Blev nästan en kopia av förra måndagens intervallpass. Kände mig lite seg under dagen och såg inte riktigt fram mot passet, förhandlade med själv om jag inte kunde byta till ett lite lindrigare tempopass i stället, men jag lyckades övertala mig själv till slut att köra intervaller, då det betalar sig någon gång framöver på ett bättre sätt än ett tempopass som så lätt riskerar att bli ett "mittimellanpass".
Värmde upp med Salmingskorna, sen bytte jag till VFF, körde i 0,5% lutning och alla intervaller utom en pågick i 4 minuter, det var 18 km:aren i mitten som jag körde 3 minuter. de två första körde jag med VFF, 15+16 km/h. Sen fick jag lite molande känningar där jag hade stressfrakturen i högerfoten i vintras. Ville så gärna köra på någon till eftersom det var en lätt känsla men vill inte riskera något så jag bytte tillbaka till Salming Race igen. Körde sedan på och den första 17 intervallen gick som planerat och jag kom in i rätt så kontrollerad 3-taktsandning efter lite drygt 2 minuter.
Därefter var det dags för den jobbiga 18 km/h intervallen, blev 3-taktsandning efter 1 minut, denna gången klarade jag med rätt så stort besvär 3 minuter, det kändes inte lika okontrollerat som förra gången men jag hade inte mer än 3 minuter i kroppen idag. Det som var bra var att jag inte blev lika stressad av den relativt höga farten som jag blev förra gången, men andningen kommer aldrig i balans i denna farten, blir allt mer ansträngt och vill inte plana ut som den gör när jag kör i 16 km/h. Hoppas så småningom att jag ska vänja mig ännu lite bättre.
Därefter blev det följande trappa neråt, 17+16+16. Inte samma lätta känsla som förra gången, benen blev rejält stumma efter 18 km:aren. Så fick slita rätt ont på de 3 sista. När jag steg av bandet efter en dryg timme så var det på lite stappliga och ostadiga ben. Var helt slut och hade inte en tanke på att köra i någon höjdhopparmatta. Jag är nöjd med passet och det gick som jag tänkt mig förutom den något tunga känslan på de 3 sista intervallerna. Kände av vänsterhälen lite i början, särskilt på uppvärmningen, släppte sedan allt mer som passet pågick.
I går körde jag ett rätt så lugnt gympass, rodd i 175 watt och CT i ungefär samma. Har tänkt att minska effekten något i rodden till förmån för CT, då den är något mer lik löpningen. Därefter blev det 3*400 steg i höjdhopparmattan.
måndag 27 oktober 2014
lördag 25 oktober 2014
Bergundasjön + 3 varv runt Växjösjön, 25 km, 4:50 tempo. Framfotsrunda 209
Blev mitt längsta långpass hittills, 25 km i 4:50 tempo. Runt 130 i medelpuls. Klockan skenade som vanligt första kilometern så maxpulsen stämmer inte men idag blev den 150 som högst. Det var under den sista kilometern som går uppför.
Kände direkt vid starten idag att det skulle bli rätt så tungt, mina långpass tenderar att bli alldeles för snabba, de senaste gångerna har jag legat på strax över 4:30, vilket är för snabbt för mig. Det går bra i början att hålla det lite lägre tempot när jag fortfarande inte blivit varm i kroppen. Men idag öppnade jag strax under 5:00 tempo och farten kändes okej men känslan var rätt stum och stel, kände av vänsterhälen en del. Troligtvis så hade inte kroppen hunnit återhämta sig fullt ut efter torsdagens rätt så hårda tempopass.
Dagens runda
Kände även av det passet under gårdagens gympass som kändes riktigt tufft. Hade stora problem att kunna fullfölja CT, jag har ökat CT 20 watt den senaste veckan och det har inte medfört några större problem men igår så var det extra tufft och det var precis att jag klarade av att genomföra det fullt ut.
Så idag var det inga problem med att hålla ner tempot, det fanns ingen kraft i benen idag. Andningen är svårt att hålla koll på när jag inte blir så andfådd, när jag ändå försökte kolla så låg jag på utandning på vart 6-7:e steg. När jag kom ut till Växjösjön efter 12 kilometer, så brukar jag vanligtvis öka men idag låg jag på mellan 4:45-4:50 tempo. Det blåste en rätt så bra vind från syd men eftersom jag trivs bäst med att springa medsols så fick jag mer fördel än nackdel av vinden, det är mer öppet på medvindssidan. Efter 1 varv runt Växjösjön, började det kännas lite stumt i framsidan på låren. Sen efter 17 kilometer fick jag den där brännande känslan under vänster häl som jag fått varje gång jag haft mina nya Adidas, hade nya strumpor idag som kändes otroligt sköna i torsdags då jag sprang 13 km. Men så i dag kom denna brännande känsla exakt vid 17 km. Jag kan inte förstå att det kan komma så exakt varje gång. Vid 19 km fick jag stanna för det blev allt mer outhärdligt. Tog av mig skon och masserade under fotsulan, det hade inte blivit någon blåsa. Tog på mig skon igen. Sen kunde jag springa de återstående 6 km utan mer besvär.
