Blev en helt okej runda, men väldigt jobbigt sista 2-3 kilometerna i värmen. Detta passet har jag inte kört innan. Blev 2 varv runt Bergundasjön, 22,5 km totalt. Körde 1:a varvet medsols och efter någon minuts vila och påfyllning i vattenflaskorna körde jag ett varv till fast nu motsols. Det är stor skillnad i upplevelse av backar och omgivning när man kör dom i olika riktning. Man upplever nerförsbackarna betydligt brantare när dom på returvarvet blir uppför.
Dagens långpass.
Har ju haft problem med min vänstervad ett tag nu, men i dag kändes det betydligt bättre, sista 2-3 kilometerna kände jag åter av den men då var hela kroppen på väg att tömmas på energi, så då var varje steg en kamp. Ökade farten något sista biten bara för att jag ville få slut på rundan. Det är tydligt att jag inte är van att springa dessa distanser. Snittempot blev 4:45 men låg på ungefär 4:50 den mesta tiden. Jag la in 2 stycken fartökningar på varje varv, exakt på samma ställe, den första fartökningen på 1,1 km kändes hur bra som helst, efter 6,5 km i lätt medvind och lite svagt utför, så den gick på 3:41. Jag stannade varken innan eller efter fartökningen, utan gick direkt efteråt över i 5:00 tempo igen.
Det första varvet kändes riktigt bra, var bara sista kilometern som det börjad strama lite i baksidan på låren. Det andra varvet blev betydligt tuffare, blev allt varmare, cirka 23 grader. jag brukar få problem i dessa temperaturer. Var noga med att få i mig vatten med jämna mellanrum. Efter dryga 14 km var jag framme vid nästa fartökningsdel, denna startade på exakt samma ställe som den förra slutade. Denna gången var det betydligt tuffare. Fick slita rejält för att hålla 3:55 tempo, sista 100 meterna tryckte jag på lite i en nerförsbacke så snittet blev 3:52. Därefter var det rätt trögt resten av rundan. Det började strama lite överallt. Så sista 2-3 km gick det lite fortare, bara för att lindra känningarna lite. Brukar bli lite annat fokus om man trycker på lite.
Nu efteråt är jag rätt stum och stel i hela kroppen. D, tyckte att jag gick som en krokig gammal gubbe. Själv kände jag inte det så. Men det är bara att inse att jag har mina snedheter i kroppen som är svåra att bli av med. Så det är kanske inte så konstigt om det blir lite överansträngt både här och där efter 22 km. Jag tränar på så mycket jag bara kan med olika styrkeövningar. försöker att utföra dom med ett ben i taget bara för att undvika att en sida ska bli mer dominant. Men det är möjligt att mina problem sitter mer i höften? Det är nog snart dags att masa sig iväg till någon specialist av något slag för att få sig en utvärdering av den kroppsliga statusen.
I går blev det en väldigt fin runda med tandemcykeln, med dottern. 3,5 mil i det underbara sommarvädret. Helt fantastiskt att få njuta av den svenska naturen när den är som allra bäst, någon vecka innan midsommar, strax innan det vänder och går mot "mörkare" tider. Alla blommor som är i sin fulla prakt. Dofterna, särskilt från syrenerna. Det är bättre än någon parfym man kan tänka sig. Det är bara så synd att denna fina tid är så försvinnande kort. Efter cykelturen, var det ett kort pass med överkroppsövningar, samt lite höftövningar på gymmet.
lördag 13 juni 2015
torsdag 11 juni 2015
Kuperad distans, 11 km. Framfotsrunda 315.
Blev en helt okej runda med tanke på hur det känts i vänstervaden de sista dagarna. Efter den väldigt lugna orienteringen med dottern i tisdags hade jag ont. Trots att det mest blev gång, bara lite småjogg sista 500 meterna.
Så i huvudet försöker jag vänja mig vid ett längre uppehåll. Men jag vill ändå inte. Kanske att det känns lite bättre i morgon, om jag bara tar det lugnt så kanske det funkar ett pass till? Så går tankarna.
Känner mig i bra form annars, så det är "bara" den här lilla detaljen med vaden som strular.
Dagens pass 11 km, i 4.53 tempo. Vaden kändes som mest efter 2 kilometer, sedan blev det lugnare och bitvis kände jag inte av den alls. Passet blev "bara" 11 km. Hade lite tidsbrist idag, dottern hade skolavslutning på kvällen, en väldigt fin och minnesvärd avslutning på hennes nya skola.
Nu är det nästan exakt 2 år sedan jag påbörjade detta äventyr med att byta löpstil, det har varit allt annat än lätt att gå igenom. Ännu är jag inte på andra sidan. Några har fått kämpa på i 3-4 år innan det börjar släppa i vader och fötter. Men på sikt så kommer det gå. Det är bara så svårt när man är mitt i processen att se den andra sidan. Det finns ingen väg tillbaka längre. Jag har någon gång försökt springa som jag gjorde förr, bara för att testa, men det finns inte kvar något i kroppsminnet hur de rörelserna var.
Nu tar jag ett pass i taget och är extremt noggrann med uppvärmningen och försöker att vara väldigt lyhörd på kroppens signaler. Men dessa molande och diffusa känningarna som det varit i vänstervaden sista tiden är det väldigt svårt att veta om det kollapsar eller inte under en runda. Nästan alltid går det att springa igenom passen. Rätt ofta så blir det bättre efter några kilometer. Så det är en svår balansgång varje pass.
I tisdags körde jag rodd i drygt 200 watt och orientering med dotterns senare på kvällen, i går blev det crosstrainer i 20 minuter mellan 180-200 watt, ökade till 200 watt sista 10 minuterna. Kändes helt okej. Därefter överkroppsövningar och lite ben och magövningar.
Så i huvudet försöker jag vänja mig vid ett längre uppehåll. Men jag vill ändå inte. Kanske att det känns lite bättre i morgon, om jag bara tar det lugnt så kanske det funkar ett pass till? Så går tankarna.
