Blev en lugn inledning, kändes lite i baksidan av vänsterhälen första kilometern. Hade mina nya Adidas, som är tänkta till lite längre lugnare distanser. Men i dag fick jag problem, igen med dessa skor. Blir en brännande känsla under främre delen av hälkudden. Svårt under löpningen att avgöra om det beror på yttre faktorer, såsom strumpor som gnider emot eller om det är något med hälsenefästet som spökar. Idag kom det inte på allvar förrän efter 10 kilometer, men med bara 400 meter kvar så avbröt jag. Det hade inte gått att fortsätta längre än så idag.
Blev genast lite orolig om jag dragit på mig en ny sorts skada, hälsporre eller något annat som har med hälsenefästet att göra. Men så fort jag fick av mig skorna så försvann det, lyckligtvis hade det inte heller hunnit bli någon blåsa under hälen.
2009 sprang jag Växjöloppet första gången, med fotbollsstrumpor, det var inte så bra. Efter 5 kilometer började det kännas att strumporna kasade runt i skorna, men jag ville inte stanna, efter 8 kilometer gjorde det rejält ont varje steg. sista kilometern gick på ren vilja, men då gjorde det extremt ont av både trötthet men framför allt under hälen. Då drog jag på mig en jätteblåsa under hälen. Större än en 5 krona. Jag kunde inte sätta ner foten på 2 veckor. Det tog säkert en månad innan jag sprang igen. Har för mig att jag hade ett par Nike då.
Lite märkligt att jag får dessa med problem med dessa skor som är en exakt kopia av dom Adidas jag redan har. Det som skiljer är ett par hundra mil. Men jag har för mig att jag hade lite problem i början även med det paret. men då hade jag en mer utpräglad hällandning och hade jämnt problem med allt för stor friktion mot hälkudden efter 8-9 kilometer.
Dagens runda
Annars kändes det helt okej, blev en rätt lugn runda med 4:30 i snitt. En väldigt flack runda, blir ett fint flyt i ansträngningen då.Tog dock i lite mer i slutet, men sista kilometern gick det inte att koncentrera sig riktigt efter som det brände så mycket under hälen. Det får bli lite invänjning av dessa skor också. Har en massa par nu som jag inte kan använda av olika anledningar. Att hitta rätt skor är inte lätt. Särskilt inte när man dras med efterhängsna småskador.
tisdag 15 juli 2014
måndag 14 juli 2014
Stiglöpning med fivefingers, framfotsrunda 158.
Blev en rätt så bra runda till slut, har hittat "min" stiglöpningsrunda nu. Den är 5km lång effektivt, men om jag börjar där elljusspåret börjar blir det totalt 6km fast då med 500 meter inledning och avslutning på grus istället.
Skulle sprungit igår egentligen men kände att kroppen behövde lite extra återhämtning, dessutom var det uruselt väder så det beslutet var inte så svårt att ta. Nästan så jag trodde att det var en förkylning på gång också. Då brukar jag ta lite vitlöksklyftor för att mota i grind, för det mesta funkar det. I dag på morgonen kände jag mig lite seg. Men när jag väl bestämt mig för att springa idag så blev jag piggare direkt.
Tror att om jag istället tänkt att; jag kanske ändå håller på att bli förkyld, bättre att stanna hemma idag också, så hade jag sänt iväg denna negativa tanke till min kropp och så hade jag blivit förkyld. Det är bra med en positiv grundsyn på allt här i livet, då blir allt så mycket enklare, MEN.
Bara att jag får kämpa enormt med mina tankar. Känner mig som Sisyfos, han som rullade stenen uppför berget varje dag bara för att nästa dag vara tvungen att börja om igen.
Varje morgon börjar med en kamp om vilken sida som ska vakna först hos mig, ska det bli den negativa eller ska det bli den positiva. Är det en måndag i november så är det alltid den negativa som vinner. Jag vaknar och så är den dagen förstörd. Sen läggs den ena stenen på den andra och till slut är ryggsäcken med det negativa så tung att jag stapplar fram på darriga och svaga ben, och då är det kanske inte mer än förmiddag!
