Blev ett för mig ytterst märkligt och ojämnt pass. Hade som mål innan passet att det skulle bli ungefär 10 km i 4:40 tempo, för att kunna köra ett liknande pass redan i morgon, i en strävan att kunna klara 2 dagar i rad.
Det har under dagen känts bra i vänsterhälen och fötterna. Därför tänkte jag ge Salming distance skorna ytterligare en chans. Hade dottern med mig på cykel första varvet.
Kände redan efter 3-400 meter att det inte var helt perfekt, efter 1 km stannade jag som jag brukar om det stramar och molar lite. Gjorde lite uppmjukningsövningar, hade då ungefär 4:50 i tempo. Sedan fortsatte vi i samma fart. Denna runda går på cykelvägar i västra Alvesta, ungefär 10 korsande vägar att ta sig över. Tror vi fick stanna vid nästan allihopa, blir lite extra försiktig när dottern cyklar jämte, svårt att i mörkret få någon ögonkontakt med bilförarna. Start och stopp, ojämnt och ryckigt. Blåste en rätt så frisk ostlig vind, så i ett parti både uppför och motvind. Hälen gjorde alltmer ont och det fick räcka med ett varv med dessa skor.
Väl hemma bytte jag till Adidasskorna och tog ytterligare ett varv. Det kändes bättre i hälen, men molandet fanns där hela tiden. Nu var jag lite frustrerad över att det inte funkade med Salmingskorna, blev lite för fort och kom in i 4:20 tempo, kom in i 4-taktsandning och när jag väl var där så fick det fortsätta resten av rundan. Sen in i motvindspartiet och fick kämpa lite mer. Med 2,5 km kvar vände det dock hemåt och nu lite lätt nerför och medvind. Då kunde jag inte hålla igen. Så nu tryckte jag till rejält, det kändes både skönt men samtidigt så bröt jag ytterligare en gång mot den tänkta planen. De sista 2,5 kilometerna gick i strax under 4:00 tempo, sista 800 meterna gick jag över i 3-taktsandning och blev rejält trött. Återigen så blev den mycket mer okontrollerad jämfört med löpbandet. Men känner mig pigg efter passet, så dessa 2,5 lite hårdare kilometerna i slutet verkar inte slita så mycket som jag trott.
Dagens pass
Ibland blir det inte som man tänkt sig, inte alls. Dagen har annars varit bra men sen när jag hämtade dottern så berättade hon om lite tråkiga saker som hänt i skolan, det är frustrerande att höra och att det är så svårt att hjälpa med vissa saker. Det bidrog säkert till att humöret blev lite lynnigt under löpningen. Vardagarna bjuder på mycket bekymmer både hit och dit. Löpningen är bra som ventil. Det blir nästan alltid bättre känsla efter löpningen. Man lugnar ner sig och tänker lite klarare igen. När det var riktigt intensiva dagar med massor av överraskande inslag så märks det extra tydligt.
Blir nog ingen runda i morgon, hälen är inte redo ännu. Nu kan jag i alla fall utesluta Salmingskorna, ännu ett vanvettsköp. Men kanske dom kan komma till användning när väl hälskadan går över.
Igår blev det ett lugnt gympass med rodd och ct, 20 minuter på vardera maskin i 180 watt. Jag märker nu att efter att varit konsekvent med att inte överskrida 180 watt på rodden så har jag tappat lite i styrka på den och upplever det allt jobbigare att köra med den watten. Ct blir åt andra hållet, igår kändes det förvånansvärt lätt, körde inget i höjdhopparmattan igår. Hade inte riktigt lust eller energi.
onsdag 12 november 2014
måndag 10 november 2014
Tufft intervallpass på löpband, 6*6 minuter. Framfotsrunda 218.
Hade med mig pulsbandet idag för att få lite bättre koll på ansträngningsnivån. Kände mig pigg inför passet och såg faktiskt fram mot att att få ta i lite rejält, brukar annars ha ångest inför intervallpass, men har märkt att när jag kör dom på löpband så blir dom mycket mer kontrollerade och farten är jämn. Fast om det ger lika mycket på lång sikt återstår att se?
När jag kör intervaller utomhus har jag problem med att hitta rätt fart, blir ofta alldeles för snabbt på de första intervallerna och de blir på tok för ryckiga. Speciellt om jag inte kört på ett tag. Brukar undvika intervaller stor del av säsongen, framför allt på hösten. Men som sagt nu känns det åter lite bättre när jag kör dom på löpband.
Efter en vecka utan tuffa pass så var det dags för ett idag. Intervaller på löpband. Hade först tänkt mig att köra 8*6 minuter, jag brukar köra 4 minuter i vanliga fall, men kände efter 5 minuter på första intervallen att det inte skulle hålla för ett helt pass. Så jag sänkte ambitionen till 6 minuter/intervall.
Det var annorlunda och betydligt mer slitsamt än väntat, jag körde alla 6 i samma hastighet, 16 km/h. Med 0,5% lutning.
De 2 första körde jag med Salming Race, fast efter den andra började det mola allt mer i vänsterhälen så jag bytte tillbaka till Adidas som jag haft på uppvärmningen.
