi har så det är helt okej. Bättre att det blir bra än att det ska hafsas fram något dåligt. Jag är en hafs-människa i botten så det är bara bra om jag lär mig att ta det lite lugnare emellanåt. På tisdagarna när jag är i Växjö har läst ur Mobergs "Sänkt sedebetyg" Man måste ändå hålla fram hans sätt att skriva. Väldigt melodiöst på nått sätt. Det var en del år sedan jag läste Vilhelms olika alster. Nu när jag själv är lite äldre så läser man med annat perspektiv.
Fick reda på i går att en gammal kompis morbror inte mådde så bra. Han hade minskat 15 kg i vikt. Han har alltid varit så glad och trevlig, med glimten i ögat. Det är sorgligt, får vi hoppas att den nya medicinen ska hjälpa.
Söndagen 11 oktober. En lugn söndag. Nu märks det att hösten är på väg, betydligt svalare idag, 11 grader som varmast. Solen kom fram lagom till lunch. På kvällen blev det åter till Växjö från Alvesta. Sedan sprang D och jag. Runt 8-9 grader och väldigt hög och fin luft. Hade både tröja och vindjacka, men fortfarande kortbyxor. Det kändes bra i benen, men tog det lugnt. Första 3 km med D, sedan resten själv.
Distans Växjö, delvis med D. 9,13 km, 6:01-tempo, 108 mp.
Lönnen i trädgården fortfarande grön, medan björken släppt de flesta löven nu.
Måndagen 12 oktober. En kylig morron bara 1-2 grader. Efter en dimmig förmiddag blev det senare soligt och runt 12 grader mitt på dagen. Rätt lugnt på jobbet men fick inte så mycket gjort, möten och koll på olika lager för att åter komma in i verkligheten efter helgen.
På kvällen till gymmet och där blev det 1 km rodd följt av cirka 40 minuters bål och överkroppsstyrka. Kändes bra i dag.
Tisdagen 13 oktober. Ännu en kall morron. väldigt dimmigt hela morronen och förmiddagen. Sedan släppte det och blev en rätt solig dag. Rätt lugnt på jobbet, det nya magasinet börja ta form, Nu är nästan hela taket på. Det verkar dock bli lite problem mellan det gamla och nya magasinet, men det kommer nog att lösa sig. På kvällen till Växjö. Blev ett pass med intervallstege, har kört detta passet ett par gånger nu. Idag var det perfekt väder runt 9-10 grader och bara svaga vindar från norr och solsken. det svåra är att hitta rätt ansträngning. Bara 1 minut gåvila mellan så det är precis att man hinner återhämta sig. I dag kändes det som jag träffade rätt så bra krafterna räckte till hela passet. Tror även att denna temperaturen är helt perfekt för mig. På hemjoggen var jag dock rätt sliten i benen. Det blir ju ett rätt mäktigt fartpass, totalt 28 minuter intervaller.
Intervallstege Växjö. 2x5+4+3+2 min. 12.67 km, 4:26-tempo, 148 mp.
Onsdagen 14 oktober. En mulen och kylslagen dag. Runt 8-9 grader som varmast. Men en isande nordostlig vind under hela dagen, måttlig till frisk i byarna. Men det blir väldigt friskt och fräscht i luften. En lugn dag på jobbet. På morronen pratade jag en stund med A. Han är ursprungligen från Bredhult, så på nått sätt så har vi nästan samma rötter. Man blir lätt nostalgisk, men samtidigt lite dyster då det aldrig kan bli som det en gång varit. Allt är i ständigt förändring, för det mesta till det bättre men inte alla gånger. Han berättade även om sin bror som tyvärr hamnat i onåd med sin granne. Man kan tycka att det inte borde kunna hända på landet. Så gott om plats men ändå inte tillräckligt. Det är så lite som behövs, i detta fall verkar det vara grannen som varit oförståndig.
På kvällen till gymmet och inledde med 1 km rodd och därefter cirka 50 minuter, bål och överkroppsstyrka. Kändes helt okej med tanke på gårdagens tuffa pass.
Torsdagen 15 oktober. Kyligt även denna dag med nordostliga vindar, runt 8-9 grader mest hela dagen, mulet men tidvis lite svag sol. hade möte i dag om hur det ska bli framöver. Kan bli lite annorlunda uppgifter, mer mot projekt mot nuvarande planering. Men det kommer att ske i lugn takt i så fall, eftersom detta är helt oprövad mark i denna organisationen. Men det känns ändå spännande på nått sätt och jag tror det kan bli bra till slut. Jag är helt övertygad om att jag skulle kunna göra mer nytta på detta sätt än genom planering som jag håller på annars.
