Stiglöpning, 8 km. Framfotsrunda 323

Det har blivit bekvämt. Inte bra för självkänslan, frågetecknen hopar sig. Har inte en aning för tillfället hur jag står tidsmässigt på mina vanliga rundor. Hade hoppats på en något bättre känsla i baksidan på låret idag men den var densamma som förra gången. Det molar och drar, svagt, men ändå så pass att jag inte vill öka farten. Det är därför som det blir bekvämt. Lätt att hamna i en lunk, runda på runda i samma tempo. Fast det som var positivt med dagens runda var att det kändes betydligt bättre i fötterna och vänsterhälen än på mycket länge.

Stiglöpning, 8 km.

Så det är bara att ha tålamod och inte rusa på med för hårda pass förrän låret har läkt sig helt. Jag är ändå nöjd med denna veckan hittills. Har kört på med 2 pass varje dag. Utan att jag känner mig alldeles för sliten. Hinner återhämta mig och har inte känt någon annan värk eller känningar än just baksidan på låret.

I går hade jag tänkt mig cykel, utomhus. Fast vädret denna veckan har inte varit bra, i går var sämsta dagen hittills, 12-14 grader med regn och blåst. Väldigt motbjudande att ge sig ut på en cykelrunda då. Som väl är så är det bättre väder på gymmet. Så det blev motionscykel där istället som förmiddagspass. Körde på i 35 minuter i 200 Watt. Pulsen började på 110 ungefär och steg sakta men säkert under passet och när jag avslutade så var den uppe på 140. Kändes bra och jag kunde fortsatt ett tag till men ville inte slita för hårt eftersom jag skulle köra ett pass till på kvällen. Blir dock väldigt svettigt.

Det som är bra med motioncykeln är att ansträngning och kadens blir väldigt jämn. Tror det är därför som det känns som att det ger mer än ett pass utomhus. Där ute, i den vilda verkligheten, är det så mycket annat som påverkar, vind och backar samt distans kvar. Puls och ansträngning blir mycket ojämnare. Fast när det är vackert väder ute så är det ändå bättre att köra utomhus. Bara att det inte inträffar så ofta, särskilt inte denna sommaren. Ser inte ut att bli bättre nästa vecka heller.

På kvällen blev det crosstrainer i 30 minuter. 20 minuter på nivå 16. 10 minuter på nivå 18. Kändes okej, fast avbröt något tidigare än tänkt. Kändes lite i låret i slutet. Så jag körde 2*5 minuter i höjdhopparmattan i stället. Därefter lite magövningar.

Annars har veckan rullat på väldigt snabbt, trots att jag varit hemma. Har haft dottern och hennes kusiner här på dagarna så det har varit lite att göra med både mat och fika. Bakade kärleksmums till dom häromdagen och det gick åt som smör i solsken. Eftersom vädret varit uselt så har dom tittat på film. Dom har sett "Trilogin" Tillbaka till framtiden. Den första filmen är 30 år gammal, helt otroligt var tiden går fort. Dessa filmer hade de aldrig hört talas om. Dom är mellan 10-13 år gamla. Fast på något sätt är dom tidlösa. Väldigt uppskattat och varje dag längtade dom efter nästa film. Det som blir extra konstigt är att dom i andra filmen åker framåt i tiden, och det året dom åker till är, just det, 2015. Så det blir lätt tankevurpor och komplicerat. Jämförelse med hur det är i verkligheten och hur filmskaparna tänkt sig att det skulle se ut. Så även jag hade behållning av filmerna, såg dock bara delar av dom.

