Har inte sprungit sedan löpbandsintervallerna i tisdags. Körde ett rätt lugnt gympass i förgår med rodd och CT, 175 i medelwatt på rodd, 180 med CT, därefter 3*400 höjdhopparmattssteg. I går var det helvila.
Har sovit lite oroligt några nätter men sov lite bättre natten som var och kände mig pigg i benen denna morgon. Har sett fram mot löpningen hela dagen, men kunde inte bestämma mig vilken typ av pass det skulle bli. Bestämde mig i alla fall för Bergundasjön runt, 13 km småkuperat med 2-3 lite större stigningar, framför allt en tuff avslutande kilometer som i princip bär uppför hela vägen.
Dagens runda
Först blev det en kilometer utförslöpning som ska vara uppvärmningstempo, men den gick under 4:00 tempo. Stannade efter den som jag brukar och körde på med lite uppvärmningsövningar för fötterna. Hade fortfarande inte bestämt mig för vilket tempo. Men efter några hundra meter så kändes det ändå helt okej och jag kom snabbt in i 4-taktsandning och då bestämde jag för att köra på ett rätt hårt pass. Första 5 kilometerna höll jag lite under 4:00 tempo men andningen kändes väldigt lätt och bekväm, strax innan första lilla stigningen kom jag i fatt 2 stycken som satt på stora hästar, dom märkte inte mig och jag ville inte komma susandes förbi utan förvarning, då kanske hästarna blivit halvgalna och gett mig en spark eller kanske kastat av sig flickorna som satt på ryggarna och småpratade lite, det var så stora hästar så dom täckte hela vägen, harklade mig samtidigt som jag nästan stannade. Då märkte dom mig och masade sig åt sidan så jag kom förbi. Jag tappade rytmen lite och det blev alldeles för högt tempo strax efter och jag fick betala i den kommande stigningen. Efter det lugnade jag ner mig lite och hittade den fina rytmen igen, 4-taktsandning med fotbyte vart 20 utandning. Precis när jag hittat rytmen kom nästa backe, den tredje tuffaste denna rundan, jag behöll 4-takten men kortade in stegen rejält, mötte en hästekipage uppe på krönet. Men ryttaren såg mig denna gången så det medförde inget bekymmer. Rullade sedan på någon flack kilometer men bra känsla och lite svag medvind. Sen närmade jag mig den tuffaste stigningen. Sänkte farten rejält men behöll 4-takten.
I den efterföljande utförslöpan släppte jag på bra och de kommande 2 kilometerna kändes det bra, men det började ta emot lite nu, lite småkuperat. Efter 8 kilometer såg jag 3 herrelösa stora hundar komma mot mig, vad är detta nu tänkte jag, sänkte farten något och mötte hundarna som dock höll sig lugna. Strax efter mötte jag ägarna som inte hade riktigt koll. Nu hände det inget men det vet man inte på förhand, dom bad om ursäkt, och det var ju ändå bra. Kom lite ur rytmen igen och nu började det gå lite tyngre. Närmade mig bokskogen, ungefär 3-4 kilometers löpning där och rätt så kuperat. Lite lurig löpning, då det är småböljande, inte en flack meter utan hela tiden upp och ner. Dessutom lite extra besvärligt nu när löven håller på att falla, alla stenar som man annars ser döljs nu under löven. Det höll på att sluta riktigt illa idag då jag träffade en sten precis ovanifrån med foten och det var millimeter från att jag skulle stuka mig, jag skrek till lite precis i ögonblicket och foten blev som en fjäder och rekylerade rejält så jag flög nästan rätt upp. Jag fortsatte som väl var helt utan känningar. De 3 sista kilometerna fick jag kämpa rejält. Låg på övre delen av 4-takten. Märkte till min förvåning att det går lite lättare att andas ut på högerfoten jämfört med vänsterfoten. Möjligt att jag i dessa lägen får öka lite med utandningen några steg mer på högerfoten eller tidigare gå över till 3-takt. Den sista kilometern blev riktigt tuff, sista 500 meterna gick jag över i 3-takt för första gången denna rundan.
