Var nära att ställa in dagens pass, då det inte känts så bra i foten under dagen, måste ha hänt något under gårdagens hoppövningar. har haft samma känsla förr och särskilt när jag höll på med innebandyn. det är precis som det sätts in en kniv i framsidan på vristen, där foten går över i underben. Men bara i vissa lägen, det brukar komma plötsligt men också bara försvinna hux flux, ibland efter någon dag ibland som idag, att det försvinner under passet, eller uppvärmningen. Men istället så hade jag under hela dagens pass lite känningar där jag hade stressfrakturen för 14 månader sedan, över tårna på högerfoten. Men det är mer molande och gör aldrig riktigt ont.
Det är svårt att veta om man som jag kunde idag, springa igenom känningarna eller om man som det hänt någon gång, att man drar på sig någon skada. det är hårfint många gånger. Men jag har märkt nu efter någon månad med hoppövningar att det är riskabelt att köra dom dagen efter ett intervallpass. då är kroppen inte redo. Fast som jag tränar nu med 3 lite hårdare löppass i veckan så passar det aldrig, finns bara en dag över i veckan och det tror jag är för lite. Så nu är jag lite konfunderad, kanske att jag ska köra lite hoppövningar i samband med dom korta intervallerna på tisdagarna i stället. då blir all belastning en och samma dag och fötterna får åter 2 dagar på sig att komma i form, lagom till nästa löppass.
Hade tänkt mig 500 meter långa flacka backintervaller insprängt i distanspasset på 10 km, men måndagens snöfall låg fortfarande kvar på vissa ställen och mitt i den tänkta intervallbacken var det omöjligt att springa med lite mera fart och tryck i steget. så det blev till att ändra fokus. De branta korta backarna var däremot helt snöfria och det var tydligen meningen att jag åter skulle springa de mjölksyraframkallande backarna ännu en gång. Var ju helt slut efter förra torsdagens pass. Men nu hade jag inget val. Så jag körde på, hade faktiskt en lite bättre känsla denna gången,
Försökte tänka positivt i de tuffaste delarna nära slutet när det gjorde ont i låren. Tänkte, så ont gör det inte, blicken upp mot toppen, inte så långt kvar, snart får du vila, det gör inte lika ont som när du har gjort rotfyllningar, eller hur? Nej, det är klart men jag vill ändå stanna nu. Ja men snart är du uppe, kom igen nu. Du vet att det känns skönt efteråt. När du sprungit 3 stycken så har du gjort hälften. Kom igen lite nu. gör det verkligen så ont som du säger? Just det, du kan om du bara vill. Det är kontrasterna som gör att det är mening att leva, vill du leva i mellanmjölk hela tiden? För njutningen efteråt är exakt lika hög som smärtan är under passet. Som en pendel, det vet du eller hur? Dessutom är det torsdag och snart får du vila ut lite. Det här fixar du, du vill ju inte vara sämre än förra veckan? Så går tankarna i backen. Samtidigt på toppen är det en fantastisk utsikt. Långt borta kan man se den nedåtgående solen, det var lite kallare än väntat men ändå ligger det förväntan om vår i luften.
Dagens backintervaller med Garmin
Kollade efteråt hur det gick för en vecka sedan, och jag körde några sekunder snabbare denna gången. Man blir bra på det man tränar. Men det går inte att köra alla olika pass samtidigt, det gäller att sålla och välja ut dom man tror passar bäst, i dag hade jag på känn att de lite flackare skulle passa bäst men naturen ville annorlunda, naturen brukar ha rätt. Jag blev nästan lika trött som förra gången under dom sista 2 kilometerna, i sista uppförsbacken nästan svartnade för ögonen. Pulsen är inte speciellt hög men musklerna är tomma på energi. En märklig känsla som jag bara fått under dessa pass. Kan vara så att den kuperade terrängen de sista 2 km drar ur det sista ur kroppen, eller så är det torsdagssyndromet?!
I går körde jag rodd + Ct, 20+20 minuter, 200+185 watt. Därefter lite hoppövningar. Har känt någron dag innan och igår att det varit en förkylning på gång men i dag torsdag kändes det lite bättre igen i kroppen.
torsdag 5 mars 2015
tisdag 3 mars 2015
Banintervaller 10*400 meter. Framfotsrunda 272
Blev ett annorlunda och tufft pass, körde lite med dottern innan, några lugna uppvärmningsvarv, samt korta intervaller på 60 meter. Sen ett nytt uppvärmningsvarv med andra lite lättare skor. Sista 200 meterna på det varvet körde jag lite snabbare och kände direkt att det skulle bli tufft i dag.
Har aldrig innan kört 400 meters intervaller så det blev en ny och konstig upplevelse. Första blev väldigt ryckig och på den hade jag högst medelpuls efter 250 meter ungefär. Började med alldeles för hög fart på den och blev tvungen att sänka farten lite i slutet på den för att orka hela varvet.
Dagens 10*400 meter
Det lite annorlunda med denna sträckan var att det kändes som jag aldrig kom in i intervallerna. Fick inget jämnt flyt någon gång. De första 200 meterna kändes helt okej men sedan så kommer tröttheten som ett slag i magen, de sista 150 meterna var på alla intervallerna väldigt jobbiga. Så känslan var att det blev allt jobbigare ju längre den höll på och att det aldrig blev stabilt. Körde med 3-taktsandning efter ungefär 200 meter. Men på något sätt kändes det som om det inte räckte till riktigt. Blev dock väldigt jämnt tidsmässigt, från 74-77 sekunder på samtliga. Den sista gick på 77 sekunder. De 2 sista var tuffa. Hade nog lite för lång vila mellan intervallerna, enligt klockan 3 minuters vila mellan varje.
