Stiglöpning utan klocka och nytt rekord på roddmaskinen.

Ja, det blev kontrastrikt på dagens träning. Väldigt fint väder även idag, då efter jobbet vill jag helst vara utomhus. Särskilt nu när våren nalkas. Har inte känts riktigt bra i högerfoten, den molar och gör sig ständigt påmind. Brukar inte springa på måndagar utan vilar två dagar helt från löpning efter lördagens långpass i vanliga fall.

Ville kolla av stigarna nu så här efter att det börjat våras lite så direkt efterjobbet blev det cykel upp till Spånen, hade ingen klocka med mig idag och vilken befrielse det var, har inte trott att jag varit sådan slav under klockan men det insåg jag idag. Blev ett väldigt stilla pass med ungefär 2 km löpning i makligt tempo, stannade ett par gånger för att bara njuta av tystheten och det vackra ljuset när solnedgången närmade sig. Hoppas att kunna köra lite stigar nu framöver på de tänkta löpfria dagarna, byta ut en del av crosstrainerpassen. Men faktiskt köra helt utan klocka och bara gå på känslan, för att få in den rätta återhämtningskänslan, men ändå springa.

Första gången i år jag hörde Koltrasten spela sina vackra melodier.

Lite bilder från Spånen, isen har inte riktigt gett vika. På vissa ställen kunde jag inte springa, stod klarvatten, men om någon vecka utan ny nederbörd så torkar det upp.
Var en härlig känsla att köra utan klocka. Man börjar snabbt att tänka på om det verkligen är rätt att mäta sig själv så mycket som jag gör. Det är lätt att det blir för kravfyllt. Men å andra sidan, helt utan klocka och mätning skulle göra mig lat, tror inte jag skulle ta i speciellt mycket då. Men för vem ska jag ta i? För vem mäter jag mig? Är det värt att träna stenhårt för att eventuellt kunna förbättra sig någon minut hit eller dit?
Ställer man frågan till sig själv tillräckligt länge så vet jag att svaret blir, Nej. Det viktiga är att må bra av träningen. Just nu mår jag bra av träningen förutom mina lite ömma fötter. Fast om jag ska utvecklas mer inom löpningen så måste jag ta i ännu mer. Tänka mer på kosten. Då kommer njutningen försvinna.
Dagens korta pass var ändå en föraning om hur det kan kännas om man inte mäter sig. Stanna för att lyssna på en Koltrast, eller för att njuta av en vacker utsikt. Sänka till nästan gåtempo i uppförsbackarna. Att inte bli trött. det var länge sedan jag njöt så mycket av en löprunda.

Efter detta korta pass i skogen så bar det av till gymmet.  Fylld av energi så drog jag i gång roddmaskinen, kändes alldeles för lätt. Konstig känsla, men den bara infinner sig då och då. Efter en km kändes det inte så lätt längre. Men nu var jag varm så jag körde på. Blev ett nytt rekord, 229 Watt, 5km på strax över 19 minuter, en ökning med 6 watt sedan förra toppningen. Roddmaskinsutvecklingen har i vinter gått i trappor. Kommer rätt vad det är till en ny nivå, sedan ligger jag ofta still ett par veckor strax under det nya rekordet. Har kört rätt mycket på känsla, har det känts lite segt har jag inte tagit i allt jag orkat utan kört lite lugnare. Men så helt plötsligt så stämmer allt. Då är det skönt att köra sig riktigt trött. Konstigt, att en maskin jag egentligen inte har någon större vilja att utvecklas i har gått så fantastiskt bra, från ett medel på 130 watt ungefär, tidigt i höstas, till dagens 229watt. Löpningen som jag verkligen brinner för har jag inte förbättrat mig så mycket. Men tack vare att mina fötter begränsat mig så har jag denna vinter fått en allsidig träning som på sikt säkert även utvecklar löpningen också, även om jag inte inser det nu.

Blev verkligen kontrasternas pass idag, det jag satsar på mest i lugnt och sakta mak, medan det som ska vara kompletteringsträning var hårdare än någonsin. Märkligt.

I går körde jag Roddmaskin i strax över 200 watt, därefter överkroppsövningar i gymmets maskiner.

Långpass 20,8 km, 4:20 tempo. Framfotsrunda 274.

Blev en tung och slitsam eftersmak av detta passet, blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var den rätt kraftiga vinden som ställde till det mest. Fartmässigt låg jag hyfsat stabilt under hela passet och det blev 4:20 tempo över hela rundan i snitt.