Började varje intervall på mellan 120-130 i puls, blev lite ojämnt tidsmässigt mellan intervallerna i och med skobytet, men ungefär mellan 2-4 minuters vila mellan, från 8 till 10 km/h i joggvilan.
Jag kollade pulsen i slutet på varje intervall och efter den första var den 157 slag, kontrollerad 4-taktsandning hela vägen, likaså den andra som slutade på 162 slag, den tredje slutade på165 slag, men nu började jag känna lite trötthet.
Kan ha påverkats lite av skobytet, det är stor viktskillnad på Salming race och mina Adidas.
Den 4:e slutade på 167 slag och jag gick över i 3-taktsandning efter 4 minuter, 5:e slutade på 172 slag och jag gick över i 3-takt efter 3 minuter, denna var nog den tuffaste. Fick kämpa rejält sista 2 minuterna. Den 6:e slutade också på 172, gick över i 3-taktsandning efter 3 minuter. Men eftersom det var den sista så blev den lite lättare mentalt.
Det märktes rejält efteråt, jag var helt slut, väldigt mör i både fötter, ben och huvud. På träning har jag väldigt svårt att komma upp över i 170 i puls, mitt max på träning och löpning är 177 slag, men det var några år sedan på ett tufft tempopass.
I vanliga fall på utomhusintervaller, 6*1000 meter, brukar pulsen maxa på runt 165 på de sista intervallerna.
Det som kändes bra idag var att det blev relativt lång tid i 3-taktsandning. 3 minuter på de 2 sista. Det gick bättre än väntat att byta från 4-takt till 3-takt och jag fick inte panik i slutet på intervallerna, det höll sig trots den hårda ansträngningen på en kontrollerad nivå. Men som sagt, på bandet lyckas jag bättre med att kontrollera 3-takten, men utomhus är det annorlunda då det är så mycket annat som påverkar. Men om jag hela tiden undviker att träna i 3-takt så kommer jag inte att kunna utveckla det heller.
Lite synd att jag inte kunde köra på hela passet i Salmingskorna, men det är en av fördelarna med bandet, mycket lättare att byta skor. Känns som om att det är lite känsligare för hälen på löpband, känner mer där än när jag kör utomhus. Blir ju lite annorlunda steg. Stegfrekvensen låg på lite över 180 när jag kollade. Det kom en annan kille och körde rätt hårt på ett band jämte och jag såg att vi hade samma stegfrekvens när jag låg på 10 km/h och han var i 15 km/h. Det syntes tydligt att han landade på hälen. Han var en van löpare och körde på med hög fart och 2% lutning. Han låg och varierade mellan 12 och 17 km/h i nått slags fartlekspass. Bra hållning i övrigt, det finns så många olika stilar. Det som är det viktigaste är att hålla sig skadefri.
söndag 9 november 2014
Lugnt återhämtningspass. Framfotsrunda 217.
Blev ett väldigt lugnt återhämtningspass idag på morronen, 6,5 km i 5:15 tempo, en av de långsammaste rundor jag sprungit på väldigt länge. Var lite orolig att det inte skulle kännas som löpning men nu när jag landar med foten mer under kroppen och har ett kortare steg så känns det helt okej att springa i denna farten. Innan när jag landade extremt på hälen, kändes det helt omöjligt att springa i detta tempot. Men om någon sagt till mig att ta i max idag, dagen efter långpasset, så hade jag ändå haft problem att springa mycket snabbare.
Vänsterhälen kändes helt okej idag, men däremot var det lite ömt under foten på yttersidan, ungefär där jag landar, på mellanfoten.
I natt hade jag vitkålsblad på min häl i ett omslag, men bara runt hälen, har provat innan men utan någon större framgång, har inte haft tålamod så det räckt. Kände mig rastlös på morronen och tänkte att ett lugnt löppass skulle lugna ner mig lite, vaknade dessutom alldeles för tidigt, var upp strax efter 6.
Har varit i Alvesta hela helgen, var väldigt längesedan, känns ovant och jag får helt plötsligt massor med tid över och blir nästan lite överrumplad och vet inte vad jag ska göra med den. Brukar alltid annars lida av tidsbrist, vill aldrig räcka till allt jag vill och behöver göra, men som sagt denna helgen har det varit väldigt annorlunda. Städat lite och lagat mat och bakat äppelpaj. Umgåtts med katten som tycker det är väldigt trevligt att slippa vara själv på helgerna. Har som väl var kunnat träna på bra och körde i eftermiddag ett gympass, passet var som tidigare 20+20 minuter på roddmaskin och CT, runt 180 i medelwatt, efter det blev det lite magstärkande övningar, något jag slarvat med den sista tiden. Nu efteråt så känns det lite mer än vanligt.
Nu är det slut på den lugna träningsveckan, har varit mer pass än vanligt men inget högintensivt, hade tänkt att periodisera lite och köra 3 lite hårdare veckor och sen varva med en lugnare vecka. Det jag vill sikta mot är att köra med större spann på passen, att dom hårda passen ska bli lite hårdare än innan men framför allt att dom lugna passen ska bli lugnare, jag har problem med att köra lite för hårt på de lugna passen och det blir mittemellan på det mesta. Intervaller sliter hårt så vi får se hur det går och vilka skor jag ska ha. På de lugna passen får det i alla fall bli Adidas, inget mer experimenterande på ett tag nu. Det som bekymrar mig lite är hälen, efter att varit bättre ett tag tidigare i höstas så börjar jag åter känna av den.
