Blev en tung runda, ibland är det sådana rundor, för mig kommer dom ofta i slutet på arbetsveckorna. I går cyklade jag till Växjö, men tror inte det påverkade så mycket. Nästan mer då det tuffa passet i torsdags då jag gick på rött i nästan en mil. Hade då 4:04 tempo, på bana så det var perfekta förutsättningar. Spånenmilen är rätt så kuperad motionsslinga. Det är bara flackt i 2 kilometer ungefär annars är det upp eller ner. Men som sagt idag var jag väldigt trött andra halvan. Tog inte ut mig lika mycket idag som jag gjorde i torsdags, hade medelpuls på 151 i ett 4:16 tempo över 10 km.
Dagens runda
Om jag jämför med förra året är det som skiljer, uthålligheten. Har känt mig lite stressad i år när jag fick ett så långt skadeuppehåll i Jan-feb. Nu är träningen fokuserad på Växjöloppet 1 maj. Men förra årets tider är lite för långt ifrån. Får vara nöjd om jag kan ta mig under 40 minuter. Men då måste det komma några bättre rundor än dessa om jag ska klara av det.
Kommer hålla mig på lite flackare distanser nu de sista 2-3 veckorna innan loppet. Jag hade idag inte så ont i hälen. Men tror det berodde på ännu ett pass i mina Adidas, vågar inte använda de andra just nu efter alla problem med hälen. Blir det bara en aning bättre i hälen kommer jag åter prova Salmingskorna.
Kör på med mina negativa tåhävningar men märker ännu efter 1,5 veckor både morgon och kväll ingen större skillnad i hälen. Fast efter det jag kör på nu så utlovas effekt på längre sikt. 12 veckor är tanken att det ska pågå. Jag kör 3*15 med rakt ben, sedan 3*15 med böjt. Kör på båda benen, fast jag har bara ont i det ena men tycker det är lika bra att dra på båda eftersom jag känner att det ger lite styrka också. Då blir det i alla fall jämn belastning på de båda benen.
fredag 11 april 2014
onsdag 9 april 2014
9,2km tempo på Virdavallens löparbanor, framfotslöpningsrunda 110.
Hade inte bestämt riktigt förrän löpning drog igång vilket typ av pass jag skulle köra. Bara att det skulle vara ett flackt pass med mina Adidasskor. Allt för att lindra känningarna i vänsterhälen som begränsade förra rundan.
Värmde upp 5 varv med lite långsammare löpning, det kändes som vanligt efter 600 meter i hälen men till skillnad från förra gången så släppte det sedan allteftersom uppvärmningen fortskred.
Dagens runda. Jag tryckte reset vid varje varvpassering. missade dock två gånger, då det blev lite över 800 meter på de intervallerna.
Sen blev det 9,2 km tuff löpning, jag gick på rött efter 5 kilometer och fick verkligen kämpa sista kilometerna, trodde att det skulle bli en mil men missade 2 varv. Tappade räkningen och Garmin går inte att lita på när man kör på bana. Det blir mellan 410-430 meter på ett 400 metersvarv.
Pulsen låg jämnt på 160, då är jag känslig, fartökning då, och jag tar slut och tappar både steg och hållning. Det innebär för tillfället strax över 4 tempo. Så jag är lite långsammare än vad jag var förra året vid denna tiden. Jag hade lite draghjälp av 3 ungdomar som körde 200 meter sen bytte dom mot nästa kille som körde 200 meter, dom var 3 stycken. så 200 meter/person sen vila tills dom andra 2 sprungit sina 200 meter. Så höll dom på ungefär 5 kilometer av min löpning. Dom var lite snabbare än mig men jag höjde mig ändå lite än om jag varit utan draghjälp. När dom väl slutade kände jag tröttheten komma och jag var tvungen att sänka farten efter att vara nära att passera min övre gräns.
Det är svårt mentalt för mig att springa ensam på bana, speciellt om jag ska springa lite längre distanser. Idag var det en retfull nordanvind som gjorde löpningen lite ryckig. Ena långsidan i motvind den andra i medvind. När det blåser från väst påverkar inte vinden lika mycket då det bara blir lite motvind på ena kortsidan.
Märker att framför allt uthålligheten inte finns där på samma sätt. Har inte fått till volymen p.g.a skadorna jag haft. Har känt mig lite stressad och kört på med kvalitet istället. Möjligt att det är fel.