Allt går emot mig, hela världen testar mig med all sin jävelskap. Vill bara gå och gömma mig någonstans och kan inte se en enda människa i ögonen. Dessa dagar är inte så bra men tyvärr är dom det ändå på något sätt.
För då har man en botten, en kontrast. Detta är den mörka sidan. Eftersom man ändå överlevde den dagen så har man sedan en referens och när det kommer ljusare dagar så blir dom väldigt ljusa eftersom dessa dagar ställs mot de mörka. Det är skillnaden på det ljusa och det mörka som är graden av lycka. Så om man aldrig har några dåliga dagar så kan man heller inte ha några bra dagar. Tror livet hade blivit bra mycket tråkigare om man aldrig haft några riktigt dåliga dagar eftersom då blir det heller aldrig några riktigt bra dagar heller, det är skillnaden på dessa som är att leva livet.
Så på något sätt är nyckeln att uthärda dessa dåliga dagar utan att må dåligt, känns som en omöjlig paradox? Men om man kan tänka sig förbi och över berget av problem så blir det lite lättare. Vetskapen om att det finns en topp som snart är passerad gör att det blir lättare. Som en jobbig intervall ungefär, det gör ont men den har en ände. Snart får jag vila.
För att komma ur en dålig dag har motionen varit helt avgörande för mig. Det är då som oket lyfts av och en stunds skingrande av tankarna är vad som behövs för att kunna se sina tidigare oöverstigliga problem som betydligt mindre och lösliga helt plötsligt. Om det mot förmodan inte hjälper så kommer sedan sömnen som en ytterligare hjälp för att se saker från sin rätta sida.
Det är därför som jag är så beroende av min kropp, om den inte funkar som det är tänkt eller om jag är sjuk så blir allt så mycket svårare. Droger funkar inte på mig, jag kan få en enorm kick av alkohol. Men det är en bedräglig flykt från verkligheten, den är så flyktig och kortvarig. Dagen efter så ska priset betalas och då blir det alltid till en alltför hög kostnad.
Det som är svårt för mig är att hitta "rätt" nivå. För samtidigt som det viktigaste är att må bra av sin motion så vill jag även utveckla och förbättra mig, det är det som motiverar mig mest. Fast om jag går för fort fram efter jakten på förbättringar så skadar jag mig och då kommer det en negativ spiral eftersom jag måste göra uppehåll. Så att hitta balansen är det svåra. Samt att se och känna skillnaden på en förmodad skada eller bara en "känning". När jag var yngre så var det aldrig några problem att köra på, var aldrig skadad. Visst hade jag ont efter en del innebandymatcher men det gick alltid snabbt över. Det är först nu när jag de senaste åren allt mer koncentrerat mig på löpning som skador har blivit en ingrediens i träningen. Det är nog kombinationen av enformighet och stigande ålder som lett fram till det. Så nu när jag fortfarande är mitt i mitt omställande av löpsteg så är variationen nyckeln till en skadefri tillvaro.
Dagens runda Körde efter rundan även 70*4 indianhopp. Då kändes inte hälen någonting.
Skulle sprungit igår egentligen men kände att kroppen behövde lite extra återhämtning, dessutom var det uruselt väder så det beslutet var inte så svårt att ta. Nästan så jag trodde att det var en förkylning på gång också. Då brukar jag ta lite vitlöksklyftor för att mota i grind, för det mesta funkar det. I dag på morgonen kände jag mig lite seg. Men när jag väl bestämt mig för att springa idag så blev jag piggare direkt.
Tror att om jag istället tänkt att; jag kanske ändå håller på att bli förkyld, bättre att stanna hemma idag också, så hade jag sänt iväg denna negativa tanke till min kropp och så hade jag blivit förkyld. Det är bra med en positiv grundsyn på allt här i livet, då blir allt så mycket enklare, MEN.
Bara att jag får kämpa enormt med mina tankar. Känner mig som Sisyfos, han som rullade stenen uppför berget varje dag bara för att nästa dag vara tvungen att börja om igen.
Varje morgon börjar med en kamp om vilken sida som ska vakna först hos mig, ska det bli den negativa eller ska det bli den positiva. Är det en måndag i november så är det alltid den negativa som vinner. Jag vaknar och så är den dagen förstörd. Sen läggs den ena stenen på den andra och till slut är ryggsäcken med det negativa så tung att jag stapplar fram på darriga och svaga ben, och då är det kanske inte mer än förmiddag!