Dagens runda
Vänsterhälen kändes helt okej idag, men däremot var det lite ömt under foten på yttersidan, ungefär där jag landar, på mellanfoten.
I natt hade jag vitkålsblad på min häl i ett omslag, men bara runt hälen, har provat innan men utan någon större framgång, har inte haft tålamod så det räckt. Kände mig rastlös på morronen och tänkte att ett lugnt löppass skulle lugna ner mig lite, vaknade dessutom alldeles för tidigt, var upp strax efter 6.
Har varit i Alvesta hela helgen, var väldigt längesedan, känns ovant och jag får helt plötsligt massor med tid över och blir nästan lite överrumplad och vet inte vad jag ska göra med den. Brukar alltid annars lida av tidsbrist, vill aldrig räcka till allt jag vill och behöver göra, men som sagt denna helgen har det varit väldigt annorlunda. Städat lite och lagat mat och bakat äppelpaj. Umgåtts med katten som tycker det är väldigt trevligt att slippa vara själv på helgerna. Har som väl var kunnat träna på bra och körde i eftermiddag ett gympass, passet var som tidigare 20+20 minuter på roddmaskin och CT, runt 180 i medelwatt, efter det blev det lite magstärkande övningar, något jag slarvat med den sista tiden. Nu efteråt så känns det lite mer än vanligt.
Nu är det slut på den lugna träningsveckan, har varit mer pass än vanligt men inget högintensivt, hade tänkt att periodisera lite och köra 3 lite hårdare veckor och sen varva med en lugnare vecka. Det jag vill sikta mot är att köra med större spann på passen, att dom hårda passen ska bli lite hårdare än innan men framför allt att dom lugna passen ska bli lugnare, jag har problem med att köra lite för hårt på de lugna passen och det blir mittemellan på det mesta. Intervaller sliter hårt så vi får se hur det går och vilka skor jag ska ha. På de lugna passen får det i alla fall bli Adidas, inget mer experimenterande på ett tag nu. Det som bekymrar mig lite är hälen, efter att varit bättre ett tag tidigare i höstas så börjar jag åter känna av den.
Dagens runda
lördag 8 november 2014
Bra långpass i Alvestatrakterna, 22km i 4:57 tempo. Framfotsrunda 216
Har haft en tung vecka på jobbet, novembermörkret ligger som en blöt, kall filt och det är bara början på november, regnet faller nästan varje dag och det är svårt att se ljuset någonstans.
Har ändå haft min ljuslykta i träningen hela veckan och kvällarnas pass har varit så befriande och upplyftande om man bortser från löpbandspasset i onsdags som blev en liten besvikelse med dom nya Salming distance skorna.
Dessa tränings pass är som att komma hem och på nått sätt finns det en trygghet i att få svettas en stund varje dag, blir som en mental dusch, alla motgångar och besvikelser runt omkring i tillvaron förminskas till just de bagateller de är, som att man får på sig ett par glasögon som rättar till skärpan.
Märker allt mer att det är träningen i sig som är viktigast för mig, visst har jag mina mål men allt eftersom år läggs till år så blir prestationer och tider av allt mindre betydelse. Jag inser att det är lite väl sent att slå några rekord eller genomföra stora bedrifter som bygger på hård träning. Jag har inte riktigt en kropp som håller för den hårda träningen man måste underkasta sig. Det är så lätt att träningen glider över i ett tillstånd som nästan kan betraktas som sjukligt.
Idag vaknade jag med lite ömma vrister och en lite tråkig, molande känsla i vänsterhälen. Trots att jag inte sprungit sedan i onsdags. Var nästan på väg att ställa in det numera obligatoriska långpasset. Men efter lite velande hit och dit så fick det ändå bli ett försök. Det blev Adidasskorna, de nya. Nu med den nya snörningen som dom visade i Runners World, där man använder även det översta hålet och bildar en ögla där sedan andra sidans snöre träs. Foten ska på detta sätt bli mer stabiliserad i skon.
Och idag kände jag inte alls så mycket besvär, började komma lite svagt efter 18-19 km, men det kan varit inbillning för det var inga problem att slutföra passet.
Höll ett lugnt tempo, 5:00 tempo var målet för dagen, nu är jag mer disciplinerad och börjar inte springa snabbare efter ett tag. Märker dock att om jag inte tänker på det gärna vill glida in i ett 4:40 tempo, det verkar vara mitt defaultläge på lugna pass. men den farten är för hög om jag inte vill slita för mycket på kroppen.
Passet kändes väldigt bra, inga stora problem med hälen, bara lite lätt molande ibland. Kände att andningen var väldigt kontrollerad och kände mig bara lite trött de sista 2-3 kilometerna.