Jag visste att de 2 sista km skulle bli tuffa, dels för att jag aldrig innan sprungit så här långt, 22 km är det längsta jag gjort innan dagens pass. Det var både motvind och uppför, men det gick ändå lite bättre än väntat. Nu några timmar efteråt är jag dock rejält trött i hela kroppen, men på ett skönt och avslappnat sätt, har inte direkt ont någonstans, men har krampat lite på baksidan av låren. Kollade stegfrekvensen idag och låg på 168 ungefär i 4:50 tempo. På löpbandet under tisdagens intervallpass var jag på 180 steg vid 15 km/h. Men tycker det är lite lättare att hålla ett kortare steg och högre frekvens på löpbandet. Kom på mig själv med att sjunka ihop en hel del och falla lite för mycket framåt med överkroppen den sista halvan av dagens pass.
Det bekymrar mig en del att jag inte klara att springa så här långt utan att få de här problemen med skorna. Nu borde dessa Adidasskor snart vara insprungna. Har även den senaste veckan känt av min skada i högerfoten som jag fick i vintras, stressfraktur på pekfingertån. Lite lätt molande både under och några timmar efter passen. Lite märkligt då det varit helt tyst annars de senaste månaderna.
I dag var det verkligen höstkänsla ute, 8 grader regn bitvis och en i hållande vind, knappt några löv kvar på träden och människorna jag mötte gåendes var rejält påpälsade.
Kände direkt vid starten idag att det skulle bli rätt så tungt, mina långpass tenderar att bli alldeles för snabba, de senaste gångerna har jag legat på strax över 4:30, vilket är för snabbt för mig. Det går bra i början att hålla det lite lägre tempot när jag fortfarande inte blivit varm i kroppen. Men idag öppnade jag strax under 5:00 tempo och farten kändes okej men känslan var rätt stum och stel, kände av vänsterhälen en del. Troligtvis så hade inte kroppen hunnit återhämta sig fullt ut efter torsdagens rätt så hårda tempopass.
Dagens runda
Kände även av det passet under gårdagens gympass som kändes riktigt tufft. Hade stora problem att kunna fullfölja CT, jag har ökat CT 20 watt den senaste veckan och det har inte medfört några större problem men igår så var det extra tufft och det var precis att jag klarade av att genomföra det fullt ut.
Så idag var det inga problem med att hålla ner tempot, det fanns ingen kraft i benen idag. Andningen är svårt att hålla koll på när jag inte blir så andfådd, när jag ändå försökte kolla så låg jag på utandning på vart 6-7:e steg. När jag kom ut till Växjösjön efter 12 kilometer, så brukar jag vanligtvis öka men idag låg jag på mellan 4:45-4:50 tempo. Det blåste en rätt så bra vind från syd men eftersom jag trivs bäst med att springa medsols så fick jag mer fördel än nackdel av vinden, det är mer öppet på medvindssidan. Efter 1 varv runt Växjösjön, började det kännas lite stumt i framsidan på låren. Sen efter 17 kilometer fick jag den där brännande känslan under vänster häl som jag fått varje gång jag haft mina nya Adidas, hade nya strumpor idag som kändes otroligt sköna i torsdags då jag sprang 13 km. Men så i dag kom denna brännande känsla exakt vid 17 km. Jag kan inte förstå att det kan komma så exakt varje gång. Vid 19 km fick jag stanna för det blev allt mer outhärdligt. Tog av mig skon och masserade under fotsulan, det hade inte blivit någon blåsa. Tog på mig skon igen. Sen kunde jag springa de återstående 6 km utan mer besvär.
Jag visste att de 2 sista km skulle bli tuffa, dels för att jag aldrig innan sprungit så här långt, 22 km är det längsta jag gjort innan dagens pass. Det var både motvind och uppför, men det gick ändå lite bättre än väntat. Nu några timmar efteråt är jag dock rejält trött i hela kroppen, men på ett skönt och avslappnat sätt, har inte direkt ont någonstans, men har krampat lite på baksidan av låren. Kollade stegfrekvensen idag och låg på 168 ungefär i 4:50 tempo. På löpbandet under tisdagens intervallpass var jag på 180 steg vid 15 km/h. Men tycker det är lite lättare att hålla ett kortare steg och högre frekvens på löpbandet. Kom på mig själv med att sjunka ihop en hel del och falla lite för mycket framåt med överkroppen den sista halvan av dagens pass.
Det bekymrar mig en del att jag inte klara att springa så här långt utan att få de här problemen med skorna. Nu borde dessa Adidasskor snart vara insprungna. Har även den senaste veckan känt av min skada i högerfoten som jag fick i vintras, stressfraktur på pekfingertån. Lite lätt molande både under och några timmar efter passen. Lite märkligt då det varit helt tyst annars de senaste månaderna.