Allt går emot mig, hela världen testar mig med all sin jävelskap. Vill bara gå och gömma mig någonstans och kan inte se en enda människa i ögonen. Dessa dagar är inte så bra men tyvärr är dom det ändå på något sätt.
För då har man en botten, en kontrast. Detta är den mörka sidan. Eftersom man ändå överlevde den dagen så har man sedan en referens och när det kommer ljusare dagar så blir dom väldigt ljusa eftersom dessa dagar ställs mot de mörka. Det är skillnaden på det ljusa och det mörka som är graden av lycka. Så om man aldrig har några dåliga dagar så kan man heller inte ha några bra dagar. Tror livet hade blivit bra mycket tråkigare om man aldrig haft några riktigt dåliga dagar eftersom då blir det heller aldrig några riktigt bra dagar heller, det är skillnaden på dessa som är att leva livet.
Så på något sätt är nyckeln att uthärda dessa dåliga dagar utan att må dåligt, känns som en omöjlig paradox? Men om man kan tänka sig förbi och över berget av problem så blir det lite lättare. Vetskapen om att det finns en topp som snart är passerad gör att det blir lättare. Som en jobbig intervall ungefär, det gör ont men den har en ände. Snart får jag vila.
För att komma ur en dålig dag har motionen varit helt avgörande för mig. Det är då som oket lyfts av och en stunds skingrande av tankarna är vad som behövs för att kunna se sina tidigare oöverstigliga problem som betydligt mindre och lösliga helt plötsligt. Om det mot förmodan inte hjälper så kommer sedan sömnen som en ytterligare hjälp för att se saker från sin rätta sida.
Det är därför som jag är så beroende av min kropp, om den inte funkar som det är tänkt eller om jag är sjuk så blir allt så mycket svårare. Droger funkar inte på mig, jag kan få en enorm kick av alkohol. Men det är en bedräglig flykt från verkligheten, den är så flyktig och kortvarig. Dagen efter så ska priset betalas och då blir det alltid till en alltför hög kostnad.
Det som är svårt för mig är att hitta "rätt" nivå. För samtidigt som det viktigaste är att må bra av sin motion så vill jag även utveckla och förbättra mig, det är det som motiverar mig mest. Fast om jag går för fort fram efter jakten på förbättringar så skadar jag mig och då kommer det en negativ spiral eftersom jag måste göra uppehåll. Så att hitta balansen är det svåra. Samt att se och känna skillnaden på en förmodad skada eller bara en "känning". När jag var yngre så var det aldrig några problem att köra på, var aldrig skadad. Visst hade jag ont efter en del innebandymatcher men det gick alltid snabbt över. Det är först nu när jag de senaste åren allt mer koncentrerat mig på löpning som skador har blivit en ingrediens i träningen. Det är nog kombinationen av enformighet och stigande ålder som lett fram till det. Så nu när jag fortfarande är mitt i mitt omställande av löpsteg så är variationen nyckeln till en skadefri tillvaro.
Dagens runda Körde efter rundan även 70*4 indianhopp. Då kändes inte hälen någonting.
lördag 12 juli 2014
Backintervaller, Hanaslövsbacken. Framfotsrunda 157.
Blev ett annorlunda backintervallpass. Tror inte jag kört några backintervaller sedan innan Växjöloppet i maj. Det har varit lite ömt i hälen och jag har dragit mig för att köra vanliga intervaller. Men så kom jag att tänka på backintervaller i Hanaslöv i stället. Lite mer intensivt, väl framme vid Hanaslöv, efter en 8 kilometer fin cykeltur så ändrade jag mig till att köra i skidbacken i stället.
Det var flera år sedan jag "sprang" där. Minns allra första gången, då sprang jag i samma fart som jag håller på flack terräng, då kom jag knappt en tredjedel av backen innan jag av total trötthet bara föll ihop.