Dessa typer av pass hade det varit bättre att köra i grupp, det är svårt att ta i det sista lilla extra på denna typ av ansträngning. Kändes lite klumpigt i steget idag. Precis som i torsdagens korta, branta backintervaller så fick jag inte upp pulsen. 156 i snitt ungefär på slutet i varje intervall. Ett tecken på att jag inte har de rätta musklerna i benen för dessa farter. Blev i alla fall helt slut efter varje intervall och varje viloperiod mellan intervallerna blev med händerna på knäna i en halvminut, därefter sakta gåvila ett par minuter innan jag mentalt var redo för nästa.
Nu några timmar efteråt bränner det rätt mycket i låren. Ja, det finns massor med sätt att bli trött på via löpningen, detta var ett av de mer smärtsamma sätten hittills. Eller så är det av ren ovana som jag led extra mycket idag.
Hade mina Asics ds racer under dagens fartdel. Kändes bra i fötter och hälar under passet, Blev lite stum i vaderna på nedjoggen. I söndags körde jag rodd+Ct, 20+20 minuter, kände mig lite sliten, 200+185 Watt, efter det hoppövningar . Igår blev det 200 watt i 20 minuter med rodden, därefter överkroppsövningar.
Har aldrig innan kört 400 meters intervaller så det blev en ny och konstig upplevelse. Första blev väldigt ryckig och på den hade jag högst medelpuls efter 250 meter ungefär. Började med alldeles för hög fart på den och blev tvungen att sänka farten lite i slutet på den för att orka hela varvet.
Dagens 10*400 meter
Det lite annorlunda med denna sträckan var att det kändes som jag aldrig kom in i intervallerna. Fick inget jämnt flyt någon gång. De första 200 meterna kändes helt okej men sedan så kommer tröttheten som ett slag i magen, de sista 150 meterna var på alla intervallerna väldigt jobbiga. Så känslan var att det blev allt jobbigare ju längre den höll på och att det aldrig blev stabilt. Körde med 3-taktsandning efter ungefär 200 meter. Men på något sätt kändes det som om det inte räckte till riktigt. Blev dock väldigt jämnt tidsmässigt, från 74-77 sekunder på samtliga. Den sista gick på 77 sekunder. De 2 sista var tuffa. Hade nog lite för lång vila mellan intervallerna, enligt klockan 3 minuters vila mellan varje.
Dessa typer av pass hade det varit bättre att köra i grupp, det är svårt att ta i det sista lilla extra på denna typ av ansträngning. Kändes lite klumpigt i steget idag. Precis som i torsdagens korta, branta backintervaller så fick jag inte upp pulsen. 156 i snitt ungefär på slutet i varje intervall. Ett tecken på att jag inte har de rätta musklerna i benen för dessa farter. Blev i alla fall helt slut efter varje intervall och varje viloperiod mellan intervallerna blev med händerna på knäna i en halvminut, därefter sakta gåvila ett par minuter innan jag mentalt var redo för nästa.
Nu några timmar efteråt bränner det rätt mycket i låren. Ja, det finns massor med sätt att bli trött på via löpningen, detta var ett av de mer smärtsamma sätten hittills. Eller så är det av ren ovana som jag led extra mycket idag.
Hade mina Asics ds racer under dagens fartdel. Kändes bra i fötter och hälar under passet, Blev lite stum i vaderna på nedjoggen. I söndags körde jag rodd+Ct, 20+20 minuter, kände mig lite sliten, 200+185 Watt, efter det hoppövningar . Igår blev det 200 watt i 20 minuter med rodden, därefter överkroppsövningar.
lördag 28 februari 2015
Långpass, 20km med 4:41 km fartökning. Framfotsrunda 271
Blev ett helt okej långpass, mycket bättre än förra helgens då det var snöslask och lite dåligt med energi. Nu var all snö borta och för första gången på länge så gick det åter springa i bokskogen utmed Bergundasjöns norra sida. Känns bra att det inte blir så mycket asfaltslöpning. Trots att det bara var 2-3 grader varmt så kändes det som vår i luften. Fåglarna har åter börjat spela efter en lång höst/vinter.
Dagens pass
Hade redan innan dagens pass bestämt mig för när och hur fartdelen skulle bli. Runt Växjösjön, flack terräng och 4,4 km långt. En tydlig start och slutpunkt och en runda så det blir rättvist med vind och höjdskillnad. En annan sak som gör att det är bra att köra fartdelen där är att det är mycket folk i rörelse, både fotgängare och cyklister samt lite löpare. Då får i alla fall jag en extra kick att trycka på lite till när det börjar ta emot. Jag visste att det skulle bli tufft och de sista 2 kilometerna under dagens farthöjning blev det riktigt tufft. Höll ett lite för hårt tempo. Tanken var att jag direkt efter dagens farthöjning skulle fortsätta i ett lugnare tempo. Men jag tog ut mig alldeles för mycket för det och var tvungen att ta ett par minuters vila efter den tempohöjningen. Började med 11,5 km i 4:38 tempo, ungefär. Ju närmare jag kom startpunkten desto nervösare och oroligare blev jag inför hur det skulle kännas. Blev lite stum i låren sista 2 km av den lite lugnare inledningen. Jag drog i gång fartdelen utan att stanna. Det är lite svagt nerför och jag hade lite medvind första 2 km, det gick i 3:47 tempo och kändes väldigt bra, sedan när det vände runt och blev motvind så blev det genast tyngre och jag fick verkligen ta i nära max sista 2 km. Hela tiden var det andningen som fick styra. Jag låg högt i 3-taktsandningen, och var tvungen att sänka farten lite sista 2 km för att inte falla i hop i hållning och steg, dessa 2 km gick i 3:55 tempo ungefär. Sen la jag in en spurt sista 400 meterna av varvet runt sjön. Totalt gick fartdelen i 3:50 tempo. Men då fick jag som sagt var stanna efter att jag kommit ett varv. Därefter 5 km i lugnare tempo, runt 4:45 de sista 5 kilometerna och det kändes lite tungt i början på dessa 5. Sedan släppte det lite och jag fick åter lite energi sista 2-3 kilometerna.