I dag var det verkligen höstkänsla ute, 8 grader regn bitvis och en i hållande vind, knappt några löv kvar på träden och människorna jag mötte gåendes var rejält påpälsade.
torsdag 23 oktober 2014
Bergundasjön runt, tempo. 13 km. 4:05 tempo. Framfotsrunda 208
Har inte sprungit sedan löpbandsintervallerna i tisdags. Körde ett rätt lugnt gympass i förgår med rodd och CT, 175 i medelwatt på rodd, 180 med CT, därefter 3*400 höjdhopparmattssteg. I går var det helvila.
Har sovit lite oroligt några nätter men sov lite bättre natten som var och kände mig pigg i benen denna morgon. Har sett fram mot löpningen hela dagen, men kunde inte bestämma mig vilken typ av pass det skulle bli. Bestämde mig i alla fall för Bergundasjön runt, 13 km småkuperat med 2-3 lite större stigningar, framför allt en tuff avslutande kilometer som i princip bär uppför hela vägen.
Dagens runda
Först blev det en kilometer utförslöpning som ska vara uppvärmningstempo, men den gick under 4:00 tempo. Stannade efter den som jag brukar och körde på med lite uppvärmningsövningar för fötterna. Hade fortfarande inte bestämt mig för vilket tempo. Men efter några hundra meter så kändes det ändå helt okej och jag kom snabbt in i 4-taktsandning och då bestämde jag för att köra på ett rätt hårt pass. Första 5 kilometerna höll jag lite under 4:00 tempo men andningen kändes väldigt lätt och bekväm, strax innan första lilla stigningen kom jag i fatt 2 stycken som satt på stora hästar, dom märkte inte mig och jag ville inte komma susandes förbi utan förvarning, då kanske hästarna blivit halvgalna och gett mig en spark eller kanske kastat av sig flickorna som satt på ryggarna och småpratade lite, det var så stora hästar så dom täckte hela vägen, harklade mig samtidigt som jag nästan stannade. Då märkte dom mig och masade sig åt sidan så jag kom förbi. Jag tappade rytmen lite och det blev alldeles för högt tempo strax efter och jag fick betala i den kommande stigningen. Efter det lugnade jag ner mig lite och hittade den fina rytmen igen, 4-taktsandning med fotbyte vart 20 utandning. Precis när jag hittat rytmen kom nästa backe, den tredje tuffaste denna rundan, jag behöll 4-takten men kortade in stegen rejält, mötte en hästekipage uppe på krönet. Men ryttaren såg mig denna gången så det medförde inget bekymmer. Rullade sedan på någon flack kilometer men bra känsla och lite svag medvind. Sen närmade jag mig den tuffaste stigningen. Sänkte farten rejält men behöll 4-takten.
I den efterföljande utförslöpan släppte jag på bra och de kommande 2 kilometerna kändes det bra, men det började ta emot lite nu, lite småkuperat. Efter 8 kilometer såg jag 3 herrelösa stora hundar komma mot mig, vad är detta nu tänkte jag, sänkte farten något och mötte hundarna som dock höll sig lugna. Strax efter mötte jag ägarna som inte hade riktigt koll. Nu hände det inget men det vet man inte på förhand, dom bad om ursäkt, och det var ju ändå bra. Kom lite ur rytmen igen och nu började det gå lite tyngre. Närmade mig bokskogen, ungefär 3-4 kilometers löpning där och rätt så kuperat. Lite lurig löpning, då det är småböljande, inte en flack meter utan hela tiden upp och ner. Dessutom lite extra besvärligt nu när löven håller på att falla, alla stenar som man annars ser döljs nu under löven. Det höll på att sluta riktigt illa idag då jag träffade en sten precis ovanifrån med foten och det var millimeter från att jag skulle stuka mig, jag skrek till lite precis i ögonblicket och foten blev som en fjäder och rekylerade rejält så jag flög nästan rätt upp. Jag fortsatte som väl var helt utan känningar. De 3 sista kilometerna fick jag kämpa rejält. Låg på övre delen av 4-takten. Märkte till min förvåning att det går lite lättare att andas ut på högerfoten jämfört med vänsterfoten. Möjligt att jag i dessa lägen får öka lite med utandningen några steg mer på högerfoten eller tidigare gå över till 3-takt. Den sista kilometern blev riktigt tuff, sista 500 meterna gick jag över i 3-takt för första gången denna rundan.
Blev en medelpuls på 154, då skenade ändå klockan som den brukar första kilometern, Så det var ingen maxprestation. När jag går på nära max under träning brukar det bli 158 i medelpuls, Den högsta medelpulsen på träning har varit 161. Men då under något kortare sträckor. Hade mina Adidas i dag, kändes helt okej förutom i början då det var stelt i vänsterhälen.
Med tanke på den rätt kuperade terrängen och löveländet idag i bokskogen är jag mycket nöjd. Torsdag också, då brukar det lite tyngre, men eftersom jag hade vilodag igår så kompenserades det något. Bara 6 grader och för första gången sprang jag med reflextröjan samt vantar inledningsvis. Men luften är skön att andas nu och det är lite lättare att köra de tuffa passen när luften känns fullproppad med syre.
Har sovit lite oroligt några nätter men sov lite bättre natten som var och kände mig pigg i benen denna morgon. Har sett fram mot löpningen hela dagen, men kunde inte bestämma mig vilken typ av pass det skulle bli. Bestämde mig i alla fall för Bergundasjön runt, 13 km småkuperat med 2-3 lite större stigningar, framför allt en tuff avslutande kilometer som i princip bär uppför hela vägen.
