En träningsfri dag.

Det var den första träningsfria dagen i mars. Fick igår hem stora mängder matjord. Så det fick bli en försiktig börja med att fördela jorden på ställen där jag hoppas att den gör nytta. Har känt mig lite sliten efter det rätt tuffa passet igår. Så nu var det dags för denna helt fria dagen vad avser konditionsträning av något slag.

Så underbart i luften nu särskilt i skymningen när dofterna blir lite intensivare. Drog i även igång  gräsklipparen som vanligt så är den första starten varje vår en kamp. Jag har varje år sedan 2005 varit nära att ge upp och istället gå och köpa mig en ny. Men som genom ett mirakel så går den till slut i gång. Alltid svettig och grymt irriterad efteråt fast samtidigt med en stor tacksamhetskänsla inombords, räcker det inte med alla maskiner som krånglar på dagtid?

Det är det som är så bra med löpning, det finns inte så mycket teknik eller elektronik som kan krångla. Det är nog därför jag gillar det så mycket. Enkelheten och vissheten om hur det kommer att gå och hur det kommer att kännas varje gång. Visst kan man bli skadad men på något sätt så är ändå känslan att det är jag som har kontroll på saker och ting.

I kväll när jag gick ut för att kolla posten så hörde jag koltrasten spela sina vackra melodier, det är så lugnande att i den mojnande kvällen få höra dess vackra stämma. Hela kroppen fylls med välbehag och det finns inte så mycket mer att önska. Efter en lång dags arbete med mycket problem och bekymmer som tynger är det skönt att få räta på ryggen och skåda mot talltopparna med hopp  om att få se den kolsvarta mästerspelaren. Men det viktiga är inte att se honom det är hans sång som trollbinder och ger välbehag åt en kropp som söker kvällens lugn och ro.

Hagaparken 8 varv, snabbdistans. Framfotslöpningsrunda 103.

Efter ett väldigt stelt och stumt uppvärmningsvarv så blev det sen 8 varv i Hagaparken. En småkuperad motionsslinga på 1400 meter. Så totalt 11,3 kilometer. Den längsta distansen för mig sedan fotskadan med lite snabbare tempo över en mil.

Dagens runda

 Det märks att jag inte är van vid lite hårdare tempo i en mil eller mer. Efter 7-8 km började det ta emot rätt bra och jag fick sänka farten. Sen hittade jag ett stabilare tempo som gjorde att dom sista varven blev någorlunda uthärdliga. Hade ungefär 4:12 tempo under denna 11km:s runda.

Sista 2 kilometerna började jag åter känna av hälen en aning, även en liten känsla av stumhet i vaderna. Men inte så det störde själva löpningen. Det är en lite tuffare backe på denna runda annars är det mest småknölar, men när tröttheten kommer så blir även dom som mindre berg. Tycker det är svårt mentalt att springa 8 varv på samma slinga. Känner mig rätt stel i hälen nu ett par timmar senare. Men annars har endorfinkicken satt in fint som det brukar under de lite tuffare passen.

Vill gärna få in mer mängd men vågar inte fresta kroppen med löpning 2 dagar i rad. Nu har jag istället kört rätt hårt varannan dag. Eftersom det hittills hållit mig ifrån nya skador och förvärrande av redan närvarande så fortsätter jag så ännu ett tag. Inväntar även ett par nya skor som är ett mellanting mellan vanliga skor och de minimalistiska jag kört med ett tag. Med dom hoppas jag kunna springa lite längre lugnare pass under tiden som hälen förhoppningsvis ska bättra sig allt mer. Vaderna är inga större problem med för tillfället.

Roddmaskin och höjdhopparmattslöpning.

Blev ett rätt lugnt pass på gymmet, med 5 km rodd med en medelwatt på 137. Kände rätt omgående att gårdagens intervaller satt i kroppen. Försökte få upp medelwatten men idag fanns inte kraften riktigt. Blev lite styrkeövningar också. Sen avslutade jag med löpning i höjdhopparmatta först 2*240 steg sen avslutade jag med 400 steg. Är lite lägre i mina knälyft nu vid löpning i mattan, nog därför jag klarar lite mer.