Det kändes väldigt bra i inledningen av fartdelen. Kom upp bra i steget och kände att det fanns kraft i frånskjutet, är dock inte riktigt van att springa några längre sträckor i dessa farter. Det är en helt annan sorts löpning när man går nära max. Märker hur mycket andningen hjälper mig. Eftersom det är den som styr så går jag inte på illrött någon gång utan kan ligga på rätt sida om gränsen för att inte tappa både fart och hållning och dra på mig stumma ben. Nu visste jag mentalt att det bara skulle bli ett varv, därför tog ja i lite för mycket på slutet av fartdelen och gick över gränsen sista kilometern. Hade väldigt hög slutpuls på fartdelen, 171. Då är jag nära mitt träningsmax, 175 ungefär. Medelpulsen under fartdelen var 164, det är väldigt högt för mig. Om jag kör ett väldigt hårt tempopass på 7 km, så brukar det kunna bli runt 160 i snitt. Vet inte om de 11,5 km innan fartdelen drev på lite extra i pulsen, eller om det kan vara så att jag har blivit lite effektivare i musklerna sista tiden. Att jag får ut kraften bättre i löpningen och därmed kan ligga med högre medelpuls. Svårt att säga efter bara ett pass. Behöver nog jämföra med ett rent tempopass först.
Har fått mycket tips via bloggar och tidningar om att lägga in fartdelen mitt i ett långpass, och jag tycker att det blir en bra känsla efteråt. Eftersom man avslutar med lugn löpning så är det inte alls så jobbig känsla som efter en tävling eller när man avslutar med att gå på hårt ända in i slutet. Nu är det precis som om kroppen glömmer bort den stora ansträngningen mitt i.
Kändes bra i vänsterhälen. Kändes lite i högerfoten. Men brukar komma mer efter rundorna vad det gäller foten. Hade mina Adidas i dag.
I går blev det rodd med 205 i medelwatt, 5 km i 20 minuter. Därefter överkroppsövningar. Kändes lite segt i går, framför allt rodden. Kanske att torsdagens rätt hårda löprunda satt kvar i benen.
Dagens pass
Hade redan innan dagens pass bestämt mig för när och hur fartdelen skulle bli. Runt Växjösjön, flack terräng och 4,4 km långt. En tydlig start och slutpunkt och en runda så det blir rättvist med vind och höjdskillnad. En annan sak som gör att det är bra att köra fartdelen där är att det är mycket folk i rörelse, både fotgängare och cyklister samt lite löpare. Då får i alla fall jag en extra kick att trycka på lite till när det börjar ta emot. Jag visste att det skulle bli tufft och de sista 2 kilometerna under dagens farthöjning blev det riktigt tufft. Höll ett lite för hårt tempo. Tanken var att jag direkt efter dagens farthöjning skulle fortsätta i ett lugnare tempo. Men jag tog ut mig alldeles för mycket för det och var tvungen att ta ett par minuters vila efter den tempohöjningen. Började med 11,5 km i 4:38 tempo, ungefär. Ju närmare jag kom startpunkten desto nervösare och oroligare blev jag inför hur det skulle kännas. Blev lite stum i låren sista 2 km av den lite lugnare inledningen. Jag drog i gång fartdelen utan att stanna. Det är lite svagt nerför och jag hade lite medvind första 2 km, det gick i 3:47 tempo och kändes väldigt bra, sedan när det vände runt och blev motvind så blev det genast tyngre och jag fick verkligen ta i nära max sista 2 km. Hela tiden var det andningen som fick styra. Jag låg högt i 3-taktsandningen, och var tvungen att sänka farten lite sista 2 km för att inte falla i hop i hållning och steg, dessa 2 km gick i 3:55 tempo ungefär. Sen la jag in en spurt sista 400 meterna av varvet runt sjön. Totalt gick fartdelen i 3:50 tempo. Men då fick jag som sagt var stanna efter att jag kommit ett varv. Därefter 5 km i lugnare tempo, runt 4:45 de sista 5 kilometerna och det kändes lite tungt i början på dessa 5. Sedan släppte det lite och jag fick åter lite energi sista 2-3 kilometerna.
Det kändes väldigt bra i inledningen av fartdelen. Kom upp bra i steget och kände att det fanns kraft i frånskjutet, är dock inte riktigt van att springa några längre sträckor i dessa farter. Det är en helt annan sorts löpning när man går nära max. Märker hur mycket andningen hjälper mig. Eftersom det är den som styr så går jag inte på illrött någon gång utan kan ligga på rätt sida om gränsen för att inte tappa både fart och hållning och dra på mig stumma ben. Nu visste jag mentalt att det bara skulle bli ett varv, därför tog ja i lite för mycket på slutet av fartdelen och gick över gränsen sista kilometern. Hade väldigt hög slutpuls på fartdelen, 171. Då är jag nära mitt träningsmax, 175 ungefär. Medelpulsen under fartdelen var 164, det är väldigt högt för mig. Om jag kör ett väldigt hårt tempopass på 7 km, så brukar det kunna bli runt 160 i snitt. Vet inte om de 11,5 km innan fartdelen drev på lite extra i pulsen, eller om det kan vara så att jag har blivit lite effektivare i musklerna sista tiden. Att jag får ut kraften bättre i löpningen och därmed kan ligga med högre medelpuls. Svårt att säga efter bara ett pass. Behöver nog jämföra med ett rent tempopass först.
Har fått mycket tips via bloggar och tidningar om att lägga in fartdelen mitt i ett långpass, och jag tycker att det blir en bra känsla efteråt. Eftersom man avslutar med lugn löpning så är det inte alls så jobbig känsla som efter en tävling eller när man avslutar med att gå på hårt ända in i slutet. Nu är det precis som om kroppen glömmer bort den stora ansträngningen mitt i.