Dagens runda
Först blev det en kilometer utförslöpning som ska vara uppvärmningstempo, men den gick under 4:00 tempo. Stannade efter den som jag brukar och körde på med lite uppvärmningsövningar för fötterna. Hade fortfarande inte bestämt mig för vilket tempo. Men efter några hundra meter så kändes det ändå helt okej och jag kom snabbt in i 4-taktsandning och då bestämde jag för att köra på ett rätt hårt pass. Första 5 kilometerna höll jag lite under 4:00 tempo men andningen kändes väldigt lätt och bekväm, strax innan första lilla stigningen kom jag i fatt 2 stycken som satt på stora hästar, dom märkte inte mig och jag ville inte komma susandes förbi utan förvarning, då kanske hästarna blivit halvgalna och gett mig en spark eller kanske kastat av sig flickorna som satt på ryggarna och småpratade lite, det var så stora hästar så dom täckte hela vägen, harklade mig samtidigt som jag nästan stannade. Då märkte dom mig och masade sig åt sidan så jag kom förbi. Jag tappade rytmen lite och det blev alldeles för högt tempo strax efter och jag fick betala i den kommande stigningen. Efter det lugnade jag ner mig lite och hittade den fina rytmen igen, 4-taktsandning med fotbyte vart 20 utandning. Precis när jag hittat rytmen kom nästa backe, den tredje tuffaste denna rundan, jag behöll 4-takten men kortade in stegen rejält, mötte en hästekipage uppe på krönet. Men ryttaren såg mig denna gången så det medförde inget bekymmer. Rullade sedan på någon flack kilometer men bra känsla och lite svag medvind. Sen närmade jag mig den tuffaste stigningen. Sänkte farten rejält men behöll 4-takten.
I den efterföljande utförslöpan släppte jag på bra och de kommande 2 kilometerna kändes det bra, men det började ta emot lite nu, lite småkuperat. Efter 8 kilometer såg jag 3 herrelösa stora hundar komma mot mig, vad är detta nu tänkte jag, sänkte farten något och mötte hundarna som dock höll sig lugna. Strax efter mötte jag ägarna som inte hade riktigt koll. Nu hände det inget men det vet man inte på förhand, dom bad om ursäkt, och det var ju ändå bra. Kom lite ur rytmen igen och nu började det gå lite tyngre. Närmade mig bokskogen, ungefär 3-4 kilometers löpning där och rätt så kuperat. Lite lurig löpning, då det är småböljande, inte en flack meter utan hela tiden upp och ner. Dessutom lite extra besvärligt nu när löven håller på att falla, alla stenar som man annars ser döljs nu under löven. Det höll på att sluta riktigt illa idag då jag träffade en sten precis ovanifrån med foten och det var millimeter från att jag skulle stuka mig, jag skrek till lite precis i ögonblicket och foten blev som en fjäder och rekylerade rejält så jag flög nästan rätt upp. Jag fortsatte som väl var helt utan känningar. De 3 sista kilometerna fick jag kämpa rejält. Låg på övre delen av 4-takten. Märkte till min förvåning att det går lite lättare att andas ut på högerfoten jämfört med vänsterfoten. Möjligt att jag i dessa lägen får öka lite med utandningen några steg mer på högerfoten eller tidigare gå över till 3-takt. Den sista kilometern blev riktigt tuff, sista 500 meterna gick jag över i 3-takt för första gången denna rundan.
Blev en medelpuls på 154, då skenade ändå klockan som den brukar första kilometern, Så det var ingen maxprestation. När jag går på nära max under träning brukar det bli 158 i medelpuls, Den högsta medelpulsen på träning har varit 161. Men då under något kortare sträckor. Hade mina Adidas i dag, kändes helt okej förutom i början då det var stelt i vänsterhälen.
Med tanke på den rätt kuperade terrängen och löveländet idag i bokskogen är jag mycket nöjd. Torsdag också, då brukar det lite tyngre, men eftersom jag hade vilodag igår så kompenserades det något. Bara 6 grader och för första gången sprang jag med reflextröjan samt vantar inledningsvis. Men luften är skön att andas nu och det är lite lättare att köra de tuffa passen när luften känns fullproppad med syre.
måndag 20 oktober 2014
Löpbandsintervaller, framfotsrunda 207.
Kände mig lite stel och öm i övre delarna av vaderna och baksidan av högerknät. Kom nu i eftermiddag och jag kan inte riktigt härleda till varför. Så var lite tveksam om jag skulle köra ett relativt tufft intervallpass. Men det blev ändå så och efter passet så känns det helt okej men jag var extra trött efter dagens pass och det tog lite längre tid att komma in i duschen och att masa sig hem. Cykelturen hem i mörker och vindpinande regn i ansiktet gjorde inte saken bättre. Nu är det höst på riktigt, nästa vecka är det vintertid och det massiva mörkret sänker sig redan vid halvfemtiden eller tidigare de närmaste tre månaderna.
