En tung, smärtsam runda. Samt lite skoanalys Framfotsrunda 139.

Hade innan dagens runda byggt upp förväntningarna, detta skulle bli en härlig mellandistansrunda runt Bergundasjön, en av mina absoluta favoriter. När jag ska springa runt den sjön är det nästan alltid när jag är hos D i Växjö. Ledighet och lätta fina tankar som omger mitt annars lite dystra sinne. Fick för mig i gårkväll att hälen kändes allt bättre och nu var det nog dags att återigen prova mina Salming Race.

Minns första gången jag använde dessa, en helt fantastisk upplevelse, efter att i över en månad sprungit i Merrells 0mm droppskor efter mitt 2 månader långa skadeuppehåll. Så kändes det som jag flög fram. Hade under 4 minuterstempo i över 2 km. Det var en extremt härlig upplevelse. Nu hade jag äntligen hittat rätt sko! Gången efter så var den effekten som bortblåst, det var som vanligt ömt och stelt i vänsterhälen. Det var med enorm besvikelse jag slutförde den rundan. Tror det var i samband med den rundan som jag började springa i mina gamla traditionella Adidasskor.

Sen blev det VFF Spyridon igen och det kändes bra, men jag var rädd att använda dessa för mycket, det var ju i VFF- skor jag drog på mig stressfrakturen i vintras. Så jag varvade VFF med Adidas och Salmingskorna under uppbyggnaden inför Växjöloppet. Det jag märkt med både VFF och Salmingskorna är att dom passar bäst i de lite högre farterna, helst inte saktare än 4:10 tempo för min del. Precis som om att jag då kommer upp tillräckligt högt på framfoten vid landningen, går det saktare gör det nästan omedelbart ont i min vänsterhäl, då landningen säkert blir mer på mellanfot och kanske till och med på hälen.


Hade ett väldigt ett väldigt fint tempopass på 7.5km 2 veckor innan Växjöloppet. Sprang då med mina Salming Raceskor på 3:50 i medeltempo utan ta ut mig maximalt. Det kändes otroligt bra det passet och det kändes inget i hälen. 2 dagar innan Växjöloppet körde jag 4 stycken 800 meterslopp på elljusspår, 2 varv med Salming 2 varv med VFF Spyridon. Tror det skiljde 2-4 sekunder till Spyridons fördel. Men jag hade en aningen högre medelpuls på de 2 varven, tror jag lite grann, undermedvetet, ville att det skulle gå lite snabbare i dessa. Detta var ett testlopp inför Växjöloppet, Så jag valde Spyridon till Växjöloppet. Det loppet var en av de väldigt sällsynta rundorna helt utan känningar någonstans. dels gick det snabbt för att vara mig, runt 3:55 tempo i snitt. Sen bidrog nog adrenalinkicken till att dämpa övriga känningar, de första 5 kilometerna under Växjöloppet var de bästa kilometerna jag någonsin sprungit, en helt igenom fantastisk känsla av både styrka och snabbhet samtidigt som jag hade full kontroll på både andning och tempo, helt enkelt perfekt.


Första passet efter loppet, blev även det med Spyridon eftersom det var en sådan positiv upplevelse under Växjöloppet, det passet gick i 4:18 tempo och var en dålig upplevelse, med känningar och smärtor. provade ytterligare några rundor men det funkade inte så bra.


Merrellen jag har, 3 olika par, funkar bäst och nästan enbart vid stiglöpning och orientering i helt obanad terräng. Annars är dom obekväma, särskilt dåliga för mig är dom vid farter ungefär runt: 4.20, min prattemponivå.