Känner mig i bra form annars, så det är "bara" den här lilla detaljen med vaden som strular.
Dagens pass 11 km, i 4.53 tempo. Vaden kändes som mest efter 2 kilometer, sedan blev det lugnare och bitvis kände jag inte av den alls. Passet blev "bara" 11 km. Hade lite tidsbrist idag, dottern hade skolavslutning på kvällen, en väldigt fin och minnesvärd avslutning på hennes nya skola.
Nu är det nästan exakt 2 år sedan jag påbörjade detta äventyr med att byta löpstil, det har varit allt annat än lätt att gå igenom. Ännu är jag inte på andra sidan. Några har fått kämpa på i 3-4 år innan det börjar släppa i vader och fötter. Men på sikt så kommer det gå. Det är bara så svårt när man är mitt i processen att se den andra sidan. Det finns ingen väg tillbaka längre. Jag har någon gång försökt springa som jag gjorde förr, bara för att testa, men det finns inte kvar något i kroppsminnet hur de rörelserna var.
Nu tar jag ett pass i taget och är extremt noggrann med uppvärmningen och försöker att vara väldigt lyhörd på kroppens signaler. Men dessa molande och diffusa känningarna som det varit i vänstervaden sista tiden är det väldigt svårt att veta om det kollapsar eller inte under en runda. Nästan alltid går det att springa igenom passen. Rätt ofta så blir det bättre efter några kilometer. Så det är en svår balansgång varje pass.
I tisdags körde jag rodd i drygt 200 watt och orientering med dotterns senare på kvällen, i går blev det crosstrainer i 20 minuter mellan 180-200 watt, ökade till 200 watt sista 10 minuterna. Kändes helt okej. Därefter överkroppsövningar och lite ben och magövningar.
måndag 8 juni 2015
Kuperade terrängintervaller, 6*1000 m. Framfotsrunda 314
Kändes bra i dag, särskilt dom 4 första intervallerna. Kom upp bra i steget och kände att det fanns kraft i benen i småbackarna mitt på intervallsträckan. Denna gången drog jag ett sträck 20 meter innan km-markeringen. Eftersom klockan mätte 20 meter för kort på samtliga intervaller förra gången. Men denna gången mätte den längre på lite mer än hälften av intervallerna. 2 av dom blev exakt 1000 meter men 4 av dom blev 1020+1030 meter ungefär. Kollade på senaste gången jag körde detta pass, 13 januari i år. Var ungefär 8-10 sekunder snabbare i dag, samt med kortare vila mellan, men då hade jag precis dragit igång med utomhusintervaller för denna säsongen.
Tror det kan vara så att klockan har problem med att det är så pass småkuperat att den inte hinner uppdatera höjdskillnaderna. Därmed mäter den kortare än vad det egentligen är. På bana mäter den alltid för långt. Men där är det precis tvärtom, där visar klockan att det är höjdskillnad trots att det är helt platt. Ja, det är i och för sig mer av akademiskt intresse men när man kör 1000 meters intervaller så är det alltid bra att veta att det är rätt sträcka. Kan i och för sig se till att alltid lägga på 20 meter när jag kör dessa kuperade intervaller. Så får jag till slut en referens till andra pass på samma bansträckning.
Gick i 10 minuter som uppvärmning, därefter ungefär 1,5 km jogg till startplatsen för intervallerna. Hade tänkt mig gåvila mellan intervallerna, blev lite ojämn vila dock, ungefär 1 minut efter dom udda och nästan 2 minuter efter dom jämna, kan vara så att de jämna är lite mer uppför, därför som det tog lite längre tid att få ner pulsen. Körde på med 3 taktsandning och de första 500 meterna på varje intervall var allt under full kontroll, men därefter kommer tröttheten och steget och hållningen faller ihop en aning, men idag sänkte jag farten lite i stället för att kunna bibehålla hyfsat steg och hållning. Det märktes också på pulsen som låg på en rätt hög men framförallt på en stabil nivå hela intervallen.
Det blev 3.40+3.45+3:42+3:42+3:45+3:49 på de 6 intervallerna. Det var lite snabbare än sist. Det känns som att styrketräning gjort lite nytta för jag har inte känt så här bra kraft i steget tidigare pass i denna terrängen.
Vaden är dock inte bra, kände av den både på uppvärmningen och efter passet, men däremot inget under intervallerna. Hade mina Adidas idag.
Dagens kuperade intervaller
Annars har jag idag känt mig lite mer omotiverad än vanligt, har känt en längtan att ge mig ut på cykeln igen som jag gjorde för snart 3 år sedan, det rycker och drar i hela själen, men det blir som vanligt till att lägga band på sig och foga in sig i ledet och vara en plikttrogen medborgare. Särskilt mycket drar det när jag står framför en av dom stora Sverigekartorna på jobbet. Tänk vad många platser, bara i Sverige, som jag aldrig varit på? Och det är ju nu man ska passa på, när det är grönt och frodigt på alla håll och kanter. Njuta av den vackra svenska naturen. Men det blir inte tid, först när semestern så småningom kommer, men då har prakten redan börjat falna och allt är på väg att vissna bort. Fram till midsommar sjunger fåglarna sen blir det allt tystare för varje dag som går, även blommor och träd får en annan grön lyster som inte är riktigt densamma. Tror vi skulle må bra av att vara lediga hela juni, juli och augusti. Då hade resten av året blivit lättare också. Om det är något land i världen som skulle ha råd att införa det så är det Sverige. Men innan vi är där hinner det rinna mycket vatten under alla broar i Sverige.
I går körde jag rodd i ungefär 215 watt i knappa 20 minuter, därefter både överkroppsövningar, mag och ben samt höftövningar, tar nästan 2 timmar. Lite för lång tid, men det är svårt att få till all träning som man vill och behöver. Får se om det går att plocka bort vissa moment eller minska på upprepningarna.