Har under denna veckan inte känt mig så bra i högerfoten, där jag hade metartarsala stressfrakturen för 14 månader sedan, efter hoppövningarna i onsdags har det känts rätt mycket över foten, det är ungefär 3 cm bakom tåfästena på de två tårna bredvid stortån. Det har när jag belastat foten nästan gjort lite ont. Ungefär som jag kände 2-3 månader efter den akuta skadan som gjorde att jag fick ta 7 veckors uppehåll. Men vid själva skadetillfället för 14 månaders sedan svullnade det upp rejält och löpning under den tiden var helt uteslutet, då kändes det som om någon stack en kniv i foten så fort jag försökte ta ett löpsteg. det föranleddes av att jag sprang med fivefingers två dagar i rad, trots att jag kände att det inte stod riktigt rätt till.

Hade innan i denna veckan tänkt mig köra samma pass som förra helgen, men nu var jag inte alls upplagd för att ta i under 4,5 km, ville inte belasta foten för hårt. Så jag hade ingen aning om vilken typ av pass det skulle bli idag, bestämde mig under rundan. Startade i 4:30 tempo, lite motvind inledningsvis, men det kändes bättre än väntat i foten och i början är kroppen pigg och motvinden under de första 2-3 kilometerna besvärade mig inte alls, lite i lä i skogen också. Sen när de första backarna var avklarade efter ungefär 4-5 km så vänder det och så blev det medvind, då flöt det på fint och jag kunde utan att anstränga mig speciellt mycket hålla 4:15 tempo med, då låg jag ändå lågt i 4-taktsandningen. Kändes väldigt bra. Sen efter 11,5 km kom jag fram till Växjösjön, där jag gjorde fartökningen under förra veckans långpass. Men i dag hade jag kört på lite hårdare så det var inte aktuellt. Hade ungefär 4:15 tempo, låg andning men allt tyngre ben. Kom en kille och sprang om mig. Han hade nog strax över 4 i tempo. Men eftersom jag hade 9 km kvar så hakade jag inte på även om det lockade lite. Hade säkert funkat ett par km, men jag hade fått betala ett alldeles för högt pris för det.

Dagens långpass.

Efter 2 km i medvind vände det runt Växjösjöns norra del och började så småningom gå söderut, då var det som jag fick en klubba i både huvud och ben. Som jag sprang rätt in i en vägg. Vinden fick verkligen fart över sjön och tempo sjönk till 4:40 ungefär, fanns ingen kräm i benen. tappade både hållning och det glada humöret som fanns i medvinden. Nu blev det 2 riktigt tunga km, andningen fortfarande låg men ansträngningen nära max. sen hade jag 5-6 km kvar. När det vände söderut igen så höll jag medvetet igen lite för att klara av det sista varvet runt sjön på ett bättre sätt. det kändes lite bättre på sista varvet, nu var jag förberedd på den rätt hårda motvinden.

Ansträngningsmässigt och pulsmässigt blev det ett progressivt pass. Pulsen över 155 sista 7-8 km. Men andningen låg, så jag tolkar det som att det fanns kondition men inte tillräckligt med kraft i benen idag. När jag avslutar ett pass rätt hårt så lägger sig det en känsla av att hela passet varit tungt. Men det var det inte. Första 14 km var väldigt sköna idag. Men när det vände upp i vinden så kom räkningen väldigt snabbt.

Tror det är bättre att ha fartdelen mitt i passet, som jag hade förra veckan. Nu blir det löpning i alldeles för stor del i det "svarta hålet".

I går körde jag roddmaskin i 200 watt över 20 minuter, kändes tungt, därefter överkroppsövningar. Har känt under denna vecka att det varit nära att en förkylning ska bryta ut men har klarat mig hittills. I dag har det känts bra, men detta långpasset slet rätt bra och jag har känt mig lite seg och stum nu på eftermiddagen och början på kvällen.

Distans + branta backintervaller. framfotsrunda 273.

Var nära att ställa in dagens pass, då det inte känts så bra i foten under dagen, måste ha hänt något under gårdagens hoppövningar. har haft samma känsla förr och särskilt när jag höll på med innebandyn. det är precis som det sätts in en kniv i framsidan på vristen, där foten går över i underben. Men bara i vissa lägen, det brukar komma plötsligt men också bara försvinna hux flux, ibland efter någon dag ibland som idag, att det försvinner under passet, eller uppvärmningen. Men istället så hade jag under hela dagens pass lite känningar där jag hade stressfrakturen för 14 månader sedan, över tårna på högerfoten. Men det är mer molande och gör aldrig riktigt ont.