Förr om åren har detta varit en tung tid, har alltid sprungit utomhus, har aldrig funnits en tanke på löpband, men i vintras upptäckte även jag detta med löpband och nu vill jag hellre köra intervaller där än utomhus. En sån här dag med mörker, regn och rusk inbjuder inte till löpning utomhus. Det blev hela passet i Salming Race och fick lite ont i hälen inledningsvis men efter andra intervallen släppte det och jag tänkte inte mer på det under passet.
Det blev 6 stycken intervaller i 4 minuter samt en i 2 minuter, allt med 0,5% lutning. Började med 15 km/h sedan 16 km/h och 2 stycken med 17 km/h. Därefter tog jag en 2 minutare med 18 km/h. Sedan avslutades det hela med 2 stycken 16 km/h. Var helt slut efter dagens pass och hade ingen ork till några höjdhopparmattssteg. Kunde hålla 4-takstandning på alla 16km intervallerna på 17 km blev det 3-taktsandning efter 2 minuter. På 18 km blev det efter 1 minut. Men den var riktigt jobbig. Där blev jag inte alls bekväm med farten, det var precis att jag mäktade med 2 minuter. Hade inte gått många sekunder till på den. Får se nästa gång, om det finns möjlighet att öka längden något på den. Hade samma band som förra gången. Hade 3 minuters joggvila mellan intervallerna, mellan 8-10 km/h, blev dock 4 minuter mellan och efter 17 km/h intervallerna.
Jag är nöjd med känslan idag och kunde ta i bra. Salming skorna är helt perfekta i dessa farter, känns så lätta och som om man nästan är barfota, skon blir som ett med foten. Det som åter blivit lidande är VFF-löpningen, det var två veckor sedan senast. Inte riktigt bra men det är svårt att få till alla passen som man vill. Möjligt att jag kan köra halva intervallpasset med dessa nästa gång.
I går var det ett gympass med rodd och CT, kunde hålla 210 i medelwatt och blir numera trött rent andningsmässigt på den maskinen. Sedan körde jag CT och höll några watt högre än vanligt, runt 170 denna gången, totalt 45 minuter på dessa maskiner.
Förr om åren har detta varit en tung tid, har alltid sprungit utomhus, har aldrig funnits en tanke på löpband, men i vintras upptäckte även jag detta med löpband och nu vill jag hellre köra intervaller där än utomhus. En sån här dag med mörker, regn och rusk inbjuder inte till löpning utomhus. Det blev hela passet i Salming Race och fick lite ont i hälen inledningsvis men efter andra intervallen släppte det och jag tänkte inte mer på det under passet.
Det blev 6 stycken intervaller i 4 minuter samt en i 2 minuter, allt med 0,5% lutning. Började med 15 km/h sedan 16 km/h och 2 stycken med 17 km/h. Därefter tog jag en 2 minutare med 18 km/h. Sedan avslutades det hela med 2 stycken 16 km/h. Var helt slut efter dagens pass och hade ingen ork till några höjdhopparmattssteg. Kunde hålla 4-takstandning på alla 16km intervallerna på 17 km blev det 3-taktsandning efter 2 minuter. På 18 km blev det efter 1 minut. Men den var riktigt jobbig. Där blev jag inte alls bekväm med farten, det var precis att jag mäktade med 2 minuter. Hade inte gått många sekunder till på den. Får se nästa gång, om det finns möjlighet att öka längden något på den. Hade samma band som förra gången. Hade 3 minuters joggvila mellan intervallerna, mellan 8-10 km/h, blev dock 4 minuter mellan och efter 17 km/h intervallerna.
Jag är nöjd med känslan idag och kunde ta i bra. Salming skorna är helt perfekta i dessa farter, känns så lätta och som om man nästan är barfota, skon blir som ett med foten. Det som åter blivit lidande är VFF-löpningen, det var två veckor sedan senast. Inte riktigt bra men det är svårt att få till alla passen som man vill. Möjligt att jag kan köra halva intervallpasset med dessa nästa gång.
I går var det ett gympass med rodd och CT, kunde hålla 210 i medelwatt och blir numera trött rent andningsmässigt på den maskinen. Sedan körde jag CT och höll några watt högre än vanligt, runt 170 denna gången, totalt 45 minuter på dessa maskiner.
lördag 18 oktober 2014
Bergundasjön+ Trummen runt, 18km 4:35 tempo. Framfotsrunda 206
Dagens runda
Blev ett bra långpass. Fast idag hade jag helst sprungit mitt första maraton, Men känner fortfarande att jag inte har tillräckligt med träning för de distanserna. Samt att jag inte har kommit överens med några skor för 4 mil. Men när jag sprang dagens runda så kom jag efter cirka 14 kilometer mitt i starten för Växjö maraton. Jag sprang på samma väg. Men precis innan jag kom fram till starten så stannade jag för att se på startfältet.
400 löpare kom springandes i varierande stilar och tempo. En mäktig syn och man såg hur koncentrerade alla var, det var full fokus på alla håll och kanter. Rosa Pantern var med i startfältet, Jag fick en kort pratstund med honom efter loppet. Han var trött och jag tror han landade på lite drygt 3:30. Han har sprungit på lite över 2:30 när han var som bäst i den åldern jag är nu, 46-47.