Det bästa är ändå den positiva mentala känslan som infinner sig. Lördag och nästan hela helgen kvar, det bildas positiva tankar som likt varma sommarvindar blåser bort dom dystra negativa regnmolnstankarna som förmörkat mitt sinne nästan hela veckan. Hoppet tänds och framtiden är åter ljus och full med möjligheter. Då känner man enorm tacksamhet. Att genom ett lugnt, långt löppass få denna enorma mentala kick är fantastiskt, just i de ögonblicken är det svårt att önska sig något ytterligare.
Dagens pass
Har nu kört på hela veckan med endast lugna pass, ingen högintensiv löpning. I förgår blev det ett cykelpass, det var väldigt längesedan. Körde på i 200watt i 50 minuter. Pulsen låg mellan 120-130. Blev rejält svettigt ändå. Kändes helt okej i benen. I går körde jag som vanligt med rodd och ct, samma som vanligt, 175 watt på båda maskinerna i 20 minuter.
Har ändå haft min ljuslykta i träningen hela veckan och kvällarnas pass har varit så befriande och upplyftande om man bortser från löpbandspasset i onsdags som blev en liten besvikelse med dom nya Salming distance skorna.
Dessa tränings pass är som att komma hem och på nått sätt finns det en trygghet i att få svettas en stund varje dag, blir som en mental dusch, alla motgångar och besvikelser runt omkring i tillvaron förminskas till just de bagateller de är, som att man får på sig ett par glasögon som rättar till skärpan.
Märker allt mer att det är träningen i sig som är viktigast för mig, visst har jag mina mål men allt eftersom år läggs till år så blir prestationer och tider av allt mindre betydelse. Jag inser att det är lite väl sent att slå några rekord eller genomföra stora bedrifter som bygger på hård träning. Jag har inte riktigt en kropp som håller för den hårda träningen man måste underkasta sig. Det är så lätt att träningen glider över i ett tillstånd som nästan kan betraktas som sjukligt.
Idag vaknade jag med lite ömma vrister och en lite tråkig, molande känsla i vänsterhälen. Trots att jag inte sprungit sedan i onsdags. Var nästan på väg att ställa in det numera obligatoriska långpasset. Men efter lite velande hit och dit så fick det ändå bli ett försök. Det blev Adidasskorna, de nya. Nu med den nya snörningen som dom visade i Runners World, där man använder även det översta hålet och bildar en ögla där sedan andra sidans snöre träs. Foten ska på detta sätt bli mer stabiliserad i skon.
Och idag kände jag inte alls så mycket besvär, började komma lite svagt efter 18-19 km, men det kan varit inbillning för det var inga problem att slutföra passet.
Höll ett lugnt tempo, 5:00 tempo var målet för dagen, nu är jag mer disciplinerad och börjar inte springa snabbare efter ett tag. Märker dock att om jag inte tänker på det gärna vill glida in i ett 4:40 tempo, det verkar vara mitt defaultläge på lugna pass. men den farten är för hög om jag inte vill slita för mycket på kroppen.
Passet kändes väldigt bra, inga stora problem med hälen, bara lite lätt molande ibland. Kände att andningen var väldigt kontrollerad och kände mig bara lite trött de sista 2-3 kilometerna.
Det bästa är ändå den positiva mentala känslan som infinner sig. Lördag och nästan hela helgen kvar, det bildas positiva tankar som likt varma sommarvindar blåser bort dom dystra negativa regnmolnstankarna som förmörkat mitt sinne nästan hela veckan. Hoppet tänds och framtiden är åter ljus och full med möjligheter. Då känner man enorm tacksamhet. Att genom ett lugnt, långt löppass få denna enorma mentala kick är fantastiskt, just i de ögonblicken är det svårt att önska sig något ytterligare.
Dagens pass
Har nu kört på hela veckan med endast lugna pass, ingen högintensiv löpning. I förgår blev det ett cykelpass, det var väldigt längesedan. Körde på i 200watt i 50 minuter. Pulsen låg mellan 120-130. Blev rejält svettigt ändå. Kändes helt okej i benen. I går körde jag som vanligt med rodd och ct, samma som vanligt, 175 watt på båda maskinerna i 20 minuter.
onsdag 5 november 2014
Löpbandspass med nya skor (Salming Distance), 5:00 tempo. Framfotsrunda 215.
Det var med stor förväntan som jag steg upp på löpbandet efter jobbet. I går kom dom nya Salming Distance skorna. Nu skulle alla mina hälproblem vara ett minne blott, detta var nyckeln som skulle passa in i låset perfekt för att öppna upp dörren till den helt smärtfria löpningen som stängdes för ett år sedan. Under dagen har jag känt mig pigg och helt smärtfri i både häl och fot, det märks att jag bara kört lugna löppass den senaste tiden. Nu kommer piggheten.
Hade helst velat testa dom utomhus men det var ett uselt väder med blåst, regn och mörker. Har blivit lite bekväm denna hösten och drar mig mer än gärna inomhus och till löpbandet. Det kändes bra de första stegen, men så efter 10 minuter började det komma lite känningar i hälen, molande som vanligt, blev inte värre med det men sedan kom det brännande känslor under höger framfot, troligtvis friktionsvärme, det blev allt värre och kom även under vänsterfoten lite senare. Efter 30 minuter fick det var nog med de nya skorna.