Tror det kan vara så att klockan har problem med att det är så pass småkuperat att den inte hinner uppdatera höjdskillnaderna. Därmed mäter den kortare än vad det egentligen är. På bana mäter den alltid för långt. Men där är det precis tvärtom, där visar klockan att det är höjdskillnad trots att det är helt platt. Ja, det är i och för sig mer av akademiskt intresse men när man kör 1000 meters intervaller så är det alltid bra att veta att det är rätt sträcka. Kan i och för sig se till att alltid lägga på 20 meter när jag kör dessa kuperade intervaller. Så får jag till slut en referens till andra pass på samma bansträckning.
Gick i 10 minuter som uppvärmning, därefter ungefär 1,5 km jogg till startplatsen för intervallerna. Hade tänkt mig gåvila mellan intervallerna, blev lite ojämn vila dock, ungefär 1 minut efter dom udda och nästan 2 minuter efter dom jämna, kan vara så att de jämna är lite mer uppför, därför som det tog lite längre tid att få ner pulsen. Körde på med 3 taktsandning och de första 500 meterna på varje intervall var allt under full kontroll, men därefter kommer tröttheten och steget och hållningen faller ihop en aning, men idag sänkte jag farten lite i stället för att kunna bibehålla hyfsat steg och hållning. Det märktes också på pulsen som låg på en rätt hög men framförallt på en stabil nivå hela intervallen.
Det blev 3.40+3.45+3:42+3:42+3:45+3:49 på de 6 intervallerna. Det var lite snabbare än sist. Det känns som att styrketräning gjort lite nytta för jag har inte känt så här bra kraft i steget tidigare pass i denna terrängen.
Vaden är dock inte bra, kände av den både på uppvärmningen och efter passet, men däremot inget under intervallerna. Hade mina Adidas idag.
Dagens kuperade intervaller
Annars har jag idag känt mig lite mer omotiverad än vanligt, har känt en längtan att ge mig ut på cykeln igen som jag gjorde för snart 3 år sedan, det rycker och drar i hela själen, men det blir som vanligt till att lägga band på sig och foga in sig i ledet och vara en plikttrogen medborgare. Särskilt mycket drar det när jag står framför en av dom stora Sverigekartorna på jobbet. Tänk vad många platser, bara i Sverige, som jag aldrig varit på? Och det är ju nu man ska passa på, när det är grönt och frodigt på alla håll och kanter. Njuta av den vackra svenska naturen. Men det blir inte tid, först när semestern så småningom kommer, men då har prakten redan börjat falna och allt är på väg att vissna bort. Fram till midsommar sjunger fåglarna sen blir det allt tystare för varje dag som går, även blommor och träd får en annan grön lyster som inte är riktigt densamma. Tror vi skulle må bra av att vara lediga hela juni, juli och augusti. Då hade resten av året blivit lättare också. Om det är något land i världen som skulle ha råd att införa det så är det Sverige. Men innan vi är där hinner det rinna mycket vatten under alla broar i Sverige.
I går körde jag rodd i ungefär 215 watt i knappa 20 minuter, därefter både överkroppsövningar, mag och ben samt höftövningar, tar nästan 2 timmar. Lite för lång tid, men det är svårt att få till all träning som man vill och behöver. Får se om det går att plocka bort vissa moment eller minska på upprepningarna.
lördag 6 juni 2015
Långpass 19 km, inkl. 4,5km. Framfotsrunda 313
Körde återigen detta passet som jag kört minst 5-6 gånger detta året, har blivit lite av ett referenspass. De 4 sista gångerna har tiden under fartdelen varit helt identisk i medelfart. 3:52, känslan har dock varit varierande, en del gånger har det känts som 3:40 i snitt, någon gång som 4:00 i snitt. Det varierar lite i km-tiderna beroende på i vilken riktning vinden blåser. Det blev samma tid idag, igen, exakt 1023 sekunder över 4,41 km. Helt otroligt.
Dagens pass
Det var dock med en dålig känsla jag inledde dagens pass, återigen är det min vänstervad som inte riktigt vill vara med. Under de första 500 meterna på väg till startplatsen joggade jag väldigt lugnt. Redan då stramade och sträckte i baksidan, precis i hälsenans förlängning. Var nästan så jag tänkte avbryta. För hur skulle det gå att köra 19 km om det känns så här innan jag ens startat?
Men fortsatte ändå och efter ytterligare 500 meter är jag framme vid Växjö BK:s gamla fotbollsplan, som är startplatsen för dess pass. Värmde upp i ungefär 5 minuter, som jag brukar. Med lite olika fotövningar.
Därefter drog jag iväg, vädret väldigt skönt, ca:17-18 grader, lite svagt soldis. En otrolig grönska, nästan som att springa i en djungel där det är som mest träd och buskar. Det stramade åter i vaden, men nu lite mer på utsidan, var som värst efter 2-3 km, sen allt svagare och vid cirka 7-8 km försvann det nästan helt. Det flöt på bra, men efter 10 km ungefär, så blev jag lite trött i höft och lår, precis innan farthöjningen, inte så bra. Men det brukar vara så, precis som om kroppen känner på sig att det ska bli jobbigt ett tag framöver och försöker få till en lugnare del.
Hade medvind i inledningen av fartökningen. Kändes lätt och fint. Fick nästan hålla igen lite, för jag visste att det skulle bli tungt vid simhallen och 2 km därefter. Både lite motvind samt småkuperat och en alltmer tilltagande trötthet. De 2 första km gick i 3:49+3:50 ungefär, den 3:e i 4:01, den var tung. Den 4:e i 3:56 tempo, sedan hade jag medvind de sista 400 meterna och då gav jag allt, det blev 3:35 tempo på den. Det såg ut som det brukar göra, kanske att jag tog i lite mer denna gången jämfört med de 2 gångerna dessförinnan. Medelpulsen var något högre i dag, 162 jämfört med 158 de andra gångerna. Men allt är väldigt marginellt. Veckan har varit lite lugnare än vanligt, backtempo i tisdags och lugn 16 km distans i torsdags. I går körde cirka 25 km tandemcykling med dottern i ett lugnt tempo, därefter blev det lite överkroppsövningar samt höftövningar på gymmet.