Mina VFF och Salming Race funkar bäst vid intervaller och riktigt höga farter, då kommer dom verkligen till sin rätt. det fick jag verkligen bekräftat under dagens usla runda. Efter att ha sprungit de sista distanspassen med ytterst få känningar i min vänsterhäl användandes Adidas adidzero Boston 3. Så blev jag stursk och mogen för ett lugnt distanspass med Salmingskorna. Men ack vad det blev dåligt, en av mina botten 5 rundor alla kategorier. Redan efter 1 kilometer kändes det rejält, jag stannade och gjorde olika fotövningar som brukar hjälpa vid dessa besvär. sen drog jag iväg igen och det kändes något bättre de följande 2 kilometerna, hade ungefär 4:20 tempo. Men sen gjorde det alltmer ont i vänsterhälen. Hade även åter känningar i min högerfot, över samma område som jag hade stressfrakturen i vintras, men nu mer över hela framfoten, men mer diffus känning. Ingen smärta. Men i hälen började det övergå från känningar till ren smärta. Men jag fortsatte men nu med sänkt tempo, var nere på 4:30 ungefär. Men det hjälpte inte, efter 10 kilometer var det som värst. Var så försjunken i mina eländestankar att jag sprang fel i Bokhultet, missade en avtagsväg och märkte inget förrän efter 300 meter. då stannade jag och vände sakta om. Nu väldigt modfälld och bekymrad. Ungefär 3 kilometer kvar, jag sänkte ytterligare men det hjälpte inte, märkte att jag nu tappade både hållning och kraft, försökte öka lite men det gick inte, med 1 kilometer kvar och asfaltslöpning kvar, slutade jag att springa och gick istället sista biten.


Det svåra är att veta hur skulle det gått om jag i stället använt mina Adidas? De frågorna får man aldrig svar på. Men jag tycker nog att jag börjar bli väl nojig angående skoval. Förr på hällandningens tid, sprang jag med samma skor hela tiden. Men men, det är bara att försöka vara tålmodig. Det jag lärt mig av dagens misslyckade pass är att vid lägre farter så måste jag ha mina dämpade 10mm droppade Adidasskor, det finns inget alternativ bland min nuvarande skoarsenal i alla fall. Kanske att jag skulle försöka få tag på ett par 5mm droppskor med rejäl dämpning. Salmingskorna har det droppet men saknar i princip dämpning och är väldig smala i sulans mittendel, de känns inte alls stabila i de lite lägre farterna. Men i vaderna känns det inget, bara i hälen. Men som det kändes idag så var det näst intill omöjligt att springa. Tråkigt men ett obevekligt faktum, som smärtar minst lika mycket mentalt som fysiskt.


Det är ett långt äventyr med att byta löpsteg.
Dagens runda

Orientering, framfotsrunda 138.

Oj, det blev en tuff och svår runda för mig idag. Tog en kontroll 2 gånger, missade därmed 1. Det snurrar fortfarande i huvudet efter kvällens orientering. Banan var lagd mestadels i väst till öst, öst till väst. Till slut var jag helt vill och hade inte en aning om var någonstans jag var, märklig känsla när fokus blir så hård på just de enskilda kontrollerna, terrängen runt omkring är ändå hyfsat känd för mig men när det blir så här fram och tillbaka så hade jag till slut ingen koll i den inre bilden var jag var, även om jag hade kartan i hand.


Dagens lite virriga runda.




Idag var förhoppningsvis en lärorik dag, måste börja räkna steg och vara väldigt noga med kompassen, hade hyfsat rätt i början men så slarvade jag mellan 2 kontroller och kom bort mig helt. Fick hjälp att hitta rätt, då visste jag inte alls var jag var, när det kommer en så stor miss så börjar det nästan brinna i huvudet. Så mycket intryck som ska in samtidigt som man ska springa. Jag behöver nog gå istället och verkligen lära mig från grunden. Ska nog ta de lite kortare banorna nästa gång och verkligen ta det lugnt. Låta det ta lite mer tid. Men det är lätt att det skenar iväg då. I dag fick vi lära oss att använda höjdkurvor, är jag inte så bra på måste jag erkänna. Öppen fin skog men som sagt lätt att bli vill när det går fram och tillbaka.


Hälen kändes bra idag, men var nära att skada mig vid några tillfällen, rätt vad det var så bara försvann foten ner i mellan två stenar som var täckta med mossa, sjönk ner till låret, men hade tur som klarade mig utan några men. Det är lätt att tappa gnistan när det går så dåligt. Men jag vet att jag har väldigt svårt inledningsvis när jag ska lära mig nått och blir stressad och nervös under själva lärotiden, men bara jag kommer igenom den första svåra tiden brukar det släppa sen. Bara hoppas att det blir bra till slut. Fick fin hjälp idag igen när jag var lite vilse. Alla i klubben är hjälpsamma.
Bara att kämpa på, ta det lugnare framför allt. Börja lära mig hur långa mina orienteringssteg är. En berättade att han räknade varje vänstersteg, efter 37 hade han sprungit 100 meter. Ett bra tips. Måste kolla själv, mäta upp en sträcka och sen bara testa i obanad terräng.