Kändes bra i vänsterhälen. Kändes lite i högerfoten. Men brukar komma mer efter rundorna vad det gäller foten. Hade mina Adidas i dag.
I går blev det rodd med 205 i medelwatt, 5 km i 20 minuter. Därefter överkroppsövningar. Kändes lite segt i går, framför allt rodden. Kanske att torsdagens rätt hårda löprunda satt kvar i benen.
torsdag 26 februari 2015
Distans + branta backintervaller, framfotsrunda 270.
Blev ett tuffare pass än väntat. Kände redan de första stegen att det var torsdagkänsla i benen, kändes lite segt och stumt. Hade under dagen klurat lite på vilken typ av pass jag skulle köra, misstänkte att det inte skulle finnas tillräckligt med energi för ett tempopass eller en tempodel insprängt i en distans och det fanns det inte.
Som jag skrivit innan, om man projicerar att man är trött och sliten inför ett pass så blir man det också även om man egentligen har krafter. Var åter på Spånenområdet, det var riktigt skönt att slippa asfalten, det är fortfarande några korta sträckor med lite is och snö men under hela denna rundan kanske ett par hundra meter totalt. Marken är mjuk och suger lite mer än vanligt där tjälen precis släppt sitt grepp. Märker att jag inte är så van vid den kraftiga kuperingen och blir snabbt trött i benen när det böljar i landskapet. Höll trots allt 4:30 tempo första delen, nästan 6 kilometer. Sen var jag framme vid dagens utmaning.
Brant backe, 300 meter lång med mellan 10-11% lutning enligt Garminklockan. Backen är väldigt grym då den är rätt flack och löpvänlig första 200 meterna, sen brantar det till rejält och det blir nästan gång de sista 100 meterna. Jag springer aldrig i sådana här backar i vanliga fall och det märktes tydligt på resultatet. Jag är inte tränad för dessa branta backar. Hur mycket jag än tog i idag så kom jag inte högre än 158 slag på toppen av backen. Hade samma slutpuls på alla intervaller, 158 slag, utom den första som slutade på 153. Ändå var jag helt slut när jag var uppe, och kände stark mjölksyra i benen sista 50 meterna. Men eftersom jag inte har de rätta musklerna för branta backar så tar benen slut långt före andningen och pulsen. Sen påverkar det nog att jag körde rätt tuffa banintervaller i tisdags. Men jag är ändå nöjd med känslan i själva löpningen, kändes bra i vänsterhälen under hela passet.
Dagens pass
Efter intervallerna var det dags för hemlöpning, ungefär 5 km om jag väljer den längre vägen annars 3 km ungefär. Det kändes helt okej första 2 km, som i huvudsak är i nerförslut eller flackt, sedan började uppförsbackarna och då märkte jag att jag var nästintill tom på energi. Valde ändå den längre vägen men det blev riktigt tufft, tempot var ungefär 4.50 sista 2 km, och det fanns inte en chans att jag hade kunnat springa fortare. Det nästan svartnade för ögonen, inte ofta jag tar så slut på energi. Blev 4:40 tempo totalt över passet, Men känslan var något helt annat. Ungefär som ett tufft tempopass strax över 4:00 tempo. Det märks tydligt hur mycket det suger på mjukt underlag som dessutom är rätt kuperat.
Igår körde jag rodd, strax över 200 i watt, 20 minuter. Skulle kört CT, men maskinerna var upptagna, hade inte tid att vänta in att dom skulle bli lediga så jag körde 2*5 minuter löpning i höjdhopparmatta, därefter ett avkortat hoppövningsprogram.
Hade mina Adidas idag och det var som sagt en bra känsla i fötterna och hälen.
Som jag skrivit innan, om man projicerar att man är trött och sliten inför ett pass så blir man det också även om man egentligen har krafter. Var åter på Spånenområdet, det var riktigt skönt att slippa asfalten, det är fortfarande några korta sträckor med lite is och snö men under hela denna rundan kanske ett par hundra meter totalt. Marken är mjuk och suger lite mer än vanligt där tjälen precis släppt sitt grepp. Märker att jag inte är så van vid den kraftiga kuperingen och blir snabbt trött i benen när det böljar i landskapet. Höll trots allt 4:30 tempo första delen, nästan 6 kilometer. Sen var jag framme vid dagens utmaning.
Brant backe, 300 meter lång med mellan 10-11% lutning enligt Garminklockan. Backen är väldigt grym då den är rätt flack och löpvänlig första 200 meterna, sen brantar det till rejält och det blir nästan gång de sista 100 meterna. Jag springer aldrig i sådana här backar i vanliga fall och det märktes tydligt på resultatet. Jag är inte tränad för dessa branta backar. Hur mycket jag än tog i idag så kom jag inte högre än 158 slag på toppen av backen. Hade samma slutpuls på alla intervaller, 158 slag, utom den första som slutade på 153. Ändå var jag helt slut när jag var uppe, och kände stark mjölksyra i benen sista 50 meterna. Men eftersom jag inte har de rätta musklerna för branta backar så tar benen slut långt före andningen och pulsen. Sen påverkar det nog att jag körde rätt tuffa banintervaller i tisdags. Men jag är ändå nöjd med känslan i själva löpningen, kändes bra i vänsterhälen under hela passet.
Dagens pass
Efter intervallerna var det dags för hemlöpning, ungefär 5 km om jag väljer den längre vägen annars 3 km ungefär. Det kändes helt okej första 2 km, som i huvudsak är i nerförslut eller flackt, sedan började uppförsbackarna och då märkte jag att jag var nästintill tom på energi. Valde ändå den längre vägen men det blev riktigt tufft, tempot var ungefär 4.50 sista 2 km, och det fanns inte en chans att jag hade kunnat springa fortare. Det nästan svartnade för ögonen, inte ofta jag tar så slut på energi. Blev 4:40 tempo totalt över passet, Men känslan var något helt annat. Ungefär som ett tufft tempopass strax över 4:00 tempo. Det märks tydligt hur mycket det suger på mjukt underlag som dessutom är rätt kuperat.