Blev en medelpuls på 154, då skenade ändå klockan som den brukar första kilometern, Så det var ingen maxprestation. När jag går på nära max under träning brukar det bli 158 i medelpuls, Den högsta medelpulsen på träning har varit 161. Men då under något kortare sträckor. Hade mina Adidas i dag, kändes helt okej förutom i början då det var stelt i vänsterhälen.
Med tanke på den rätt kuperade terrängen och löveländet idag i bokskogen är jag mycket nöjd. Torsdag också, då brukar det lite tyngre, men eftersom jag hade vilodag igår så kompenserades det något. Bara 6 grader och för första gången sprang jag med reflextröjan samt vantar inledningsvis. Men luften är skön att andas nu och det är lite lättare att köra de tuffa passen när luften känns fullproppad med syre.
torsdag 23 oktober 2014
måndag 20 oktober 2014
Löpbandsintervaller, framfotsrunda 207.
Kände mig lite stel och öm i övre delarna av vaderna och baksidan av högerknät. Kom nu i eftermiddag och jag kan inte riktigt härleda till varför. Så var lite tveksam om jag skulle köra ett relativt tufft intervallpass. Men det blev ändå så och efter passet så känns det helt okej men jag var extra trött efter dagens pass och det tog lite längre tid att komma in i duschen och att masa sig hem. Cykelturen hem i mörker och vindpinande regn i ansiktet gjorde inte saken bättre. Nu är det höst på riktigt, nästa vecka är det vintertid och det massiva mörkret sänker sig redan vid halvfemtiden eller tidigare de närmaste tre månaderna.
Förr om åren har detta varit en tung tid, har alltid sprungit utomhus, har aldrig funnits en tanke på löpband, men i vintras upptäckte även jag detta med löpband och nu vill jag hellre köra intervaller där än utomhus. En sån här dag med mörker, regn och rusk inbjuder inte till löpning utomhus. Det blev hela passet i Salming Race och fick lite ont i hälen inledningsvis men efter andra intervallen släppte det och jag tänkte inte mer på det under passet.
Det blev 6 stycken intervaller i 4 minuter samt en i 2 minuter, allt med 0,5% lutning. Började med 15 km/h sedan 16 km/h och 2 stycken med 17 km/h. Därefter tog jag en 2 minutare med 18 km/h. Sedan avslutades det hela med 2 stycken 16 km/h. Var helt slut efter dagens pass och hade ingen ork till några höjdhopparmattssteg. Kunde hålla 4-takstandning på alla 16km intervallerna på 17 km blev det 3-taktsandning efter 2 minuter. På 18 km blev det efter 1 minut. Men den var riktigt jobbig. Där blev jag inte alls bekväm med farten, det var precis att jag mäktade med 2 minuter. Hade inte gått många sekunder till på den. Får se nästa gång, om det finns möjlighet att öka längden något på den. Hade samma band som förra gången. Hade 3 minuters joggvila mellan intervallerna, mellan 8-10 km/h, blev dock 4 minuter mellan och efter 17 km/h intervallerna.
Jag är nöjd med känslan idag och kunde ta i bra. Salming skorna är helt perfekta i dessa farter, känns så lätta och som om man nästan är barfota, skon blir som ett med foten. Det som åter blivit lidande är VFF-löpningen, det var två veckor sedan senast. Inte riktigt bra men det är svårt att få till alla passen som man vill. Möjligt att jag kan köra halva intervallpasset med dessa nästa gång.
I går var det ett gympass med rodd och CT, kunde hålla 210 i medelwatt och blir numera trött rent andningsmässigt på den maskinen. Sedan körde jag CT och höll några watt högre än vanligt, runt 170 denna gången, totalt 45 minuter på dessa maskiner.
Förr om åren har detta varit en tung tid, har alltid sprungit utomhus, har aldrig funnits en tanke på löpband, men i vintras upptäckte även jag detta med löpband och nu vill jag hellre köra intervaller där än utomhus. En sån här dag med mörker, regn och rusk inbjuder inte till löpning utomhus. Det blev hela passet i Salming Race och fick lite ont i hälen inledningsvis men efter andra intervallen släppte det och jag tänkte inte mer på det under passet.
