Blev ett lite annorlunda gympass idag, lördagar har ju innan tåskadan varit vigda åt stiglöpning. Men jag är inte där ännu på ett tag känner jag. Tån är fortfarande öm och jag vill inte stöta i den i onödan.
Vet egentligen inte om jag ska räkna detta gymbesök som ett framfotspass? Men så får det bli, det var trots allt 16 minuter hård löpning på gymmet idag.
Hade inte tänkt mig någon löpning men var sugen på att känna känslan på löpbandet igen. Provade i vintras i samband med fotskadan, men då funkade det inget vidare.
Idag var det en bättre känsla hade mina Merrell skor med 6mm sula, noll dropp. Började annars med
Rodd: 5km medelwatt på 119 i 23:52 minuter. Därefter
Crosstrainer: Level 16 med 95 i frekvens medelwatt 170, 10 minuter. sedan var jag rejält uppvärmd.
Körde sedan 4 stycken 4 minuters intervaller varav 2 med 15km/h och 2 med 16km/h, varav 2 var utan skor. Det kändes bra trots allt. Jag körde helt utan lutning på bandet. Jag tror intervaller på band passar mig utmärkt, det är betydligt lättare att bara köra på, bestämma sig och sedan bara köra, farten är jämn inget som stör i övrigt, bara fullt fokus på att klara av. Så i fortsättningen blir det intervaller inomhus. Vet att det inte motsvarar verkligheten men får gå på pulsen också, idag hade jag inget pulsband med mig så jag vet inte riktigt ansträngningsnivån, men klart är i alla fall att 16 km/h på bandet inte är lika jobbigt som 16 km/h utomhus. Men om jag kan öka till 17-18 istället så kanske det blir lagom.
Vi får se, men det ska bli intressant att testa. Har aldrig innan sprungit på band innan förutom de få tester jag gjorde i vintras.
Kändes helt okej i hälen, men tån svullnade upp lite mer än den gjort när jag kört med mina Adidas.
lördag 9 augusti 2014
fredag 8 augusti 2014
Spånenmilen, framfotsrunda 172.
Blev en repris från i förgår men med betydligt lägre tempo, blev 10km med ett snitt på 4.40/km ungefär. Lägre medelpuls, 140 jämfört med 158 i förgår.
Dagens runda.
Kände att jag inte var riktigt återhämtad , stum i både ljumskar och framsida lår, ljumskarna släppte efter 5 kilometer ungefär medan låren blev sämre allteftersom rundan fortskred. Men andning och ork var väldigt kontrollerade. det brukar vara så för mig, första rundan efter ett uppehåll går alltid bra medan den andra alltid är tung och seg.
Idag så började jag för första gången fokusera på min andning, det har jag aldrig gjort innan. Men efter en kort stunds uppmärksamhet i prattempo så märkte jag att jag andades ut på samma fot hela tiden. Så förmodligen är det något jag gjort hela tiden.
Det är enligt andningsexperter inte optimalt, man ska andas ut på höger fot varannan gång, för att få maximal balans i kroppen och löpningen, det verkar rimligt. Men för mig är det väldigt svårt att räkna steg, det funkar inte. Så jag såg till att andas ut på varannan vänster varannan höger, det gick bra i prattempo men undrar hur det blir när tempot skruvas upp lite, då blir det lätt att tappa fokus, men om jag försöker att tänka på det och verkligen få in tekniken på de lugnare passen så blir det nog enklare att överföra tekniken på de tuffare passen också.
Hade mina nu sönderklippta Adidas och det kändes bra under löpningen med både tån och min vänsterhäl. Så det var skönt, särskilt sista 2 kilometerna kände jag mig stark och att jag hade bra känsla av att löpsteget var okej. Men ändå svårt när man inte ser sig själv om det verkligen är så.
Lite svalare idag, men sprang åter med bar överkropp, men behövde inte torka svett ur ögonen, i slutet kom det en rätt rejäl regnskur som svalkade skönt.
Dagens runda.