Får se hur jag ska göra framöver, om jag ska ta uppehåll eller inte. I dag under fartdelen kändes det bra, känner mig stark och det känns inget i varken vader eller fötter, men det brukar det inte göra, stelhet och molande känslor i vader och fötter kommer före och efter passen. Samt i de lägre farterna. Men det funkar inte att köra i tröskelfart hela tiden.
Kör nog på så länge som det inte blir värre, sen kanske att semesterns lite lugnare dagar gör att man kan återhämta sig lite bättre och få kroppen att läka i hop lite bättre. Men det är en månad kvar tills den börjar.
Dagens pass
Det var dock med en dålig känsla jag inledde dagens pass, återigen är det min vänstervad som inte riktigt vill vara med. Under de första 500 meterna på väg till startplatsen joggade jag väldigt lugnt. Redan då stramade och sträckte i baksidan, precis i hälsenans förlängning. Var nästan så jag tänkte avbryta. För hur skulle det gå att köra 19 km om det känns så här innan jag ens startat?
Men fortsatte ändå och efter ytterligare 500 meter är jag framme vid Växjö BK:s gamla fotbollsplan, som är startplatsen för dess pass. Värmde upp i ungefär 5 minuter, som jag brukar. Med lite olika fotövningar.
Därefter drog jag iväg, vädret väldigt skönt, ca:17-18 grader, lite svagt soldis. En otrolig grönska, nästan som att springa i en djungel där det är som mest träd och buskar. Det stramade åter i vaden, men nu lite mer på utsidan, var som värst efter 2-3 km, sen allt svagare och vid cirka 7-8 km försvann det nästan helt. Det flöt på bra, men efter 10 km ungefär, så blev jag lite trött i höft och lår, precis innan farthöjningen, inte så bra. Men det brukar vara så, precis som om kroppen känner på sig att det ska bli jobbigt ett tag framöver och försöker få till en lugnare del.
Hade medvind i inledningen av fartökningen. Kändes lätt och fint. Fick nästan hålla igen lite, för jag visste att det skulle bli tungt vid simhallen och 2 km därefter. Både lite motvind samt småkuperat och en alltmer tilltagande trötthet. De 2 första km gick i 3:49+3:50 ungefär, den 3:e i 4:01, den var tung. Den 4:e i 3:56 tempo, sedan hade jag medvind de sista 400 meterna och då gav jag allt, det blev 3:35 tempo på den. Det såg ut som det brukar göra, kanske att jag tog i lite mer denna gången jämfört med de 2 gångerna dessförinnan. Medelpulsen var något högre i dag, 162 jämfört med 158 de andra gångerna. Men allt är väldigt marginellt. Veckan har varit lite lugnare än vanligt, backtempo i tisdags och lugn 16 km distans i torsdags. I går körde cirka 25 km tandemcykling med dottern i ett lugnt tempo, därefter blev det lite överkroppsövningar samt höftövningar på gymmet.
Får se hur jag ska göra framöver, om jag ska ta uppehåll eller inte. I dag under fartdelen kändes det bra, känner mig stark och det känns inget i varken vader eller fötter, men det brukar det inte göra, stelhet och molande känslor i vader och fötter kommer före och efter passen. Samt i de lägre farterna. Men det funkar inte att köra i tröskelfart hela tiden.
Kör nog på så länge som det inte blir värre, sen kanske att semesterns lite lugnare dagar gör att man kan återhämta sig lite bättre och få kroppen att läka i hop lite bättre. Men det är en månad kvar tills den börjar.
torsdag 4 juni 2015
Kuperad distans 16 km. Framfotsrunda 312
Blev en lite märklig runda, har återigen haft lite problem med min vänstervad, men bara när jag springer. Körde ett väldigt lugnt stiglöpningspass med dottern i går och det stramade på utsidan av vaden nästan hela tiden. I dag var tanken att det skulle bli ett lugnt distanspass, utan fartökningar eller backintervaller insprängda. Men däremot rätt så kuperat.
Dagens runda
Försökte vara noga med hållningen och att få fram höften, men det är lite svårare i de lite lägre farterna. Vädret var perfekt idag, 15 grader och solsken, svag vind som inte störde speciellt mycket. Springer man mestadels i skogen så är man som väl är inte så "drabbad" av vinden. Det började mola nästan omgående i vänstervaden, men inte så att jag hade några tankar på att avbryta passet. Efter några kilometer så försvann det nästan helt sedan vandrade det runt på något konstigt sätt som jag inte varit med om innan. I bland stramade det på baksidan bara för att någon kilometer senare stram på insidan av vaden. Försökte mota bort dom negativa tankarna och bara köra på. Det var som värst efter 7-8 km och på asfaltsdelen efter 9 km ungefär. Sedan blev det åter bättre på grusvägen och de efterföljande elljusspåren. Den näst sista kilometern som brukar vara så svår kändes idag väldigt bra, fick nästan hålla igen lite, väldigt märkligt, det är rejält kuperat där också. Samt att jag hållit på i 15 km. Så kroppen borde inte reagerat så. Sista kilometern blev tyngre, den är i och för sig mest uppför.
Nu någon timme efteråt känns det bra, efter en hel del foamroller och bastu direkt efter passet.
I går körde jag crosstrainer, det var länge sedan. Körde på level 15. runt 160 watt i 20 minuter. Blev rejält trött i slutet. När jag körde som mest i vintras körde jag på level 18 i nästan 190 watt. Därefter ben och höftövningar. Samt 1*5 minuter i höjdhopparmattan.