Det blev 6 stycken intervaller i 4 minuter samt en i 2 minuter, allt med 0,5% lutning. Började med 15 km/h sedan 16 km/h och 2 stycken med 17 km/h. Därefter tog jag en 2 minutare med 18 km/h. Sedan avslutades det hela med 2 stycken 16 km/h. Var helt slut efter dagens pass och hade ingen ork till några höjdhopparmattssteg. Kunde hålla 4-takstandning på alla 16km intervallerna på 17 km blev det 3-taktsandning efter 2 minuter. På 18 km blev det efter 1 minut. Men den var riktigt jobbig. Där blev jag inte alls bekväm med farten, det var precis att jag mäktade med 2 minuter. Hade inte gått många sekunder till på den. Får se nästa gång, om det finns möjlighet att öka längden något på den. Hade samma band som förra gången. Hade 3 minuters joggvila mellan intervallerna, mellan 8-10 km/h, blev dock 4 minuter mellan och efter 17 km/h intervallerna.
Jag är nöjd med känslan idag och kunde ta i bra. Salming skorna är helt perfekta i dessa farter, känns så lätta och som om man nästan är barfota, skon blir som ett med foten. Det som åter blivit lidande är VFF-löpningen, det var två veckor sedan senast. Inte riktigt bra men det är svårt att få till alla passen som man vill. Möjligt att jag kan köra halva intervallpasset med dessa nästa gång.
I går var det ett gympass med rodd och CT, kunde hålla 210 i medelwatt och blir numera trött rent andningsmässigt på den maskinen. Sedan körde jag CT och höll några watt högre än vanligt, runt 170 denna gången, totalt 45 minuter på dessa maskiner.
lördag 18 oktober 2014
Bergundasjön+ Trummen runt, 18km 4:35 tempo. Framfotsrunda 206
Dagens runda
Blev ett bra långpass. Fast idag hade jag helst sprungit mitt första maraton, Men känner fortfarande att jag inte har tillräckligt med träning för de distanserna. Samt att jag inte har kommit överens med några skor för 4 mil. Men när jag sprang dagens runda så kom jag efter cirka 14 kilometer mitt i starten för Växjö maraton. Jag sprang på samma väg. Men precis innan jag kom fram till starten så stannade jag för att se på startfältet.
400 löpare kom springandes i varierande stilar och tempo. En mäktig syn och man såg hur koncentrerade alla var, det var full fokus på alla håll och kanter. Rosa Pantern var med i startfältet, Jag fick en kort pratstund med honom efter loppet. Han var trött och jag tror han landade på lite drygt 3:30. Han har sprungit på lite över 2:30 när han var som bäst i den åldern jag är nu, 46-47.
Jag följer honom på hans blogg, förra årets Växjö maraton visste jag inte vem han var. När jag stod och tittade då så kom det någon med en väldigt konstig utstyrsel, tror han hade någon slags brottardräkt förra året. Men det jag slogs över då var hans fina löpstil, landade på mellanfoten och hade en stolt hållning.
Efter att fältet passerat återtog jag min runda och mötte en hel del människor som var och tittade på starten, Även någon som kommenterade att jag var på väg åt fel håll. Jag kunde inte annat än hålla med. Men nu har jag ett mål att sikta mot nästa år. Då vill jag verkligen göra maratondebut. Växjö maraton skulle passa perfekt, men sin flacka bana och kända terräng. Lätt att få assistans också.
Hade mina nya Adidas i dag och det kändes mycket bättre i hälen. Bara lite svagt molande känsla. Efter dagens runda blev det lunch och sedan ner till stan för att följa de tappra löparna. Blev så sugen och inspirerad. Det är konstigt med hur svårt det är att leva sig in i andras ansträngningar. Man kan se hur folk lider under under ett maraton. Men ändå inte fatta hur ont det gör, När jag själv springer så tror jag att folk ska se hur jag lider under en målgång på ett millopp, men det gör dom inte. För jag känner inget när jag ser dessa plågade själar passera mig. Jag försöker sätta mig in i deras situation men det går inte. Man måste själv vara där för att verkligen kunna känna hur det känns.
Det passerade en jag känner framför mina ögon och han sprang på samma tid som mig under musikmilen, strax över 39 minuter, Han hade det väldigt tungt och fick en tid runt 4 timmar. Så det är tydligt att ett maraton är inget man snyter ur sig hur lätt som helst.