Smorde in mig rejält med Tigerbalsam idag, samt Adidasskorna och dessutom på flack tartanbana. Så det var ändå skönt att hälen höll, även om jag är rätt öm nu ett par timmar efteråt.
Får vi se hur nästa pass blir, vet inte om jag hinner på fredag, kanske blir lördag i stället. Kanske dags för lite längre återhämtning för att kroppen ska absorbera lite bättre.
Värmde upp 5 varv med lite långsammare löpning, det kändes som vanligt efter 600 meter i hälen men till skillnad från förra gången så släppte det sedan allteftersom uppvärmningen fortskred.
Dagens runda. Jag tryckte reset vid varje varvpassering. missade dock två gånger, då det blev lite över 800 meter på de intervallerna.
Sen blev det 9,2 km tuff löpning, jag gick på rött efter 5 kilometer och fick verkligen kämpa sista kilometerna, trodde att det skulle bli en mil men missade 2 varv. Tappade räkningen och Garmin går inte att lita på när man kör på bana. Det blir mellan 410-430 meter på ett 400 metersvarv.
Pulsen låg jämnt på 160, då är jag känslig, fartökning då, och jag tar slut och tappar både steg och hållning. Det innebär för tillfället strax över 4 tempo. Så jag är lite långsammare än vad jag var förra året vid denna tiden. Jag hade lite draghjälp av 3 ungdomar som körde 200 meter sen bytte dom mot nästa kille som körde 200 meter, dom var 3 stycken. så 200 meter/person sen vila tills dom andra 2 sprungit sina 200 meter. Så höll dom på ungefär 5 kilometer av min löpning. Dom var lite snabbare än mig men jag höjde mig ändå lite än om jag varit utan draghjälp. När dom väl slutade kände jag tröttheten komma och jag var tvungen att sänka farten efter att vara nära att passera min övre gräns.
Det är svårt mentalt för mig att springa ensam på bana, speciellt om jag ska springa lite längre distanser. Idag var det en retfull nordanvind som gjorde löpningen lite ryckig. Ena långsidan i motvind den andra i medvind. När det blåser från väst påverkar inte vinden lika mycket då det bara blir lite motvind på ena kortsidan.
Märker att framför allt uthålligheten inte finns där på samma sätt. Har inte fått till volymen p.g.a skadorna jag haft. Har känt mig lite stressad och kört på med kvalitet istället. Möjligt att det är fel.
Smorde in mig rejält med Tigerbalsam idag, samt Adidasskorna och dessutom på flack tartanbana. Så det var ändå skönt att hälen höll, även om jag är rätt öm nu ett par timmar efteråt.
Får vi se hur nästa pass blir, vet inte om jag hinner på fredag, kanske blir lördag i stället. Kanske dags för lite längre återhämtning för att kroppen ska absorbera lite bättre.
måndag 7 april 2014
Tung backintervallrunda, framfotslöpningsrunda 109.
Det blev som sagt var en tung och slitsam runda som jag avbröt någon kilometer tidigare än tänkt. I lördags hade jag en bra runda med väldigt lite besvär i min vänsterhäl. Då hade jag nästan en timmes förberedelser med diverse övningar och mängder med tigerbalsam innan jag påbörjade den rundan. Har märkt, när jag tänker bakåt lite att besvär varit värre de gånger jag glömt smörja in mig med tigerbalsam.
Idag glömde jag balsam och eftersom det var jobbdag så hann jag inte med några längre förberedelser men det har ändå känts bra i hälen under dagen, visst var det stelt i morse, men det är det jämnt. Så det var inte väntat med de smärtor som kom idag. Hade idag mina Salming skor, i lördags körde jag med Adidas. Nu vet jag inte om det var skorna eller avsaknaden av tigerbalsam som gjorde den stora skillnaden, eller att jag fortfarande kände av den långa tuffa rundan i lördags? Får man heller aldrig svar på.