Igår körde jag rodd, strax över 200 i watt, 20 minuter. Skulle kört CT, men maskinerna var upptagna, hade inte tid att vänta in att dom skulle bli lediga så jag körde 2*5 minuter löpning i höjdhopparmatta, därefter ett avkortat hoppövningsprogram.
Hade mina Adidas idag och det var som sagt en bra känsla i fötterna och hälen.
tisdag 24 februari 2015
Banintervaller, 8x1000 meter. Framfotsrunda 269.
Blev ett bra pass till slut. Började med lite löpning med dottern i lite lägre tempo, samt lite uppvärmningsvarv, hade inte bestämt mig innan om det skulle bli 6 eller 8 intervaller. Men efter 3-4 intervaller så bestämde jag mig för att för första gången köra 8 stycken. Innan har max varit 6 stycken.
Förra veckan var utan intervaller och ett relativt lugnt långpass i helgen så förutsättningarna var bra, kroppen har fått vila från löpningen i alla fall ett par dagar. Min Garminklocka har problem med att mäta upp rätt sträcka på bana, det blev allt från 1000 till 1060 meter. Men jag körde med stoppknappen så det blev rätt tider ändå.
I dag blåste det en rätt frisk sydlig vind, Banan ligger rätt högt. Så den är utsatt för vind, den ligger i syd-nordlig riktning så om det blåser från syd eller nord så påverkar det mest. Bara för att det skulle bli så rättvist som möjligt så startade jag varje 1000 meters intervall där jag slutade den förra. Då blev det varannan med lite mer medvind och den andra med lite mer motvind, jag började med medvind. De 2 första var lite för hårda och kändes ryckiga och obekväma, den 3:e lite bättre. Sen kändes dom alltmer jämna i ansträngningen men variationen i tiderna blev stor, trodde inte att vinden skulle påverka så mycket på farten. Det blev följande kilometertider. 3:29+3:35+3:39+3:42+3:35+3:53+3:32+3:56. de 3 sista sticker ut tidsmässigt. De kändes som om de gick i samma fart, men det skiljde som sagt rätt mycket, den näst sista med medvind på upploppet. Den åttonde var tung, då var jag stum i benen och hade lite mjölksyra i benen efter första varvet. Snittet blev 3:40
Dagens intervaller
Kom in i 3-taktsandning efter ungefär 300 meter om jag började i medvind och efter 200 meter när jag började i motvind. De 4 sista kändes stabila i andningen och jag var inte helt slut efter dom. Då på de 4 sista så var det andningen som bestämde farten. Om jag hade tryckt på lite till så hade det blivit ryckigt och jag tror inte jag klarat av 8 stycken. Tror det är viktigt att inte gå på för hårt just på dessa lite längre intervaller. Har kört lite hårdare förr om åren rent puls och andningsmässigt, men då har det blivit så tungt att det har varit ångest inför varje pass med intervaller. Nu blir det på en mer acceptabel nivå och det gör inte så ont under själva intervallerna. Sen om det beror på att jag kunnat köra på bra med alternativträningen eller om det är just för att andningen är överordnad farten eller inte är svårt att svara på.
Kändes bra i hälen och högerfoten under hela passet. Men sedan när jag skulle jogga ner 2 varv så blev det väldigt stumt i vänster hälsena och vad. Så det slet mer än väntat. Hade Asics ds racer under fartdelen. Tog av lite mer kläder än vanligt, det gör mycket för känslan om det inte är för mycket som fladdrar omkring. Hade tights och shorts utanpå, långärmad tröja samt mössa och tunna fingervantar. Hade strax under 2,5 minuters gåvila i snitt mellan intervallerna.
I söndags körde jag rodd+Ct 20+20 minuter, hade 210+185 i snitt. Efter det blev det lite hoppövningar. I går blev det nytt pb på rodden, 223 i snittwatt över 5km rodd, ungefär 19:20 i tid. Därefter lite överkroppsövningar.
Förra veckan var utan intervaller och ett relativt lugnt långpass i helgen så förutsättningarna var bra, kroppen har fått vila från löpningen i alla fall ett par dagar. Min Garminklocka har problem med att mäta upp rätt sträcka på bana, det blev allt från 1000 till 1060 meter. Men jag körde med stoppknappen så det blev rätt tider ändå.
I dag blåste det en rätt frisk sydlig vind, Banan ligger rätt högt. Så den är utsatt för vind, den ligger i syd-nordlig riktning så om det blåser från syd eller nord så påverkar det mest. Bara för att det skulle bli så rättvist som möjligt så startade jag varje 1000 meters intervall där jag slutade den förra. Då blev det varannan med lite mer medvind och den andra med lite mer motvind, jag började med medvind. De 2 första var lite för hårda och kändes ryckiga och obekväma, den 3:e lite bättre. Sen kändes dom alltmer jämna i ansträngningen men variationen i tiderna blev stor, trodde inte att vinden skulle påverka så mycket på farten. Det blev följande kilometertider. 3:29+3:35+3:39+3:42+3:35+3:53+3:32+3:56. de 3 sista sticker ut tidsmässigt. De kändes som om de gick i samma fart, men det skiljde som sagt rätt mycket, den näst sista med medvind på upploppet. Den åttonde var tung, då var jag stum i benen och hade lite mjölksyra i benen efter första varvet. Snittet blev 3:40
Dagens intervaller
Kom in i 3-taktsandning efter ungefär 300 meter om jag började i medvind och efter 200 meter när jag började i motvind. De 4 sista kändes stabila i andningen och jag var inte helt slut efter dom. Då på de 4 sista så var det andningen som bestämde farten. Om jag hade tryckt på lite till så hade det blivit ryckigt och jag tror inte jag klarat av 8 stycken. Tror det är viktigt att inte gå på för hårt just på dessa lite längre intervaller. Har kört lite hårdare förr om åren rent puls och andningsmässigt, men då har det blivit så tungt att det har varit ångest inför varje pass med intervaller. Nu blir det på en mer acceptabel nivå och det gör inte så ont under själva intervallerna. Sen om det beror på att jag kunnat köra på bra med alternativträningen eller om det är just för att andningen är överordnad farten eller inte är svårt att svara på.