Denna skidbacke är 450 meter lång med en höjdskillnad enligt GPS klockan på cirka 55meter. Det är extremt brant precis innan den tar slut och där går det väldigt sakta, 6:40 tempo höll jag i snitt uppför. Jag körde 4 intervaller uppför, de blev rätt jämna, från 2:52 till 3:00 minuter. Den snabbaste blev lite för tuff, där började jag lite för snabbt i början och fick betala ett högt pris strax innan toppen. Ska försöka köra dessa lite oftare, men det är mentalt jobbigt att köra dessa intervaller och det blir inte så bra löpteknik på dom, men för variationen skull så passar det bra om man kunde få in ett sådant här pass åtminstone en gång varannan vecka. Sen köra "vanliga" backintervaller däremellan. I kombination med flacka 6*1000 meter så skulle det vara perfekt med 2 intevallpass i veckan. Det svåra är dock att få kroppen att gå med på det utan att gå sönder. Nu har jag kört på med löpning 5 av de 6 senaste dagarna. Däremellan en del cykling också. Men tycker att det funkat rätt bra trots allt. Visst har det mestadels varit väldigt lugn löpning, dessutom inga längre sträckor. Jag har försökt att variera så mycket som möjligt både med underlag och tempo. Bara för att få kroppen att hålla för lite intensivare träning ett tag framöver.
När jag kört dom andra backintervallerna i elljusspåret jämte har det varit ungefär 500 meter långt och cirka 20 meters höjdskillnad. Då har jag nästan varit nere i 4km tempo. Så det är stor skillnad. Det är knappt springbart. Blir nästan gång på de brantaste ställena. Men det är annorlunda belastningar på kroppen och framför allt för fötter och ben.
Det svåra är att hitta rätt utgångsfart, blir det för hög öppningsfart så finns det inte en möjlighet att orka hela vägen upp. Det som är bra med denna typen av intervaller är att plågsamheten är relativt kort, tog ungefär 3 minuter att komma upp. Man hinner inte lida så mycket under 3 minuter. Annorlunda muskler som sätts i arbete, får jobba högt upp på fötterna och med extremt korta steg. I slutet är det svårt att inte vika ihop sig och falla i hop med överkroppen. Tröttheten gör att koncentrationen på hållningen försvinner i takt med att orken tryter.
Blir extremt korta steg och man blir tvungen att landa på framfoten, det är bara ett parti i slutet där hela foten sätts ner. Det kändes okej i hälen, tog det lugnt ner i backen, bromsade i stället för att släppa på. Försökte på några ställen trycka på utför men mina VFF funkar inte riktigt bra när det blir så brant. Det känns som om tårna på skorna vill upp i fötterna, klämmer rejält.
Dagens backintervaller.
Hade mina VFF Spyridon, värmde upp ett varv på elljusslingan i mina nya Adidas, resten av passet i VFF. Blev ett bra pass totalt, med lugn transportcykling över 90 minuter träning med varierande ansträngningsnivå.
Det var flera år sedan jag "sprang" där. Minns allra första gången, då sprang jag i samma fart som jag håller på flack terräng, då kom jag knappt en tredjedel av backen innan jag av total trötthet bara föll ihop.
Denna skidbacke är 450 meter lång med en höjdskillnad enligt GPS klockan på cirka 55meter. Det är extremt brant precis innan den tar slut och där går det väldigt sakta, 6:40 tempo höll jag i snitt uppför. Jag körde 4 intervaller uppför, de blev rätt jämna, från 2:52 till 3:00 minuter. Den snabbaste blev lite för tuff, där började jag lite för snabbt i början och fick betala ett högt pris strax innan toppen. Ska försöka köra dessa lite oftare, men det är mentalt jobbigt att köra dessa intervaller och det blir inte så bra löpteknik på dom, men för variationen skull så passar det bra om man kunde få in ett sådant här pass åtminstone en gång varannan vecka. Sen köra "vanliga" backintervaller däremellan. I kombination med flacka 6*1000 meter så skulle det vara perfekt med 2 intevallpass i veckan. Det svåra är dock att få kroppen att gå med på det utan att gå sönder. Nu har jag kört på med löpning 5 av de 6 senaste dagarna. Däremellan en del cykling också. Men tycker att det funkat rätt bra trots allt. Visst har det mestadels varit väldigt lugn löpning, dessutom inga längre sträckor. Jag har försökt att variera så mycket som möjligt både med underlag och tempo. Bara för att få kroppen att hålla för lite intensivare träning ett tag framöver.
 |
| Här är den brantaste delen av backen. |
När jag kört dom andra backintervallerna i elljusspåret jämte har det varit ungefär 500 meter långt och cirka 20 meters höjdskillnad. Då har jag nästan varit nere i 4km tempo. Så det är stor skillnad. Det är knappt springbart. Blir nästan gång på de brantaste ställena. Men det är annorlunda belastningar på kroppen och framför allt för fötter och ben.