Kände att jag inte var riktigt återhämtad , stum i både ljumskar och framsida lår, ljumskarna släppte efter 5 kilometer ungefär medan låren blev sämre allteftersom rundan fortskred. Men andning och ork var väldigt kontrollerade. det brukar vara så för mig, första rundan efter ett uppehåll går alltid bra medan den andra alltid är tung och seg.
Idag så började jag för första gången fokusera på min andning, det har jag aldrig gjort innan. Men efter en kort stunds uppmärksamhet i prattempo så märkte jag att jag andades ut på samma fot hela tiden. Så förmodligen är det något jag gjort hela tiden.
Det är enligt andningsexperter inte optimalt, man ska andas ut på höger fot varannan gång, för att få maximal balans i kroppen och löpningen, det verkar rimligt. Men för mig är det väldigt svårt att räkna steg, det funkar inte. Så jag såg till att andas ut på varannan vänster varannan höger, det gick bra i prattempo men undrar hur det blir när tempot skruvas upp lite, då blir det lätt att tappa fokus, men om jag försöker att tänka på det och verkligen få in tekniken på de lugnare passen så blir det nog enklare att överföra tekniken på de tuffare passen också.
Hade mina nu sönderklippta Adidas och det kändes bra under löpningen med både tån och min vänsterhäl. Så det var skönt, särskilt sista 2 kilometerna kände jag mig stark och att jag hade bra känsla av att löpsteget var okej. Men ändå svårt när man inte ser sig själv om det verkligen är så.
Lite svalare idag, men sprang åter med bar överkropp, men behövde inte torka svett ur ögonen, i slutet kom det en rätt rejäl regnskur som svalkade skönt.
onsdag 6 augusti 2014
Spånenmilen, framfotsrunda 171.
Idag funkade det med löpning, det blev totalt 8 dagars uppehåll från löpningen denna gången. Hade egentligen inga planer på att springa idag, men framåt arbetsdagens slut vid 16-tiden så provade jag igen lite lätt, barfota ute på gräsmattan, och det kändes helt okej i tån.
Så jag tog på mig mina nu rätt slitna Adidas Boston, säkert sprungit över 300 mil i dom. Klippte hål i tyget precis över tån, så att det inte låg och klämde. Provade igen lite försiktigt och det funkade.
Dagens runda
Så det blev upp till Spånenområdet för en rätt så lugn runda. Men det blev inte riktigt så lugnt. I början kändes det väldigt lätt, höll 4:14 tempo första 3 kilometerna, mest utför. Men sänkte lite sedan och höll prattempo rent andningsmässigt. Fast i uppförsbackarna ökade andningen rejält. Sista 3 km blev dock väldigt jobbiga och jag fick kämpa rejält med andningen och sista 2 km är i princip bara uppför, där fick jag sänka farten rejält för att orka hela vägen.
Känslan var att jag sprungit med en medelpuls på runt 150, en prattemporunda i vanliga fall, men medelpulsen landade på 158. Det brukar jag ha på de tuffaste tempopassen. Var rätt varmt idag, 22-23 grader, så kanske att det drev upp pulsen något. Körde ju rätt hårt på gymmet i går, så det kan också bidragit. Men annars kändes det bra i benen under passet, hade ingen träningsvärk från crosstrainern eller roddmaskinen.
Men löpformen är inte riktigt var den varit innan, kände framförallt idag att jag tog helt slut sista 2 kilometerna. Dagens runda har jag sprungit väldigt många gånger så jag har bra referenser och i oktober förra året hade jag min bästa runda där, då sprang jag med 4:02 tempo med en medelpuls på 161 ungefär. Så i jämförelse med den rundan är jag en bit ifrån.
Sprang återigen med bar överkropp, tycker om den känslan. Blev ändå lite för varm, fick torka svett ur ögonen hela tiden. Runt 15 grader brukar var optimalt för mig, då går det som bäst. Nu någon timme efteråt ömmar området runt tån en del, även vänsterhälen stramar lite, men under dagens löpning kändes inte hälen någonting, förutom sista 200-300 meterna då jag tryckte till rejält.