Men nu måste jag göra något i alla fall, för idag var det en alltigenom dålig känsla hela passet. Tog nästan 5 kilometers uppvärmning idag, för att verkligen vara uppmjukad till backintervallerna. Redan efter 1 kilometer stannade jag och gjorde lite övningar för att mjuka upp hälen, men det släpper inte som det gjort förr. Då har det kulminerat redan efter 500-700 meter för att sakta klinga av och helt försvinna efter någon kilometer. Men idag molade det på hela vägen till Hanaslöv. Gjorde ytterligare lite uppmjukning framme vid Hanaslöv. Sen drog jag igång intervallerna. 6*500 meter med joggvila mellan. De första 3-4 var nästan helt utan känningar men därefter kom det smygande igen, framför allt på nerjoggen mellan intervallerna. 5:an och 6:an begränsades jag i frånskjutet. Vågade inte riktigt trycka ifrån. Blev lite lätt haltande. Känns minst när jag tar i lite mer och steget blir mer stabilt och hållning bra, tröttheten som kommer mitt i intervallerna ändrar fokus från häl till andning och hållning. Hade bra hjälp av vinden dessutom idag, blåste en måttlig sydväst. Kan vara skönt med lite hjälp i ryggen när hälen besvärar mer än vanligt.
Dagens runda
Efter intervallerna körde jag lite stretch innan de avslutande 2,5 kilometerna i sakta mak. Kom ungefär 1,5 kilometer med en dålig känsla i hälen. efter den första uppförsbacken kände jag att det var lika bra att bryta rundan med 1 kilometer kvar. Jag gick nästan i backen. Då insåg jag att fortsätta nu kan bara göra det riktigt illa. Så fort jag började gå släppte smärtan i hälen.
Vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Men Tigerbalsam måste kommas ihåg, dessutom ska jag köra några rundor i Adidasskorna, kanske undvika kuperad terräng eftersom det blir värre både i med och motlut. Samt fortsätta med det rätt tuffa programmet med negativa tåhävningar både morgon och kväll.
Det blir missmodigt och man tappar sugen lite. Löpningen ska vara något positivt och glädjefullt, inte som nu. Det bryter ner modet med alla dessa små motgångar. Energin rinner av och känslan av ovisshet över att inte veta inför nästa runda hur det ska gå och kännas är allt annat än uppmuntrande. Men är ändå nöjd med mig själv, att jag bröt i förtid idag. Får aldrig svar på om det hade förvärrat eller inte men min envishet innan med att inte bryta dåliga rundor har förvärrat många känningar och skador.
Idag glömde jag balsam och eftersom det var jobbdag så hann jag inte med några längre förberedelser men det har ändå känts bra i hälen under dagen, visst var det stelt i morse, men det är det jämnt. Så det var inte väntat med de smärtor som kom idag. Hade idag mina Salming skor, i lördags körde jag med Adidas. Nu vet jag inte om det var skorna eller avsaknaden av tigerbalsam som gjorde den stora skillnaden, eller att jag fortfarande kände av den långa tuffa rundan i lördags? Får man heller aldrig svar på.
Men nu måste jag göra något i alla fall, för idag var det en alltigenom dålig känsla hela passet. Tog nästan 5 kilometers uppvärmning idag, för att verkligen vara uppmjukad till backintervallerna. Redan efter 1 kilometer stannade jag och gjorde lite övningar för att mjuka upp hälen, men det släpper inte som det gjort förr. Då har det kulminerat redan efter 500-700 meter för att sakta klinga av och helt försvinna efter någon kilometer. Men idag molade det på hela vägen till Hanaslöv. Gjorde ytterligare lite uppmjukning framme vid Hanaslöv. Sen drog jag igång intervallerna. 6*500 meter med joggvila mellan. De första 3-4 var nästan helt utan känningar men därefter kom det smygande igen, framför allt på nerjoggen mellan intervallerna. 5:an och 6:an begränsades jag i frånskjutet. Vågade inte riktigt trycka ifrån. Blev lite lätt haltande. Känns minst när jag tar i lite mer och steget blir mer stabilt och hållning bra, tröttheten som kommer mitt i intervallerna ändrar fokus från häl till andning och hållning. Hade bra hjälp av vinden dessutom idag, blåste en måttlig sydväst. Kan vara skönt med lite hjälp i ryggen när hälen besvärar mer än vanligt.
Dagens runda
Efter intervallerna körde jag lite stretch innan de avslutande 2,5 kilometerna i sakta mak. Kom ungefär 1,5 kilometer med en dålig känsla i hälen. efter den första uppförsbacken kände jag att det var lika bra att bryta rundan med 1 kilometer kvar. Jag gick nästan i backen. Då insåg jag att fortsätta nu kan bara göra det riktigt illa. Så fort jag började gå släppte smärtan i hälen.
Vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Men Tigerbalsam måste kommas ihåg, dessutom ska jag köra några rundor i Adidasskorna, kanske undvika kuperad terräng eftersom det blir värre både i med och motlut. Samt fortsätta med det rätt tuffa programmet med negativa tåhävningar både morgon och kväll.
Det blir missmodigt och man tappar sugen lite. Löpningen ska vara något positivt och glädjefullt, inte som nu. Det bryter ner modet med alla dessa små motgångar. Energin rinner av och känslan av ovisshet över att inte veta inför nästa runda hur det ska gå och kännas är allt annat än uppmuntrande. Men är ändå nöjd med mig själv, att jag bröt i förtid idag. Får aldrig svar på om det hade förvärrat eller inte men min envishet innan med att inte bryta dåliga rundor har förvärrat många känningar och skador.
söndag 6 april 2014
Cykel, Växjö- Alvesta.
Blev en rätt så lugn cykeltur hem till Alvesta idag, efter en mycket bra helg i Växjö. Känns lite vemodigt att komma hem. Trivs allt bättre i Växjö. Där finns allt som inte finns i Alvesta. Det känns som om det spirar mer av både liv och framtidstro i Växjö, trots att det bara skiljer 15 minuter med bil. Att det kan bli så stor skillnad mellan två närliggande kommuner? Men på sikt kommer de två nog att växa samman.
Har känt lite träningsvärk i framsidan av låren idag, samt rejält stel i vänsterhälen och båda vristerna på morgonen. Men det har släppt fint under dagen och nu känns det bra i både vrister och häl. Låren däremot finns kvar. Det var en bra runda igår och kroppen fick vara med. blev medelpuls på 155, ändå var det en hyfsat lugn inledning så andra halvan tog bra och särskilt sista 3 kilometerna var det tufft i motvind och efter så pass många kilometer.
Cyklingen hem idag var lugn och stillsam, 22km ungefär. Det började regna trots att prognosen utlovat uppehåll med visst solinslag.
Har känt lite träningsvärk i framsidan av låren idag, samt rejält stel i vänsterhälen och båda vristerna på morgonen. Men det har släppt fint under dagen och nu känns det bra i både vrister och häl. Låren däremot finns kvar. Det var en bra runda igår och kroppen fick vara med. blev medelpuls på 155, ändå var det en hyfsat lugn inledning så andra halvan tog bra och särskilt sista 3 kilometerna var det tufft i motvind och efter så pass många kilometer.
Cyklingen hem idag var lugn och stillsam, 22km ungefär. Det började regna trots att prognosen utlovat uppehåll med visst solinslag.
lördag 5 april 2014
Bergundasjön - Växjösjön runt, 15,5km. Framfotslöpningsrunda 108.
Efter några pass med en alltmer tilltagande obehagskänsla i min vänsterhäl så valde jag i dag mina Adidasskor, med lite mer dämpning. Jag har sprungit de tre förgående rundorna med mina nya Salming Race. Fast idag hade jag tänkt mig lite längre sträcka så jag ville inte riskera att förvärra ytterligare.
Det känns lite som om jag står i ett vägskäl. För trots ett 7 veckors långt uppehåll under min fotskada så ville inte hälproblemen ge med sig. Efter det skadeuppehållet har det varit ungefär en månad med löpning varannan dag. Mycket intervaller på slutet och inga direkt lugna rundor utan jag har känt att eftersom jag kör på med varannan dag tillsvidare så kör jag inga lugna rundor. Men jag har känt att vänsterhälen mår allt sämre.
Fast idag med över en timmes uppvärmning så blev det en bättre känsla under löpningen än på mycket länge. Hälen gjorde sig knappt påmind någonting under löpningen men däremot efteråt är jag lite stel.
Dagens runda
Har börjat köra lite hårdare med de negativa tåhävningarna nu, var inne och läste på en sida om att det krävs lite extraordinärt arbete för att stretcha bort denna skadan. 180 tåhävningar om dagen, i 2 omgångar. 90 varje gång. 45 med rakt ben 45 med böjt ben i en trappa eller liknande så du kommer tillräckligt djupt.