Det blir inget lopp på lördag. Hade annars lite tankar på ett kuperat traillopp i Lammhult. Men vaden och motivationen för ett sådant lopp är inte på topp. Nu får jag försöka fokusera på en hel del styrka för att om möjligt få ordning på mina fot och vadproblem.
Dagens runda
Försökte vara noga med hållningen och att få fram höften, men det är lite svårare i de lite lägre farterna. Vädret var perfekt idag, 15 grader och solsken, svag vind som inte störde speciellt mycket. Springer man mestadels i skogen så är man som väl är inte så "drabbad" av vinden. Det började mola nästan omgående i vänstervaden, men inte så att jag hade några tankar på att avbryta passet. Efter några kilometer så försvann det nästan helt sedan vandrade det runt på något konstigt sätt som jag inte varit med om innan. I bland stramade det på baksidan bara för att någon kilometer senare stram på insidan av vaden. Försökte mota bort dom negativa tankarna och bara köra på. Det var som värst efter 7-8 km och på asfaltsdelen efter 9 km ungefär. Sedan blev det åter bättre på grusvägen och de efterföljande elljusspåren. Den näst sista kilometern som brukar vara så svår kändes idag väldigt bra, fick nästan hålla igen lite, väldigt märkligt, det är rejält kuperat där också. Samt att jag hållit på i 15 km. Så kroppen borde inte reagerat så. Sista kilometern blev tyngre, den är i och för sig mest uppför.
Nu någon timme efteråt känns det bra, efter en hel del foamroller och bastu direkt efter passet.
I går körde jag crosstrainer, det var länge sedan. Körde på level 15. runt 160 watt i 20 minuter. Blev rejält trött i slutet. När jag körde som mest i vintras körde jag på level 18 i nästan 190 watt. Därefter ben och höftövningar. Samt 1*5 minuter i höjdhopparmattan.
Det blir inget lopp på lördag. Hade annars lite tankar på ett kuperat traillopp i Lammhult. Men vaden och motivationen för ett sådant lopp är inte på topp. Nu får jag försöka fokusera på en hel del styrka för att om möjligt få ordning på mina fot och vadproblem.
måndag 1 juni 2015
Backtempo, 6km. Framfotsrunda 311.
Blev ett rätt bra pass, kändes lite segt i benen i början och slutet. Var nog inte riktigt återhämtad efter lördagens lopp. Körde dessutom ett rätt tufft gympass igår.
Dagens backtempo.
Direkt efter jobbet cyklade jag till Hanaslöv, 8 km enkel resa. Irriterad efter en hemsk eftermiddag på jobbet. Brukar ha problem med måndagarna men denna måndagen började på ett bra sätt och jag fick rätt mycket gjort på förmiddagen, vi har haft produktion även på helgerna i 2 månader så det blir alltid extra rörigt på måndagarna, dels ska helgens efterbörd tas om hand dels så är hela veckan som ligger framför oplanerad så det är extra tufft just på måndagen. Fast denna måndagen flöt det på bra ändå.
Sen på eftermiddagen så kom det frågor som är helt omöjliga att besvara utan att gissa eller ljuga, från stressade säljare. När det dyker upp sådant mitt i måndagsstressen så blir det för mycket. Blir man sen mer eller mindre pressad på att avlämna svar innan dagens slut så rinner det till slut över och jag tappar kontrollen. Vill bara försvinna därifrån och mår riktigt dåligt. Nästan svårt att andas. I dag brydde jag mig inte om vad dom sa eller pressade på med, för jag fann frågorna fullständigt irrelevanta och dessutom meningslösa, då dom var omöjliga att besvara utan att ljuga. Jag förklarade att jag inte fann någon mening i att gissa fram ett svar så därför fick dom heller inga svar. Det var inte populärt och jag får säkert lida för det framöver. Men i bland blir det helt enkelt bara för mycket.
Så när jag väl kom där i från så var det skönt att få skingra tankarna och koncentrera sig på löpningen för en stund. Bra väder för en gångs skull och under uppvärmningsvarvet kändes det så avkopplande och jag drömde mig bort till semestern. Då bestämmer jag själv över mina dagar, inte massa säljare eller chefer som styr över mig. Då infann sig ett lugn inom mig och jag kunde fokusera på backlöpningen. Körde allt i ett svep, utan att stanna, så tempot blev lite lugnare än om jag kört rena intervaller med vila mellan varje. Benen svarade bättre än väntat. Sista 2 km blev dock rätt tunga och då stramade det lite i låren. Försöker vara noga med att korta ner stegen i backen och hålla blicken högt. Sen i nerförsbacken så tar jag det rätt lugnt för att kunna köra på igen under nästa varv. Blir annorlunda löpning då det inte finns några flacka partier.
Kändes bra i både häl och vad. Hade mina Adidas. I går körde jag som sagt, roddmaskin, 210 watt i 20 minuter. Därefter både överkroppsövningar och benövningar, samt lite av de nya höftövningarna som jag hoppas ska stärka upp bålen på ett bra sätt.
Dagens backtempo.
Direkt efter jobbet cyklade jag till Hanaslöv, 8 km enkel resa. Irriterad efter en hemsk eftermiddag på jobbet. Brukar ha problem med måndagarna men denna måndagen började på ett bra sätt och jag fick rätt mycket gjort på förmiddagen, vi har haft produktion även på helgerna i 2 månader så det blir alltid extra rörigt på måndagarna, dels ska helgens efterbörd tas om hand dels så är hela veckan som ligger framför oplanerad så det är extra tufft just på måndagen. Fast denna måndagen flöt det på bra ändå.