Jag har så stor respekt för dessa distanser och jag vill inte dra på mig bestående men, därför dröjer mitt första maraton ännu ett tag för att samla ytterligare mod och kraft.
Blev ett bra långpass. Fast idag hade jag helst sprungit mitt första maraton, Men känner fortfarande att jag inte har tillräckligt med träning för de distanserna. Samt att jag inte har kommit överens med några skor för 4 mil. Men när jag sprang dagens runda så kom jag efter cirka 14 kilometer mitt i starten för Växjö maraton. Jag sprang på samma väg. Men precis innan jag kom fram till starten så stannade jag för att se på startfältet.
 |
| Här kommer Pantern, 2 varv kvar. |
400 löpare kom springandes i varierande stilar och tempo. En mäktig syn och man såg hur koncentrerade alla var, det var full fokus på alla håll och kanter. Rosa Pantern var med i startfältet, Jag fick en kort pratstund med honom efter loppet. Han var trött och jag tror han landade på lite drygt 3:30. Han har sprungit på lite över 2:30 när han var som bäst i den åldern jag är nu, 46-47.
Jag följer honom på hans blogg, förra årets Växjö maraton visste jag inte vem han var. När jag stod och tittade då så kom det någon med en väldigt konstig utstyrsel, tror han hade någon slags brottardräkt förra året. Men det jag slogs över då var hans fina löpstil, landade på mellanfoten och hade en stolt hållning.
 | ||||||
|
Efter att fältet passerat återtog jag min runda och mötte en hel del människor som var och tittade på starten, Även någon som kommenterade att jag var på väg åt fel håll. Jag kunde inte annat än hålla med. Men nu har jag ett mål att sikta mot nästa år. Då vill jag verkligen göra maratondebut. Växjö maraton skulle passa perfekt, men sin flacka bana och kända terräng. Lätt att få assistans också.
Hade mina nya Adidas i dag och det kändes mycket bättre i hälen. Bara lite svagt molande känsla. Efter dagens runda blev det lunch och sedan ner till stan för att följa de tappra löparna. Blev så sugen och inspirerad. Det är konstigt med hur svårt det är att leva sig in i andras ansträngningar. Man kan se hur folk lider under under ett maraton. Men ändå inte fatta hur ont det gör, När jag själv springer så tror jag att folk ska se hur jag lider under en målgång på ett millopp, men det gör dom inte. För jag känner inget när jag ser dessa plågade själar passera mig. Jag försöker sätta mig in i deras situation men det går inte. Man måste själv vara där för att verkligen kunna känna hur det känns.
Det passerade en jag känner framför mina ögon och han sprang på samma tid som mig under musikmilen, strax över 39 minuter, Han hade det väldigt tungt och fick en tid runt 4 timmar. Så det är tydligt att ett maraton är inget man snyter ur sig hur lätt som helst.
Jag har så stor respekt för dessa distanser och jag vill inte dra på mig bestående men, därför dröjer mitt första maraton ännu ett tag för att samla ytterligare mod och kraft.
torsdag 16 oktober 2014
Bergundasjön runt, 13 km, 4:19 tempo. Framfotsrunda 205
Blev en rätt tung runda i mittemellan skiktet, Hade Sauconyskorna idag, med 4 mm dropp. Tänkta för lite längre pass då dom är rejält dämpade. Men jag får problem med vänsterhälen i dessa skor. Det var länge sedan jag hade så mycket känningar i hälen som jag hade idag. Skorna känns styva och stumma på något sätt. Jag fick inte ont i vaderna så jag tror inte det relativt låga droppet på dessa skor är något problem för mig utan det är nog mer materialet i sulan som inte passar min kropp och löpstil.
Mina Adidas Boston med 11 mm dropp är helt klart mycket bättre för mig, då får jag ett bättre stöd och det känns inte stumt. Med VFF är det en friare känsla men är väldigt försiktig med dom numera, bara på kortare distanser som jag vågar köra med dom. Det kommer dröja innan jag använder Sauconyskorna igen.