Annars gillar jag westernfilmer, gärna med Clint Eastwood, som för övrigt Marty i "Tillbaka till framtiden 3" kallar sig. Även Clint Eastwood var okänd för barnen och jag fick försöka förklara för dom vem denna legend är. Visad till slut en snutt av en film med honom för att dom skulle se.
Det är något med friheten, med att inte vara styrd av någon annan, som lockar med Clintans karaktärer. Han har stor moral och skapar och skipar sin rättvisa där lagen inte räcker till eller inte riktigt passar hans syn på rättvisa. Det som kan ifrågasättas är hans något omoderna kvinnosyn.
En annan favoritfilm var det gäller Westerngenren är "True Grit" Jeff Bridges är helt fantastisk i den filmen. Har även sett originalet med John Wayne, men trots att filmerna är identiska manusmässigt så spelas dom så annorlunda. Det är väldigt stor skillnad stilmässigt. Samma där, det är ingen som bestämmer eller styr över honom heller.
Nu har jag köpt en filmserie, som heter Hell on Wheels, har bara sett några avsnitt hittills. Serien är skitig och rå, även där har huvudrollsinnehavaren en stark karaktär och drivs av sin egna inre kompass vad det gäller rättvisa och moral. Han påminner utseendemässigt en hel del om världens före detta bästa hockeyspelare. Peter Forsberg.

Har man som jag växt upp med Macahan på slutet av 70-talet så blir man kanske lite färgad av dessa starka karaktärer. Vem minns inte Zeb? I alla fall vi som är över 40 år. Som man såg fram mot varje nytt avsnitt, helt otroligt. Varje lördagkväll när det drog igång så var det höjdpunkten på veckan. Alla kompisar var lika trollbundna. Det lektes och snackades om varje avsnitt i flera dagar efteråt.
 Ja, allt har sin tid. Barndomen är en tid som ofta kommer upp i minnet just i sommartid när allt annat sorl från jobb och vardag tystnar. Laddade ner just Macahan-serien för några somrar sedan, men det var inte detsamma att se den nu. Just den känslan som fanns när man var barn går inte att återskapa. Magin var borta.

Gårdagens transportcykling till Växjö

Blev en rätt lugn cykling. Lite för tätt inpå löpningen. Kändes tungt, särskilt i början så var det sega ben. Tog en rätt lång promenad i Växjö på kvällen, runt Växjösjön. Mulet och lite småkyligt, hade långbyxor, samt t-shirt och min fleece-tröja. Känns inte som sommar precis. Nästan som tidig höst.

Stiglöpning, 6km. Framfotsrunda 322.

Blev ett nästan identiskt pass jämfört med i  måndags. Hade tänkt mig lite fartökningar men baksidan av låret/rumpan är inte återställd ännu. Så det blev ett väldigt lugnt pass. Lite knixigare stigar än förra gången så det gick något långsammare. Dessa stigpass är tänkta som återhämtande och uppbyggande för fötter och leder. I dag kändes det bra i fötterna. Har använt Asics Ds Racer-skorna, helt perfekta för stiglöpning. Väldigt tunna i sulan och därmed följsamma på det ojämna underlaget. 

Dagens stiglöpning. Farten är inte speciellt hög, känns som det är lite underordnat på just stiglöpning. Mer tiden som man är ute som är det viktiga. I dag blev jag något tröttare än förra gången. Brukar vara så, nästan alltid tyngre känsla på andra passet efter ett uppehåll jämfört med det första.

Det har i stället blivit mycket alternativ träning, 2 pass varje dag. I måndags kväll, ett roddpass, 205 watt i snitt, kändes rätt tungt, därefter överkroppsövningar + höftövningar samt lite benövningar. Kan inte köra några övningar där jag använder baksidan av vänsterlår.

I går förmiddag blev det cykling, 25 km med Hybriden, 25 km/h ungefär. Kändes delvis lite segt, framför allt första milen, efterhand kändes det allt bättre när kroppen mjuknade till.
Blädingeåsrundan, med Hybriden.
 En väldigt vacker runda, nästan uteslutande i gammal lantmiljö på smala men dock asfalterade vägar. På kvällen körde jag crosstrainer, 40 minuter totalt, 20 min på nivå 16+ 10 min nivå 18, samt 10 min nivå 20. De sista 15 minuterna blev både svettiga och rätt jobbiga. Annars kände jag mig piggare än under gårdagens rodd. Därefter 1*5 minuter löpning i höjdhopparmattan, samt lite magövningar.