Trots allt skönt att kunna springa igen även om det blev lite väl tufft sista kilometerna idag.
Så jag tog på mig mina nu rätt slitna Adidas Boston, säkert sprungit över 300 mil i dom. Klippte hål i tyget precis över tån, så att det inte låg och klämde. Provade igen lite försiktigt och det funkade.
Dagens runda
 |
| Min nu sönderklippta sko |
 |
| Tån fortfarande svullen, lite mer precis efter löpningen. |
Så det blev upp till Spånenområdet för en rätt så lugn runda. Men det blev inte riktigt så lugnt. I början kändes det väldigt lätt, höll 4:14 tempo första 3 kilometerna, mest utför. Men sänkte lite sedan och höll prattempo rent andningsmässigt. Fast i uppförsbackarna ökade andningen rejält. Sista 3 km blev dock väldigt jobbiga och jag fick kämpa rejält med andningen och sista 2 km är i princip bara uppför, där fick jag sänka farten rejält för att orka hela vägen.
Känslan var att jag sprungit med en medelpuls på runt 150, en prattemporunda i vanliga fall, men medelpulsen landade på 158. Det brukar jag ha på de tuffaste tempopassen. Var rätt varmt idag, 22-23 grader, så kanske att det drev upp pulsen något. Körde ju rätt hårt på gymmet i går, så det kan också bidragit. Men annars kändes det bra i benen under passet, hade ingen träningsvärk från crosstrainern eller roddmaskinen.
Men löpformen är inte riktigt var den varit innan, kände framförallt idag att jag tog helt slut sista 2 kilometerna. Dagens runda har jag sprungit väldigt många gånger så jag har bra referenser och i oktober förra året hade jag min bästa runda där, då sprang jag med 4:02 tempo med en medelpuls på 161 ungefär. Så i jämförelse med den rundan är jag en bit ifrån.
Sprang återigen med bar överkropp, tycker om den känslan. Blev ändå lite för varm, fick torka svett ur ögonen hela tiden. Runt 15 grader brukar var optimalt för mig, då går det som bäst. Nu någon timme efteråt ömmar området runt tån en del, även vänsterhälen stramar lite, men under dagens löpning kändes inte hälen någonting, förutom sista 200-300 meterna då jag tryckte till rejält.
Trots allt skönt att kunna springa igen även om det blev lite väl tufft sista kilometerna idag.
tisdag 5 augusti 2014
Avbrutet löpningsförsök.
Tänkte mig en liten lugn runda för att testa om det gick att springa nu. Har provat i princip alla mina skor för att se vilka som känns bäst för tån. Det har blivit mina Merrell Ascend trail med 8mm sula som känts bäst. När jag kom fram till Spånenområdet så börjad jag med ett väldigt lugnt uppvärmningsvarv på 200 meter, i ungefär 6 tempo. Funkade okej.
Men så tryckte jag till lite en gång för att testa men kände direkt att det går inte. Blir att foten reflexmässigt vinklar sig utåt så det blir som ankgång, inte mycket men tillräckligt för att det känns som jag haltar lite lätt. Hade jag haft hungriga vargar efter mig så hade jag nog kunna springa. Men eftersom jag inte hade det så bröt jag innan jag ens börjat.
Känns lite frustrerande för de små trippande försöken jag gjorde hemma idag kändes okej. Men det är stor skillnad med lite lätt trippande jämfört med löpning.
Så det blev direkt till gymmet för crosstrainer och roddmaskin. 30 minuter på trainern varav 25 i ungefär 155 watt, blev helt slut och hade en puls på nära 170 sista 2 minuterna. Sedan roddmaskin 2*2km med ett medel på ungefär 150 watt. Men med endast 30 sekunder kvar så krampade min ena vad ihop sig totalt, så jag fick bryta. Men båda dessa maskinerna funkar bra som ersättning till löpningen.
