Började med lite korta intervaller med dottern. Därefter lite ytterligare uppvärmning innan jag drog igång. Hade först tänkt mig 4 stycken 2 kilometare, men redan efter första så kände jag att det inte riktigt fanns kraft för det mentalt idag. Tidsmässigt blev dom bättre än förväntat men känslan under intervallerna var tung och att dom gick ojämnt, det var egentligen bara den andra intervallen som jag kände att det var något så när jämnt och kontrollerat.
Hade mina nya Adidas för första gången, Adizero feather 4 ltd. Lätta och fina, men dom kändes lite stumma. Fast inte så konstigt, då jag numera nästan alltid kör i rätt så dämpade Boston 3. Det stramar lite i vänstervaden nu efteråt men som vanligt så kändes det knappt något under passet.
Det blev följande tider, Den första gick med 3:38 i medeltempo/km. Den andra med 3:41, samt den tredje som landade på 3:43 i snitt, där var dom 2 sista varven riktigt tunga. Hade rätt bra koll på andningen, men den första blev lite stel och jag låg på lite för hårt, så jag spände mig onödigt mycket. Den andra sprang jag mer avslappnat. Men den tredje blev rejält tuff sista 2 varven, hade nog öppnat lite för hårt på den och nu kom tröttheten lite snabbare jämfört med dom 2 första.
Dagens intervaller.
Det är betydligt svårare att köra 2 km på bana jämfört med Spånens 2 km slinga, mentalt. Den är visserligen rejält kuperad, men man upplever den som kortare då omgivningen inte upprepas 5 gånger som den gör på banan.
I går blev det rodd, tidigt på morronen, så jag hade det riktigt svårt att hålla 200 watt i medel, fick slita ont sista 5 minuterna.
måndag 15 juni 2015
lördag 13 juni 2015
Långpass, 22 km, inkl. 2 korta fartökningar. Framfotsrunda 316.
Blev en helt okej runda, men väldigt jobbigt sista 2-3 kilometerna i värmen. Detta passet har jag inte kört innan. Blev 2 varv runt Bergundasjön, 22,5 km totalt. Körde 1:a varvet medsols och efter någon minuts vila och påfyllning i vattenflaskorna körde jag ett varv till fast nu motsols. Det är stor skillnad i upplevelse av backar och omgivning när man kör dom i olika riktning. Man upplever nerförsbackarna betydligt brantare när dom på returvarvet blir uppför.
Dagens långpass.
Har ju haft problem med min vänstervad ett tag nu, men i dag kändes det betydligt bättre, sista 2-3 kilometerna kände jag åter av den men då var hela kroppen på väg att tömmas på energi, så då var varje steg en kamp. Ökade farten något sista biten bara för att jag ville få slut på rundan. Det är tydligt att jag inte är van att springa dessa distanser. Snittempot blev 4:45 men låg på ungefär 4:50 den mesta tiden. Jag la in 2 stycken fartökningar på varje varv, exakt på samma ställe, den första fartökningen på 1,1 km kändes hur bra som helst, efter 6,5 km i lätt medvind och lite svagt utför, så den gick på 3:41. Jag stannade varken innan eller efter fartökningen, utan gick direkt efteråt över i 5:00 tempo igen.
Det första varvet kändes riktigt bra, var bara sista kilometern som det börjad strama lite i baksidan på låren. Det andra varvet blev betydligt tuffare, blev allt varmare, cirka 23 grader. jag brukar få problem i dessa temperaturer. Var noga med att få i mig vatten med jämna mellanrum. Efter dryga 14 km var jag framme vid nästa fartökningsdel, denna startade på exakt samma ställe som den förra slutade. Denna gången var det betydligt tuffare. Fick slita rejält för att hålla 3:55 tempo, sista 100 meterna tryckte jag på lite i en nerförsbacke så snittet blev 3:52. Därefter var det rätt trögt resten av rundan. Det började strama lite överallt. Så sista 2-3 km gick det lite fortare, bara för att lindra känningarna lite. Brukar bli lite annat fokus om man trycker på lite.
Nu efteråt är jag rätt stum och stel i hela kroppen. D, tyckte att jag gick som en krokig gammal gubbe. Själv kände jag inte det så. Men det är bara att inse att jag har mina snedheter i kroppen som är svåra att bli av med. Så det är kanske inte så konstigt om det blir lite överansträngt både här och där efter 22 km. Jag tränar på så mycket jag bara kan med olika styrkeövningar. försöker att utföra dom med ett ben i taget bara för att undvika att en sida ska bli mer dominant. Men det är möjligt att mina problem sitter mer i höften? Det är nog snart dags att masa sig iväg till någon specialist av något slag för att få sig en utvärdering av den kroppsliga statusen.