Sen på eftermiddagen så kom det frågor som är helt omöjliga att besvara utan att gissa eller ljuga, från stressade säljare. När det dyker upp sådant mitt i måndagsstressen så blir det för mycket. Blir man sen mer eller mindre pressad på att avlämna svar innan dagens slut så rinner det till slut över och jag tappar kontrollen. Vill bara försvinna därifrån och mår riktigt dåligt. Nästan svårt att andas. I dag brydde jag mig inte om vad dom sa eller pressade på med, för jag fann frågorna fullständigt irrelevanta och dessutom meningslösa, då dom var omöjliga att besvara utan att ljuga. Jag förklarade att jag inte fann någon mening i att gissa fram ett svar så därför fick dom heller inga svar. Det var inte populärt och jag får säkert lida för det framöver. Men i bland blir det helt enkelt bara för mycket.
Så när jag väl kom där i från så var det skönt att få skingra tankarna och koncentrera sig på löpningen för en stund. Bra väder för en gångs skull och under uppvärmningsvarvet kändes det så avkopplande och jag drömde mig bort till semestern. Då bestämmer jag själv över mina dagar, inte massa säljare eller chefer som styr över mig. Då infann sig ett lugn inom mig och jag kunde fokusera på backlöpningen. Körde allt i ett svep, utan att stanna, så tempot blev lite lugnare än om jag kört rena intervaller med vila mellan varje. Benen svarade bättre än väntat. Sista 2 km blev dock rätt tunga och då stramade det lite i låren. Försöker vara noga med att korta ner stegen i backen och hålla blicken högt. Sen i nerförsbacken så tar jag det rätt lugnt för att kunna köra på igen under nästa varv. Blir annorlunda löpning då det inte finns några flacka partier.
Kändes bra i både häl och vad. Hade mina Adidas. I går körde jag som sagt, roddmaskin, 210 watt i 20 minuter. Därefter både överkroppsövningar och benövningar, samt lite av de nya höftövningarna som jag hoppas ska stärka upp bålen på ett bra sätt.
lördag 30 maj 2015
ATC-loppet Alvesta 2015. Framfotsrunda 310
Blev ett bra lopp resultatmässigt, det blev vinst. Första gången jag vinner ett lopp sedan lumpen. Har laddat bra i veckan och sovit gott i natt. Så jag kände mig pigg i kroppen. Loppet startade vid 11:00. En perfekt tid. Man behöver inte stiga upp jättetidigt för att äta. Vaknade inne i Växjö hos D. Var en väldigt trevlig kväll i går, med en bra film och ett par öl. Jag slappnade av och kunde sova riktigt bra. Så bra att jag vaknade med en stel vänsteraxel. Händer ofta tyvärr. Tror att det beror på att jag blir liggandes för länge på en sida.
Åkte tillbaka till Alvesta, med en bra känsla i kroppen, precis lagom med anspänning. Inte nervös. Det 3:e loppet i maj för min del. Så jag har blivit van vid att springa tävlingar. Detta loppet var det minsta sett till antal deltagare, men på något sätt det roligaste för det var på hemmaplan. Äntligen någon som tar tag i det i Alvesta. En bra grej då alla anmälningsavgifter oavkortat gick till barncancerfonden. Tror dom fick ihop nästan 10000 kr.
ATC-Loppet 2015 Medelpuls 169. Maxpuls 178.
Visste att jag skulle tillhöra dom som låg rätt långt fram i loppet. Men man vet aldrig, det dök upp någon okänd kille från Lammhult, men han sprang 5 km:s banan. När jag värmde upp kom det en kille jag kände igen. Har sett honom springa på vägarna i Alvesta, rätt snabbt och med ett väldigt fint löpsteg. Jag frågade honom om vad han siktade på tidsmässigt. Han sa att han några veckor tidigare sprungit milen på 38 minuter. Så lite bättre än mig. Så jag bestämde mig för att det fick bli att försöka hänga på honom så länge som möjligt.
Vädret var sådär. men vi slapp regn under själva loppet, men banan var bitvis riktigt blöt och det var ett parti där det sög rejält. Parkeringen upp vid Hanaslöv var riktigt geggig. Annars inget som störde. Förutom att alla fick stanna för tåg redan efter 300 meter, jag stannade klockan och det visade sig vid målgång att det blev ungefär 1.10 i förlorad tid. Men eftersom fältet var hyfsat samlat så blev det rättvist. Det var jag och killen som gjort milen på 38 minuter som fick stanna först. Alla var på gott humör vid det ofrivilliga stoppet. Men så fort tåget passerat och bommarna gått upp var det dags att kämpa rejält. .
Loppet:
Loppet börjar med nästan 2km uppför. 38-minuters killen, drog i väg i ett hårt tempo. Första km på 3:54 tempo, andra 3:55 tempo och då är det en höjdskillnad på 45meter de första 2 km. Så det gick för fullt med en gång. Kändes tufft men ändå på rätt sida gränsen för min del, jag låg väldigt tätt i ryggen på honom. Jag andades tungt, men kunde inte höra hans andning, precis som om han bara joggade, hade ingen koll på hur hårt han tog i. 3:e och 4:e km i 3:50 tempo, bitvis utför annars rätt flackt med två "springbackar". Dessa springbackar kändes rejält. Jag hade svårt att följa nu. Han körde på hårt.
Hade börjat få lite hållkänslor, var lite orolig för att det skulle öka i smärta men det höll sig på en hanterlig nivå. Den 5:e km är uppför och en rejäl brant i denna delen av banan. Nu sänkte han farten rätt rejält, den 5:e km gick på 4:15. Här kände jag att jag hade lite mer att ge, men höll mig lugn, det var alldeles för långt kvar för att gå om honom och börja dra.
Väl framme i Hanaslöv så ökade farten lite igen. Jag kände av hållet men fortfarande på en hanterlig nivå. Han låg fortfarande först och verkade starkare igen. Helt flackt i 500 meter men sugande i marken då hela parkeringen var som en gyttjepöl. Sen var det en lite seg uppförsbacke kvar, 200 meter ungefär men inte så brant. Här sackade han igen. Nu hade vi precis sprungit 6 km. Han hade dragit hela vägen.