Idag var det betydligt svalare ute om än väldigt varmt på gymmet, så det var inte så hemskt som jag förväntat mig. Men inomhusluft är alltid värre att andas in när man behöver mycket syre.
Men så tryckte jag till lite en gång för att testa men kände direkt att det går inte. Blir att foten reflexmässigt vinklar sig utåt så det blir som ankgång, inte mycket men tillräckligt för att det känns som jag haltar lite lätt. Hade jag haft hungriga vargar efter mig så hade jag nog kunna springa. Men eftersom jag inte hade det så bröt jag innan jag ens börjat.
Känns lite frustrerande för de små trippande försöken jag gjorde hemma idag kändes okej. Men det är stor skillnad med lite lätt trippande jämfört med löpning.
Så det blev direkt till gymmet för crosstrainer och roddmaskin. 30 minuter på trainern varav 25 i ungefär 155 watt, blev helt slut och hade en puls på nära 170 sista 2 minuterna. Sedan roddmaskin 2*2km med ett medel på ungefär 150 watt. Men med endast 30 sekunder kvar så krampade min ena vad ihop sig totalt, så jag fick bryta. Men båda dessa maskinerna funkar bra som ersättning till löpningen.
Idag var det betydligt svalare ute om än väldigt varmt på gymmet, så det var inte så hemskt som jag förväntat mig. Men inomhusluft är alltid värre att andas in när man behöver mycket syre.
måndag 4 augusti 2014
Lönåsrundan med Hybriden.
Ännu en cykelrunda, det var en vecka sedan jag slog i min vänstra lilltå. Provade lite försiktigt igår, barfota på gräsmattan, gick sådär, sen tog jag på mig ett par skor med rymlig tåbox, men det funkar inte än med löpning. Idag började jobbet igen och 4 veckors semester är till ända. Jag är trots lilltåskadan nöjd med träningen under semestern, blev lite för lite distanspass men skyller det på värmen i första hand. Så fort jag blir bra i tån ska jag försöka mig på lite längre rundor på söndagar.
Dagens cykling.
Känns ändå okej att jag kan cykla i princip obehindrat. Har blivit 4 rundor sedan tåskadan. Har kört min favoritrunda, ungefär 3 mil, kuperat och bra, backarna går allt bättre för varje gång, idag kände jag mig extra pigg eftersom jag tog helvila igår. Var riktigt hett igår.
Men så som så många gånger innan så brukar jag tappa energi efter backarna på denna rundan och strax innan den sista och längsta backen var jag som vanligt nere i mental dipp, har då cyklat i 50,minuter ungefär.
Fast idag så kom det nya krafter med 5-6 kilometer kvar och jag kunde trycka på rätt bra. det var en skön känsla att få upp pulsen lite, jag har i cykling väldigt svårt att få upp pulsen, tar slut i benen innan jag kommer upp i rätt känsla.
Det funkar på motionscykel men inte ute i verkligheten, där påverkar vind och lutning mycket mer.
Jag hoppas inom de närmaste dagarna kunna springa en lugn testrunda, jag kan nu gå i princip obehindrat men tån är fortfarande väldigt öm, men svullnaden är på väg ner från övriga foten och bli allt mer lokaliserad runt lilltån.
Dagens cykling.
Känns ändå okej att jag kan cykla i princip obehindrat. Har blivit 4 rundor sedan tåskadan. Har kört min favoritrunda, ungefär 3 mil, kuperat och bra, backarna går allt bättre för varje gång, idag kände jag mig extra pigg eftersom jag tog helvila igår. Var riktigt hett igår.
Men så som så många gånger innan så brukar jag tappa energi efter backarna på denna rundan och strax innan den sista och längsta backen var jag som vanligt nere i mental dipp, har då cyklat i 50,minuter ungefär.
Fast idag så kom det nya krafter med 5-6 kilometer kvar och jag kunde trycka på rätt bra. det var en skön känsla att få upp pulsen lite, jag har i cykling väldigt svårt att få upp pulsen, tar slut i benen innan jag kommer upp i rätt känsla.