I går blev det en väldigt fin runda med tandemcykeln, med dottern. 3,5 mil i det underbara sommarvädret. Helt fantastiskt att få njuta av den svenska naturen när den är som allra bäst, någon vecka innan midsommar, strax innan det vänder och går mot "mörkare" tider. Alla blommor som är i sin fulla prakt. Dofterna, särskilt från syrenerna. Det är bättre än någon parfym man kan tänka sig. Det är bara så synd att denna fina tid är så försvinnande kort. Efter cykelturen, var det ett kort pass med överkroppsövningar, samt lite höftövningar på gymmet.
Dagens långpass.
Har ju haft problem med min vänstervad ett tag nu, men i dag kändes det betydligt bättre, sista 2-3 kilometerna kände jag åter av den men då var hela kroppen på väg att tömmas på energi, så då var varje steg en kamp. Ökade farten något sista biten bara för att jag ville få slut på rundan. Det är tydligt att jag inte är van att springa dessa distanser. Snittempot blev 4:45 men låg på ungefär 4:50 den mesta tiden. Jag la in 2 stycken fartökningar på varje varv, exakt på samma ställe, den första fartökningen på 1,1 km kändes hur bra som helst, efter 6,5 km i lätt medvind och lite svagt utför, så den gick på 3:41. Jag stannade varken innan eller efter fartökningen, utan gick direkt efteråt över i 5:00 tempo igen.
Det första varvet kändes riktigt bra, var bara sista kilometern som det börjad strama lite i baksidan på låren. Det andra varvet blev betydligt tuffare, blev allt varmare, cirka 23 grader. jag brukar få problem i dessa temperaturer. Var noga med att få i mig vatten med jämna mellanrum. Efter dryga 14 km var jag framme vid nästa fartökningsdel, denna startade på exakt samma ställe som den förra slutade. Denna gången var det betydligt tuffare. Fick slita rejält för att hålla 3:55 tempo, sista 100 meterna tryckte jag på lite i en nerförsbacke så snittet blev 3:52. Därefter var det rätt trögt resten av rundan. Det började strama lite överallt. Så sista 2-3 km gick det lite fortare, bara för att lindra känningarna lite. Brukar bli lite annat fokus om man trycker på lite.
Nu efteråt är jag rätt stum och stel i hela kroppen. D, tyckte att jag gick som en krokig gammal gubbe. Själv kände jag inte det så. Men det är bara att inse att jag har mina snedheter i kroppen som är svåra att bli av med. Så det är kanske inte så konstigt om det blir lite överansträngt både här och där efter 22 km. Jag tränar på så mycket jag bara kan med olika styrkeövningar. försöker att utföra dom med ett ben i taget bara för att undvika att en sida ska bli mer dominant. Men det är möjligt att mina problem sitter mer i höften? Det är nog snart dags att masa sig iväg till någon specialist av något slag för att få sig en utvärdering av den kroppsliga statusen.
I går blev det en väldigt fin runda med tandemcykeln, med dottern. 3,5 mil i det underbara sommarvädret. Helt fantastiskt att få njuta av den svenska naturen när den är som allra bäst, någon vecka innan midsommar, strax innan det vänder och går mot "mörkare" tider. Alla blommor som är i sin fulla prakt. Dofterna, särskilt från syrenerna. Det är bättre än någon parfym man kan tänka sig. Det är bara så synd att denna fina tid är så försvinnande kort. Efter cykelturen, var det ett kort pass med överkroppsövningar, samt lite höftövningar på gymmet.
torsdag 11 juni 2015
Kuperad distans, 11 km. Framfotsrunda 315.
Blev en helt okej runda med tanke på hur det känts i vänstervaden de sista dagarna. Efter den väldigt lugna orienteringen med dottern i tisdags hade jag ont. Trots att det mest blev gång, bara lite småjogg sista 500 meterna.
Så i huvudet försöker jag vänja mig vid ett längre uppehåll. Men jag vill ändå inte. Kanske att det känns lite bättre i morgon, om jag bara tar det lugnt så kanske det funkar ett pass till? Så går tankarna.
Känner mig i bra form annars, så det är "bara" den här lilla detaljen med vaden som strular.