Kändes bra i hälen och högerfoten under hela passet. Men sedan när jag skulle jogga ner 2 varv så blev det väldigt stumt i vänster hälsena och vad. Så det slet mer än väntat. Hade Asics ds racer under fartdelen. Tog av lite mer kläder än vanligt, det gör mycket för känslan om det inte är för mycket som fladdrar omkring. Hade tights och shorts utanpå, långärmad tröja samt mössa och tunna fingervantar. Hade strax under 2,5 minuters gåvila i snitt mellan intervallerna.
I söndags körde jag rodd+Ct 20+20 minuter, hade 210+185 i snitt. Efter det blev det lite hoppövningar. I går blev det nytt pb på rodden, 223 i snittwatt över 5km rodd, ungefär 19:20 i tid. Därefter lite överkroppsövningar.
lördag 21 februari 2015
Slitsamt "långpass" i snöslask. 17 km, 4:32 tempo. Framfotsrunda 268
Vill gärna köra långpassen på lördagsförmiddagarna för att ha resten av lördagen mer fri. Likadant idag, men vädret var uselt. Tung snö som hade lagt sig, visserligen bara 1-2 cm, men med massor med slask. Sådär att det är vitt ovanpå, men under och precis innan underlaget så är det någon centimeter vatten. Så det skvätter med snö och vatten vid varje fotisättning.
Dagens pass
Är i Växjö och har känt att vänsterhälen ömmat lite mer än vanligt sista veckan. Det har bara varit asfaltslöpning sista veckorna och det brukar slita lite hårdare på mig. Så idag tänkte jag börja med ett varv runt Bergundasjön där det är lite mjukare underlag, idag var det mjukt, tjälen har gått ur samt detta tunna snölager som föll i morse och under dagens pass. Samt på vissa sträckor även gammal packad snö och is som doldes väl av den nyfallna. Ingen bra kombination. Jag ångrade snabbt dagens valda sträcka men hoppades i min naivitet att det nog skulle bli bättre efterhand. Men det blev inte bättre. Jag halkade inte omkring men spände mig lite mer än vanligt och det blir slitsamt när man inte slappnar av i löpsteget. Så när dom första 7-8 km var avklarade så sökte jag mig ut på asfalten i stället. Det blev genast bättre respons i frånskjutet. Men i stället så blev jag nu rejält blöt om fötter och underben. Det plaskade rejält i skorna efter någon mils löpning och jag kände som att det var tyngder hängda runt benen. Blev allt tröttare i låren och vaderna, sådan här löpning är jag ovan vid. När jag väl hade avslutat rundan och kollade på klockan så hade jag "bara" sprungit 17 km. Men det kändes som 25km. Vill gärna att långpassen ska vara 20 km, men idag fanns inte någon kraft kvar för att springa 3 km till. Det som var mest positivt med passet var att hälen kändes betydligt bättre idag. Tror att de första 8 km med mjukare underlag bidrog till att hälen inte blev lika utsatt som de senaste veckorna asfaltslöpning. När jag kom in i värmen så märkte jag hur blöt jag blivit både inifrån och utifrån. Vägde all utrustning jag haft på mig idag och det landade på 4080 gram. Har ännu inte vägt det när det är torrt. Men det är inte så konstigt om det känns slitsamt?! Det är inte utan att man längtar efter löpning med mindre kläder på sig. Tänker på sommarpassen med bar överkropp, så skön känsla det är då, jämfört med nu i slasket. Fast på något sätt är dessa pass också bra, det ger ju träning med all extravikt. Blir ett kombipass, styrka och kondition på en och samma gång.
Blev inga fartökningar, blev ändå progressivt av sig själv av de allt blötare kläderna samt att de 2 sista kilometerna går uppför. Nu är den lite lugnare löpveckan över. Får vi se om kroppen svarar på det så småningom.
Igår blev det nytt pb på roddmaskinen, ror alltid 5km, igår blev medelwatten 219, förra pb var 215. Tar ungefär 19,5 minuter. Efter det blev det överkroppsövningar i gymmets maskiner.
Dagens pass
Är i Växjö och har känt att vänsterhälen ömmat lite mer än vanligt sista veckan. Det har bara varit asfaltslöpning sista veckorna och det brukar slita lite hårdare på mig. Så idag tänkte jag börja med ett varv runt Bergundasjön där det är lite mjukare underlag, idag var det mjukt, tjälen har gått ur samt detta tunna snölager som föll i morse och under dagens pass. Samt på vissa sträckor även gammal packad snö och is som doldes väl av den nyfallna. Ingen bra kombination. Jag ångrade snabbt dagens valda sträcka men hoppades i min naivitet att det nog skulle bli bättre efterhand. Men det blev inte bättre. Jag halkade inte omkring men spände mig lite mer än vanligt och det blir slitsamt när man inte slappnar av i löpsteget. Så när dom första 7-8 km var avklarade så sökte jag mig ut på asfalten i stället. Det blev genast bättre respons i frånskjutet. Men i stället så blev jag nu rejält blöt om fötter och underben. Det plaskade rejält i skorna efter någon mils löpning och jag kände som att det var tyngder hängda runt benen. Blev allt tröttare i låren och vaderna, sådan här löpning är jag ovan vid. När jag väl hade avslutat rundan och kollade på klockan så hade jag "bara" sprungit 17 km. Men det kändes som 25km. Vill gärna att långpassen ska vara 20 km, men idag fanns inte någon kraft kvar för att springa 3 km till. Det som var mest positivt med passet var att hälen kändes betydligt bättre idag. Tror att de första 8 km med mjukare underlag bidrog till att hälen inte blev lika utsatt som de senaste veckorna asfaltslöpning. När jag kom in i värmen så märkte jag hur blöt jag blivit både inifrån och utifrån. Vägde all utrustning jag haft på mig idag och det landade på 4080 gram. Har ännu inte vägt det när det är torrt. Men det är inte så konstigt om det känns slitsamt?! Det är inte utan att man längtar efter löpning med mindre kläder på sig. Tänker på sommarpassen med bar överkropp, så skön känsla det är då, jämfört med nu i slasket. Fast på något sätt är dessa pass också bra, det ger ju träning med all extravikt. Blir ett kombipass, styrka och kondition på en och samma gång.