Det är svårt att veta om man som jag kunde idag, springa igenom känningarna eller om man som det hänt någon gång, att man drar på sig någon skada. det är hårfint många gånger. Men jag har märkt nu efter någon månad med hoppövningar att det är riskabelt att köra dom dagen efter ett intervallpass. då är kroppen inte redo. Fast som jag tränar nu med 3 lite hårdare löppass i veckan så passar det aldrig, finns bara en dag över i veckan och det tror jag är för lite. Så nu är jag lite konfunderad, kanske att jag ska köra lite hoppövningar i samband med dom korta intervallerna på tisdagarna i stället. då blir all belastning en och samma dag och fötterna får åter 2 dagar på sig att komma i form, lagom till nästa löppass.

Hade tänkt mig 500 meter långa flacka backintervaller insprängt i distanspasset på 10 km, men måndagens snöfall låg fortfarande kvar på vissa ställen och mitt i den tänkta intervallbacken var det omöjligt att springa med lite mera fart och tryck i steget. så det blev till att ändra fokus. De branta korta backarna var däremot helt snöfria och det var tydligen meningen att jag åter skulle springa de mjölksyraframkallande backarna ännu en gång. Var ju helt slut efter förra torsdagens pass. Men nu hade jag inget val. Så jag körde på, hade faktiskt en lite bättre känsla denna gången,

Försökte tänka positivt i de tuffaste delarna nära slutet när det gjorde ont i låren. Tänkte, så ont gör det inte, blicken upp mot toppen, inte så långt kvar, snart får du vila, det gör inte lika ont som när du har gjort rotfyllningar, eller hur? Nej, det är klart men jag vill ändå stanna nu. Ja men snart är du uppe, kom igen nu. Du vet att det känns skönt efteråt. När du sprungit 3 stycken så har du gjort hälften. Kom igen lite nu. gör det verkligen så ont som du säger? Just det, du kan om du bara vill. Det är kontrasterna som gör att det är mening att leva, vill du leva i mellanmjölk hela tiden? För njutningen efteråt är exakt lika hög som smärtan är under passet. Som en pendel, det vet du eller hur? Dessutom är det torsdag och snart får du vila ut lite. Det här fixar du, du vill ju inte vara sämre än förra veckan? Så går tankarna i backen. Samtidigt på toppen är det en fantastisk utsikt. Långt borta kan man se den nedåtgående solen, det var lite kallare än väntat men ändå ligger det förväntan om vår i luften.

Dagens backintervaller med Garmin

Kollade efteråt hur det gick för en vecka sedan, och jag körde några sekunder snabbare denna gången. Man blir bra på det man tränar. Men det går inte att köra alla olika pass samtidigt, det gäller att sålla och välja ut dom man tror passar bäst, i dag hade jag på känn att de lite flackare skulle passa bäst men naturen ville annorlunda, naturen brukar ha rätt. Jag blev nästan lika trött som förra gången under dom sista 2 kilometerna, i sista uppförsbacken nästan svartnade för ögonen. Pulsen är inte speciellt hög men musklerna är tomma på energi. En märklig känsla som jag bara fått under dessa pass. Kan vara så att den kuperade terrängen de sista 2 km drar ur det sista ur kroppen, eller så är det torsdagssyndromet?!

I går körde jag rodd + Ct, 20+20 minuter, 200+185 watt. Därefter lite hoppövningar. Har känt någron dag innan och igår att det varit en förkylning på gång men i dag torsdag kändes det lite bättre igen i kroppen.

Banintervaller 10*400 meter. Framfotsrunda 272

Blev ett annorlunda och tufft pass, körde lite med dottern innan, några lugna uppvärmningsvarv, samt korta intervaller på 60 meter. Sen ett nytt uppvärmningsvarv med andra lite lättare skor. Sista 200 meterna på det varvet körde jag lite snabbare och kände direkt att det skulle bli tufft i dag.

Har aldrig innan kört 400 meters intervaller så det blev en ny och konstig upplevelse. Första blev väldigt ryckig och på den hade jag högst medelpuls efter 250 meter ungefär. Började med alldeles för hög fart på den och blev tvungen att sänka farten lite i slutet på den för att orka hela varvet.