Dagens runda
Rundan började annars bra och jag kom snabbt in i en behaglig 4-takts andning och höll ett bra steg, efter 3-4 kilometer började dock hälen göra sig allt mer påmind, det var precis som om lusten försvann ur kroppen, resten blev en lite tråkig resa mot slutpunkten, tog i lite sådär lagom och fick slita rätt rejält i uppförsbackarna, kunde dock ligg kvar hela rundan i 4-taktsandning. Är inte säker på att dessa mellanpass ger något överhuvudtaget. Det fanns ingen energi för att trycka till lite extra men heller inget tålamod för att ta det lite lugnare.
Typiskt torsdagspass, lite tungt och oinspirerat. Har kört 7 dagar i rad nu med någon form av konditionsträning, så kroppen är nog lite överansträngd. Så i morgon får det bli en vilodag.
Första gången denna höst som jag sprang i långärmat. Bara 9 grader idag. Lite mulet inledningsvis, sen när det kändes som tyngst efter halva rundan så kom regnet, men som väl var så blev det kortvarigt.
Mina Adidas Boston med 11 mm dropp är helt klart mycket bättre för mig, då får jag ett bättre stöd och det känns inte stumt. Med VFF är det en friare känsla men är väldigt försiktig med dom numera, bara på kortare distanser som jag vågar köra med dom. Det kommer dröja innan jag använder Sauconyskorna igen.
Dagens runda
Rundan började annars bra och jag kom snabbt in i en behaglig 4-takts andning och höll ett bra steg, efter 3-4 kilometer började dock hälen göra sig allt mer påmind, det var precis som om lusten försvann ur kroppen, resten blev en lite tråkig resa mot slutpunkten, tog i lite sådär lagom och fick slita rätt rejält i uppförsbackarna, kunde dock ligg kvar hela rundan i 4-taktsandning. Är inte säker på att dessa mellanpass ger något överhuvudtaget. Det fanns ingen energi för att trycka till lite extra men heller inget tålamod för att ta det lite lugnare.
Typiskt torsdagspass, lite tungt och oinspirerat. Har kört 7 dagar i rad nu med någon form av konditionsträning, så kroppen är nog lite överansträngd. Så i morgon får det bli en vilodag.
Första gången denna höst som jag sprang i långärmat. Bara 9 grader idag. Lite mulet inledningsvis, sen när det kändes som tyngst efter halva rundan så kom regnet, men som väl var så blev det kortvarigt.
onsdag 15 oktober 2014
Träning mot jobbfrustration.
Vissa dagar är det tungt på jobbet, det mesta går emot tänkta planer och frustrationen ackumuleras under dagen. Vissa veckor är det som om dessa dagar läggs i sjok om 2 eller 3 dagar. När man är mitt i en sådan period är det ohyggligt tungt bitvis. Maskiner som bråkar och lever sitt eget liv, datorer som vägrar samarbeta med oss människor. Det hjälper inte att kämpa rent fysiskt mot dessa, det blir bara än värre.
De få saker som är positiva när man är mitt i denna eldkula av problem är att tiden tycks försvinna, man lever verkligen i nuet, all fokus ligger på att försöka lösa problemen. Men efter många år sliter det rejält på psyket, att alltid vara beredd på att det ska komma nya problem. Jag har genom åren blivit allt sämre på att tåla stress och för varje gång det händer så tar det längre tid att komma tillbaka till lugnet som fanns på morronen innan jobbet började.
Jag har under hela mitt arbetsliv haft motionen som ventil, då sköljs den under dagen uppdämda nervositeten och frustrationen oftast av och efter ett pass så känns det bättre. Tror många lever under dessa omständigheter. Är det rätt att leva sitt liv så? Hade det inte varit bättre istället ha en lite lugnare tillvaro jämnt under dagen, slippa dessa ständiga toppar och dalar i humöret?
Får ändå försöka se det på ett så positivt sätt som möjligt, jag har trots allt ett jobb och en kropp som funkar okej, det är inte alla som har det.