Dagens runda blev väldigt skön, men blev lite tuffare än vad jag räknat med. Men känslan var så skön så det var svårt att hålla igen. Blev totalt 15,5 km i 4:15 tempo. Längsta rundan sedan fotskadan i börja av januari. Hade en liten svacka efter 8-9 kilometer, men med avslutningen runt Växjösjön kom det lite nya krafter. Känner att jag trots det hårt dämpade skorna kan bibehålla ett bra fotsteg med landning rätt så bra under kroppen. Tycker nog att jag sparar energi jämfört med den gamla landningen. Skorna kändes oförskämt bekväma.
Det känns lite som om jag står i ett vägskäl. För trots ett 7 veckors långt uppehåll under min fotskada så ville inte hälproblemen ge med sig. Efter det skadeuppehållet har det varit ungefär en månad med löpning varannan dag. Mycket intervaller på slutet och inga direkt lugna rundor utan jag har känt att eftersom jag kör på med varannan dag tillsvidare så kör jag inga lugna rundor. Men jag har känt att vänsterhälen mår allt sämre.
Fast idag med över en timmes uppvärmning så blev det en bättre känsla under löpningen än på mycket länge. Hälen gjorde sig knappt påmind någonting under löpningen men däremot efteråt är jag lite stel.
Dagens runda
Har börjat köra lite hårdare med de negativa tåhävningarna nu, var inne och läste på en sida om att det krävs lite extraordinärt arbete för att stretcha bort denna skadan. 180 tåhävningar om dagen, i 2 omgångar. 90 varje gång. 45 med rakt ben 45 med böjt ben i en trappa eller liknande så du kommer tillräckligt djupt.
Dagens runda blev väldigt skön, men blev lite tuffare än vad jag räknat med. Men känslan var så skön så det var svårt att hålla igen. Blev totalt 15,5 km i 4:15 tempo. Längsta rundan sedan fotskadan i börja av januari. Hade en liten svacka efter 8-9 kilometer, men med avslutningen runt Växjösjön kom det lite nya krafter. Känner att jag trots det hårt dämpade skorna kan bibehålla ett bra fotsteg med landning rätt så bra under kroppen. Tycker nog att jag sparar energi jämfört med den gamla landningen. Skorna kändes oförskämt bekväma.
torsdag 3 april 2014
Spånenmilen, framfotslöpningsrunda 107. Med Salming Race
Det blev 1 mil totalt idag också. Exakt samma runda som i Söndags, men med en lite sämre känsla idag. Hade känningar i vänsterhälen hela rundan. Det påverkar mig inte så mycket i den flacka löpningen men i uppförsbackarna blir det lite konstig löpning. Då kommer jag upp på tårna med högerfoten men vänsterfoten är jag lite rädd för att vinkla lika mycket så där blir det mer mot hälisättning, tillsammans med högerfoten blir det orytmiskt och nästan lite haltande.
I söndags kände jag mig riktigt stark och hade en bra avslutning, idag gick det lite fortare i början men sämre i slutet, precis så var känslan också. Jag fick slita hårdare på sista halvan idag. Ändå hade jag lite medvind på hemvägen till skillnad ifrån i söndags då det var vindstilla.
Men jag har genom åren märkt att nästan all träning jag gör på torsdagar blir lite tyngre jämfört med helgträning eller träning i början på veckan.
Idag tog jag de första 2 kilometerna som lite uppvärmningslöpning, sen blev det ett par minuters uppvärmning för mina fotleder och vader. Därefter 8 kilometer lite tuffare löpning i relativt kuperad terräng.
Dagens runda
Effekten av de nya skorna kände jag inte av idag, men de är fortfarande sköna och när jag får upp farten lite så är det bra skor. Vill variera mig mer med mitt skoval, men eftersom hälen strular en hel del så vill jag inte byta nu utan köra maximalt dämpat tills det börjar kännas bättre. Denna "skada" har jag haft i ett halvår snart. Känner inget under dagarna eller när jag går, men så fort jag sätter igång med löpning så kommer det. Alltid värst mellan 500-700 meter. Sen minskar det. Efter lite uppvärmingsövningar så funkar det bra 5-6 kilometer, sen kommer det tillbaka, framför allt i uppförsbackar, sen kan det försvinna igen. Sista kilometern kändes det inte alls mycket. Men det blir inte bättre trots alla negativa tåhävningar och olika stretchövningar. Men jag kör på nu eftersom 7 veckors uppehåll för högerfoten i januari/februari inte minskade denna skada så känns det alldeles för länge att vara utan löpning om jag ska vila hälen i form. Då kanske det rör sig om ett år eller så. Tror och hoppas att det kan gå över av sig själv så småningom om jag bara är konsekvent med min varannandagslöpning.