Dagens pass 11 km, i 4.53 tempo. Vaden kändes som mest efter 2 kilometer, sedan blev det lugnare och bitvis kände jag inte av den alls. Passet blev "bara" 11 km. Hade lite tidsbrist idag, dottern hade skolavslutning på kvällen, en väldigt fin och minnesvärd avslutning på hennes nya skola.
Nu är det nästan exakt 2 år sedan jag påbörjade detta äventyr med att byta löpstil, det har varit allt annat än lätt att gå igenom. Ännu är jag inte på andra sidan. Några har fått kämpa på i 3-4 år innan det börjar släppa i vader och fötter. Men på sikt så kommer det gå. Det är bara så svårt när man är mitt i processen att se den andra sidan. Det finns ingen väg tillbaka längre. Jag har någon gång försökt springa som jag gjorde förr, bara för att testa, men det finns inte kvar något i kroppsminnet hur de rörelserna var.
Nu tar jag ett pass i taget och är extremt noggrann med uppvärmningen och försöker att vara väldigt lyhörd på kroppens signaler. Men dessa molande och diffusa känningarna som det varit i vänstervaden sista tiden är det väldigt svårt att veta om det kollapsar eller inte under en runda. Nästan alltid går det att springa igenom passen. Rätt ofta så blir det bättre efter några kilometer. Så det är en svår balansgång varje pass.
I tisdags körde jag rodd i drygt 200 watt och orientering med dotterns senare på kvällen, i går blev det crosstrainer i 20 minuter mellan 180-200 watt, ökade till 200 watt sista 10 minuterna. Kändes helt okej. Därefter överkroppsövningar och lite ben och magövningar.
Så i huvudet försöker jag vänja mig vid ett längre uppehåll. Men jag vill ändå inte. Kanske att det känns lite bättre i morgon, om jag bara tar det lugnt så kanske det funkar ett pass till? Så går tankarna.
Känner mig i bra form annars, så det är "bara" den här lilla detaljen med vaden som strular.
Dagens pass 11 km, i 4.53 tempo. Vaden kändes som mest efter 2 kilometer, sedan blev det lugnare och bitvis kände jag inte av den alls. Passet blev "bara" 11 km. Hade lite tidsbrist idag, dottern hade skolavslutning på kvällen, en väldigt fin och minnesvärd avslutning på hennes nya skola.
Nu är det nästan exakt 2 år sedan jag påbörjade detta äventyr med att byta löpstil, det har varit allt annat än lätt att gå igenom. Ännu är jag inte på andra sidan. Några har fått kämpa på i 3-4 år innan det börjar släppa i vader och fötter. Men på sikt så kommer det gå. Det är bara så svårt när man är mitt i processen att se den andra sidan. Det finns ingen väg tillbaka längre. Jag har någon gång försökt springa som jag gjorde förr, bara för att testa, men det finns inte kvar något i kroppsminnet hur de rörelserna var.
Nu tar jag ett pass i taget och är extremt noggrann med uppvärmningen och försöker att vara väldigt lyhörd på kroppens signaler. Men dessa molande och diffusa känningarna som det varit i vänstervaden sista tiden är det väldigt svårt att veta om det kollapsar eller inte under en runda. Nästan alltid går det att springa igenom passen. Rätt ofta så blir det bättre efter några kilometer. Så det är en svår balansgång varje pass.
I tisdags körde jag rodd i drygt 200 watt och orientering med dotterns senare på kvällen, i går blev det crosstrainer i 20 minuter mellan 180-200 watt, ökade till 200 watt sista 10 minuterna. Kändes helt okej. Därefter överkroppsövningar och lite ben och magövningar.
måndag 8 juni 2015
Kuperade terrängintervaller, 6*1000 m. Framfotsrunda 314
Kändes bra i dag, särskilt dom 4 första intervallerna. Kom upp bra i steget och kände att det fanns kraft i benen i småbackarna mitt på intervallsträckan. Denna gången drog jag ett sträck 20 meter innan km-markeringen. Eftersom klockan mätte 20 meter för kort på samtliga intervaller förra gången. Men denna gången mätte den längre på lite mer än hälften av intervallerna. 2 av dom blev exakt 1000 meter men 4 av dom blev 1020+1030 meter ungefär. Kollade på senaste gången jag körde detta pass, 13 januari i år. Var ungefär 8-10 sekunder snabbare i dag, samt med kortare vila mellan, men då hade jag precis dragit igång med utomhusintervaller för denna säsongen.