Men vi har alla vår bubbla av bekymmer och glädje att ta hand om. I dag var det en sådan dag. Så det var en sådan härlig känsla i kroppen efter att ha avslutat gympasset. Kunde ta i riktigt bra på roddmaskinen och slog nytt rekord på den igen, 215 i medelwatt, första gången som 5 km avverkades under 20 minuter, 19:35. Löpningen har stått still rent resultatmässigt sedan jag bytte löpsteg men jag känner ändå efter drygt 200 rundor och över ett år med den nya löpstilen att jag är på rätt väg. Skulle vilja träna bara löpning men min kropp håller inte för löpning varje dag. På semestern funkar det bra när det finns mer tid för återhämtning. Men nu under hösten märkte jag tidigt att jag inte hinner återhämta mig ordentligt efter ett löppass för att kunna köra dagen efter igen. Men det har funkat med alternativ träning, har i höst koncentrerat mig på roddmaskin och crosstrainer. Roddmaskinen var tungt i början, blev otroligt trött muskulärt men där har jag utvecklat mig riktigt bra, fast till vilken nytta för löpningen? Har ökat effekten från runt 130 till nu över 200 i medelwatt. Känner mig starkare i ryggen.
Men har samtidigt lagt på mig över 2 kilo, det är ändå löpningen som är det som känns viktigast för mig, men om jag ska sänka mina tider så krävs det mer löpning, mycket mer. Kanske upp mot 10 mil i veckan för att göra verkliga förbättringar men jag vill samtidigt inte gå sönder igen, har haft 2 långa uppehåll under det senaste året bara för att jag ökat mängden för mycket och för snabbt, nu har jag hittat bra balans och kör löpning varannan dag. Det funkar bra för närvarande och de enda bekymmer jag har med löpningen är lite efterhängsna hälproblem, men det blir sakta men säkert allt bättre.
För mig är trots allt träningen viktigast, när jag varit skadad så har det varit extremt frustrerande och jag har varit på uselt humör de dagar jag inte kunnat träna. Det som är bra med att inte kunna köra på med enbart löpning är att det åtminstone på det mentala planet finns utrymme för förbättringar den dagen jag kan köra på lite hårdare och mer koncentrerat på löpningen.
De få saker som är positiva när man är mitt i denna eldkula av problem är att tiden tycks försvinna, man lever verkligen i nuet, all fokus ligger på att försöka lösa problemen. Men efter många år sliter det rejält på psyket, att alltid vara beredd på att det ska komma nya problem. Jag har genom åren blivit allt sämre på att tåla stress och för varje gång det händer så tar det längre tid att komma tillbaka till lugnet som fanns på morronen innan jobbet började.
Jag har under hela mitt arbetsliv haft motionen som ventil, då sköljs den under dagen uppdämda nervositeten och frustrationen oftast av och efter ett pass så känns det bättre. Tror många lever under dessa omständigheter. Är det rätt att leva sitt liv så? Hade det inte varit bättre istället ha en lite lugnare tillvaro jämnt under dagen, slippa dessa ständiga toppar och dalar i humöret?
Får ändå försöka se det på ett så positivt sätt som möjligt, jag har trots allt ett jobb och en kropp som funkar okej, det är inte alla som har det.
Men vi har alla vår bubbla av bekymmer och glädje att ta hand om. I dag var det en sådan dag. Så det var en sådan härlig känsla i kroppen efter att ha avslutat gympasset. Kunde ta i riktigt bra på roddmaskinen och slog nytt rekord på den igen, 215 i medelwatt, första gången som 5 km avverkades under 20 minuter, 19:35. Löpningen har stått still rent resultatmässigt sedan jag bytte löpsteg men jag känner ändå efter drygt 200 rundor och över ett år med den nya löpstilen att jag är på rätt väg. Skulle vilja träna bara löpning men min kropp håller inte för löpning varje dag. På semestern funkar det bra när det finns mer tid för återhämtning. Men nu under hösten märkte jag tidigt att jag inte hinner återhämta mig ordentligt efter ett löppass för att kunna köra dagen efter igen. Men det har funkat med alternativ träning, har i höst koncentrerat mig på roddmaskin och crosstrainer. Roddmaskinen var tungt i början, blev otroligt trött muskulärt men där har jag utvecklat mig riktigt bra, fast till vilken nytta för löpningen? Har ökat effekten från runt 130 till nu över 200 i medelwatt. Känner mig starkare i ryggen.