I söndags kände jag mig riktigt stark och hade en bra avslutning, idag gick det lite fortare i början men sämre i slutet, precis så var känslan också. Jag fick slita hårdare på sista halvan idag. Ändå hade jag lite medvind på hemvägen till skillnad ifrån i söndags då det var vindstilla.
Men jag har genom åren märkt att nästan all träning jag gör på torsdagar blir lite tyngre jämfört med helgträning eller träning i början på veckan.
Idag tog jag de första 2 kilometerna som lite uppvärmningslöpning, sen blev det ett par minuters uppvärmning för mina fotleder och vader. Därefter 8 kilometer lite tuffare löpning i relativt kuperad terräng.
Dagens runda
Effekten av de nya skorna kände jag inte av idag, men de är fortfarande sköna och när jag får upp farten lite så är det bra skor. Vill variera mig mer med mitt skoval, men eftersom hälen strular en hel del så vill jag inte byta nu utan köra maximalt dämpat tills det börjar kännas bättre. Denna "skada" har jag haft i ett halvår snart. Känner inget under dagarna eller när jag går, men så fort jag sätter igång med löpning så kommer det. Alltid värst mellan 500-700 meter. Sen minskar det. Efter lite uppvärmingsövningar så funkar det bra 5-6 kilometer, sen kommer det tillbaka, framför allt i uppförsbackar, sen kan det försvinna igen. Sista kilometern kändes det inte alls mycket. Men det blir inte bättre trots alla negativa tåhävningar och olika stretchövningar. Men jag kör på nu eftersom 7 veckors uppehåll för högerfoten i januari/februari inte minskade denna skada så känns det alldeles för länge att vara utan löpning om jag ska vila hälen i form. Då kanske det rör sig om ett år eller så. Tror och hoppas att det kan gå över av sig själv så småningom om jag bara är konsekvent med min varannandagslöpning.
tisdag 1 april 2014
Kuperad intervall 6*1000 meter. Framfotlöpningsrunda 106.
Var nog något av det jobbigaste jag provat vad gäller intervaller. Uppe i Spånens 2 kilometersslinga mätte jag upp 1 kilometer med gps:en. Sen sprang jag den sträckan 6 gånger fram och tillbaka. Ingen av dessa intervaller kändes riktigt bra. Alla blev för hårda i öppningen. Försökte verkligen att börja lugnt de 4 sista men backarna sög kraften ur mig på ett märkligt sätt. Men trots allt tror jag detta är bra träning. Försökte att fokusera på hållningen när tröttheten mitt i en del intervaller var som värst, det hjälper, då flyttas fokus från trötthet till teknik.
Dagens runda
Tycker också att det underlättar psykiskt att köra samma sträcka fram och tillbaka, då blir det "bara" 3 gånger åt varje håll, ett sätt att bryta ner 6 till 2*3. Utmaningen ligger i att hitta rätt utgångsfart. Första intervallen sprang jag på som om det vore en flack kilometer, redan efter första backen 250 meter senare var jag alldeles för trött och kände att andningen var rejält ansträngd. Det blev jobbiga 750 återstående meter på den. Den gick på 3.40 ungefär. De övriga hamnade på mellan 3:45-3:52. Trodde inte att jag höll så pass bra fart, det kändes som en bit över 4 tempo eftersom det var så slitsamt andra delen av alla intervallerna.
De bästa intervallerna är för mig när jag öppnar i ett lugnt och som det visar sig under andra halvan i de intervallerna ett perfekt utgångs tempo, då stiger pulsen sakta men säkert och den andra halvan går oftast fortare. de intervallerna sliter inte alls så hårt. Framför allt inte på psyket. För i en mindre lyckad intervall där det kommer svår trötthet redan under första halvan blir varken snabb eller effektiv. Men samtidigt, och det är där den svåraste biten kommer in, vill man inte få en för långsam intervall där det finns alldeles för mycket krafter kvar på slutet.