Det var med stor besvikelse jag klev av bandet, ännu en gång funkade det inte med andra skor. Nu kan man inte dra bra och korrekta slutsatser efter ett ynka pass. Det är inte rättvist mot skorna. Dom kändes otroligt sköna mot fötterna och satt perfekt. Men idag, på bandet funkade dom inte. Framtiden får utvisa om detta var ännu ett onödigt inköp. Bytte till mina nya Adidas och slutförde passet med dom och till min stora förvåning så kändes det rätt hyfsat med dom, förra passet var det inte så bra. Ja, man blir inte klok på det här?!
Nu måste jag nog börja hejda mig lite med skoinköp. Jag har det sista året haft ett naivt hopp om att mina problem med hälen kan lösas genom olika skor men mitt ständiga stångade mot denna vägg ger inga positiva resultat. Jag började i ren förfäran att räkna alla mina skor och jag kom fram till att jag nu har 11 par. Allt från VFF till Nikes mest dämpade skor. Jag har lärt mig så pass mycket att jag vet vilka skor jag ska använda vid dom snabbare passen, då funkar faktiskt det mesta men allra bäst passar VFF och Salming Race. Men till exempel Salming Race funkar absolut inte i de lugnare farterna. de gånger jag försökt så har det gjort riktigt ont i hälen.
Adidas adizero Boston är dom som funkat minst dåligt på de lugna passen. Men där har jag i stället problem med friktionen under hälen efter 18-19 kilometer.
Jag har läst mig till via olika bloggar och träningssajter att man måste ha tålamod med att ställa om sitt löpsteg. Allt från några månader till 3-4 år i sämsta fall. Jag har enorma problem med mitt tålamod, så dagar som dessa då ens hopp inte infrias blir så tunga. Jag känner ändå någonstans långt inne att detta är rätt väg. Men efter 15-16 månader så hade jag hoppats att jag skulle utvecklats lite bättre än vad jag gjort. Framför allt att jag ännu inte kan springa så mycket som jag vill.
Men samtidigt har jag kompisar som inte kan springa alls, både hälproblem och en del med knäproblem så det kunde trots allt vara värre än vad det är. Jag ligger på samma nivå som för ett år sedan tidsmässigt men känner mig lite starkare i fotlederna nu och har inte längre ont i vaderna eller i vristerna efter nattens sömn. Så det går kanske sakta framåt ändå. Även om det med det dagliga perspektivet inte går att se det. Som droppen som urholkar stenen.
Passet blev 60 minuter i 5:00 tempo, det kändes lätt och fint i övrigt och hade lugn och fin andning. Stegfrekvensen var 168 de gånger jag kollade. Hade även på mig pulsbandet i dag och pulsen låg mellan 119-128, och var hela passet stabil utan att öka på slutet. Bytte även löpband och som väl var blev det exakt samma puls på det andra bandet. Så mina misstankar om att banden går med olika fart besannades icke. Det var bra för då slipper man bli irriterad om någon har tagit "mitt" band.
Igår körde jag ett lugnt gympass med 175 samt 180 i medelwatt över 20+20 minuter med rodd och CT, Samt 3*400 steg i höjdhopparmatta, det har blivit en hel del dagar i rad med konditionsträning nu, men efter att kört lite lugnare tempo med löpningen så har det ändå känts helt okej i kroppen för övrigt.
Hade helst velat testa dom utomhus men det var ett uselt väder med blåst, regn och mörker. Har blivit lite bekväm denna hösten och drar mig mer än gärna inomhus och till löpbandet. Det kändes bra de första stegen, men så efter 10 minuter började det komma lite känningar i hälen, molande som vanligt, blev inte värre med det men sedan kom det brännande känslor under höger framfot, troligtvis friktionsvärme, det blev allt värre och kom även under vänsterfoten lite senare. Efter 30 minuter fick det var nog med de nya skorna.
Det var med stor besvikelse jag klev av bandet, ännu en gång funkade det inte med andra skor. Nu kan man inte dra bra och korrekta slutsatser efter ett ynka pass. Det är inte rättvist mot skorna. Dom kändes otroligt sköna mot fötterna och satt perfekt. Men idag, på bandet funkade dom inte. Framtiden får utvisa om detta var ännu ett onödigt inköp. Bytte till mina nya Adidas och slutförde passet med dom och till min stora förvåning så kändes det rätt hyfsat med dom, förra passet var det inte så bra. Ja, man blir inte klok på det här?!
Nu måste jag nog börja hejda mig lite med skoinköp. Jag har det sista året haft ett naivt hopp om att mina problem med hälen kan lösas genom olika skor men mitt ständiga stångade mot denna vägg ger inga positiva resultat. Jag började i ren förfäran att räkna alla mina skor och jag kom fram till att jag nu har 11 par. Allt från VFF till Nikes mest dämpade skor. Jag har lärt mig så pass mycket att jag vet vilka skor jag ska använda vid dom snabbare passen, då funkar faktiskt det mesta men allra bäst passar VFF och Salming Race. Men till exempel Salming Race funkar absolut inte i de lugnare farterna. de gånger jag försökt så har det gjort riktigt ont i hälen.