Tror det kan vara så att klockan har problem med att det är så pass småkuperat att den inte hinner uppdatera höjdskillnaderna. Därmed mäter den kortare än vad det egentligen är. På bana mäter den alltid för långt. Men där är det precis tvärtom, där visar klockan att det är höjdskillnad trots att det är helt platt. Ja, det är i och för sig mer av akademiskt intresse men när man kör 1000 meters intervaller så är det alltid bra att veta att det är rätt sträcka. Kan i och för sig se till att alltid lägga på 20 meter när jag kör dessa kuperade intervaller. Så får jag till slut en referens till andra pass på samma bansträckning.
Gick i 10 minuter som uppvärmning, därefter ungefär 1,5 km jogg till startplatsen för intervallerna. Hade tänkt mig gåvila mellan intervallerna, blev lite ojämn vila dock, ungefär 1 minut efter dom udda och nästan 2 minuter efter dom jämna, kan vara så att de jämna är lite mer uppför, därför som det tog lite längre tid att få ner pulsen. Körde på med 3 taktsandning och de första 500 meterna på varje intervall var allt under full kontroll, men därefter kommer tröttheten och steget och hållningen faller ihop en aning, men idag sänkte jag farten lite i stället för att kunna bibehålla hyfsat steg och hållning. Det märktes också på pulsen som låg på en rätt hög men framförallt på en stabil nivå hela intervallen.
Det blev 3.40+3.45+3:42+3:42+3:45+3:49 på de 6 intervallerna. Det var lite snabbare än sist. Det känns som att styrketräning gjort lite nytta för jag har inte känt så här bra kraft i steget tidigare pass i denna terrängen.
Vaden är dock inte bra, kände av den både på uppvärmningen och efter passet, men däremot inget under intervallerna. Hade mina Adidas idag.
Dagens kuperade intervaller
Annars har jag idag känt mig lite mer omotiverad än vanligt, har känt en längtan att ge mig ut på cykeln igen som jag gjorde för snart 3 år sedan, det rycker och drar i hela själen, men det blir som vanligt till att lägga band på sig och foga in sig i ledet och vara en plikttrogen medborgare. Särskilt mycket drar det när jag står framför en av dom stora Sverigekartorna på jobbet. Tänk vad många platser, bara i Sverige, som jag aldrig varit på? Och det är ju nu man ska passa på, när det är grönt och frodigt på alla håll och kanter. Njuta av den vackra svenska naturen. Men det blir inte tid, först när semestern så småningom kommer, men då har prakten redan börjat falna och allt är på väg att vissna bort. Fram till midsommar sjunger fåglarna sen blir det allt tystare för varje dag som går, även blommor och träd får en annan grön lyster som inte är riktigt densamma. Tror vi skulle må bra av att vara lediga hela juni, juli och augusti. Då hade resten av året blivit lättare också. Om det är något land i världen som skulle ha råd att införa det så är det Sverige. Men innan vi är där hinner det rinna mycket vatten under alla broar i Sverige.
I går körde jag rodd i ungefär 215 watt i knappa 20 minuter, därefter både överkroppsövningar, mag och ben samt höftövningar, tar nästan 2 timmar. Lite för lång tid, men det är svårt att få till all träning som man vill och behöver. Får se om det går att plocka bort vissa moment eller minska på upprepningarna.
Tror det kan vara så att klockan har problem med att det är så pass småkuperat att den inte hinner uppdatera höjdskillnaderna. Därmed mäter den kortare än vad det egentligen är. På bana mäter den alltid för långt. Men där är det precis tvärtom, där visar klockan att det är höjdskillnad trots att det är helt platt. Ja, det är i och för sig mer av akademiskt intresse men när man kör 1000 meters intervaller så är det alltid bra att veta att det är rätt sträcka. Kan i och för sig se till att alltid lägga på 20 meter när jag kör dessa kuperade intervaller. Så får jag till slut en referens till andra pass på samma bansträckning.
Gick i 10 minuter som uppvärmning, därefter ungefär 1,5 km jogg till startplatsen för intervallerna. Hade tänkt mig gåvila mellan intervallerna, blev lite ojämn vila dock, ungefär 1 minut efter dom udda och nästan 2 minuter efter dom jämna, kan vara så att de jämna är lite mer uppför, därför som det tog lite längre tid att få ner pulsen. Körde på med 3 taktsandning och de första 500 meterna på varje intervall var allt under full kontroll, men därefter kommer tröttheten och steget och hållningen faller ihop en aning, men idag sänkte jag farten lite i stället för att kunna bibehålla hyfsat steg och hållning. Det märktes också på pulsen som låg på en rätt hög men framförallt på en stabil nivå hela intervallen.