Extra lång runda, cykeln stulen. Framfotsrunda 137.

Jag tyckte att det var rätt lagom med lite drygt 11 km:s löpning i dag. Men någon annan tyckte att jag behövde ytterligare 5 km. Eftersom denne eller dessa stal min olåsta cykel. Slarvigt men efter alla dessa år har jag alltid fått ha min cykel ifred. Men nu när det blir sommartid så rör det sig mer oärliga i området. När jag i början på rundan passerade badplatsen var det ett gäng småligister som höll på med diverse onödiga sysselsättningar. Ett gäng med 11-15 åringar. Vet inte med säkerhet men troligvis någon av dessa som tog min cykel. Hoppas den kommer till användning?


Hade inte tänkt springa idag, kändes inte bra i hälen efter morgonens långa promenad med D, vi gick som vanligt på söndagarna runt Bergundasjön, en runda på 13 kilometer. Helt underbart nu på sommaren. Brukar ta 2 timmar och 20 minuter, men tiden bara försvinner iväg. Långpromenader med trevligt sällskap är något av det bästa man kan sysselsätta sig med.


Men framåt eftermiddagen så kändes det bättre i hälen och jag ville inte spräcka mina nya rutiner, så det blev cykel upp till Spånenområdet och sedan var tanken en runda på 11 kilometer i lugnt tempo. Blev återigen lite snabbt, 4:30 tempo. Men det var kontrollerat och inte speciellt ansträngande. Det var varmt men som de sista rundorna så gick det bra med att dricka under rundan och det gör det mycket enklare. Har märkt förut då jag aldrig drack att jag i princip tog slut efter en lite drygt en mil om det var lite varmare. Hälen bekymrade inte heller speciellt mycket de 11 första kilometerna. Men när jag var färdig och skulle cykla hem så blev till att fortsätta löpa hem. Hade först tänkt att gå men kände mig ändå pigg så jag sprang på, nu med ett irriterat sinne. Nu märktes hälen betydligt mer och det gjorde ont den största delen av de avslutande 5 kilometerna. Det blev över 16km idag. Hade mina Adidas idag.


Dagens runda.

Stiglöpning Fyllerydsområdet, framfotsrunda 136.

Blev en lite tung runda. Kände mig lite matt, nästan som om det var en förkylning på gång. Hade tänkt mig att springa på stigarna i Fyllerydskogen, så blev det men eftersom det var första gången och jag inte hittar speciellt bra blev det lite virrigt, minst sagt.


Stigarna är väldigt fina men när man inte riktigt vet var man är i skogen och att det är ett virrvarr av korsande stigar så hade det behövts en bra orienteringskarta för att hitta en bra runda, nu blev det planlöst och utan riktig inspiration. Fick ihop 7 km trots allt, men i ett lågt tempo. Men eftersom det är lördag och det är lite tanke att jag ska springa en runda i morgon så var det bara bra.


Hade mina Merrell bare access skor, hade lite ont i hälen inledningsvis men efter 10 minuter släppte det.


Annars är den stora begivenheten Stockholms maraton idag. Det vill jag också springa en dag, men det känns avlägset just nu. Men i framtiden...




Dagens runda

Bergundasjön runt, distans, 14 km, 4:15 tempo, framfotsrunda 135.

Blev en relativt snabb runda, 4:15 tempo, nästan 14 km. Ändå låg jag den mesta tiden under prattempotröskeln. Då är löpningen njutbar, när det flyter på men ändå att det finns kraft kvar. Känner även att steget och hållningen är på plats i detta tempo. Springer jag i 5 tempo blir det lätt slafsigt och lite hängigt.
Hade tänkt mig en lite lugnare runda, men kände efter 3-4 km att jag var stark i kroppen, så det blev ett 4:15 tempo utan att jag behövde ta ut mig helt. det är sådana här rundor som triggar och gör att löpningen är så skön bitvis. I slutet med bara uppförsbacke i 1,5km blev jag dock rätt trött och låg på rött de sista 10 minuterna, men eftersom det är under så kort tid så blir återhämtningen ändå rätt snabb.
Hade mina Adidas i dag. Kände av hälen hela rundan. Men mer som det varit sista tiden, som ett molande. Men nu någon timme efter känns det mer. Luften var klar och fin och är nu nästan helt befriad från pollen som stört mig mer än en månad nu.