Jag följer honom på hans blogg, förra årets Växjö maraton visste jag inte vem han var. När jag stod och tittade då så kom det någon med en väldigt konstig utstyrsel, tror han hade någon slags brottardräkt förra året. Men det jag slogs över då var hans fina löpstil, landade på mellanfoten och hade en stolt hållning.
Efter att fältet passerat återtog jag min runda och mötte en hel del människor som var och tittade på starten, Även någon som kommenterade att jag var på väg åt fel håll. Jag kunde inte annat än hålla med. Men nu har jag ett mål att sikta mot nästa år. Då vill jag verkligen göra maratondebut. Växjö maraton skulle passa perfekt, men sin flacka bana och kända terräng. Lätt att få assistans också.
Hade mina nya Adidas i dag och det kändes mycket bättre i hälen. Bara lite svagt molande känsla. Efter dagens runda blev det lunch och sedan ner till stan för att följa de tappra löparna. Blev så sugen och inspirerad. Det är konstigt med hur svårt det är att leva sig in i andras ansträngningar. Man kan se hur folk lider under under ett maraton. Men ändå inte fatta hur ont det gör, När jag själv springer så tror jag att folk ska se hur jag lider under en målgång på ett millopp, men det gör dom inte. För jag känner inget när jag ser dessa plågade själar passera mig. Jag försöker sätta mig in i deras situation men det går inte. Man måste själv vara där för att verkligen kunna känna hur det känns.
Det passerade en jag känner framför mina ögon och han sprang på samma tid som mig under musikmilen, strax över 39 minuter, Han hade det väldigt tungt och fick en tid runt 4 timmar. Så det är tydligt att ett maraton är inget man snyter ur sig hur lätt som helst.
Jag har så stor respekt för dessa distanser och jag vill inte dra på mig bestående men, därför dröjer mitt första maraton ännu ett tag för att samla ytterligare mod och kraft.
Blev ett bra långpass. Fast idag hade jag helst sprungit mitt första maraton, Men känner fortfarande att jag inte har tillräckligt med träning för de distanserna. Samt att jag inte har kommit överens med några skor för 4 mil. Men när jag sprang dagens runda så kom jag efter cirka 14 kilometer mitt i starten för Växjö maraton. Jag sprang på samma väg. Men precis innan jag kom fram till starten så stannade jag för att se på startfältet.
 |
| Här kommer Pantern, 2 varv kvar. |
400 löpare kom springandes i varierande stilar och tempo. En mäktig syn och man såg hur koncentrerade alla var, det var full fokus på alla håll och kanter. Rosa Pantern var med i startfältet, Jag fick en kort pratstund med honom efter loppet. Han var trött och jag tror han landade på lite drygt 3:30. Han har sprungit på lite över 2:30 när han var som bäst i den åldern jag är nu, 46-47.
Jag följer honom på hans blogg, förra årets Växjö maraton visste jag inte vem han var. När jag stod och tittade då så kom det någon med en väldigt konstig utstyrsel, tror han hade någon slags brottardräkt förra året. Men det jag slogs över då var hans fina löpstil, landade på mellanfoten och hade en stolt hållning.
 | ||||||
|
Efter att fältet passerat återtog jag min runda och mötte en hel del människor som var och tittade på starten, Även någon som kommenterade att jag var på väg åt fel håll. Jag kunde inte annat än hålla med. Men nu har jag ett mål att sikta mot nästa år. Då vill jag verkligen göra maratondebut. Växjö maraton skulle passa perfekt, men sin flacka bana och kända terräng. Lätt att få assistans också.
Hade mina nya Adidas i dag och det kändes mycket bättre i hälen. Bara lite svagt molande känsla. Efter dagens runda blev det lunch och sedan ner till stan för att följa de tappra löparna. Blev så sugen och inspirerad. Det är konstigt med hur svårt det är att leva sig in i andras ansträngningar. Man kan se hur folk lider under under ett maraton. Men ändå inte fatta hur ont det gör, När jag själv springer så tror jag att folk ska se hur jag lider under en målgång på ett millopp, men det gör dom inte. För jag känner inget när jag ser dessa plågade själar passera mig. Jag försöker sätta mig in i deras situation men det går inte. Man måste själv vara där för att verkligen kunna känna hur det känns.
Det passerade en jag känner framför mina ögon och han sprang på samma tid som mig under musikmilen, strax över 39 minuter, Han hade det väldigt tungt och fick en tid runt 4 timmar. Så det är tydligt att ett maraton är inget man snyter ur sig hur lätt som helst.