Dagens 10*400 meter

Det lite annorlunda med denna sträckan var att det kändes som jag aldrig kom in i intervallerna. Fick inget jämnt flyt någon gång. De första 200 meterna kändes helt okej men sedan så kommer tröttheten som ett slag i magen, de sista 150 meterna var på alla intervallerna väldigt jobbiga. Så känslan var att det blev allt jobbigare ju längre den höll på och att det aldrig blev stabilt. Körde med 3-taktsandning efter ungefär 200 meter. Men på något sätt kändes det som om det inte räckte till riktigt. Blev dock väldigt jämnt tidsmässigt, från 74-77 sekunder på samtliga. Den sista gick på 77 sekunder. De 2 sista var tuffa. Hade nog lite för lång vila mellan intervallerna, enligt klockan 3 minuters vila mellan varje.

Dessa typer av pass hade det varit bättre att köra i grupp, det är svårt att ta i det sista lilla extra på denna typ av ansträngning. Kändes lite klumpigt i steget idag. Precis som i torsdagens korta, branta backintervaller så fick jag inte upp pulsen. 156 i snitt ungefär på slutet i varje intervall. Ett tecken på att jag inte har de rätta musklerna i benen för dessa farter. Blev i alla fall helt slut efter varje intervall och varje viloperiod  mellan intervallerna blev med händerna på knäna i en halvminut, därefter sakta gåvila ett par minuter innan jag mentalt var redo för nästa.

Nu några timmar efteråt bränner det rätt mycket i låren. Ja, det finns massor med sätt att bli trött på via löpningen, detta var ett av de mer smärtsamma sätten hittills. Eller så är det av ren ovana som jag led extra mycket idag.

Hade mina Asics ds racer under dagens fartdel. Kändes bra i fötter och hälar under passet, Blev lite stum i vaderna på nedjoggen. I söndags körde jag rodd+Ct, 20+20 minuter, kände mig lite sliten, 200+185 Watt, efter det hoppövningar . Igår blev det 200 watt i 20 minuter med rodden, därefter överkroppsövningar.

Långpass, 20km med 4:41 km fartökning. Framfotsrunda 271

Blev ett helt okej långpass, mycket bättre än förra helgens då det var snöslask och lite dåligt med energi. Nu var all snö borta och för första gången på länge så gick det åter springa i bokskogen utmed Bergundasjöns norra sida. Känns bra att det inte blir så mycket asfaltslöpning. Trots att det bara var 2-3 grader varmt så kändes det som vår i luften. Fåglarna har åter börjat spela efter en lång höst/vinter.

Dagens pass

Hade redan innan dagens pass bestämt mig för när och hur fartdelen skulle bli. Runt Växjösjön, flack terräng och 4,4 km långt. En tydlig start och slutpunkt och en runda så det blir rättvist med vind och höjdskillnad. En annan sak som gör att det är bra att köra fartdelen där är att det är mycket folk i rörelse, både fotgängare och cyklister samt lite löpare. Då får i alla fall jag en extra kick att trycka på lite till när det börjar ta emot. Jag visste att det skulle bli tufft och de sista 2 kilometerna under dagens farthöjning blev det riktigt tufft. Höll ett lite för hårt tempo. Tanken var att jag direkt efter dagens farthöjning skulle fortsätta i ett lugnare tempo. Men jag tog ut mig alldeles för mycket för det och var tvungen att ta ett par minuters vila efter den tempohöjningen. Började med 11,5 km i 4:38 tempo, ungefär. Ju närmare jag kom startpunkten desto nervösare och oroligare blev jag inför hur det skulle kännas. Blev lite stum i låren sista 2 km av den lite lugnare inledningen. Jag drog i gång fartdelen utan att stanna. Det är lite svagt nerför och jag hade lite medvind första 2 km, det gick i 3:47 tempo och kändes väldigt bra, sedan när det vände runt och blev motvind så blev det genast tyngre och jag fick verkligen ta i nära max sista 2 km. Hela tiden var det andningen som fick styra. Jag låg högt i 3-taktsandningen, och var tvungen att sänka farten lite sista 2 km för att inte falla i hop i hållning och steg, dessa 2 km gick i 3:55 tempo ungefär. Sen la jag in en spurt sista 400 meterna av varvet runt sjön. Totalt gick fartdelen i 3:50 tempo. Men då fick jag som sagt var stanna efter att jag kommit ett varv. Därefter 5 km i lugnare tempo, runt 4:45 de sista 5 kilometerna och det kändes lite tungt i början på dessa 5. Sedan släppte det lite och jag fick åter lite energi sista 2-3 kilometerna.