6*1000 meter intervaller, Virdavallen. Framfotslöpningsrunda 102.

Efter några uppvärmningsvarv så bytte jag till mina "Merrell bare access 2" Det var första gången jag sprang med dessa. 4mm sula 0mm dropp. Under och efter uppvärmningen så hade jag lite känningar i min vänsterhäl, men efter skobytet så släppte det.

Dagens runda.

De 2 första intervallerna blev för tuffa och för snabba. Låg på 3:35 ungefär på första och några sekunder långsammare på andra. Så den tredje och fjärde blev runt 3:45. den femte var seg och blev något liknande men med en väldigt stum känsla, började stumna i vaderna denna gången. Den sjätte  var mer kontrollerad och kändes bra i upplägget, men med den sämsta tiden, runt 3.50. Idealet för intervaller är att den första ska gå i samma fart som den sista, ska finnas så mycket kraft kvar.
Men jag har problem med att träffa rätt på 1000 meters intervaller. Så lätt att jag rusar iväg på de första, när jag fortfarande är pigg i benen. sen finns det inget kvar till de sista. Samt att det är kämpigt att ge sig på de följande efter två så hårda i början. Då får man kämpa mot sina negativa tankar. Hade svårt att komma ihåg tekniken idag. När jag blir för trött så går all fokus på att hitta rätt andning och fart för att klara hela intervallen. Varje 1000 meters intervall följs av 200 meters gåvila på lite mer än 2 minuter. Så det flyter på fint men samtidigt bävar man för nästa intervall när det bara återstår 50 meters gåvila innan nästa intervall ska dra igång. Hinner ändå få ner puls och andning tillräckligt för att kunna dra igång igen.

Virdavallen i slutet på mars.

Körde lite indianhopp efter och avslutade med 2 varvs jogg, men var helt slut i vader och kropp. Blev nästan gång. Hade hunnit bli lite kall under indianhoppen.
Om jag jämför med förra året vid denna tiden så var jag bara något snabbare på intervallerna än vad jag är nu, ett par sekunder per kilometer. Men jag är inte alls lika uthållig. där skiljer det mycket, är inte van vid långa distanser. Måste försöka få in lite längre pass med fart. Är fortfarande lite orolig för min häl och har undvikit asfalt som jag bara använde förra året vid denna tiden. Men det har kostat på att ställa om löpsteget, över hundra rundor nu och en bra bir kvar till det "perfekta" steget. Mina största problem just nu är att få fram höften, där måste jag hitta en bra teknikövning så det kommer mer naturligt.

Cykling, Växjö-Alvesta. 22 kilometer.

Idag blev det hemfärd från Växjö till Alvesta. Börjar att känna det lite konstigt att säga hem till Alvesta, trivs bara bättre och bättre i Växjö. Det är en mer storslagen natur, väldigt lättillgängligt dessutom. I går sprang jag på Hissö i en underbar miljö. I dag gick vi i bokskogen lite väster om Växjö, bara tio minuter promenad från Teleborg. Utbudet är väldigt mycket större i Växjö jämfört med Alvesta, här finns allt man kan önska sig både vad gäller kultur och mat.
 Tar lite drygt en timme att cykla hem, behöver inte vara på stora vägar någonting förutom att jag måste korsa 23:an en gång. Annars är det väldigt lugnt trafikmässigt. Kör man dessutom på den gamla grusvägen mellan Alvesta- Gemla så blir det väldigt bra, tyvärr är den vägen i knappt cykelbart skick. Mycket hålor och bitvis pålagt någon slags makadam, som gör att det blir hoppigt och farten blir väldigt låg. På vissa sträckor har det körts med skogsmaskiner som gör djupa räfflor i vägbanan, det blir som att cykla på en tvättbräda. Men det är bara att sänka farten och njuta av den omgivande naturen under den sträckan, ändå bättre alternativ jämfört med att cykla på den rätt hårt och väldigt smala vägen mellan Alvesta och Gemla, som dessutom saknar vägren.