Blev inga fartökningar, blev ändå progressivt av sig själv av de allt blötare kläderna samt att de 2 sista kilometerna går uppför. Nu är den lite lugnare löpveckan över. Får vi se om kroppen svarar på det så småningom.
 |
| Trött efter ett slaskigt pass |
Igår blev det nytt pb på roddmaskinen, ror alltid 5km, igår blev medelwatten 219, förra pb var 215. Tar ungefär 19,5 minuter. Efter det blev det överkroppsövningar i gymmets maskiner.
torsdag 19 februari 2015
Distanspass, 13 km, 4:31 tempo. Framfotsrunda 267.
Blev en rätt lugn runda, tyvärr med lite tung torsdagskänsla. Körde lite med dottern också, vi tog oss till idrottsplatsen och sprang lite på den för dagen helt snö och isfria tartanbanan. Det har inte varit så lätt att få med henne på lite lugn jogg. Barn tycker inte om att jogga, det blir för tråkigt för dom, i alla fall för min dotter, hon är 11 år.
Hennes steg är inte så bra när det går lugnt, blir lite fladdrigt och oengagerat, precis som hos mig. Men när hon springer på lite fortare, då blir det genast helt annorlunda, allt kommer på plats, foten landar fint under kroppen, rak och fin hållning. Bra tryck i steget. Så idag blev det ett lugnt uppvärmningsvarv sedan körde vi 5*60 meter, därefter ett nedvarvningsvarv. I dag tyckte hon inte det var så tråkigt. Jag frågade om hon tyckte det var kul, fast riktigt så bra var det inte. Men jag tror ändå hon kan tänka sig göra om det. Tyvärr har hon av någon anledning tröttnat på friidrott, men tycker fortfarande att orientering är kul. Hoppas att det går att få henne att fortsätta med någon form av idrott. Men som sagt, när hon får släppa alla krafter fria på kort sträcka så går det bra.
Dagens pass
Efter denna urladdning för henne så fortsatte jag sedan själv. Har ju tänkt att denna veckan ska bli lugn, så idag blev det inga fartökningar. Det var segt och jag hade bitvis lite känningar i vänsterhälen och det drog även lite över högerfoten. Precis sådär mycket att man börjar att misströsta lite. Var lite låg på energi. Det är helt otroligt vad torsdagarna känns sega för mig. Vet inte om jag byggt upp en mental vägg just för torsdagarna. Att jag genom negativa tankar redan innan passet börjat projicerar så hårt att även om jag egentligen har energi så tar jag med stor effektivitet bort den känslan. Har inte känt mig utsövd riktigt när jag vaknat på morronen denna veckan. Jag brukar stiga upp 5:20 ungefär. Somnar runt 11 och brukar vakna minst en gång per natt i bland 2 gånger. På helgerna blir det någon timmes längre sömn och det känns stor skillnad i pigghet under träning.
Det märks extra tydligt när jag kör roddmaskin. Den senaste tiden har jag kört den maskinen 4 gånger i veckan, måndag, onsdag, fredag och söndag. På lördagarna har det ofta blivit ett långpass löpning på förmiddagen, därefter lugn och ro under resten av lördagen, ofta 8 timmars sömn natten mellan lördag och söndag sedan en lugn promenad under söndagen som enda fysiska ansträngning innan jag åker till gymmet på kvällen och kör rodd + crosstrainer. Då är jag nästan alltid som piggast, de bästa roddtiderna har jag på söndagar, och det känns lätt och fint. Sedan på måndagen går det hyfsat bra trots att jag kört dagen innan. Sedan blir det allt tyngre ju längre veckan går. onsdagen och fredagen är ungefär lika tunga.
När det gäller löpningen så kör jag för tillfället 3 pass i veckan, tisdag, torsdag och lördag. Vill så gärna köra både lördag och söndag. Men vågar inte riktigt än. Har ju problem med min häl, har känts bättre ett tag nu. Men denna veckan har det åter börjat krångla lite, inte vad jag tänkt mig precis. Men i alla fall. Tisdagarna är dom dagarna då kroppen känns bäst. Då är jag ofta pigg både innan och under passet. Därför brukar jag lägga de tunga intervallpassen här, sedan kommer torsdagarna som alldeles för ofta känns tunga och stela. Lördagarnas långpass känns oftast bra. Brukar börja lugnt och sedan lägga in någon form av fartökning, vill gärna att dom ska bli 20 km. Har även märkt att när jag försöker springa lite långsammare, runt 5:00 tempo, som jag behöver köra om jag ska upp i mer pass/vecka, då får jag ofta mer ont i både häl och fötter. Är precis som att jag blir för slarvig med steg och hållning då och därmed snedbelastar kroppen på något sätt. Helst inte under 4:50 tempo som det känns nu. Men måste försöka hitta rätt där om jag ska få upp volymen med löpning på sikt.