Nu, denna  kvällen blev det rodd, 205 i medelwatt, ungefär 20 minuter. Kändes rätt tungt. Lite stum i baksidan på båda låren. Därefter överkroppsövningar samt höftövningar.

Har kommit in i 2 pass om dagen. Både på gott och ont. Känns ändå inte som att det tar alldeles för mycket tid från annat. Det är stor skillnad på om man har semester eller jobbar. Att försöka trycka in två pass om dagen när man jobbar skulle vara väldigt svårt. Tror också att jag inte skulle återhämta mig tillräckligt bra eftersom sömnen är lite för kort under jobbvardagar.

Har i och för sig bara kört lugna eller halvhårda pass hittills. Får se hur kroppen reagerar när det blir lite mer fart så småningom. Men väntar tills låret är helt återställt innan jag kör på lite hårdare på löppassen framöver.

Stiglöpning, 6km. Framfotsrunda 321.

9 dagars uppehåll från löpningen blev det denna gången. Tyvärr så räcker det inte om jag ska bli helt fri från känningar i fotleder och hälar, samt baksidan av vänsterlår/skinka, det var just den "skadan" som fick mig att ta detta uppehållet. Känner ändå att det funkar att springa, så om det inte blir värre än vad det är nu så kommer jag åter att försiktigt trappa upp löpningen, köra varannan dag under semestern med stiglöpning, i ett lugnt tempo och i stället variera längden på passen, eventuellt lägga in små fartdelar mitt i stiglöpningspassen, det finns en del grusvägar i anslutning till stigarna som kan vara lämpliga för det.

Dagens stiglöpning.

Passet idag var lugnt, hade en medelpuls på 130 slag. Det kändes som sagt var molande i baksidan på vänsterlåret/skinkan. Samt att det efterhand åter började strama i vänsterhälen. Fast jag blev inte speciellt trött under passet. Tidigare när jag inte sprungit stiglöpning på länge har jag snabbt blivit väldigt trött och i slutet tappat all energi och hållning. Bitvis kändes det väldigt bra i benen också. Nu några timmar efteråt stramar det i både lår och häl. Fast det var rätt väntat. Ändå skönt att vara i gång med löpningen igen.


Det är med blandade känslor jag konstaterar att det är svårt att veta om och hur kroppen läker sig. Något jag märkt sedan jag passerade 45-årsstrecket är att allt tar längre tid. Framför allt att läka skador i ben och fötter. När jag höll på med innebandy och golf som intensivast mellan 30-40-års åldern så var man ofta illa tilltygad och hade väldigt ont efter matcher eller när man kört 2 golfrundor på en och samma dag i tryckande värme, men dagen efter var besvären oftast borta och det var bara att köra på igen.

Det är inte så svårt att hålla uppe från löpningen när det blir definitiva skador, som när jag bröt lilltån förra sommaren eller fick stressfrakturen i foten förra vintern, då gör det så ont att det är helt omöjligt att springa. Men när det är mer molande som det varit med vaderna och baksidan på vänsterhälen då är det betydligt svårare att veta vad som är rätt, vila eller köra på?

Vill inte ta 2 månaders uppehåll nu på sommaren när det är så fint att springa, ljust om kvällarna och varmt så att man slipper massa tunga kläder. Nej, det är i så fall bättre att vänta till hösten, oktober, november även december om det behövs. Då är det ändå mörkt och bistert ute, inte så svårt att köra alternativt träning den tiden på året.

Jaja, det är tråkigt att behöva skriva om dessa ständiga skador och känningar. Vill ju helst berätta om fantastiska tempopass, långa hårda backintervaller i rekordfarter. Tävlingar med ny personliga rekord. Men det blir inte alltid som man tänkt sig här i livet. Fast jag är ändå hoppfull inför framtiden, för jag känner inne i djupet av mig själv att bitarna till slut ska falla på plats och att löpningen ska bli så underbar som den kan vara när allt stämmer.