Det blev 3.40+3.45+3:42+3:42+3:45+3:49 på de 6 intervallerna. Det var lite snabbare än sist. Det känns som att styrketräning gjort lite nytta för jag har inte känt så här bra kraft i steget tidigare pass i denna terrängen.
Vaden är dock inte bra, kände av den både på uppvärmningen och efter passet, men däremot inget under intervallerna. Hade mina Adidas idag.
Dagens kuperade intervaller
Annars har jag idag känt mig lite mer omotiverad än vanligt, har känt en längtan att ge mig ut på cykeln igen som jag gjorde för snart 3 år sedan, det rycker och drar i hela själen, men det blir som vanligt till att lägga band på sig och foga in sig i ledet och vara en plikttrogen medborgare. Särskilt mycket drar det när jag står framför en av dom stora Sverigekartorna på jobbet. Tänk vad många platser, bara i Sverige, som jag aldrig varit på? Och det är ju nu man ska passa på, när det är grönt och frodigt på alla håll och kanter. Njuta av den vackra svenska naturen. Men det blir inte tid, först när semestern så småningom kommer, men då har prakten redan börjat falna och allt är på väg att vissna bort. Fram till midsommar sjunger fåglarna sen blir det allt tystare för varje dag som går, även blommor och träd får en annan grön lyster som inte är riktigt densamma. Tror vi skulle må bra av att vara lediga hela juni, juli och augusti. Då hade resten av året blivit lättare också. Om det är något land i världen som skulle ha råd att införa det så är det Sverige. Men innan vi är där hinner det rinna mycket vatten under alla broar i Sverige.
I går körde jag rodd i ungefär 215 watt i knappa 20 minuter, därefter både överkroppsövningar, mag och ben samt höftövningar, tar nästan 2 timmar. Lite för lång tid, men det är svårt att få till all träning som man vill och behöver. Får se om det går att plocka bort vissa moment eller minska på upprepningarna.
lördag 6 juni 2015
Långpass 19 km, inkl. 4,5km. Framfotsrunda 313
Körde återigen detta passet som jag kört minst 5-6 gånger detta året, har blivit lite av ett referenspass. De 4 sista gångerna har tiden under fartdelen varit helt identisk i medelfart. 3:52, känslan har dock varit varierande, en del gånger har det känts som 3:40 i snitt, någon gång som 4:00 i snitt. Det varierar lite i km-tiderna beroende på i vilken riktning vinden blåser. Det blev samma tid idag, igen, exakt 1023 sekunder över 4,41 km. Helt otroligt.
Dagens pass
Det var dock med en dålig känsla jag inledde dagens pass, återigen är det min vänstervad som inte riktigt vill vara med. Under de första 500 meterna på väg till startplatsen joggade jag väldigt lugnt. Redan då stramade och sträckte i baksidan, precis i hälsenans förlängning. Var nästan så jag tänkte avbryta. För hur skulle det gå att köra 19 km om det känns så här innan jag ens startat?
Men fortsatte ändå och efter ytterligare 500 meter är jag framme vid Växjö BK:s gamla fotbollsplan, som är startplatsen för dess pass. Värmde upp i ungefär 5 minuter, som jag brukar. Med lite olika fotövningar.
Därefter drog jag iväg, vädret väldigt skönt, ca:17-18 grader, lite svagt soldis. En otrolig grönska, nästan som att springa i en djungel där det är som mest träd och buskar. Det stramade åter i vaden, men nu lite mer på utsidan, var som värst efter 2-3 km, sen allt svagare och vid cirka 7-8 km försvann det nästan helt. Det flöt på bra, men efter 10 km ungefär, så blev jag lite trött i höft och lår, precis innan farthöjningen, inte så bra. Men det brukar vara så, precis som om kroppen känner på sig att det ska bli jobbigt ett tag framöver och försöker få till en lugnare del.
Hade medvind i inledningen av fartökningen. Kändes lätt och fint. Fick nästan hålla igen lite, för jag visste att det skulle bli tungt vid simhallen och 2 km därefter. Både lite motvind samt småkuperat och en alltmer tilltagande trötthet. De 2 första km gick i 3:49+3:50 ungefär, den 3:e i 4:01, den var tung. Den 4:e i 3:56 tempo, sedan hade jag medvind de sista 400 meterna och då gav jag allt, det blev 3:35 tempo på den. Det såg ut som det brukar göra, kanske att jag tog i lite mer denna gången jämfört med de 2 gångerna dessförinnan. Medelpulsen var något högre i dag, 162 jämfört med 158 de andra gångerna. Men allt är väldigt marginellt. Veckan har varit lite lugnare än vanligt, backtempo i tisdags och lugn 16 km distans i torsdags. I går körde cirka 25 km tandemcykling med dottern i ett lugnt tempo, därefter blev det lite överkroppsövningar samt höftövningar på gymmet.