Första gången på väldigt länge som jag kände av stumhet i vaderna. Vänsterhälen var som vanligt ett litet bekymmer under hela passet. Jag hade Salmingskorna idag igen, men den fjäderlätta känslan från i förgår var som bortblåst, fick ingen hjälp av skorna idag. Eller så fick jag det men märkte det inte eftersom det slet så hårt med alla småbackar.
De sista 2 kilometernas nerjogg var rejält stumma. Hade ont i både häl och vader. Det var som om detta passet verkligen tänjde på mina gränser till max. Alla delar fick sig en genomkörare. framför allt fötter och underben är stela och stumma nu någon timme senare.
Men det klippet som jag kände i förgår fanns inte där idag. Kom aldrig in i något flyt. Kan berott på höjdhopparmattslöpningen i går, att jag inte var fullt återhämtad från den.
Salmingskorna är nog sköna men att gå från hårt dämpade "traditionella" löparskor är ett tufft steg. Nu har jag sprungit över hundra rundor i "minimalistiska" skor. Har inte varit 100% besvärsfri någon gång. Hade en period i oktober då det kändes som bäst. Men då kunde jag inte hålla mig utan började springa dagligen i stället och då drog jag på mig hälproblemen som fortfarande irriterar och begränsar. Så för mig har det och är fortfarande en kamp. Men så var jag en extrem hällöpare också. Så för de som redan har en hyfsad landning kommer nog inte få så mycket problem. Men i vilket fall som helst måste det skyndas långsamt.
Dagens runda
Tycker också att det underlättar psykiskt att köra samma sträcka fram och tillbaka, då blir det "bara" 3 gånger åt varje håll, ett sätt att bryta ner 6 till 2*3. Utmaningen ligger i att hitta rätt utgångsfart. Första intervallen sprang jag på som om det vore en flack kilometer, redan efter första backen 250 meter senare var jag alldeles för trött och kände att andningen var rejält ansträngd. Det blev jobbiga 750 återstående meter på den. Den gick på 3.40 ungefär. De övriga hamnade på mellan 3:45-3:52. Trodde inte att jag höll så pass bra fart, det kändes som en bit över 4 tempo eftersom det var så slitsamt andra delen av alla intervallerna.
De bästa intervallerna är för mig när jag öppnar i ett lugnt och som det visar sig under andra halvan i de intervallerna ett perfekt utgångs tempo, då stiger pulsen sakta men säkert och den andra halvan går oftast fortare. de intervallerna sliter inte alls så hårt. Framför allt inte på psyket. För i en mindre lyckad intervall där det kommer svår trötthet redan under första halvan blir varken snabb eller effektiv. Men samtidigt, och det är där den svåraste biten kommer in, vill man inte få en för långsam intervall där det finns alldeles för mycket krafter kvar på slutet.
Första gången på väldigt länge som jag kände av stumhet i vaderna. Vänsterhälen var som vanligt ett litet bekymmer under hela passet. Jag hade Salmingskorna idag igen, men den fjäderlätta känslan från i förgår var som bortblåst, fick ingen hjälp av skorna idag. Eller så fick jag det men märkte det inte eftersom det slet så hårt med alla småbackar.
De sista 2 kilometernas nerjogg var rejält stumma. Hade ont i både häl och vader. Det var som om detta passet verkligen tänjde på mina gränser till max. Alla delar fick sig en genomkörare. framför allt fötter och underben är stela och stumma nu någon timme senare.
Men det klippet som jag kände i förgår fanns inte där idag. Kom aldrig in i något flyt. Kan berott på höjdhopparmattslöpningen i går, att jag inte var fullt återhämtad från den.
Salmingskorna är nog sköna men att gå från hårt dämpade "traditionella" löparskor är ett tufft steg. Nu har jag sprungit över hundra rundor i "minimalistiska" skor. Har inte varit 100% besvärsfri någon gång. Hade en period i oktober då det kändes som bäst. Men då kunde jag inte hålla mig utan började springa dagligen i stället och då drog jag på mig hälproblemen som fortfarande irriterar och begränsar. Så för mig har det och är fortfarande en kamp. Men så var jag en extrem hällöpare också. Så för de som redan har en hyfsad landning kommer nog inte få så mycket problem. Men i vilket fall som helst måste det skyndas långsamt.
 |
| Dagens underlag |
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)