Men har samtidigt lagt på mig över 2 kilo, det är ändå löpningen som är det som känns viktigast för mig, men om jag ska sänka mina tider så krävs det mer löpning, mycket mer. Kanske upp mot 10 mil i veckan för att göra verkliga förbättringar men jag vill samtidigt inte gå sönder igen, har haft 2 långa uppehåll under det senaste året bara för att jag ökat mängden för mycket och för snabbt, nu har jag hittat bra balans och kör löpning varannan dag. Det funkar bra för närvarande och de enda bekymmer jag har med löpningen är lite efterhängsna hälproblem, men det blir sakta men säkert allt bättre.
För mig är trots allt träningen viktigast, när jag varit skadad så har det varit extremt frustrerande och jag har varit på uselt humör de dagar jag inte kunnat träna. Det som är bra med att inte kunna köra på med enbart löpning är att det åtminstone på det mentala planet finns utrymme för förbättringar den dagen jag kan köra på lite hårdare och mer koncentrerat på löpningen.
tisdag 14 oktober 2014
Orientering, framfotsrunda 204.
Hade först inte tänkt springa själv idag utan följa med dottern, men sen blev det ändå en egen runda. Hade glömt lägga ifrån mig både nycklar och mobil, så det blev lite skramligt att springa. Kände av gårdagens intervaller så det blev väldigt lugn inledning.
Själva orientering var upplagd så att det först var en lätt kontroll, därefter en lite svårare i nästan direkt anslutning, allt nära stigar eller vägar. Så det blev rätt lättorienterat, dessutom i kända terränger för min del. Men kände mig ändå lite oinspirerad i början, fast var nog bara bra. Mitt stora problem när jag orienterar är att jag har alldeles för bråttom. Så när jag är lite löpsliten idag så var det bra för orienteringen då allt blir lite lugnare. Det blev efterhand allt svårare att se kartan då mörkret kom snabbt under kvällen, de flesta hade pannlampa. I slutet tryckte jag till lite och det kändes ändå helt okej i fötter och ben, bara lite svaga känningar i vänsterhälen, men för att vara dagen efter intervaller var det bättre känsla än väntat.
Dagens runda
Blev 3,6 km, tätt mellan kontrollerna så det var inte så mycket löpning idag. Hade mina Saucony Kinvara 4 idag. Kändes helt okej, fick lite ont i vänsterhälen i en uppförsbacke, men det är orättvist att lägga skulden på skorna i detta fallet,
Själva orientering var upplagd så att det först var en lätt kontroll, därefter en lite svårare i nästan direkt anslutning, allt nära stigar eller vägar. Så det blev rätt lättorienterat, dessutom i kända terränger för min del. Men kände mig ändå lite oinspirerad i början, fast var nog bara bra. Mitt stora problem när jag orienterar är att jag har alldeles för bråttom. Så när jag är lite löpsliten idag så var det bra för orienteringen då allt blir lite lugnare. Det blev efterhand allt svårare att se kartan då mörkret kom snabbt under kvällen, de flesta hade pannlampa. I slutet tryckte jag till lite och det kändes ändå helt okej i fötter och ben, bara lite svaga känningar i vänsterhälen, men för att vara dagen efter intervaller var det bättre känsla än väntat.
Dagens runda
Blev 3,6 km, tätt mellan kontrollerna så det var inte så mycket löpning idag. Hade mina Saucony Kinvara 4 idag. Kändes helt okej, fick lite ont i vänsterhälen i en uppförsbacke, men det är orättvist att lägga skulden på skorna i detta fallet,
 |
| Saucony Kinvara 4, 4mm dropp |
måndag 13 oktober 2014
Löpbandsintervaller med Salming Race, framfotsrunda 203
Blev ett bra pass, det brukar annars inte intervallpass bli, svårt att få till jämnheten i intervaller. Fast när man kör dom på löpband så blir det oftast som man förväntar sig. Jag har märkt att det är lite olika fart på banden i gymmet. i dag hade jag första bandet, som hittills verkar var det som speglar utomhusverkligheten bäst. Jag kör alltid med 0,5% lutning och då känns det nästan lika jobbigt som utomhus. Det som underlättar en aning är att det blir så jämn känsla, när man slipper motvind och uppförslut.