Det funkar på motionscykel men inte ute i verkligheten, där påverkar vind och lutning mycket mer.
Jag hoppas inom de närmaste dagarna kunna springa en lugn testrunda, jag kan nu gå i princip obehindrat men tån är fortfarande väldigt öm, men svullnaden är på väg ner från övriga foten och bli allt mer lokaliserad runt lilltån.
fredag 1 augusti 2014
Lönåsrundan med Hybridcykeln.
Blev en lite mer träningslik runda denna gången, hade medelpuls på 130. När jag kört som bäst med racern för några år sedan har jag kommit upp i medelpuls runt 150. Men denna Hybridcykel som är en blandning mellan vanlig cykel och racer har jag haft runt 140 som högst medelpuls. Men denna rundan jag tog idag är svår att få hög medelpuls på, den är väldigt kuperad så det blir en lite ryckig cykling. När jag körde på motionscykel i vintras på gym så kunde jag snitta på nästan 160 i medelpuls, när förutsättningarna är exakt konstanta.
Dagens cykelrunda
Men i vilket fall som helst så är det oslagbart att cykla utomhus, känna dofterna och vinden mot kroppen. Omgivningarna, hur det ändrar sig i takt med årstiderna och hur känslan av trygghet i det speciella ljuset som varje tid på året bär med sig. Särskilt på rundor som jag körde idag, där jag i princip cyklat varje vecka året runt någon gång. Just på högsommarens andra hälft är det precis som om naturen börjar förbereda sig på vila, sakta, sakta vissnar blommor och det börjar komma lite gula löv på träden. Doften från mognande spannmål är också så karakteristiskt för ljust denna tid. Fåglarnas sång är allt mer avlägsen och tyst, det man kan höra är mest någon kråkas hesa kraxande eller en på avstånd olycksbådande korps mer ihåliga blandning av kraxande och skrik. Men samtidigt är det ändå långt kvar av varma dagar, sommaren är ännu inte slut. Dessutom stundar dessa otroliga höstdagar, när ljuset är ännu mer dovt men luften så klar och hög så det känns som att andas bomull.
Dagens cykelrunda
Men i vilket fall som helst så är det oslagbart att cykla utomhus, känna dofterna och vinden mot kroppen. Omgivningarna, hur det ändrar sig i takt med årstiderna och hur känslan av trygghet i det speciella ljuset som varje tid på året bär med sig. Särskilt på rundor som jag körde idag, där jag i princip cyklat varje vecka året runt någon gång. Just på högsommarens andra hälft är det precis som om naturen börjar förbereda sig på vila, sakta, sakta vissnar blommor och det börjar komma lite gula löv på träden. Doften från mognande spannmål är också så karakteristiskt för ljust denna tid. Fåglarnas sång är allt mer avlägsen och tyst, det man kan höra är mest någon kråkas hesa kraxande eller en på avstånd olycksbådande korps mer ihåliga blandning av kraxande och skrik. Men samtidigt är det ändå långt kvar av varma dagar, sommaren är ännu inte slut. Dessutom stundar dessa otroliga höstdagar, när ljuset är ännu mer dovt men luften så klar och hög så det känns som att andas bomull.
torsdag 31 juli 2014
Tandemcykling med dottern.
Blev en fin tur till Örs lantcafé. Perfekt väder, lite lagom vind och runt 22 grader. Det kan dröja ett tag innan jag kan springa igen, har fortfarande svårt att gå, halva foten är svullen. Men som väl är så är det inga problem med att cykla. Känns nästan inget då.
Dagens tandemscykling
Så idag blev det tandemcykling, ett lågintensivt pass med intervallinslag. För vi valde den backiga rundan. Där är de 15 första kilometerna upp och ner hela tiden.
Väl framme vid caféet så blev det morotstårta och en lakritsmuffins, så var det innan fixade kaloriunderskottet både uppätet och överskridet igen. Jag har en enorm svaghet för sötsaker. Det är min stora akilleshäl för att kunna tappa fett till en perfekt löpningsnivå.