Får se hur jag ska göra framöver, om jag ska ta uppehåll eller inte. I dag under fartdelen kändes det bra, känner mig stark och det känns inget i varken vader eller fötter, men det brukar det inte göra, stelhet och molande känslor i vader och fötter kommer före och efter passen. Samt i de lägre farterna. Men det funkar inte att köra i tröskelfart hela tiden.
Kör nog på så länge som det inte blir värre, sen kanske att semesterns lite lugnare dagar gör att man kan återhämta sig lite bättre och få kroppen att läka i hop lite bättre. Men det är en månad kvar tills den börjar.
Dagens pass
Det var dock med en dålig känsla jag inledde dagens pass, återigen är det min vänstervad som inte riktigt vill vara med. Under de första 500 meterna på väg till startplatsen joggade jag väldigt lugnt. Redan då stramade och sträckte i baksidan, precis i hälsenans förlängning. Var nästan så jag tänkte avbryta. För hur skulle det gå att köra 19 km om det känns så här innan jag ens startat?
Men fortsatte ändå och efter ytterligare 500 meter är jag framme vid Växjö BK:s gamla fotbollsplan, som är startplatsen för dess pass. Värmde upp i ungefär 5 minuter, som jag brukar. Med lite olika fotövningar.
Därefter drog jag iväg, vädret väldigt skönt, ca:17-18 grader, lite svagt soldis. En otrolig grönska, nästan som att springa i en djungel där det är som mest träd och buskar. Det stramade åter i vaden, men nu lite mer på utsidan, var som värst efter 2-3 km, sen allt svagare och vid cirka 7-8 km försvann det nästan helt. Det flöt på bra, men efter 10 km ungefär, så blev jag lite trött i höft och lår, precis innan farthöjningen, inte så bra. Men det brukar vara så, precis som om kroppen känner på sig att det ska bli jobbigt ett tag framöver och försöker få till en lugnare del.
Hade medvind i inledningen av fartökningen. Kändes lätt och fint. Fick nästan hålla igen lite, för jag visste att det skulle bli tungt vid simhallen och 2 km därefter. Både lite motvind samt småkuperat och en alltmer tilltagande trötthet. De 2 första km gick i 3:49+3:50 ungefär, den 3:e i 4:01, den var tung. Den 4:e i 3:56 tempo, sedan hade jag medvind de sista 400 meterna och då gav jag allt, det blev 3:35 tempo på den. Det såg ut som det brukar göra, kanske att jag tog i lite mer denna gången jämfört med de 2 gångerna dessförinnan. Medelpulsen var något högre i dag, 162 jämfört med 158 de andra gångerna. Men allt är väldigt marginellt. Veckan har varit lite lugnare än vanligt, backtempo i tisdags och lugn 16 km distans i torsdags. I går körde cirka 25 km tandemcykling med dottern i ett lugnt tempo, därefter blev det lite överkroppsövningar samt höftövningar på gymmet.
Får se hur jag ska göra framöver, om jag ska ta uppehåll eller inte. I dag under fartdelen kändes det bra, känner mig stark och det känns inget i varken vader eller fötter, men det brukar det inte göra, stelhet och molande känslor i vader och fötter kommer före och efter passen. Samt i de lägre farterna. Men det funkar inte att köra i tröskelfart hela tiden.
Kör nog på så länge som det inte blir värre, sen kanske att semesterns lite lugnare dagar gör att man kan återhämta sig lite bättre och få kroppen att läka i hop lite bättre. Men det är en månad kvar tills den börjar.
torsdag 4 juni 2015
Kuperad distans 16 km. Framfotsrunda 312
Blev en lite märklig runda, har återigen haft lite problem med min vänstervad, men bara när jag springer. Körde ett väldigt lugnt stiglöpningspass med dottern i går och det stramade på utsidan av vaden nästan hela tiden. I dag var tanken att det skulle bli ett lugnt distanspass, utan fartökningar eller backintervaller insprängda. Men däremot rätt så kuperat.