Adidas adizero Boston är dom som funkat minst dåligt på de lugna passen. Men där har jag i stället problem med friktionen under hälen efter 18-19 kilometer.
Jag har läst mig till via olika bloggar och träningssajter att man måste ha tålamod med att ställa om sitt löpsteg. Allt från några månader till 3-4 år i sämsta fall. Jag har enorma problem med mitt tålamod, så dagar som dessa då ens hopp inte infrias blir så tunga. Jag känner ändå någonstans långt inne att detta är rätt väg. Men efter 15-16 månader så hade jag hoppats att jag skulle utvecklats lite bättre än vad jag gjort. Framför allt att jag ännu inte kan springa så mycket som jag vill.
Men samtidigt har jag kompisar som inte kan springa alls, både hälproblem och en del med knäproblem så det kunde trots allt vara värre än vad det är. Jag ligger på samma nivå som för ett år sedan tidsmässigt men känner mig lite starkare i fotlederna nu och har inte längre ont i vaderna eller i vristerna efter nattens sömn. Så det går kanske sakta framåt ändå. Även om det med det dagliga perspektivet inte går att se det. Som droppen som urholkar stenen.
Passet blev 60 minuter i 5:00 tempo, det kändes lätt och fint i övrigt och hade lugn och fin andning. Stegfrekvensen var 168 de gånger jag kollade. Hade även på mig pulsbandet i dag och pulsen låg mellan 119-128, och var hela passet stabil utan att öka på slutet. Bytte även löpband och som väl var blev det exakt samma puls på det andra bandet. Så mina misstankar om att banden går med olika fart besannades icke. Det var bra för då slipper man bli irriterad om någon har tagit "mitt" band.
Igår körde jag ett lugnt gympass med 175 samt 180 i medelwatt över 20+20 minuter med rodd och CT, Samt 3*400 steg i höjdhopparmatta, det har blivit en hel del dagar i rad med konditionsträning nu, men efter att kört lite lugnare tempo med löpningen så har det ändå känts helt okej i kroppen för övrigt.
måndag 3 november 2014
Löpbandspass, delvis i VFF. 60 min i 5:00 tempo. Framfotsrunda 214.
Blev ett rätt bra pass och jag har tänkt att bara springa lugna pass denna veckan, En "periodiseringsvecka". Har annars blivit så van vid att köra intervall nu i början på veckan att det kändes lite konstigt att inte göra det idag.
Först hade jag tänkt köra ute, men ville gärna prova ett litet tag med VFF, så efter uppvärmning i lågt tempo i 10 minuter så bytte jag skor och körde första kvarten i VFF. Det kändes riktigt bra och hade inga känningar alls. Kändes lätt och bra i steget och ingen stumhet i vaderna. Körde denna kvarten i 5:00 tempo. Hade gärna fortsatt hela passet, men vill inte riskera något.
Bytte till Adidas och körde resten, 45 min, i dessa, också 5:00 tempo. Men redan efter ett par minuter kom en molande känsla i baksidan på vänsterhälen, den kom och försvann i intervaller under resten av passet. Lite märkligt när det kändes så bra i VFF-skorna. Har också känt av stressfrakturen i högerfoten under nästan varje pass, men väldigt svagt som väl är. Andningen kändes bra och jag hade ingen större koll på utandningsfrekvensen, stegfrekvensen låg på mellan 168 till 176 ungefär. Tycker det blir lite lättare att korta in steget på löpbandet, framförallt när det går lite saktare. Hade bandet i 0,5% lutning som vanligt.
Vet inte riktigt hur jag ska hantera min vänsterhäl, har haft problem nu i nästan exakt ett år. Höll uppe helt med löpningen i 7-8 veckor i vintras när jag hade stressfrakturen i högerfoten. Hade då en förhoppning om att skadan i hälen skull läka, men det gjorde den inte, det har bitvis varit lite bättre men tycker inte det hjälper om jag dragit ner på tempot eller mängden heller. Kör på med negativa tåhävningar både morgon och kväll. Paradoxalt nog så brukar det kännas bättre när jag ökar farten, springer jag 4.10 tempo eller fortare känner jag oftast ingenting. Om det beror på att det blir annat som stjäl uppmärksamheten eller om steget och hållningen blir så pass mycket bättre är svårt att svara på. Känner inga större besvär mellan passen, det enda är att jag är trycköm precis mitt på bakhälen. Har nu kört på varannan dag med löpning hela hösten och det har då hållit sig på en uthärdlig nivå.
Körde ett halvhårt gympass i går med rodd i 21 minuter, 175 watt. därefter 20 minuter med CT i 180 watt. Har medvetet dragit ner watten på roddmaskinen, när jag kör CT i 180 watt får jag ta i rätt bra och svettas rejält sista 10 minuterna, körde även 3*400 höjdhopparmattssteg.
Såg igår på Runners World hemsida en artikel om att snöra skorna på ett annat sätt, att använda det övre hålet också, var en orienterare i somras som tipsade om det också, Provade idag och det kändes bra, foten blev en aning mer fixerad i skon, kanske att det kan hjälpa mig på de längre distanserna också. Har ju sådana problem med strumpornas friktion mot hälen. Konstigt nog alltid efter samma distans, 18-19 kilometer.