Idag blev det som sagt rätt lugnt, låg i bekväm låg 4-taktsandning, under större delen, var bara när jag kom upp till Spånenslingan som det blev extra tungt. Tog ett varv där, inte helt snöfritt men nästintill nu. Jag märkte direkt hur tungt det blev där, i det kuperade elljusspåret som det inte gått att springa i nu på någon månad. Har ju kört bara asfalt nu ett tag, jämnt och fint med lång fina backar. När man kommer till detta elljusspår så blir det helt annorlunda löpning, upp och ner hela tiden. När man inte är van så tar man helt slut, även i detta relativt låga tempo. Så det blir en tuff återanpassning nästa vecka, om jag ska börja köra här igen. Men det är ändå i dessa kuperade spår som träningen biter extra bra. Minst ett pass i veckan i detta kuperade spår så fort snön och isen försvinner helt.
I går blev det 20+20 minuter på rodd och Ct, 200+185 watt. Körde därefter 20 minuters hoppövningar, det är kanske dom som spökar lite i dag. Hade kanske varit bättre att köra dom på fredagen? Men vi får se på lite sikt om inte hälen vill bli lite bättre. Måste bara ha lite tålamod.
Hennes steg är inte så bra när det går lugnt, blir lite fladdrigt och oengagerat, precis som hos mig. Men när hon springer på lite fortare, då blir det genast helt annorlunda, allt kommer på plats, foten landar fint under kroppen, rak och fin hållning. Bra tryck i steget. Så idag blev det ett lugnt uppvärmningsvarv sedan körde vi 5*60 meter, därefter ett nedvarvningsvarv. I dag tyckte hon inte det var så tråkigt. Jag frågade om hon tyckte det var kul, fast riktigt så bra var det inte. Men jag tror ändå hon kan tänka sig göra om det. Tyvärr har hon av någon anledning tröttnat på friidrott, men tycker fortfarande att orientering är kul. Hoppas att det går att få henne att fortsätta med någon form av idrott. Men som sagt, när hon får släppa alla krafter fria på kort sträcka så går det bra.
Dagens pass
Efter denna urladdning för henne så fortsatte jag sedan själv. Har ju tänkt att denna veckan ska bli lugn, så idag blev det inga fartökningar. Det var segt och jag hade bitvis lite känningar i vänsterhälen och det drog även lite över högerfoten. Precis sådär mycket att man börjar att misströsta lite. Var lite låg på energi. Det är helt otroligt vad torsdagarna känns sega för mig. Vet inte om jag byggt upp en mental vägg just för torsdagarna. Att jag genom negativa tankar redan innan passet börjat projicerar så hårt att även om jag egentligen har energi så tar jag med stor effektivitet bort den känslan. Har inte känt mig utsövd riktigt när jag vaknat på morronen denna veckan. Jag brukar stiga upp 5:20 ungefär. Somnar runt 11 och brukar vakna minst en gång per natt i bland 2 gånger. På helgerna blir det någon timmes längre sömn och det känns stor skillnad i pigghet under träning.
Det märks extra tydligt när jag kör roddmaskin. Den senaste tiden har jag kört den maskinen 4 gånger i veckan, måndag, onsdag, fredag och söndag. På lördagarna har det ofta blivit ett långpass löpning på förmiddagen, därefter lugn och ro under resten av lördagen, ofta 8 timmars sömn natten mellan lördag och söndag sedan en lugn promenad under söndagen som enda fysiska ansträngning innan jag åker till gymmet på kvällen och kör rodd + crosstrainer. Då är jag nästan alltid som piggast, de bästa roddtiderna har jag på söndagar, och det känns lätt och fint. Sedan på måndagen går det hyfsat bra trots att jag kört dagen innan. Sedan blir det allt tyngre ju längre veckan går. onsdagen och fredagen är ungefär lika tunga.
När det gäller löpningen så kör jag för tillfället 3 pass i veckan, tisdag, torsdag och lördag. Vill så gärna köra både lördag och söndag. Men vågar inte riktigt än. Har ju problem med min häl, har känts bättre ett tag nu. Men denna veckan har det åter börjat krångla lite, inte vad jag tänkt mig precis. Men i alla fall. Tisdagarna är dom dagarna då kroppen känns bäst. Då är jag ofta pigg både innan och under passet. Därför brukar jag lägga de tunga intervallpassen här, sedan kommer torsdagarna som alldeles för ofta känns tunga och stela. Lördagarnas långpass känns oftast bra. Brukar börja lugnt och sedan lägga in någon form av fartökning, vill gärna att dom ska bli 20 km. Har även märkt att när jag försöker springa lite långsammare, runt 5:00 tempo, som jag behöver köra om jag ska upp i mer pass/vecka, då får jag ofta mer ont i både häl och fötter. Är precis som att jag blir för slarvig med steg och hållning då och därmed snedbelastar kroppen på något sätt. Helst inte under 4:50 tempo som det känns nu. Men måste försöka hitta rätt där om jag ska få upp volymen med löpning på sikt.
Idag blev det som sagt rätt lugnt, låg i bekväm låg 4-taktsandning, under större delen, var bara när jag kom upp till Spånenslingan som det blev extra tungt. Tog ett varv där, inte helt snöfritt men nästintill nu. Jag märkte direkt hur tungt det blev där, i det kuperade elljusspåret som det inte gått att springa i nu på någon månad. Har ju kört bara asfalt nu ett tag, jämnt och fint med lång fina backar. När man kommer till detta elljusspår så blir det helt annorlunda löpning, upp och ner hela tiden. När man inte är van så tar man helt slut, även i detta relativt låga tempo. Så det blir en tuff återanpassning nästa vecka, om jag ska börja köra här igen. Men det är ändå i dessa kuperade spår som träningen biter extra bra. Minst ett pass i veckan i detta kuperade spår så fort snön och isen försvinner helt.
I går blev det 20+20 minuter på rodd och Ct, 200+185 watt. Körde därefter 20 minuters hoppövningar, det är kanske dom som spökar lite i dag. Hade kanske varit bättre att köra dom på fredagen? Men vi får se på lite sikt om inte hälen vill bli lite bättre. Måste bara ha lite tålamod.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)