Jag har så stor respekt för dessa distanser och jag vill inte dra på mig bestående men, därför dröjer mitt första maraton ännu ett tag för att samla ytterligare mod och kraft.
torsdag 16 oktober 2014
Bergundasjön runt, 13 km, 4:19 tempo. Framfotsrunda 205
Blev en rätt tung runda i mittemellan skiktet, Hade Sauconyskorna idag, med 4 mm dropp. Tänkta för lite längre pass då dom är rejält dämpade. Men jag får problem med vänsterhälen i dessa skor. Det var länge sedan jag hade så mycket känningar i hälen som jag hade idag. Skorna känns styva och stumma på något sätt. Jag fick inte ont i vaderna så jag tror inte det relativt låga droppet på dessa skor är något problem för mig utan det är nog mer materialet i sulan som inte passar min kropp och löpstil.
Mina Adidas Boston med 11 mm dropp är helt klart mycket bättre för mig, då får jag ett bättre stöd och det känns inte stumt. Med VFF är det en friare känsla men är väldigt försiktig med dom numera, bara på kortare distanser som jag vågar köra med dom. Det kommer dröja innan jag använder Sauconyskorna igen.
Dagens runda
Rundan började annars bra och jag kom snabbt in i en behaglig 4-takts andning och höll ett bra steg, efter 3-4 kilometer började dock hälen göra sig allt mer påmind, det var precis som om lusten försvann ur kroppen, resten blev en lite tråkig resa mot slutpunkten, tog i lite sådär lagom och fick slita rätt rejält i uppförsbackarna, kunde dock ligg kvar hela rundan i 4-taktsandning. Är inte säker på att dessa mellanpass ger något överhuvudtaget. Det fanns ingen energi för att trycka till lite extra men heller inget tålamod för att ta det lite lugnare.
Typiskt torsdagspass, lite tungt och oinspirerat. Har kört 7 dagar i rad nu med någon form av konditionsträning, så kroppen är nog lite överansträngd. Så i morgon får det bli en vilodag.
Första gången denna höst som jag sprang i långärmat. Bara 9 grader idag. Lite mulet inledningsvis, sen när det kändes som tyngst efter halva rundan så kom regnet, men som väl var så blev det kortvarigt.
Mina Adidas Boston med 11 mm dropp är helt klart mycket bättre för mig, då får jag ett bättre stöd och det känns inte stumt. Med VFF är det en friare känsla men är väldigt försiktig med dom numera, bara på kortare distanser som jag vågar köra med dom. Det kommer dröja innan jag använder Sauconyskorna igen.
Dagens runda
Rundan började annars bra och jag kom snabbt in i en behaglig 4-takts andning och höll ett bra steg, efter 3-4 kilometer började dock hälen göra sig allt mer påmind, det var precis som om lusten försvann ur kroppen, resten blev en lite tråkig resa mot slutpunkten, tog i lite sådär lagom och fick slita rätt rejält i uppförsbackarna, kunde dock ligg kvar hela rundan i 4-taktsandning. Är inte säker på att dessa mellanpass ger något överhuvudtaget. Det fanns ingen energi för att trycka till lite extra men heller inget tålamod för att ta det lite lugnare.
Typiskt torsdagspass, lite tungt och oinspirerat. Har kört 7 dagar i rad nu med någon form av konditionsträning, så kroppen är nog lite överansträngd. Så i morgon får det bli en vilodag.
Första gången denna höst som jag sprang i långärmat. Bara 9 grader idag. Lite mulet inledningsvis, sen när det kändes som tyngst efter halva rundan så kom regnet, men som väl var så blev det kortvarigt.
onsdag 15 oktober 2014
Träning mot jobbfrustration.
Vissa dagar är det tungt på jobbet, det mesta går emot tänkta planer och frustrationen ackumuleras under dagen. Vissa veckor är det som om dessa dagar läggs i sjok om 2 eller 3 dagar. När man är mitt i en sådan period är det ohyggligt tungt bitvis. Maskiner som bråkar och lever sitt eget liv, datorer som vägrar samarbeta med oss människor. Det hjälper inte att kämpa rent fysiskt mot dessa, det blir bara än värre.
De få saker som är positiva när man är mitt i denna eldkula av problem är att tiden tycks försvinna, man lever verkligen i nuet, all fokus ligger på att försöka lösa problemen. Men efter många år sliter det rejält på psyket, att alltid vara beredd på att det ska komma nya problem. Jag har genom åren blivit allt sämre på att tåla stress och för varje gång det händer så tar det längre tid att komma tillbaka till lugnet som fanns på morronen innan jobbet började.
Jag har under hela mitt arbetsliv haft motionen som ventil, då sköljs den under dagen uppdämda nervositeten och frustrationen oftast av och efter ett pass så känns det bättre. Tror många lever under dessa omständigheter. Är det rätt att leva sitt liv så? Hade det inte varit bättre istället ha en lite lugnare tillvaro jämnt under dagen, slippa dessa ständiga toppar och dalar i humöret?
Får ändå försöka se det på ett så positivt sätt som möjligt, jag har trots allt ett jobb och en kropp som funkar okej, det är inte alla som har det.