Det kändes väldigt bra i inledningen av fartdelen. Kom upp bra i steget och kände att det fanns kraft i frånskjutet, är dock inte riktigt van att springa några längre sträckor i dessa farter. Det är en helt annan sorts löpning när man går nära max. Märker hur mycket andningen hjälper mig. Eftersom det är den som styr så går jag inte på illrött någon gång utan kan ligga på rätt sida om gränsen för att inte tappa både fart och hållning och dra på mig stumma ben. Nu visste jag mentalt att det bara skulle bli ett varv, därför tog ja i lite för mycket på slutet av fartdelen och gick över gränsen sista kilometern. Hade väldigt hög slutpuls på fartdelen, 171. Då är jag nära mitt träningsmax, 175 ungefär. Medelpulsen under fartdelen var 164, det är väldigt högt för mig. Om jag kör ett väldigt hårt tempopass på 7 km, så brukar det kunna bli runt 160 i snitt. Vet inte om de 11,5 km innan fartdelen drev på lite extra i pulsen, eller om det kan vara så att jag har blivit lite effektivare i musklerna sista tiden. Att jag får ut kraften bättre i löpningen och därmed kan ligga med högre medelpuls. Svårt att säga efter bara ett pass. Behöver nog jämföra med ett rent tempopass först.

Har fått mycket tips via bloggar och tidningar om att lägga in fartdelen mitt i ett långpass, och jag tycker att det blir en bra känsla efteråt. Eftersom man avslutar med lugn löpning så är det inte alls så jobbig känsla som efter en tävling eller när man avslutar med att gå på hårt ända in i slutet. Nu är det precis som om kroppen glömmer bort den stora ansträngningen mitt i.

Kändes bra i vänsterhälen. Kändes lite i högerfoten. Men brukar komma mer efter rundorna vad det gäller foten. Hade mina Adidas i dag.

I går blev det rodd med 205 i medelwatt, 5 km i 20 minuter. Därefter överkroppsövningar. Kändes lite segt i går, framför allt rodden. Kanske att torsdagens rätt hårda löprunda satt kvar i benen.

Distans + branta backintervaller, framfotsrunda 270.

Blev ett tuffare pass än väntat. Kände redan de första stegen att det var torsdagkänsla i benen, kändes lite segt och stumt. Hade under dagen klurat lite på vilken typ av pass jag skulle köra, misstänkte att det inte skulle finnas tillräckligt med energi för ett tempopass eller en tempodel insprängt i en distans och det fanns det inte.
Som jag skrivit innan, om man projicerar att man är trött och sliten inför ett pass så blir man det också även om man egentligen har krafter. Var åter på Spånenområdet, det var riktigt skönt att slippa asfalten, det är fortfarande några korta sträckor med lite is och snö men under hela denna rundan kanske ett par hundra meter totalt. Marken är mjuk och suger lite mer än vanligt där tjälen precis släppt sitt grepp. Märker att jag inte är så van vid den kraftiga kuperingen och blir snabbt trött i benen när det böljar i landskapet. Höll trots allt 4:30 tempo första delen, nästan 6 kilometer. Sen var jag framme vid dagens utmaning.

Brant backe, 300 meter lång med mellan 10-11% lutning enligt Garminklockan. Backen är väldigt grym då den är rätt flack och löpvänlig första 200 meterna, sen brantar det till rejält och det blir nästan gång de sista 100 meterna. Jag springer aldrig i sådana här backar i vanliga fall och det märktes tydligt på resultatet. Jag är inte tränad för dessa branta backar. Hur mycket jag än tog i idag så kom jag inte högre än 158 slag på toppen av backen. Hade samma slutpuls på alla intervaller, 158 slag, utom den första som slutade på 153. Ändå var jag helt slut när jag var uppe, och kände stark mjölksyra i benen sista 50 meterna. Men eftersom jag inte har de rätta musklerna för branta backar så tar benen slut långt före andningen och pulsen. Sen påverkar det nog att jag körde rätt tuffa banintervaller i tisdags. Men jag är ändå nöjd med känslan i själva löpningen, kändes bra i vänsterhälen under hela passet.