Jag har en mental bild i mitt huvud som jag brukar tänka på när det går tungt och det är förra årets första 5 km på Växjöloppet, sprang strax under 4.00 tempo och det kändes som jag flög fram, helt utan ansträngning. Det är den lättheten som jag kände då som jag vill återskapa. Förr eller senare kommer den dagen tillbaka.

I går blev det 2 cykelpass i den tryckande värmen, runt 30 grader. Blev 2 lugna pass, det sista var transportcykling hem från Växjö till Alvesta. Blev dock en farthöjning på andra halvan efter att ilskna bromsar ville åt mitt blod. Dom är snabbare än vad man kan tro och jag fick ta i bra för att undkomma blodsugarna.

Söndag förmiddag med Mountainbiken.
Transportcykling på söndag eftermiddag, med Hybriden.

Cykling, cykling och semester.

Ja, så har semestern börjat, med helt fantastiskt väder. Jag har lite motvilligt tagit en paus från löpningen. Den senaste lårskadan är verkligen seg, den märks knappt om jag gör allt utom att springa. Men så fort jag försöker springa så kommer den och påminner om att jag är inne i en viloperiod. Precis som att allt händer med en mening. Nu var det verkligen dags att låta kroppen vila från löpningen, men eftersom jag varit så envis med att fortsätta trots alla känningar både här och där så kom denna sista lilla skadan lägligt.

Så de sista dagarna har det blivit cykling, i torsdags med "Hybriden" En cykel jag köpte 2011 när jag var ute på cykelresa. 2011 Cykelresa till Leksand tur och retur. Tyvärr så har bilderna försvunnit från den bloggen. Den cykeln är en blandning av en racer och en vanlig brukscykel. Väger ungefär 16 kg.

Fullutrustad inför cykelresan till Leksand 2011, vikt 45kg.

Jag har en favoritrunda på mina cykelturer, en runda som går nästan uteslutande på små vägar och nästan helt utan biltrafik. Rundan är väldigt kuperad med några riktigt utmanade backar. Det blir intervallträning med automatik vare sig man vill eller inte. Lönåsrundan med Hybriden. Har nog cyklat just denna rundan 100 gånger genom åren. Med olika cyklar och med olika tempo. Alla årstider och temperaturer man kan tänka sig. I dag var en av dom bästa vad gäller väder. Att få cykla hyfsat lugnt med bar överkropp och känna fartvinden mot huden som svalkar som det lenaste tyg man bara kan föreställa sig är något helt fantastiskt. Kunde hålla hyfsat bra medelfart, trots att jag inte tog i maximalt, hade runt 122 i medelpuls denna rundan. Dom rundorna jag tagit i nära max förr om åren har jag legat på runt 140-145 med denna cykeln och just denna rundan. Så jag är nog lite starkare i benen än vad jag väntat mig efter nästan ingen cykling på hela våren. Märkte det allra tydligast i uppförsbackarna denna rundan.

I går fredag, blev det mer cykling än tänkt från början. Slutade jobbet så fort helggänget kommit på plats och vi gått igenom helgens körningar. Var hemma vid 13-tiden. Hämtade dottern på vägen hem och åt lite innan vi gav oss ut på en tur med Tandemcykeln, det var väldigt varmt, nära 30 grader. Hade först tänkt att vi skulle cykla en 4-5 mil, men insåg väldigt snabbt att det skulle blir för jobbigt. Det blev lite drygt 2 mil på Tandemcykeln. Ett perfekt sätt att kunna köra lite längre och ändå få med barn som annars inte skulle vilja cykla så långt.

Tandemcykeln.