Dagens runda
Försökte vara noga med hållningen och att få fram höften, men det är lite svårare i de lite lägre farterna. Vädret var perfekt idag, 15 grader och solsken, svag vind som inte störde speciellt mycket. Springer man mestadels i skogen så är man som väl är inte så "drabbad" av vinden. Det började mola nästan omgående i vänstervaden, men inte så att jag hade några tankar på att avbryta passet. Efter några kilometer så försvann det nästan helt sedan vandrade det runt på något konstigt sätt som jag inte varit med om innan. I bland stramade det på baksidan bara för att någon kilometer senare stram på insidan av vaden. Försökte mota bort dom negativa tankarna och bara köra på. Det var som värst efter 7-8 km och på asfaltsdelen efter 9 km ungefär. Sedan blev det åter bättre på grusvägen och de efterföljande elljusspåren. Den näst sista kilometern som brukar vara så svår kändes idag väldigt bra, fick nästan hålla igen lite, väldigt märkligt, det är rejält kuperat där också. Samt att jag hållit på i 15 km. Så kroppen borde inte reagerat så. Sista kilometern blev tyngre, den är i och för sig mest uppför.
Nu någon timme efteråt känns det bra, efter en hel del foamroller och bastu direkt efter passet.
I går körde jag crosstrainer, det var länge sedan. Körde på level 15. runt 160 watt i 20 minuter. Blev rejält trött i slutet. När jag körde som mest i vintras körde jag på level 18 i nästan 190 watt. Därefter ben och höftövningar. Samt 1*5 minuter i höjdhopparmattan.
Det blir inget lopp på lördag. Hade annars lite tankar på ett kuperat traillopp i Lammhult. Men vaden och motivationen för ett sådant lopp är inte på topp. Nu får jag försöka fokusera på en hel del styrka för att om möjligt få ordning på mina fot och vadproblem.
Dagens runda
Försökte vara noga med hållningen och att få fram höften, men det är lite svårare i de lite lägre farterna. Vädret var perfekt idag, 15 grader och solsken, svag vind som inte störde speciellt mycket. Springer man mestadels i skogen så är man som väl är inte så "drabbad" av vinden. Det började mola nästan omgående i vänstervaden, men inte så att jag hade några tankar på att avbryta passet. Efter några kilometer så försvann det nästan helt sedan vandrade det runt på något konstigt sätt som jag inte varit med om innan. I bland stramade det på baksidan bara för att någon kilometer senare stram på insidan av vaden. Försökte mota bort dom negativa tankarna och bara köra på. Det var som värst efter 7-8 km och på asfaltsdelen efter 9 km ungefär. Sedan blev det åter bättre på grusvägen och de efterföljande elljusspåren. Den näst sista kilometern som brukar vara så svår kändes idag väldigt bra, fick nästan hålla igen lite, väldigt märkligt, det är rejält kuperat där också. Samt att jag hållit på i 15 km. Så kroppen borde inte reagerat så. Sista kilometern blev tyngre, den är i och för sig mest uppför.
Nu någon timme efteråt känns det bra, efter en hel del foamroller och bastu direkt efter passet.
I går körde jag crosstrainer, det var länge sedan. Körde på level 15. runt 160 watt i 20 minuter. Blev rejält trött i slutet. När jag körde som mest i vintras körde jag på level 18 i nästan 190 watt. Därefter ben och höftövningar. Samt 1*5 minuter i höjdhopparmattan.
Det blir inget lopp på lördag. Hade annars lite tankar på ett kuperat traillopp i Lammhult. Men vaden och motivationen för ett sådant lopp är inte på topp. Nu får jag försöka fokusera på en hel del styrka för att om möjligt få ordning på mina fot och vadproblem.
måndag 1 juni 2015
Backtempo, 6km. Framfotsrunda 311.
Blev ett rätt bra pass, kändes lite segt i benen i början och slutet. Var nog inte riktigt återhämtad efter lördagens lopp. Körde dessutom ett rätt tufft gympass igår.
Dagens backtempo.
Direkt efter jobbet cyklade jag till Hanaslöv, 8 km enkel resa. Irriterad efter en hemsk eftermiddag på jobbet. Brukar ha problem med måndagarna men denna måndagen började på ett bra sätt och jag fick rätt mycket gjort på förmiddagen, vi har haft produktion även på helgerna i 2 månader så det blir alltid extra rörigt på måndagarna, dels ska helgens efterbörd tas om hand dels så är hela veckan som ligger framför oplanerad så det är extra tufft just på måndagen. Fast denna måndagen flöt det på bra ändå.