På kvällen till Växjö och det blev ett pass med korta backintervaller. Lite kyligt, runt 8 grader och svala vindar från NO. Kändes lite sliten i benen men det funkade ändå helt okej. Blev rätt så jämn ansträngning även om set 4 och 5 blev de jobbigaste, som vanligt.
Fredagen 16 oktober. En kall morron, 3 grader i Växjö, sedan när jag kom hem till Alvesta så var det -2. Att det kan skilja så mycket?. Inte första gången det varit så här så nu är det vetenskapligt bevisat att det skiljer på Växjö och Alvesta vid snabba omslag. I dag så fyller jag år, i alla fall om man räknar lite annorlunda. För idag är jag 50 år + 1/4-dels decennium. Fast det är det inte så många som firar. De flesta har nog inte ens uppmärksammat sådan här dagar. Ingen träning idag, i stället så blev det en timmes promenad uppe vid Spånen, om det inte varit det eviga suset från bilarna på väg 25 så hade det varit en väldigt lugn och fin promenad. Gallringen är nästintill slutförd. Det har ljusnat i skogen, på sina ställen tycker jag att de gått lite väl hårt fram men i huvudsak är det fortfarande skog.
"Det är bara de första fem dagarna i veckan som är lite tråkiga och dryga, därefter brukar det rätta till sig." "Jag vaknade och så var den dagen förstörd". Negativa tankar men om de sägs med lite munterhet så kan de betraktas som små glädjestick i vardagens prat.
Tankarna som tänks under en dag är väldigt många men få av dom är nya, bara upprepningar i en aldrig sinande ström. Det är väldigt lätt att bli ältande, särskilt på kommande obehagliga saker som måste göras för att driva sitt liv vidare, framåt eller uppåt eller bara ett steg närmare döden. Drömmarna om en bättre värld eller liv är det viktiga, det måste finnas som en ledstjärna långt borta på horisonten, för vad är annars ett liv värt att leva. Det som skänker mest tillfredställelse är att göra något bra för någon annan. Men så var det inte när man var yngre då drevs man mer av att göra sig själv glad och nöjd. Det är lite synd, eftersom man har mer energi och kreativitet i unga år.
För min egen del så lär jag mig så sakteliga att inte drivas av egoismen men det är en livslång resa och varje dag måste erövras på nytt. Jag har i alla fall, för länge sedan dessutom, släppt mina egna ambitioner på att klättra på någon slags karriärstege, på både gott och ont. När man väl kommer till insikten om att det inte går att klättra högre på stegen för man slår i ett tak som är så tjockt att det inte finns några möjligheter att komma igenom och ovanför/ut på andra sidan. Det gör lite ont till att börja med men efter tag så lugnar själen ner sig och drömmarna söker sig andra vägar men att våga ta steget är svårt. Vi har alla inom oss ett unikum som om vi bara hittar rätt tillfälle och personer kan sätta i spinn och få ut mer av oss själva och till gagn för andra.
När man vandrar ute i naturen så väcks de lite större tankarna till liv. Nästan direkt efter en påbörjad promenad ute i skogen så vill hjärnan längre bort, på ej innan vandrade leder och stigar men det är alltid något i den förnuftiga, kalla verkligheten som håller och drar en tillbaka så det slutar alltid med att man kommer tillbaka, som en satellit runt jorden , runt och runt i omloppsbana. Myrorna har krupit ner i sina stackar, i över ett halvår lever dom under jord. Ett helt samhälle, uppbyggt på ett väldigt sinnrikt sätt. En del myrdrottningar kan bli över 30 år gamla. Det finns tydligen stackar som är över hundra år gamla men då fordras det myrsamhällen som har flera drottningar. De är på ett sätt likt oss människor. Det är tillsammans som man blir starka mot yttre hot.
Så är det med ett företag också. när det blir stort och starkt så blir det mer hållbart på sikt. Det ligger i alla företags dna att bli större, men långt ifrån alla blir det. De flesta överlever inte utan blir till slut uppätna av andra större företag. Det ligger i kapitalismens naturlagar. Det är under dessa lagar vi lever, på gott och ont. Det finns så mycket att tänka på och prata om vad gäller kapitalismen. För samtidigt som det gett så många av ett bekvämt liv så har det också förstört många andras möjligheter till ett bra liv. Som Astrid sa, Är man stark måste man vara snäll. Inte bara mot dom som har det sämre utan också mot naturen. För utan naturen så går det inte att omskapa det den ger till kapital. Fram till nu, om man ser det ur ett väldigt långt perspektiv, 1000-tals år, så har vi kunnat använda naturens till synes ändlösa resurser utan att behöva bry oss om några konsekvenser på lång sikt. Men den tiden är sedan 50-100 år över. Nu orkar naturen inte längre med att återskapa sig själv, sakteliga så tynar den bort. Men det går så långsamt att för ett människoliv går det knappt att se förändringarna, även om det de senaste decennierna accelererat enormt. Nu kan vi på vissa ställen se effekter inom ett mannaminne.