Vi tog det dessutom väldigt lugnt så det var nästan så att det inte gick att kalla för ett träningspass för min del. Dessutom skulle jag inte på gymmet denna kvällen, så det kunde bli den första konditionsberfriade dagen sedan början på november förra året. Jag var på väg in till D i Växjö. Skulle bara skjutsa hem dottern till mamman. Men då startade inte bilen, har aldrig innan strulat, har haft den i 13 år nu, varit hur pålitlig som helst. Ajajaj, det var inte bra. Hur skulle jag göra nu? Det fick bli cykel till Växjö. Fixade i ordning en väska och packade ryggsäcken och spände fast den på Hybridcykeln. Det är ungefär 2,5 mil till Växjö om man cyklar via Gemla och lite fina småvägar. Det blev en av dom härligaste cykelturer jag gjort, startade vid 17:30 ungefär, så det hade svalnat lite och var en perfekt kväll. Så fort jag kom utanför Alvesta så tog jag av mig tröjan och cyklade i bar överkropp. Alla dessa dofter, jasminer och blommande Lindar, Det är som att cykla i en parfymfabrik. Det kan inte bli mer sommar än så här, man inser det när man är mitt i cykelturen. Detta är sommarens klimax, en kort stund en väldigt kort stund. Samtidigt som det är så euforiskt så är det sorgligt för nu börjar "förfallet" och vi går sakta men säkert mot hösten. Jag försöker desperat att stanna tiden i huvudet och njuta så mycket det bara går. Cyklingen gick som i trans. kände aldrig att det var jobbigt eller tungt. Rätt vad det var så var jag i bokskogen nära Växjö, det var så svalt och skönt i skuggan under träden. Så även denna dagen fick sin beskärda del av konditionsträning.

I dag har det åter blivit cykling, runt 3 mil i Växjö med omnejd, tog i lite i början. Fast i värmen så tröt krafterna rätt snart så efter 15 km i lite högre tempo sänkte jag farten resten av rundan.

Lördagens cykling.

Väl tillbaka så körde jag lite olika löpskoleövningar. Det kändes lite i baksidan på låret men inte som innan. Joggade väldigt försiktigt i några minuter mitt i passet. Blev mosig och seg i huvudet efter det passet i värmen, termometern visade 31 grader. På eftermiddagen åkte vi buss till Ryttartorpets badplats utanför Växjö. Otroligt skönt med ett bad i Helgasjön. Det var runt 22 grader i vattnet.

Nästa vecka när det svalnat lite ska jag åter prova på lite löpning igen.

Alternativ träning.

Har valt bort löpningen sedan i lördags, har inte känts bra i baksidan på låret. En sträckning förra onsdagen som ändå blev snabbt bättre och jag körde 10 km i lugnt tempo i lördags. Fast det var nog för tidigt. I slutet på det passet så stramade det rätt bra och på söndagen var det inte bra, kändes även när vi gick på en lugn söndagspromenad.

Så nu har det inte blivit mycket sprunget på 2 veckor. Kör på med altenativ träning så länge och tänkte att detta måste få gå över helt. Har även mer eller mindre kroniska problem med min vänsterhäl och till och från även med känningar i högerfoten. Dessa problem är av mer molande och inte så besvärande karaktär att det inte går att springa. Fast jag har varit lite sugen på ett längre uppehåll för att läka även dessa skador, fast då tror jag det behövs upp till 6 månader av total löpvila.

Fast ska jag ta så lång vila tror jag det blir väldigt svårt att komma tillbaka överhuvudtaget. I alla fall till den nivå jag kommit till nu. Men risken jag tar med att fortsätta springa med de här molande besvären kan vara att jag drar på mig så allvarliga skador i dessa nu kroniska problemområden att jag inte kan springa mer i detta liv. Så det är ett svårt beslut att ta och hittills har det ändå känts som att det kanske blir lite bättre så småningom.

Nu har äntligen sommaren kommit och det har med ens blivit rejält varmt. När det är så här varmt så har jag problem med att springa. Får ingen kraft i löpningen, det är precis som att all energi går åt till att svettas under löpturerna. Så på ett sätt kom den här senaste skadan ändå hyfsat olämpligt. För en skada kommer väl aldrig lämpligt?