Sen på eftermiddagen så kom det frågor som är helt omöjliga att besvara utan att gissa eller ljuga, från stressade säljare. När det dyker upp sådant mitt i måndagsstressen så blir det för mycket. Blir man sen mer eller mindre pressad på att avlämna svar innan dagens slut så rinner det till slut över och jag tappar kontrollen. Vill bara försvinna därifrån och mår riktigt dåligt. Nästan svårt att andas. I dag brydde jag mig inte om vad dom sa eller pressade på med, för jag fann frågorna fullständigt irrelevanta och dessutom meningslösa, då dom var omöjliga att besvara utan att ljuga. Jag förklarade att jag inte fann någon mening i att gissa fram ett svar så därför fick dom heller inga svar. Det var inte populärt och jag får säkert lida för det framöver. Men i bland blir det helt enkelt bara för mycket.
Så när jag väl kom där i från så var det skönt att få skingra tankarna och koncentrera sig på löpningen för en stund. Bra väder för en gångs skull och under uppvärmningsvarvet kändes det så avkopplande och jag drömde mig bort till semestern. Då bestämmer jag själv över mina dagar, inte massa säljare eller chefer som styr över mig. Då infann sig ett lugn inom mig och jag kunde fokusera på backlöpningen. Körde allt i ett svep, utan att stanna, så tempot blev lite lugnare än om jag kört rena intervaller med vila mellan varje. Benen svarade bättre än väntat. Sista 2 km blev dock rätt tunga och då stramade det lite i låren. Försöker vara noga med att korta ner stegen i backen och hålla blicken högt. Sen i nerförsbacken så tar jag det rätt lugnt för att kunna köra på igen under nästa varv. Blir annorlunda löpning då det inte finns några flacka partier.
Kändes bra i både häl och vad. Hade mina Adidas. I går körde jag som sagt, roddmaskin, 210 watt i 20 minuter. Därefter både överkroppsövningar och benövningar, samt lite av de nya höftövningarna som jag hoppas ska stärka upp bålen på ett bra sätt.
Dagens backtempo.
Direkt efter jobbet cyklade jag till Hanaslöv, 8 km enkel resa. Irriterad efter en hemsk eftermiddag på jobbet. Brukar ha problem med måndagarna men denna måndagen började på ett bra sätt och jag fick rätt mycket gjort på förmiddagen, vi har haft produktion även på helgerna i 2 månader så det blir alltid extra rörigt på måndagarna, dels ska helgens efterbörd tas om hand dels så är hela veckan som ligger framför oplanerad så det är extra tufft just på måndagen. Fast denna måndagen flöt det på bra ändå.
Sen på eftermiddagen så kom det frågor som är helt omöjliga att besvara utan att gissa eller ljuga, från stressade säljare. När det dyker upp sådant mitt i måndagsstressen så blir det för mycket. Blir man sen mer eller mindre pressad på att avlämna svar innan dagens slut så rinner det till slut över och jag tappar kontrollen. Vill bara försvinna därifrån och mår riktigt dåligt. Nästan svårt att andas. I dag brydde jag mig inte om vad dom sa eller pressade på med, för jag fann frågorna fullständigt irrelevanta och dessutom meningslösa, då dom var omöjliga att besvara utan att ljuga. Jag förklarade att jag inte fann någon mening i att gissa fram ett svar så därför fick dom heller inga svar. Det var inte populärt och jag får säkert lida för det framöver. Men i bland blir det helt enkelt bara för mycket.
Så när jag väl kom där i från så var det skönt att få skingra tankarna och koncentrera sig på löpningen för en stund. Bra väder för en gångs skull och under uppvärmningsvarvet kändes det så avkopplande och jag drömde mig bort till semestern. Då bestämmer jag själv över mina dagar, inte massa säljare eller chefer som styr över mig. Då infann sig ett lugn inom mig och jag kunde fokusera på backlöpningen. Körde allt i ett svep, utan att stanna, så tempot blev lite lugnare än om jag kört rena intervaller med vila mellan varje. Benen svarade bättre än väntat. Sista 2 km blev dock rätt tunga och då stramade det lite i låren. Försöker vara noga med att korta ner stegen i backen och hålla blicken högt. Sen i nerförsbacken så tar jag det rätt lugnt för att kunna köra på igen under nästa varv. Blir annorlunda löpning då det inte finns några flacka partier.
Kändes bra i både häl och vad. Hade mina Adidas. I går körde jag som sagt, roddmaskin, 210 watt i 20 minuter. Därefter både överkroppsövningar och benövningar, samt lite av de nya höftövningarna som jag hoppas ska stärka upp bålen på ett bra sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)