Hade mina Salming Race. Hade dessa senast under höstmilen. Väldigt sköna skor när det går lite fortare. Hade även med mig VFF-skorna men iddes inte byta idag. Efter andra intervallen kändes det dock lite i vänsterhälen, men som väl var blev det åter bättre i intervallen efter och sen var det en helt acceptabel känsla resten av passet.
Började med 10 minuters uppvärmning sedan blev 4 minuter i 15 km/h. 4 min i 16 km/h, Dessa kändes hyfsat lätta och jag kunde ligga kvar i 4 taktsandning, blev visserligen jobbigt sista 2 minuterna av den sista 16 km intervallen men ändå kontrollerat. Därefter blev det 2 stycken 17 km/h intervaller i 4 minuter vardera. Där blev det 4-takts andning i 2 minuter och 2 minuter i 3-taktsandning. Till skillnad från utomhus känns det på bandet kontrollerat med 3- taktsandningen, det är bara bytet mellan som kan vara lite struligt. Det känns som om mitt steg är lite kortare på bandet, kanske därför som det blir mer kontrollerat? Därefter blev 2 stycken 16 km intervaller, en i 4 minuter och den avslutande i 5 minuter. Hade ungefär 3 minuters sakta joggvila mellan intervallerna. Totalt sett väldigt bra känsla, blev väldigt trött men ändå kontrollerat med andningen hela tiden. Hade tänkt prova någon minut i 18 km/h men vek ner mig. Får bli nästa gång.
Därefter lite hopp i höjdhopparmatta, brukar köra 3*400 men fick korta ner lite, blev alldeles för trött på de första, den blev 200 steg. nästa 300 och den sista 400 steg. När jag cyklade hemåt efteråt fanns det inte mycket kraft kvar i benen.
Körde ett gympass i går med Roddmaskin och CT. 190 i medelwatt på rodden. CT som vanligt. Därefter 3*400 steg i höjdhopparmatta. Lite segt igår efter långpasset i lördags. Men det brukar kännas rätt så segt efter dom passen.
 |
| Salming Race, 5mm dropp. |
Hade mina Salming Race. Hade dessa senast under höstmilen. Väldigt sköna skor när det går lite fortare. Hade även med mig VFF-skorna men iddes inte byta idag. Efter andra intervallen kändes det dock lite i vänsterhälen, men som väl var blev det åter bättre i intervallen efter och sen var det en helt acceptabel känsla resten av passet.
Började med 10 minuters uppvärmning sedan blev 4 minuter i 15 km/h. 4 min i 16 km/h, Dessa kändes hyfsat lätta och jag kunde ligga kvar i 4 taktsandning, blev visserligen jobbigt sista 2 minuterna av den sista 16 km intervallen men ändå kontrollerat. Därefter blev det 2 stycken 17 km/h intervaller i 4 minuter vardera. Där blev det 4-takts andning i 2 minuter och 2 minuter i 3-taktsandning. Till skillnad från utomhus känns det på bandet kontrollerat med 3- taktsandningen, det är bara bytet mellan som kan vara lite struligt. Det känns som om mitt steg är lite kortare på bandet, kanske därför som det blir mer kontrollerat? Därefter blev 2 stycken 16 km intervaller, en i 4 minuter och den avslutande i 5 minuter. Hade ungefär 3 minuters sakta joggvila mellan intervallerna. Totalt sett väldigt bra känsla, blev väldigt trött men ändå kontrollerat med andningen hela tiden. Hade tänkt prova någon minut i 18 km/h men vek ner mig. Får bli nästa gång.
Därefter lite hopp i höjdhopparmatta, brukar köra 3*400 men fick korta ner lite, blev alldeles för trött på de första, den blev 200 steg. nästa 300 och den sista 400 steg. När jag cyklade hemåt efteråt fanns det inte mycket kraft kvar i benen.
Körde ett gympass i går med Roddmaskin och CT. 190 i medelwatt på rodden. CT som vanligt. Därefter 3*400 steg i höjdhopparmatta. Lite segt igår efter långpasset i lördags. Men det brukar kännas rätt så segt efter dom passen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)