Jag har ändå varit lyckligt lottad då jag kunnat köra på med altenativ träning under denna korta period. Allt det andra jag tränar har funkat utan större besvär. Har koncentrerat träningen till Crosstrainer och roddmaskin. Har ännu inte tagit ut racern. Förra året tror jag det blev en runda med den. Åren dessförinnan säkert upp mot 200-300 mil. Får se om jag tar ut den kommande varma dagar? För om det är någon gång det är skönt att köra racer så är det just när det börjar närma sig 30 gradersstrecket.

I söndags blev det roddmaskin 210 watt i 20 minuter, med efterföljande överkroppsövningar och höftövningar. men den höftövningen där jag också belastar baksidan av låret funkade inte. Annars kändes det passet helt okej.

I måndags blev crosstrainer totalt 50 minuter. Jag kör på olika nivåer. Maskinen går upp till nivå 25 och när jag började på denna maskin förra vintern så var det riktigt tungt att köra i 10 minuter på nivå 15. Pulsen blev då riktigt hög och det var lika jobbigt som att köra ett tempopass löpning. Men under förra vintern och hela denna vintern har det blivit allt lättare. Nu körde jag på Nivå 16 i 20 minuter, känns väldigt lätt, mer som uppvärmning. Därefter 10 minuter på nivå 18. Lite tyngre och ansträngande. Därefter 15 minuter på nivå 20. Efter dessa 15 minuter var jag rejält trött. Därefter 5 minuter nervarvning på nivå 16. Efter lite vila så blev 3*5 minuter löpning i höjdhopparmattan. Funkade också bra vad gäller baksidan på låret.

I går körde jag roddmaskin igen 210 watt i 20 minuter. Kändes lite tyngre än vanligt. Överkroppsövningar och begränsade höftövningar därefter. Samt lite hoppövningar, men det har känts lite i högerfoten efter dom.

I dag blev det en kopia av måndagens CT-pass, med den skillnaden att jag ökade 5 minuter på nivå 20. Så totalt 55 minuter. Ingen höjdhopparmatta i dag.

Lugn distans 10km+ 18km cykling. Framfotsrunda 320.

Har varit en annorlunda träningsvecka. Har inte blivit någon egen riktigt löpning.
I måndags och onsdags lite korta intervaller med och i dotterns tempo. Vi brukar köra 4*100 + 4*60 meter. Brukar gå i strax under 4:00 tempo. Men i onsdags gick det inte så bra för mig. Mitt i detta passet så kände jag att det brast något på baksidan i vänstra låret. Inte så farligt, men tillräckligt för att jag inte kunde springa obehindrat längre och jag fick avstå helt de sista intervallerna.

Genast efter att man drar på sig någon skada så försöker man analysera, varför. Vad har jag gjort den senaste tiden? Men tycker att jag varit väldigt noga med allt som har med löpning att göra och kör på med mina styrkeövningar. Det som troligtvis var orsaken idag var att jag inte var tillräckligt uppvärmd. För farten var inte så hög att det skulle föranleda någon sådan här bristning. Har råkat ut för något liknande för ett par år sedan. Men då körde jag max på 200 meter. Den gången kändes det mer och jag kunde inte springa på två veckor.

Dagens löpning.  Dagens cykelrunda med mountainbiken.

Som väl är denna gången så har jag kunnat köra på helt obehindrat med både roddmaskinen och crosstrainern. Har även funkat med cykel. Testade även höjdhopparmattslöpning och det funkade också bra. Det är bara vid vanlig löpning som jag känner av det.

Så idag var tanken egentligen långpass, men magkänslan sa något annat. Kände inget i låret på den ungefär 1 km långa promenaden för startplatsen för dagens löpning. Värmde upp och det kändes helt okej. Sen satte jag igång. Kände nästan direkt att skadan i låret fortfarande fanns kvar. Men i det relativt låga tempot så funkade det. Runt Bergundasjön är det 11km, hade tänkt mig minst ett varv och eventuellt även något varv extra runt Växjösjön, om det kändes bra även med någon fartökning. Det blev inte värre efter 5-6 km, men efter 7-8 så började det strama alltmer. Efter 9km tryckte jag på lite extra ett par hundra meter. Det kändes okej. Men när jag åter sänkte farten så stramade det rejält. Så efter 10km så stannade jag dagens löprunda. Hade fortfarande drygt 1km tills jag gjort ett varv runt Bergundasjön. Den sista biten gick jag i stället. Så fort jag började gå så upphörde de stramande känslorna i låret.