Forskare slår larm på larm men kapitalet och dess makthavare slår dövörat till, och varför skulle dom lyssna? Då skulle dom ju på ett eller annat sätt behöva betala för konsekvenserna av sitt tidigare handlande. Kapitalet har knutit de skarpaste hjärnorna till sitt försvar och det finns alltid nya sätt att gå runt nya lagar och förordningar som är skapta till naturens försvar.
Det man kan hoppas på är att kapitalet ändå på nått sätt ska se sakernas tillstånd mer långsiktigt. Ett perspektiv på hundra år i stället för nästa kvartal skulle förändra sakernas tillstånd. Då skulle miljön och klimatet komma på första plats vid alla stora strategiska beslut, inte som nu, allra längst ner. Frågan är om kapitalet själv kan komma till dessa insikter eller om politiken måste gå in med lagar? Problemet med lagar är att dom är att dom upplevs som tvång. Det är väldigt få människor som vill drivas av tvång. Så då måste man hitta vägar som gör att det i stället är glädje och frihet som är incitamenten, hur skapar man det då i denna värld?
Allt i vår omgivning går i vågor eller pulser. vårt hjärta pulserar fram blodet i våra kroppar, varje dag är vi både vakna och sovande. jorden snurrar runt både sin egen och solens axel i ett jämnt tempo och skapar därmed dag och natt och årstider. Allt pulserar och går runt med en väldig precision. Kanske måste vi sätta på oss andra glasögon när vi betraktar sakernas tillstånd på vår planet. De senaste 50 åren lever vi i obalans, med årets tillgångar. Vi tar mer än vad vi ger tillbaka till planeten. Nu är det dags att pulsera tillbaka, 50 år med givande istället för tagande.
Det kapitalistiska systemet är då oanvändbart. Det måste till ett nytt system. Makten skulle ges till de som har kunskaperna om hur vi lever på ett givande sätt i stället för på ett tagande sätt. Vi vet alla att vi inte längre kan rädda oss själva som vi gjort innan, med en ständigt ökande tillväxt och konsumtion, tillståndet vi är i nu är skapat av just det och att då fortsätta med det är ingen väg ur problemen. Det är en väg till en planet som är mer som vår grannplanet Mars. Det kan väl ändå inte vara ett långsiktigt mål?
Då måste våra politiker utarbeta ett system som bygger på att skapa glädje och välgång genom att ge tillbaka till både andra människor och naturen. Där i ligger knäckfrågan som måste lösas. Vi ska finna systemen som gör att vi strävar efter att ge i stället för att ta. Barnen ska redan i skolan utbildas i att ge. Hela vårt liv ska levas i ett givande tillstånd. På så sätt kan vi fortsätta att leva som art och planet.
Det som verkligen betyder nått i livet låter sig inte mätas eller jämföras med annat, i de mjuka värdena ligger livets hemligheter och för att det ska komma fram i ljuset, behövs det mycket mer kvinnliga ledare. Som har förmågan att lyfta fram de mjuka värdena i livet.
Nedan bilder från Spånen 16/10.
Lördagen 17 oktober. En kylig morron, bara 3-4 grader vid starten på dagens löpning vid 10-tiden. Lite dimmig men sedan bröt solen i genom, en fantastisk höst-dag, frisk och hög luft. Om jag haft mobilen med mig hade jag kunnat ta hundratals vackra bilder på naturen, som verkligen visade sig från sin finaste sida. Löven på träden i allt mer röda och orangea toner. Mycket folk ut runt S:a Bergundasjön. Både på cykel och gåendes. Även en del som sprang. Tog det lugnt första 10 km, sedan en liten ökning sista biten, förlängde rundan med ett par km. Blev lite sliten runt 14-15 km. Men annars okej känsla, vägde mig efter passet, 71,6 kg. Har gått upp cirka 1,5 kg sedan i somras. Svårt att säga om det ligger runt magen eller om det är lite mer muskler på överkroppen? Ligger på mina ordinarie maxvikter på styrkeövningar för tillfället och det känns rätt lätt när jag kör dom. Tycker jag är väldigt disciplinerad med maten i veckorna, men sedan blir jag lite slarvig på helgerna. Som sagt innan, man kan inte både ha och äta kakan. Har fortsatt använda Saucony endorphin speed, till alla pass utom det lugna på söndagar. Väldigt bra allround-sko. Distans Växjö. 17,23 km, 4:51-tempo. 129 mp.