Jag kände nu att det var min tur att dra lite. Vi kommer nog att hålla ihop till mål han och jag och då måste jag också göra mitt? Dessutom så vände banan hemåt nu. Bara flack löpning kvar men i motvind.
Jag sprang med små vattenflaskor i händerna, drack knappt något i dag, men det är en mental trygghet att ha dom om man blir sådär enormt torr i munnen som jag blivit i vissa lopp tidigare. Jag gick upp jämsides och frågade om han ville ha lite vatten. Men han skakade på huvudet. Samtidigt gick jag upp i dragläge, lite lätt utför och ytterligare 800 meter i sidvind innan det blev resterande 3,5 km i ren motvind. Jag ökade en aning i tempo, 3:50 på den 6:e km, Jag förväntade mig att han skulle lägga sig i rygg, men nästan direkt fick jag en liten lucka på ett tiotal meter. Det var oväntat.
Jag bestämde mig för att köra på i mitt tempo. Stabil 3-taktsandning utan att ta ut mig helt. Den 7:e km svagt utför, den gick i 3:46 tempo. Här kände jag mig stark. Jag brydde mig aldrig om att vända mig om för att kolla hur långt bakom han var. Det kändes som att det inte spelade någon roll. Jag skulle bara köra i mitt tempo nu. Därefter kom motvinden rejält, Öppen terräng på asfalt, ingen rygg eller annat som skyddade. Men i ledning på ett lopp. Var detta verkligen sant? Ja, fast än var jag inte i mål.
Men vände mig aldrig om ändå, kände att det bara skulle stressa mig. Det fick bli hur det ville med det, kommer han i fatt så gör han, och då är han bättre än mig för dagen, inget att göra något åt eller gräma sig över, man springer alltid för sig själv. Bara att köra på i mitt tempo. Det rullade på och snart var jag inne i samhället igen. 8 km i 3:48 tempo. Här hade han närmat sig något sa han. 9:e och 10 km var tunga, lite svagt uppför och nu var motvinden stygg. Benen lite stumnande. Dessa 2 km gick på 4:00 tempo.
720 meter kvar. Såg att bommarna inte var nere, började närma mig dom och tänkte, om dom går ner nu så kör jag på ändå. Men det kom inget tåg. Lite lätt utför efter järnvägen och bara 3-400 meter kvar. De sista 720 meterna gick i 3:49 tempo.
På min klocka fick jag 41:59 men den officiella tiden blev 43.07 (tidtagaren var inte medveten om att vi alla fick stanna för att ett tåg skulle passera), loppet var 10,72 km, det blev ett snitt på 3:55 tempo.
Det var lite folk som hejade på vid målgången, det var häftigt. Att komma först i mål med lite publik som applåderade. Jag återhämtade mig efter bara någon minut i knästående. Så det var en skön känsla efteråt, att inte bli helt slutkörd. Blev en kort ceremoni efter att alla kommit i mål. Fick en fin t-shirt och vattenflaska i pris. Inte varje dag det händer något sådant?
Jag är väldigt glad över prestationen. Känns nästan overkligt på något sätt, som om man var med i någon film. Efter de första km hade jag inget hopp om att komma först. En ung, stark kille som låg på så hårt. Men han gick på lite för hårt och orkade inte riktigt. Han var ungefär 30-40 sekunder efter mig i mål. Det visade sig att han inte laddat för detta loppet, utan kört på som vanligt i veckan. Det var det som skiljde oss åt i dag. Jag hade ju laddat på ett bra sätt, med 2 lugna pass i veckan. 7 km stiglöpning i måndags, 4 km lugn löpning i 5.00 tempo i torsdags. Det sista hårda passet förra lördagen, långpass med fartökning.
Nu känns det inte lika självklart med ett uppehåll längre, får se hur kroppen reagerar på detta. Hade mina Adidas i dag, skorna jag tränar i. Så första loppet utan lättviktsskor. Det kändes bra. Särskilt på asfalten i slutet. Då fick jag bra svar och kunde sträcka ut steget rejält.
Igår lugn rodd i 25 minuter, 150 i medelwatt. Ingen annan träning i övrigt.
Åkte tillbaka till Alvesta, med en bra känsla i kroppen, precis lagom med anspänning. Inte nervös. Det 3:e loppet i maj för min del. Så jag har blivit van vid att springa tävlingar. Detta loppet var det minsta sett till antal deltagare, men på något sätt det roligaste för det var på hemmaplan. Äntligen någon som tar tag i det i Alvesta. En bra grej då alla anmälningsavgifter oavkortat gick till barncancerfonden. Tror dom fick ihop nästan 10000 kr.
ATC-Loppet 2015 Medelpuls 169. Maxpuls 178.
Visste att jag skulle tillhöra dom som låg rätt långt fram i loppet. Men man vet aldrig, det dök upp någon okänd kille från Lammhult, men han sprang 5 km:s banan. När jag värmde upp kom det en kille jag kände igen. Har sett honom springa på vägarna i Alvesta, rätt snabbt och med ett väldigt fint löpsteg. Jag frågade honom om vad han siktade på tidsmässigt. Han sa att han några veckor tidigare sprungit milen på 38 minuter. Så lite bättre än mig. Så jag bestämde mig för att det fick bli att försöka hänga på honom så länge som möjligt.
Vädret var sådär. men vi slapp regn under själva loppet, men banan var bitvis riktigt blöt och det var ett parti där det sög rejält. Parkeringen upp vid Hanaslöv var riktigt geggig. Annars inget som störde. Förutom att alla fick stanna för tåg redan efter 300 meter, jag stannade klockan och det visade sig vid målgång att det blev ungefär 1.10 i förlorad tid. Men eftersom fältet var hyfsat samlat så blev det rättvist. Det var jag och killen som gjort milen på 38 minuter som fick stanna först. Alla var på gott humör vid det ofrivilliga stoppet. Men så fort tåget passerat och bommarna gått upp var det dags att kämpa rejält. .