Dagens runda

Orientering Hanaslöv, framfotsrunda 134.

Denna gången gick det bättre än förra. Totaltiden är långsam men idag lyckades jag hitta några kontroller med hjälp av kompassen i obanad terräng, det var kul. Blev som vanligt blöt om fötterna, men på något konstigt sätt så tänker man inte ens på det.


Det har annars varit en rätt tung dag privat med småbekymmer både hit och dit. Så det var så befriande att få tankarna på något helt annat halvannan timme. Tiden försvinner helt, jag är som det så populärt heter att man ska vara, i nuet, som för ett barn försvinner tid och även rum bitvis.


När tröttheten kommer efter en lite längre löpsträcka så försvinner min uppmärksamhet. Och det är det som är det svåra med orientering att kunna vara skärpt även när man är trött. Så för en nybörjare går det inte att springa på för fullt, dels för terrängen men framför allt för att man så lätt tappar bort sig. Då gäller det att ha ställen som fångar upp på kartan så man inte kommer bort sig helt. I dag var det återigen i halvkänd terräng, det underlättade. Kom lite fel någon gång men måste vara mer flexibel på att kartan inte alltid stämmer vad gäller traktorvägar och beståndsgränser. Samt att använda sig av höjdkurvorna som hjälp, det är överkurs för mig än så länge.
Men stigar som fångar upp är enorma hjälpmedel för mig, i den obanade skogen är det betydligt svårare och jag litar inte riktigt på mitt omdöme, så därför var klockan till hjälp för att få lite hjälp med avstånden, men det är inte tillåtet. Så frågan är om jag ska fortsätta med det? För man blir lite "lat" om man går efter den men samtidigt är det en trygghet på något sätt för att inte komma bort sig helt. Får se hur det blir i fortsättningen. Men det är roligt när det flyter på. Kartläsningen är svår, det tar tid att lära sig se detaljerna.


Hade lite ont under uppvärmningen i min vänsterhäl, men kände inget orienteringen. Det blir så ryckig löpning blandat med gång och en hel del stillastående kartläsning och kompasstagning. Men så småningom släpper det förhoppningsvis allt mer. Måste träna och fråga de rutinerade vid problem, annars tar det alldeles för lång tid att lära sig denna komplicerade sport.
Dagens runda
Hade mina Merrell bare access.

Dansjön runt, medellångdistans 15km, framfotslöpningsrunda 133

Blev en hyfsat bra runda, lite för högt tempo för att kallas långdistans, jag har svårt att springa i 5:tempo, lyckades bra för tre veckor sedan. Men de två senaste gångerna har det blivit för fort i början. Fick ont i hälen efteråt. Kanske det lite för hårda tempot som satte sina spår.
Annars var detta en helt ny sträckning för mig.
Började vid Hanaslövsgården, cyklade dit, lite drygt 8kilometer. Därifrån sprang jag runt Dansjön på de lite mindre vägarna, är dock tvungen att korsa 126:an 2 gånger. Det var en väldigt bra runda, så underbar omgivning och varierande natur. En riktigt jobbig uppförsbacke, annars rätt så flack runda.
Hade lite känningar i vänsterhälen, men inte så farligt. Hade mina Adidas. Rätt varmt och hade bara linne på mig, hade med mig vatten i små flaskor, höll dom i händerna. Har provat med bälte men tycker inte om det, vattnet skvalpar omkring och stör och bältet håller sig inte på plats, möjligt att jag köpte för dålig kvalité. Men att dricka under löpningen har funkat bra de få gånger jag haft vatten med mig. Kanske bli annorlunda om tempo skruvas upp lite, i dag blev det 15km i 4:30 tempo, de sista 5 kilometerna blev det lite för tufft för att kunna passa in i ett långpass ramar.
Dagens runda