Inväntar även ett par Salming Distans, köpte ett par Saucony kinvara 4, med 4mm dropp, men det funkade inte alls med min ömma vänsterhäl. Så jag har inga jätteförhoppningar på att dessa ska hjälpa men tycker ändå det är värt ett försök.
(D, pulsbandet kom idag, tack. Posten och dig kan man lita på. Åt en kycklingbit med mos, nu ikväll. Underbart gott, tack.)
Först hade jag tänkt köra ute, men ville gärna prova ett litet tag med VFF, så efter uppvärmning i lågt tempo i 10 minuter så bytte jag skor och körde första kvarten i VFF. Det kändes riktigt bra och hade inga känningar alls. Kändes lätt och bra i steget och ingen stumhet i vaderna. Körde denna kvarten i 5:00 tempo. Hade gärna fortsatt hela passet, men vill inte riskera något.
Bytte till Adidas och körde resten, 45 min, i dessa, också 5:00 tempo. Men redan efter ett par minuter kom en molande känsla i baksidan på vänsterhälen, den kom och försvann i intervaller under resten av passet. Lite märkligt när det kändes så bra i VFF-skorna. Har också känt av stressfrakturen i högerfoten under nästan varje pass, men väldigt svagt som väl är. Andningen kändes bra och jag hade ingen större koll på utandningsfrekvensen, stegfrekvensen låg på mellan 168 till 176 ungefär. Tycker det blir lite lättare att korta in steget på löpbandet, framförallt när det går lite saktare. Hade bandet i 0,5% lutning som vanligt.
Vet inte riktigt hur jag ska hantera min vänsterhäl, har haft problem nu i nästan exakt ett år. Höll uppe helt med löpningen i 7-8 veckor i vintras när jag hade stressfrakturen i högerfoten. Hade då en förhoppning om att skadan i hälen skull läka, men det gjorde den inte, det har bitvis varit lite bättre men tycker inte det hjälper om jag dragit ner på tempot eller mängden heller. Kör på med negativa tåhävningar både morgon och kväll. Paradoxalt nog så brukar det kännas bättre när jag ökar farten, springer jag 4.10 tempo eller fortare känner jag oftast ingenting. Om det beror på att det blir annat som stjäl uppmärksamheten eller om steget och hållningen blir så pass mycket bättre är svårt att svara på. Känner inga större besvär mellan passen, det enda är att jag är trycköm precis mitt på bakhälen. Har nu kört på varannan dag med löpning hela hösten och det har då hållit sig på en uthärdlig nivå.
Körde ett halvhårt gympass i går med rodd i 21 minuter, 175 watt. därefter 20 minuter med CT i 180 watt. Har medvetet dragit ner watten på roddmaskinen, när jag kör CT i 180 watt får jag ta i rätt bra och svettas rejält sista 10 minuterna, körde även 3*400 höjdhopparmattssteg.
Såg igår på Runners World hemsida en artikel om att snöra skorna på ett annat sätt, att använda det övre hålet också, var en orienterare i somras som tipsade om det också, Provade idag och det kändes bra, foten blev en aning mer fixerad i skon, kanske att det kan hjälpa mig på de längre distanserna också. Har ju sådana problem med strumpornas friktion mot hälen. Konstigt nog alltid efter samma distans, 18-19 kilometer.
Inväntar även ett par Salming Distans, köpte ett par Saucony kinvara 4, med 4mm dropp, men det funkade inte alls med min ömma vänsterhäl. Så jag har inga jätteförhoppningar på att dessa ska hjälpa men tycker ändå det är värt ett försök.
(D, pulsbandet kom idag, tack. Posten och dig kan man lita på. Åt en kycklingbit med mos, nu ikväll. Underbart gott, tack.)
lördag 1 november 2014
Kuperat långpass. 21.7 km. 4:54 tempo. Framfotsrunda 213.
Dagens runda
Blev ett kuperat och rätt så slitigt långpass idag. En ny sträckning. Har cyklat en hel del i Fyllerydsskogen och sprungit lite stigar där i somras men inte det långa "vit/svarta" spåret på 11 km.
Det var mer kuperat än vad jag upplevde med cykeln, en del riktigt branta backar. Hade som intention att hålla ner farten och verkligen springa i 5-tempo. Idag var det inga problem med det, kände mig sliten och har kört på nu med någon form av konditionsträning i 10 dagar i rad. Passet jag körde igår på gymmet var också lite tungt och oinspirerat. En del pass hade nog varit bättre att lämna ogjorda?
Dagens pass började lugnt och stilla med 1 km nedförslöpning kändes stelt och stumt och hade svårt att få upp farten. Det blev något bättre andra och tredje kilometern. Vädret var disigt och det hängde regn i luften, små droppar, som om någon stått med en halvtäppt vattenspruta man har till att duscha blommorna med. Sedan blev det uppförsbacke till Vais-torpet. Stannade till vid informationstavlan, hade då varit ute i nästan 6 kilometer. Bestämde mig för att ta det långa spåret, 11 km. Väldigt varierad terräng, både i ren skog, runt en golfbana och i utkanten på olika villaområden. Grusvägar blandade med motionsspår. Mycket upp och ner.