Jag hade fortfarande mycket energi kvar i kroppen. Så det kändes lite avhugget om det inte skulle bli mer än så här idag. Väl hemma i lägenheten så tog jag fram mountainbiken och körde ett pass med den, 18 km runt Bergundasjön samt Växjösjön och Trummen. Hade lite svårt i början att få upp pulsen, men efter ungefär halva rundan så fick jag upp fart och puls lite. Så totalt blev det 1,5 timmar konditionsträning om än inte löpning som det brukar vara på lördagar.

Hade ju tänkt att denna veckan skulle bli lite lugnare löpmässigt, fast inte så här lugnt. Skador och känningar måste man lyssna på. Det har ändå funkat bra med den alternativa träningen i veckan så jag är trots allt nöjd med det. Kände inte något i vaden idag, men efteråt har det stramat en del i hälen och nedre delen av vänstervaden. För att bli helt smärtfri i vänsterbenet krävs det ett betydligt längre uppehåll. Fast jag hoppas ändå att det ska gå att springa sig ur det så småningom. Bara jag är lyhörd på kroppens signaler.

I onsdags körde jag Crosstrainer, cirka 30 minuter på level 18, 200 watt. Därefter 3*5 minuter i höjdhopparmattan.
I torsdags blev det roddmaskin, 224 watt i snitt i lite över 19 minuter. Jag börjar bli riktigt bra på den här maskinen. Blev trött men inte helt slut. Hade jag tryckt på allt i dag så hade jag troligtvis slagit nytt rekord, det nu rätt gamla rekordet är på 229 watt.
I går blev det åter Crosstrainer, 20 minuter på level 16, därefter lite lägre level men med bara benen för att få det så löplikt som möjligt. Då blev det svettigt och lite tungt.

Alternativ träning.

Tanken var ett lugnt löppass men vid 16-tiden på eftermiddagen när jobbet slutade så var vädret allt annat än inbjudande. Det var mer eller mindre skyfall. Molnen hängde tunga och det syntes ingen ljusning i sikte. Prognoserna för kvällen visade ihållande regn utan uppehåll. Jag brukar inte bry mig om vädret speciellt mycket men när det var så här pass blött så fick det vara.

Det blev åter ett gympass, för tredje dagen i rad. I söndags körde jag roddmaskin, 210 watt därefter överkroppsövningar samt höftövningar. Var lite seg i benen efter lördagens långpass.

I går började jag träningen med lite intervaller, med och i dotterns tempo, vi körde 4*100 meter + 4*60 meter. Därefter till gymmet och Crosstrainer i 30 minuter. Började med 10 minuter i 200 watt på level 18. Brukade vara mitt max över 20 minuter i vintras när jag körde mycket CT. Efter de inledande 10 minuterna så ökade jag till level 20 och 225 watt. Det blev riktigt tufft sista 5 minuterna. Hade pulsklockan på mig och efter dessa 10 minuter var pulsen uppe i 165. Det är högt för mig. Därefter avslutade jag med 10 minuter i 210 watt på level 18. De sista minuterna blev tunga. Därefter körde jag 3*5 minuter löpning i höjdhopparmattan.

I dag blev det roddmaskin 220 watt i snitt, 160 i slutpuls, 20 minuter. Rejält trött efter det. Därefter blev höft och benövningar. Samt lite överkroppsövningar. 

Hoppas kunna köra ett lugnt löppass i morgon istället. Har känts lite bättre i vänstervaden, men idag kände jag av lite när jag körde lite hoppövningar på gymmet.