Dagens pass

Efter intervallerna var det dags för hemlöpning, ungefär 5 km om jag väljer den längre vägen annars 3 km ungefär. Det kändes helt okej första 2 km, som i huvudsak är i nerförslut eller flackt, sedan började uppförsbackarna och då märkte jag att jag var nästintill tom på energi. Valde ändå den längre vägen men det blev riktigt tufft, tempot var ungefär 4.50 sista 2 km, och det fanns inte en chans att jag hade kunnat springa fortare. Det nästan svartnade för ögonen, inte ofta jag tar så slut på energi. Blev 4:40 tempo totalt över passet, Men känslan var något helt annat. Ungefär som ett tufft tempopass strax över 4:00 tempo. Det märks tydligt hur mycket det suger på mjukt underlag som dessutom är rätt kuperat.

Igår körde jag rodd, strax över 200 i watt, 20 minuter. Skulle kört CT, men maskinerna var upptagna, hade inte tid att vänta in att dom skulle bli lediga så jag körde 2*5 minuter löpning i höjdhopparmatta, därefter ett avkortat hoppövningsprogram.

Hade mina Adidas idag och det var som sagt en bra känsla i fötterna och hälen.

Banintervaller, 8x1000 meter. Framfotsrunda 269.

Blev ett bra pass till slut. Började med lite löpning med dottern i lite lägre tempo, samt lite uppvärmningsvarv, hade inte bestämt mig innan om det skulle bli 6 eller 8 intervaller. Men efter 3-4 intervaller så bestämde jag mig för att för första gången köra 8 stycken. Innan har max varit 6 stycken.

Förra veckan var utan intervaller och ett relativt lugnt långpass i helgen så förutsättningarna var bra, kroppen har fått vila från löpningen i alla fall ett par dagar. Min Garminklocka har problem med att mäta upp rätt sträcka på bana, det blev allt från 1000 till 1060 meter. Men jag körde med stoppknappen så det blev rätt tider ändå.

I dag blåste det en rätt frisk sydlig vind, Banan ligger rätt högt. Så den är utsatt för vind, den ligger i syd-nordlig riktning så om det blåser från syd eller nord så påverkar det mest. Bara för att det skulle bli så rättvist som möjligt så startade jag varje 1000 meters intervall där jag slutade den förra. Då blev det varannan med lite mer medvind och den andra med lite mer motvind, jag började med medvind. De 2 första var lite för hårda och kändes ryckiga och obekväma, den 3:e lite bättre. Sen kändes dom alltmer jämna i ansträngningen men variationen i tiderna blev stor, trodde inte att vinden skulle påverka så mycket på farten. Det blev följande kilometertider. 3:29+3:35+3:39+3:42+3:35+3:53+3:32+3:56. de 3 sista sticker ut tidsmässigt. De kändes som om de gick i samma fart, men det skiljde som sagt rätt mycket, den näst sista med medvind på upploppet. Den åttonde var tung, då var jag stum i benen och hade lite mjölksyra i benen efter första varvet. Snittet blev 3:40

Dagens intervaller

Kom in i 3-taktsandning efter ungefär 300 meter om jag började i medvind och efter 200 meter när jag började i motvind. De 4 sista kändes stabila i andningen och jag var inte helt slut efter dom. Då på de 4 sista så var det andningen som bestämde farten. Om jag hade tryckt på lite till så hade det blivit ryckigt och jag tror inte jag klarat av 8 stycken. Tror det är viktigt att inte gå på för hårt just på dessa lite längre intervaller. Har kört lite hårdare förr om åren rent puls och andningsmässigt, men då har det blivit så tungt att det har varit ångest inför varje pass med intervaller. Nu blir det på en mer acceptabel nivå och det gör inte så ont under själva intervallerna. Sen om det beror på att jag kunnat köra på bra med alternativträningen eller om det är just för att andningen är överordnad farten eller inte är svårt att svara på.

 Kändes bra i hälen och högerfoten under hela passet. Men sedan när jag skulle jogga ner 2 varv så blev det väldigt stumt i vänster hälsena och vad. Så det slet mer än väntat. Hade Asics ds racer under fartdelen. Tog av lite mer kläder än vanligt, det gör mycket för känslan om det inte är för mycket som fladdrar omkring. Hade tights och shorts utanpå, långärmad tröja samt mössa och tunna fingervantar. Hade strax under 2,5 minuters gåvila i snitt mellan intervallerna.

I söndags körde jag rodd+Ct 20+20 minuter, hade 210+185 i snitt. Efter det blev det lite hoppövningar. I går blev det nytt pb på rodden, 223 i snittwatt över 5km rodd, ungefär 19:20 i tid. Därefter lite överkroppsövningar.