Det svåra är att hitta rätt utgångsfart, blir det för hög öppningsfart så finns det inte en möjlighet att orka hela vägen upp. Det som är bra med denna typen av intervaller är att plågsamheten är relativt kort, tog ungefär 3 minuter att komma upp. Man hinner inte lida så mycket under 3 minuter. Annorlunda muskler som sätts i arbete, får jobba högt upp på fötterna och med extremt korta steg. I slutet är det svårt att inte vika ihop sig och falla i hop med överkroppen. Tröttheten gör att koncentrationen på hållningen försvinner i takt med att orken tryter.
Blir extremt korta steg och man blir tvungen att landa på framfoten, det är bara ett parti i slutet där hela foten sätts ner. Det kändes okej i hälen, tog det lugnt ner i backen, bromsade i stället för att släppa på. Försökte på några ställen trycka på utför men mina VFF funkar inte riktigt bra när det blir så brant. Det känns som om tårna på skorna vill upp i fötterna, klämmer rejält.
Dagens backintervaller.
Hade mina VFF Spyridon, värmde upp ett varv på elljusslingan i mina nya Adidas, resten av passet i VFF. Blev ett bra pass totalt, med lugn transportcykling över 90 minuter träning med varierande ansträngningsnivå.
 |
| Här är utsikten från toppen. |
fredag 11 juli 2014
Stiglöpning, med fivefingers, 5km. Framfotsrunda 156
Blev förmiddagslöpning, har ju bestämt mig för att köra dessa stiglöpningspass som återhämtningslöpning. Går allt som jag tänkt mig så ska det vara denna runda varannan dag nu på semestern.
Dagens stiglöpning.
Men efter nästan en veckas semester nu så har jag fortfarande inte kommit ner i varv så pass mycket att jag kan sova lite längre på morgnarna, vaknar alldeles för tidigt. Fast om några dagar hoppas jag att kommit ner så mycket i varv att jag kan få lite mer återhämtningssömn.
Hade lite ont inledningsvis i min vänsterhäl på dagens runda, men det släppte efter någon kilometer, var dock lite trött i ryggen under rundan och blev riktigt trött sista kilometern.
Det var svalare idag och det blåste en svalkande ostlig vind från den kalla sjön, Spånen. Så jämfört med igår så slet inte detta passet lika mycket.
Fivefingers är som sagt var väldigt bra i denna typ av terräng. Dessa rundor ska i första hand inte gå fort utan mer som en styrketräning för fötterna med alla dessa varierande steg och vinklar på fötterna som blir effekten av den extremt varierande underlaget.
Den enda nackdelen med VFF är att det fastnar gräs och framförallt ormbunkar mellan tårna. Men sulan är tillräckligt tjock för att undvika några smärtor från stenar och rötter.
Dagens stiglöpning.
Men efter nästan en veckas semester nu så har jag fortfarande inte kommit ner i varv så pass mycket att jag kan sova lite längre på morgnarna, vaknar alldeles för tidigt. Fast om några dagar hoppas jag att kommit ner så mycket i varv att jag kan få lite mer återhämtningssömn.
Hade lite ont inledningsvis i min vänsterhäl på dagens runda, men det släppte efter någon kilometer, var dock lite trött i ryggen under rundan och blev riktigt trött sista kilometern.
Det var svalare idag och det blåste en svalkande ostlig vind från den kalla sjön, Spånen. Så jämfört med igår så slet inte detta passet lika mycket.
Fivefingers är som sagt var väldigt bra i denna typ av terräng. Dessa rundor ska i första hand inte gå fort utan mer som en styrketräning för fötterna med alla dessa varierande steg och vinklar på fötterna som blir effekten av den extremt varierande underlaget.