När man springer i ett långpasstempo passar det dåligt med så här kuperad terräng. Det blir så ryckig och ojämn löpning. Trots det låga tempot blev jag rejält sliten. Jag vek av från spåret 2 kilometer innan jag hade sprungit hela varvet. Hade först tänkt köra ett helvarv. Men kände att jag blev allt mer sliten av de branta backarna och var rädd att det skulle bli för tufft och att jag skulle få svårt att återhämta mig. Så det blev lite extra långt på asfalten i de norra delarna av Växjös villaområden i stället. Tror det var bra för de 6-7 sista kilometerna var tunga idag. Det vara precis att jag orkade med att hålla 5-tempo. Hade ingen energi till att pressa hårdare heller. En sådan dag då det helt enkelt inte gick att få upp pulsen även om jag ville. Känner igen känslan då jag cyklade mycket och var inne på 5-6:e dagen i rad. Då var det också samma sega känsla.
Precis som innan så kom den obehagliga brännande känslan under vänsterhälen idag igen, efter 19 km. Men idag iddes jag inte stanna utan körde på. Det blev nästintill outhärdligt sista kilometern. Hade mina nya Adidas, detta är ett stort problem för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att undvika detta framöver. I Merrellskorna har jag aldrig haft några problem, det finns inga inläggssulor i dom. Men de skorna saknar dropp så jag tror inte min häl fixar så långa distanser för tillfället. Salmingskorna är ett alternativ, men jag har haft problem med dom också i de lägre farterna. de har varit perfekta snabbare pass. Ja, får fundera ett tag till på det.
Hade ingen koll på andningen idag, men det var bara aktuellt med 4-takts andning i någon uppförsbacke annars hade jag inget behov att tänka på det idag. Kändes lite i vänsterhälen under hela passet, speciellt i uppförsbackarna. Medelpulsen bara 130, ett tecken på att jag var muskulärt sliten.
Blev ett kuperat och rätt så slitigt långpass idag. En ny sträckning. Har cyklat en hel del i Fyllerydsskogen och sprungit lite stigar där i somras men inte det långa "vit/svarta" spåret på 11 km.
Det var mer kuperat än vad jag upplevde med cykeln, en del riktigt branta backar. Hade som intention att hålla ner farten och verkligen springa i 5-tempo. Idag var det inga problem med det, kände mig sliten och har kört på nu med någon form av konditionsträning i 10 dagar i rad. Passet jag körde igår på gymmet var också lite tungt och oinspirerat. En del pass hade nog varit bättre att lämna ogjorda?
Dagens pass började lugnt och stilla med 1 km nedförslöpning kändes stelt och stumt och hade svårt att få upp farten. Det blev något bättre andra och tredje kilometern. Vädret var disigt och det hängde regn i luften, små droppar, som om någon stått med en halvtäppt vattenspruta man har till att duscha blommorna med. Sedan blev det uppförsbacke till Vais-torpet. Stannade till vid informationstavlan, hade då varit ute i nästan 6 kilometer. Bestämde mig för att ta det långa spåret, 11 km. Väldigt varierad terräng, både i ren skog, runt en golfbana och i utkanten på olika villaområden. Grusvägar blandade med motionsspår. Mycket upp och ner.
När man springer i ett långpasstempo passar det dåligt med så här kuperad terräng. Det blir så ryckig och ojämn löpning. Trots det låga tempot blev jag rejält sliten. Jag vek av från spåret 2 kilometer innan jag hade sprungit hela varvet. Hade först tänkt köra ett helvarv. Men kände att jag blev allt mer sliten av de branta backarna och var rädd att det skulle bli för tufft och att jag skulle få svårt att återhämta mig. Så det blev lite extra långt på asfalten i de norra delarna av Växjös villaområden i stället. Tror det var bra för de 6-7 sista kilometerna var tunga idag. Det vara precis att jag orkade med att hålla 5-tempo. Hade ingen energi till att pressa hårdare heller. En sådan dag då det helt enkelt inte gick att få upp pulsen även om jag ville. Känner igen känslan då jag cyklade mycket och var inne på 5-6:e dagen i rad. Då var det också samma sega känsla.
Precis som innan så kom den obehagliga brännande känslan under vänsterhälen idag igen, efter 19 km. Men idag iddes jag inte stanna utan körde på. Det blev nästintill outhärdligt sista kilometern. Hade mina nya Adidas, detta är ett stort problem för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att undvika detta framöver. I Merrellskorna har jag aldrig haft några problem, det finns inga inläggssulor i dom. Men de skorna saknar dropp så jag tror inte min häl fixar så långa distanser för tillfället. Salmingskorna är ett alternativ, men jag har haft problem med dom också i de lägre farterna. de har varit perfekta snabbare pass. Ja, får fundera ett tag till på det.
Hade ingen koll på andningen idag, men det var bara aktuellt med 4-takts andning i någon uppförsbacke annars hade jag inget behov att tänka på det idag. Kändes lite i vänsterhälen under hela passet, speciellt i uppförsbackarna. Medelpulsen bara 130, ett tecken på att jag var muskulärt sliten.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)