Särskilt nu på semestern har jag fallit in i gamla rutiner med sötsaker minst två gånger per dag. Viktökning har inte låtit vänta på sig. har nog gått upp 2-3 kilo nu på semestern trots daglig träning. Ibland till och med dubbelpass.
Det som är lite konstigt med tåskadan är att jag utan större besvär kunde springa ytterligare 3 kilometer efter själva islaget av tån. Att springa idag vore helt omöjligt, gör ont att bara sätta ner foten. Tror det är något som finns kvar från vår evolutionshistoria, när vi var jägare och samlare, så skulle vi även om vi blev skadade under jakt eller flykt kunna springa vidare ett tag till för att komma i skydd, först därefter kom svullnader och blödningar igång för att så sakteliga börja läka våra kroppar. Gick väl på rent adrenalin för mig. Jag har inte varit hos läkare men troligtvis är den yttersta leden på lilltån bruten. Det kändes så när jag kunde vicka på tån i sidled precis när jag fick av mig skorna. Nu går det inte att ens peta på tån, hela tån samt en del av foten är svullen.
Ikväll var jag på gymmet för första gången på flera månader, testade roddmaskin och crosstrainern, körde 15 minuter på vardera maskin, roddmaskinen var inga som helst problem, crosstrainern var lite sämre i vissa lägen men inte alls så besvärligt som när jag hade stressfrakturen i foten i vintras.
Nu kommer det bli en del gymbesök igen, försökte även lite löpning i höjdhoppsmatta men det var bara att lägga ner med en gång, finns inte en möjlighet som det känns nu. Jag är glad att de andra maskinerna fungerar så pass bra ändå. Kan nog bli minst två veckor utan löpning nu.
Dagens tandemscykling
Så idag blev det tandemcykling, ett lågintensivt pass med intervallinslag. För vi valde den backiga rundan. Där är de 15 första kilometerna upp och ner hela tiden.
Väl framme vid caféet så blev det morotstårta och en lakritsmuffins, så var det innan fixade kaloriunderskottet både uppätet och överskridet igen. Jag har en enorm svaghet för sötsaker. Det är min stora akilleshäl för att kunna tappa fett till en perfekt löpningsnivå.
Särskilt nu på semestern har jag fallit in i gamla rutiner med sötsaker minst två gånger per dag. Viktökning har inte låtit vänta på sig. har nog gått upp 2-3 kilo nu på semestern trots daglig träning. Ibland till och med dubbelpass.
Det som är lite konstigt med tåskadan är att jag utan större besvär kunde springa ytterligare 3 kilometer efter själva islaget av tån. Att springa idag vore helt omöjligt, gör ont att bara sätta ner foten. Tror det är något som finns kvar från vår evolutionshistoria, när vi var jägare och samlare, så skulle vi även om vi blev skadade under jakt eller flykt kunna springa vidare ett tag till för att komma i skydd, först därefter kom svullnader och blödningar igång för att så sakteliga börja läka våra kroppar. Gick väl på rent adrenalin för mig. Jag har inte varit hos läkare men troligtvis är den yttersta leden på lilltån bruten. Det kändes så när jag kunde vicka på tån i sidled precis när jag fick av mig skorna. Nu går det inte att ens peta på tån, hela tån samt en del av foten är svullen.
Ikväll var jag på gymmet för första gången på flera månader, testade roddmaskin och crosstrainern, körde 15 minuter på vardera maskin, roddmaskinen var inga som helst problem, crosstrainern var lite sämre i vissa lägen men inte alls så besvärligt som när jag hade stressfrakturen i foten i vintras.
Nu kommer det bli en del gymbesök igen, försökte även lite löpning i höjdhoppsmatta men det var bara att lägga ner med en gång, finns inte en möjlighet som det känns nu. Jag är glad att de andra maskinerna fungerar så pass bra ändå. Kan nog bli minst två veckor utan löpning nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)