Men vi har alla vår bubbla av bekymmer och glädje att ta hand om. I dag var det en sådan dag. Så det var en sådan härlig känsla i kroppen efter att ha avslutat gympasset. Kunde ta i riktigt bra på roddmaskinen och slog nytt rekord på den igen, 215 i medelwatt, första gången som 5 km avverkades under 20 minuter, 19:35. Löpningen har stått still rent resultatmässigt sedan jag bytte löpsteg men jag känner ändå efter drygt 200 rundor och över ett år med den nya löpstilen att jag är på rätt väg. Skulle vilja träna bara löpning men min kropp håller inte för löpning varje dag. På semestern funkar det bra när det finns mer tid för återhämtning. Men nu under hösten märkte jag tidigt att jag inte hinner återhämta mig ordentligt efter ett löppass för att kunna köra dagen efter igen. Men det har funkat med alternativ träning, har i höst koncentrerat mig på roddmaskin och crosstrainer. Roddmaskinen var tungt i början, blev otroligt trött muskulärt men där har jag utvecklat mig riktigt bra, fast till vilken nytta för löpningen? Har ökat effekten från runt 130 till nu över 200 i medelwatt. Känner mig starkare i ryggen.
Men har samtidigt lagt på mig över 2 kilo, det är ändå löpningen som är det som känns viktigast för mig, men om jag ska sänka mina tider så krävs det mer löpning, mycket mer. Kanske upp mot 10 mil i veckan för att göra verkliga förbättringar men jag vill samtidigt inte gå sönder igen, har haft 2 långa uppehåll under det senaste året bara för att jag ökat mängden för mycket och för snabbt, nu har jag hittat bra balans och kör löpning varannan dag. Det funkar bra för närvarande och de enda bekymmer jag har med löpningen är lite efterhängsna hälproblem, men det blir sakta men säkert allt bättre.
För mig är trots allt träningen viktigast, när jag varit skadad så har det varit extremt frustrerande och jag har varit på uselt humör de dagar jag inte kunnat träna. Det som är bra med att inte kunna köra på med enbart löpning är att det åtminstone på det mentala planet finns utrymme för förbättringar den dagen jag kan köra på lite hårdare och mer koncentrerat på löpningen.
De få saker som är positiva när man är mitt i denna eldkula av problem är att tiden tycks försvinna, man lever verkligen i nuet, all fokus ligger på att försöka lösa problemen. Men efter många år sliter det rejält på psyket, att alltid vara beredd på att det ska komma nya problem. Jag har genom åren blivit allt sämre på att tåla stress och för varje gång det händer så tar det längre tid att komma tillbaka till lugnet som fanns på morronen innan jobbet började.
Jag har under hela mitt arbetsliv haft motionen som ventil, då sköljs den under dagen uppdämda nervositeten och frustrationen oftast av och efter ett pass så känns det bättre. Tror många lever under dessa omständigheter. Är det rätt att leva sitt liv så? Hade det inte varit bättre istället ha en lite lugnare tillvaro jämnt under dagen, slippa dessa ständiga toppar och dalar i humöret?
Får ändå försöka se det på ett så positivt sätt som möjligt, jag har trots allt ett jobb och en kropp som funkar okej, det är inte alla som har det.
Men vi har alla vår bubbla av bekymmer och glädje att ta hand om. I dag var det en sådan dag. Så det var en sådan härlig känsla i kroppen efter att ha avslutat gympasset. Kunde ta i riktigt bra på roddmaskinen och slog nytt rekord på den igen, 215 i medelwatt, första gången som 5 km avverkades under 20 minuter, 19:35. Löpningen har stått still rent resultatmässigt sedan jag bytte löpsteg men jag känner ändå efter drygt 200 rundor och över ett år med den nya löpstilen att jag är på rätt väg. Skulle vilja träna bara löpning men min kropp håller inte för löpning varje dag. På semestern funkar det bra när det finns mer tid för återhämtning. Men nu under hösten märkte jag tidigt att jag inte hinner återhämta mig ordentligt efter ett löppass för att kunna köra dagen efter igen. Men det har funkat med alternativ träning, har i höst koncentrerat mig på roddmaskin och crosstrainer. Roddmaskinen var tungt i början, blev otroligt trött muskulärt men där har jag utvecklat mig riktigt bra, fast till vilken nytta för löpningen? Har ökat effekten från runt 130 till nu över 200 i medelwatt. Känner mig starkare i ryggen.
Men har samtidigt lagt på mig över 2 kilo, det är ändå löpningen som är det som känns viktigast för mig, men om jag ska sänka mina tider så krävs det mer löpning, mycket mer. Kanske upp mot 10 mil i veckan för att göra verkliga förbättringar men jag vill samtidigt inte gå sönder igen, har haft 2 långa uppehåll under det senaste året bara för att jag ökat mängden för mycket och för snabbt, nu har jag hittat bra balans och kör löpning varannan dag. Det funkar bra för närvarande och de enda bekymmer jag har med löpningen är lite efterhängsna hälproblem, men det blir sakta men säkert allt bättre.
För mig är trots allt träningen viktigast, när jag varit skadad så har det varit extremt frustrerande och jag har varit på uselt humör de dagar jag inte kunnat träna. Det som är bra med att inte kunna köra på med enbart löpning är att det åtminstone på det mentala planet finns utrymme för förbättringar den dagen jag kan köra på lite hårdare och mer koncentrerat på löpningen.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)