Den enda nackdelen med VFF är att det fastnar gräs och framförallt ormbunkar mellan tårna. Men sulan är tillräckligt tjock för att undvika några smärtor från stenar och rötter.
 |
| Här sprang jag idag, fast en lite äldre bild. |
torsdag 10 juli 2014
Dubbelpass? Årets första racerrunda. 33km
Ja, nu i kväll blev det ännu ett konditionspass. Men i kväll på racern, första rundan för året på den cykeln. Gick bättre än väntat och jag kunde ta i rätt bra under denna turen, blev lite krampkänningar precis i slutet men inte så jag behövde avbryta rundan.
Så nu är jag nöjd för denna dagen.
Rundan är nog den jag kört mest genom åren. Har säkert cyklat den närmare 100 gånger genom åren. I dag var det bra vindar, nordostliga. Då kommer det en skön medvind på hemvägen. Rundan är 33km ungefär och har några bra backar. Där kände jag att det var länge sedan jag kört racer, hade mycket lägre fart där än jag brukar men annars blev snittet för rundan strax över 30km/h. Det är jag väldigt nöjd med. Värmen är inget problem på cykeln. Det är bara skönt och man känner hur man blir mjuk i kroppen när man cyklar i sådan här värme. Men löpningen innan idag var inte alls så behaglig trots att jag hade nästan lika hög medelpuls på cykelrundan idag.
Så vid värme är det klart bättre för min del att köra konditionsträning på cykeln i stället. Fast ska jag bli bättre på löpningen får det inte bli för mycket cykel heller, det är en svår balansgång.
Min medelpuls brukar vara ungefär 15 slag lägre vid cykling jämfört vid löpning vid samma ansträngningsnivå.
Kvällens racerrunda.
Så nu är jag nöjd för denna dagen.
Rundan är nog den jag kört mest genom åren. Har säkert cyklat den närmare 100 gånger genom åren. I dag var det bra vindar, nordostliga. Då kommer det en skön medvind på hemvägen. Rundan är 33km ungefär och har några bra backar. Där kände jag att det var länge sedan jag kört racer, hade mycket lägre fart där än jag brukar men annars blev snittet för rundan strax över 30km/h. Det är jag väldigt nöjd med. Värmen är inget problem på cykeln. Det är bara skönt och man känner hur man blir mjuk i kroppen när man cyklar i sådan här värme. Men löpningen innan idag var inte alls så behaglig trots att jag hade nästan lika hög medelpuls på cykelrundan idag.
Så vid värme är det klart bättre för min del att köra konditionsträning på cykeln i stället. Fast ska jag bli bättre på löpningen får det inte bli för mycket cykel heller, det är en svår balansgång.
Min medelpuls brukar vara ungefär 15 slag lägre vid cykling jämfört vid löpning vid samma ansträngningsnivå.
Kvällens racerrunda.
 |
| Här min racer, en Trek från 2009. |
 |
| Lite sliten efter 2 konditionspass. |
Spånen, framfotsrunda 155 i nya Adidas zero Boston 3.
Blev en tung runda med 27 gradig värme. Hade ont i hälen hela rundan, blev allt värre ju längre rundan fortskred. Denna gången var det på ett nytt ställe. Precis under hälen, där hälsenan har sitt fäste.
Kan ha berott på de nya skorna. Är annars identiska med mina gamla. Det som skiljer är ett par hundra mils användning. Trodde först jag fått fel storlek, såg minst ett nummer längre ut än mina gamla. Men det är tydligt att dom ändrar form allteftersom som dom används.
Semester och tid för träning jämfört när man jobbar. Rundan i dag var tuff, visste innan att jag skulle plågas svårt eftersom jag illa tål att springa i värme. Men om man aldrig tränar i värme (27 grader) så kommer man heller aldrig att bli bättre på att springa i värme. Blev en lugn och relativt kort runda 8km i nästan 4.40 tempo. Blev ändå riktigt trött sista kilomtern som mestadels går uppför i och för sig men ändå, värmen sänker mig verkligen. Fast som alltid, så känner jag mig pigg och nöjd strax efteråt, brukar sitta i ett par timmar innan jag kommer tillbaka till normala må bra nivåer.