Loppet:
Loppet börjar med nästan 2km uppför. 38-minuters killen, drog i väg i ett hårt tempo. Första km på 3:54 tempo, andra 3:55 tempo och då är det en höjdskillnad på 45meter de första 2 km. Så det gick för fullt med en gång. Kändes tufft men ändå på rätt sida gränsen för min del, jag låg väldigt tätt i ryggen på honom. Jag andades tungt, men kunde inte höra hans andning, precis som om han bara joggade, hade ingen koll på hur hårt han tog i. 3:e och 4:e km i 3:50 tempo, bitvis utför annars rätt flackt med två "springbackar". Dessa springbackar kändes rejält. Jag hade svårt att följa nu. Han körde på hårt.
Hade börjat få lite hållkänslor, var lite orolig för att det skulle öka i smärta men det höll sig på en hanterlig nivå. Den 5:e km är uppför och en rejäl brant i denna delen av banan. Nu sänkte han farten rätt rejält, den 5:e km gick på 4:15. Här kände jag att jag hade lite mer att ge, men höll mig lugn, det var alldeles för långt kvar för att gå om honom och börja dra.
Väl framme i Hanaslöv så ökade farten lite igen. Jag kände av hållet men fortfarande på en hanterlig nivå. Han låg fortfarande först och verkade starkare igen. Helt flackt i 500 meter men sugande i marken då hela parkeringen var som en gyttjepöl. Sen var det en lite seg uppförsbacke kvar, 200 meter ungefär men inte så brant. Här sackade han igen. Nu hade vi precis sprungit 6 km. Han hade dragit hela vägen.
Jag kände nu att det var min tur att dra lite. Vi kommer nog att hålla ihop till mål han och jag och då måste jag också göra mitt? Dessutom så vände banan hemåt nu. Bara flack löpning kvar men i motvind.
Jag sprang med små vattenflaskor i händerna, drack knappt något i dag, men det är en mental trygghet att ha dom om man blir sådär enormt torr i munnen som jag blivit i vissa lopp tidigare. Jag gick upp jämsides och frågade om han ville ha lite vatten. Men han skakade på huvudet. Samtidigt gick jag upp i dragläge, lite lätt utför och ytterligare 800 meter i sidvind innan det blev resterande 3,5 km i ren motvind. Jag ökade en aning i tempo, 3:50 på den 6:e km, Jag förväntade mig att han skulle lägga sig i rygg, men nästan direkt fick jag en liten lucka på ett tiotal meter. Det var oväntat.
Jag bestämde mig för att köra på i mitt tempo. Stabil 3-taktsandning utan att ta ut mig helt. Den 7:e km svagt utför, den gick i 3:46 tempo. Här kände jag mig stark. Jag brydde mig aldrig om att vända mig om för att kolla hur långt bakom han var. Det kändes som att det inte spelade någon roll. Jag skulle bara köra i mitt tempo nu. Därefter kom motvinden rejält, Öppen terräng på asfalt, ingen rygg eller annat som skyddade. Men i ledning på ett lopp. Var detta verkligen sant? Ja, fast än var jag inte i mål.
Men vände mig aldrig om ändå, kände att det bara skulle stressa mig. Det fick bli hur det ville med det, kommer han i fatt så gör han, och då är han bättre än mig för dagen, inget att göra något åt eller gräma sig över, man springer alltid för sig själv. Bara att köra på i mitt tempo. Det rullade på och snart var jag inne i samhället igen. 8 km i 3:48 tempo. Här hade han närmat sig något sa han. 9:e och 10 km var tunga, lite svagt uppför och nu var motvinden stygg. Benen lite stumnande. Dessa 2 km gick på 4:00 tempo.
720 meter kvar. Såg att bommarna inte var nere, började närma mig dom och tänkte, om dom går ner nu så kör jag på ändå. Men det kom inget tåg. Lite lätt utför efter järnvägen och bara 3-400 meter kvar. De sista 720 meterna gick i 3:49 tempo.
På min klocka fick jag 41:59 men den officiella tiden blev 43.07 (tidtagaren var inte medveten om att vi alla fick stanna för att ett tåg skulle passera), loppet var 10,72 km, det blev ett snitt på 3:55 tempo.
Det var lite folk som hejade på vid målgången, det var häftigt. Att komma först i mål med lite publik som applåderade. Jag återhämtade mig efter bara någon minut i knästående. Så det var en skön känsla efteråt, att inte bli helt slutkörd. Blev en kort ceremoni efter att alla kommit i mål. Fick en fin t-shirt och vattenflaska i pris. Inte varje dag det händer något sådant?
Jag är väldigt glad över prestationen. Känns nästan overkligt på något sätt, som om man var med i någon film. Efter de första km hade jag inget hopp om att komma först. En ung, stark kille som låg på så hårt. Men han gick på lite för hårt och orkade inte riktigt. Han var ungefär 30-40 sekunder efter mig i mål. Det visade sig att han inte laddat för detta loppet, utan kört på som vanligt i veckan. Det var det som skiljde oss åt i dag. Jag hade ju laddat på ett bra sätt, med 2 lugna pass i veckan. 7 km stiglöpning i måndags, 4 km lugn löpning i 5.00 tempo i torsdags. Det sista hårda passet förra lördagen, långpass med fartökning.
Nu känns det inte lika självklart med ett uppehåll längre, får se hur kroppen reagerar på detta. Hade mina Adidas i dag, skorna jag tränar i. Så första loppet utan lättviktsskor. Det kändes bra. Särskilt på asfalten i slutet. Då fick jag bra svar och kunde sträcka ut steget rejält.
Igår lugn rodd i 25 minuter, 150 i medelwatt. Ingen annan träning i övrigt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)