Bergkvara gård.

Stiglöpning på Hissö 8km, Framfotslöpningsrunda 101.

Blev lite snopet jubileum för mina numrerade framfotlslöpningsrundor. Hade i min slarvighet skrivit runda 98 inte mindre än 2 gånger, så runda hundra blev jag först medveten om att jag genomfört efter att jag gjort den. Men om jag ska vara riktigt ärlig så har jag inte exakt koll. För i början antecknade jag inte och de första 10-15 är jag lite osäker på har försökt räkna bakåt och ligger nog med en 2 rundors felmarginal ungefär.
Idag blev det lite annorlunda löpning, var på Hissö, en bortglömd pärla lite öster om slottruinen Kronoberg en liten bit norr om Växjö. Där på Hissö finns en fin vandringsled runt hela öns ytterkanter. Den är 4 kilometer lång. Bitvis väldigt svårlöpt. Det är massor med tallrötter och stenar som försvårar löpningen.

Dagens stiglöpningsrunda

 Men som stiglöpning och att använda till omställning från häl till mellanfotslandning är det perfekt. För jag tvingas att ta ett kortare steg. Stigen är mjuk och följsam. Mer naturligt kan nog inte löpning bli. Denna ör har månghundraårig historia av olika slags karaktär och ligger vid en plats som folk sedan urminnes tider vistats i. Hela ön är skyddad och det finns inga bostäder mer än 2 hus precis i södra änden av ön. Naturen är storslagen och tallarna är nästan magiska i sina storlekar och krokighet. I hundratals år har de stått emot vindarna från Helgasjön. Det har gjort dom knotiga och krokiga men enormt stabila. Men bäst avnjuts dessa träd och den omgivande sjöutsikten i promenadtakt, för springandes har jag fullt upp med att hålla reda på var mina fötter ska vara. helst mellan rötter och stenar, men under 8 kilometers löpning är det näst intill omöjligt att inte trampa lite snett ibland.

Hissö i sommarskrud.

Har märkt att mina Merrell är helt oslagbara i sådan här terräng. Med vanliga löparskor går det knappt att ta sig fram springandes bland alla dessa rötter, blir enormt ostabilt.
Jag kommer oftast in i ett rätt lågt tempo när jag springer på stigar, runt 5min/km tempo men pulsen blir ändå relativt hög. Stegen är väldigt varierande både i längd och i sidled. Det lite märkliga är att när jag sprungit ett par kilometer på stig och sedan kommer till ett parti med slätlöpning, någon grusväg eller så, då finns det liksom ingen extra växel att lägga i för mig. Kroppen är så inställd på det tempot att om jag försöker trycka till lite så skriker det i hela kroppen. så det blir till att mala på.
Idag blev det cykel hit från Teleborg, närmare 12 kilometer, i skön medvind och lite lätt utför på ditvägen. Det blev värre när jag skulle hem igen, motvind och uppför, dessutom trött efter löpningen. då var det lite tungt måste jag medge. Men totalt sett så var det en mycket bra runda.

Alvesta - Växjö med Hybridcykeln.

Just denna sträcka jag cyklade idag har jag sprungit en gång. Det var den längsta hittills. 21,7 kilometer. Det var innan min skada i foten. Nu känns det avlägset med den distansen. Men förhoppningsvis kommer det nya sådana dagar och löpturer.
Har känt lite i hälen under dagen.
Fick lite info på jobbet idag, det kommer att bli förändringar för mig. Har haft det lite svårt sista tiden med både motivation och stress. Hoppas verkligen att de förändringar som står till buds nu kommer att ge tillbaka glädjen i arbetslivet.