Dagens runda
Det kommer att svalna om ett par dagar, får se om det kan bli lite intervaller då, just nu känns det inte som någon bra idé att köra intervaller.
Kan ha berott på de nya skorna. Är annars identiska med mina gamla. Det som skiljer är ett par hundra mils användning. Trodde först jag fått fel storlek, såg minst ett nummer längre ut än mina gamla. Men det är tydligt att dom ändrar form allteftersom som dom används.
Semester och tid för träning jämfört när man jobbar. Rundan i dag var tuff, visste innan att jag skulle plågas svårt eftersom jag illa tål att springa i värme. Men om man aldrig tränar i värme (27 grader) så kommer man heller aldrig att bli bättre på att springa i värme. Blev en lugn och relativt kort runda 8km i nästan 4.40 tempo. Blev ändå riktigt trött sista kilomtern som mestadels går uppför i och för sig men ändå, värmen sänker mig verkligen. Fast som alltid, så känner jag mig pigg och nöjd strax efteråt, brukar sitta i ett par timmar innan jag kommer tillbaka till normala må bra nivåer.
Dagens runda
Det kommer att svalna om ett par dagar, får se om det kan bli lite intervaller då, just nu känns det inte som någon bra idé att köra intervaller.
onsdag 9 juli 2014
Kolboda, 2 mil söder om Kalmar, framfotsrunda 153+154.
Blev 2 löpningspass nere i Kolboda, vid min brors sommarstuga. En runda i måndags, ungefär 8km. Sedan en runda i går, cirka 10km. 4:23 tempo samt 4:35 tempo ungefär. Finns inget internet där så det blev ett sammanslaget pass i klockan.
Måndagen + tisdagens rundor.
Det var riktigt varmt båda dagarna, så det blev 2 relativt lugna rundor, den i måndags var rätt tuff i slutet, då jag förgäves försökte springa ifrån irriterande "svettflugor" sådan som vill krypa in i ögonen. Från ingenstans så kommer dom i hundratal och hänger envist med de sista kilometerna. Det blåste inget heller så inga problem för dom att hålla jämn takt med mig.
Hade mina Adidas båda passen, fördelen med att springa här är att det är väldigt flackt, så när man kör lite lugnare pass och det är nästan vindstilla är det lätt att komma in i ett jämnt och fint tempo.
Har även blivit en del bad så här i inledningen på semestern.
Hade en bra känsla i hälen, har varit trycköm som vanligt men under dessa 2 dagar så har det varit lindrigt i hälen under själva löpningen.
Extremt varmt, jag har det väldigt svårt i värmen, jag beundrar verkligen dom som kan springa ett maraton i sådan här värme, tror inte jag fixat det?
Blir så mosig och slö, har väldigt svårt att få ut någon kraft ur kroppen. Har haft lite svårt att sova i två nätter, så känner mig lite sliten och trött just nu. Möjligt att om jag fått några veckor i denna värmen att kroppen till slut acklimatiserat sig.
Måndagen + tisdagens rundor.
Det var riktigt varmt båda dagarna, så det blev 2 relativt lugna rundor, den i måndags var rätt tuff i slutet, då jag förgäves försökte springa ifrån irriterande "svettflugor" sådan som vill krypa in i ögonen. Från ingenstans så kommer dom i hundratal och hänger envist med de sista kilometerna. Det blåste inget heller så inga problem för dom att hålla jämn takt med mig.
Hade mina Adidas båda passen, fördelen med att springa här är att det är väldigt flackt, så när man kör lite lugnare pass och det är nästan vindstilla är det lätt att komma in i ett jämnt och fint tempo.
Har även blivit en del bad så här i inledningen på semestern.
Hade en bra känsla i hälen, har varit trycköm som vanligt men under dessa 2 dagar så har det varit lindrigt i hälen under själva löpningen.
Extremt varmt, jag har det väldigt svårt i värmen, jag beundrar verkligen dom som kan springa ett maraton i sådan här värme, tror inte jag fixat det?
Blir så mosig och slö, har väldigt svårt att få ut någon kraft ur kroppen. Har haft lite svårt att sova i två nätter, så känner mig lite sliten och trött just nu. Möjligt att om jag fått några veckor i denna värmen att kroppen till slut acklimatiserat sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)