Södra Bergundasjön runt, 11km. Framfotslöpningsrunda 98.

Den längsta rundan i år. Idag är det 10 veckor sedan skadan i högerfoten kom. Efter drygt 2 veckors löpning nu så känns den allt mindre, idag gjorde den sig påmind först de sista kilometerna. Däremot så molade det i vänster hälen under hela rundan. Men det blev inte värre utan höll sig på samma nivå hela tiden.
Hade tänkt mig riktigt lugnt tempo men hade svårt att hålla tillbaka efter drygt halva rundan. Trots att jag blev trött blev det under andra delen löpning mitt i det svarta hålet i stället för under detsamma. Jag känner att steget blir så dåligt vid för låga farter men jag inser samtidigt att jag måste ha lite distans i benen. Jag märker nu att jag är riktigt löpsvag för tillfället. Blir fortare trött på lite längre sträckor än vad jag blev innan skadan, trots att jag nästan har samma fart på intervallerna. Så det saknas mängd och längd på passen. Har tänkt vara konsekvent med varannan dag löpning. Gårdagen var lite knepig då det var en del löpning men inte så sammanhängande eller ansträngande, förutom de extrema max intervallerna förstås.

Dagens runda

Möjligt att det var det som gjorde att det blev en stel känsla idag. Blev även trött efter rundan, trots bra sömn i natt. Stel i vrister fast inte så öm någon timme efteråt. Bra känsla ikväll. Lite öm framsidan lår men det tror jag är träningsvärk sedan maxintervallerna igår.

Träningsdag i Hanaslöv med Alvesta SOK.

Dottern har sedan i vintras börjat träna orientering. I dag var det träningsdag vid klubbhuset i Hanaslöv. Ett väldigt roligt arrangemang och jag tyckte det riktigt intressant, har starka funderingar på att börja med orientering själv. Men insåg efter dagens runda med barnen att det finns mycket att lära sig. det svåra för mig som novis är att tyda alla tecken på kartan, dels vad dom betyder men framförallt att se dom. Nu mer eller mindre gick vi banan men om jag skulle sprungit den hade det inte varit lätt ens med denna barnbana. Det var bra att gå med i denna gruppen och en av ledarna visade mig olika saker på kartan och svarade tålmodigt på alla mina frågor. Det är en härlig känsla när man hittar kontrollen. Har sedan innan fått en karta med permanenta kontroller. Så nu kan jag ju träna lite på egen hand i lugn och ro och lära mig tyda kartan bättre.
Men träningsdagen inleddes med löpskolningsövningar av en kille från Växjö löparklubb. Peter Lönn. I min ålder ungefär. Det var en hel del i hans övningar som jag inte visste om. Han visade på ett bra sätt olika typer av övningar för att få ett mer effektivt löpsteg. Sen visade han även den senaste typen av intervallträning. 30 sekunder allt vad du orkar sedan 3 minuters vila. Detta ska man göra 12 gånger. Vi provade 2 stycken. Det hann aldrig bli riktigt jobbigt, kanske sista sekunderna. Men det kan vara lätt att skada sig. Kom i håg i somras då jag gjorde något liknande då drog jag nästan sönder baksidan på låret. Så det gäller, som Peter noga betonade att vara ordentligt uppvärmd.
Men jag ska prova några sådana också. Men tror mycket på backintervaller i lagom brant backe för då är tekniken bra också.
Hanaslövområdet är otroligt rogivande men ändå träningsvänligt. Här finns all möjligheter inom kort avstånd. Det är något speciellt med hel området. Jag blir lugn här och känner mig hemma här trots att jag ännu inte lärt mig omgivningarna helt. Men jag har i en hel del år varit här och tränat både med cykel och löpning. Nu kanske det kan bli lite orientering också. Men måste plugga mycket kartläsning och betydelse av olika symboler.

Äntligen fredag och lite roddmaskin på gymmet.

Kände mig sliten och stel i vristerna i morse. Gårdagens rätt tuffa tempopass satte sina spår. Men jag sov riktigt gott så nog gjorde det nytta. Annars ingen övrig träningsvärk. Så musklerna i benen börjar nog vänja sig så sakteliga för löpning igen. Högerfoten känns bara ytterst lite, kommer i skov om jag gör extrema böjningar eller djupa tåhävningar. Men hälen vill inte släppa. Jag är enormt trycköm precis på baksidan av hälbenet. Om jag stöter emot det minsta lilla efter en löprunda smärtar det rejält ett par minuter, annars känns det ingenting. Märklig skada eller överansträngning som är så tyst den största delen av tiden.
Fredagar är underbara, då är helt plötsligt det arbete som man på måndagen såg som oöverstigligt och omöjligt att klara av och orka med, som en fjäder man bara blåser bort utan ansträngning. Allt kommer i lyckans skimmer och ljuset från den kommande helgen skiner igenom draperiet av tidens gräns mellan helg och söcken. Att få kränga av sig oket ett par dagar ger ny näring åt en vintertrött kropp och själ som suktar efter vårens nu annalkande ljusa solstrålar. Allt går med lätthet, borta är alla hinder, kvar ligger en väg av lycka och bekymmersfrihet, den kommande måndagen syns så långt borta att inte ens med den vildaste fantasi kan jag framkalla ångest inför den dagen en fredag som denna.
Med denna inre glädje gav jag mig iväg till gymmet för att köra ett lite lättare gympass. Roddmaskin och löpning i höjdhopparmatta var de konditionsgrenar jag utförde. Annars körde jag lite axlar och övre delen av ryggen.

Det blev 6 kilometers tempolöpning. Framfotlöpningsrunda 97.

Kände mig lite sliten och slö samt trött nu på eftermiddagen strax innan jobbet nådde sin ände framåt 4-tiden. Bytte om snabbt och tog cykeln till Spånenområdet, 5 km iväg.
Kunde inte bestämma mig hur jag skulle springa idag. Hade planer så sent som förra veckan att köra minst ett stigpass i veckan. Men jag har kanske lite planer på att försöka komma i form till Växjöloppet 1 maj, milen. Men eftersom jag absolut inte vågar springa två dagar i rad på ett bra tag ännu så passar inte stiglöpning in riktigt nu.

Måste köra minst ett intervallpass, minst ett tempopass. Samt ett lite längre. Men för tillfället har jag inte kört något längre distanspass i år. Så får se hur det ska gå. Ingen asfaltslöpning heller, vågar inte för den ömma hälens skull. Så det blir en kamp mot klockan om jag ska hinna komma i hyfsad form. Känns som om jag behövt minst en månad till.

Men jag ska inte rusa på något denna gången, måste lyssna på kroppen nu och om jag kör varannan dag känner jag hittills i alla fall att jag hinner återhämta mig på ett hyfsat sätt.
Så idag blev det den kuperade 2 kilometersslingan i Spånen. Inte många flacka meter där, men heller inte något riktigt brant, så hela rundan är löpvänlig om man bara har orken och förstånd att ta det lite lugnare i uppförsbackarna.

Första varvet tog jag som uppvärmning och höll ungefär 5min/km tempo. Fick som vanligt känningar i vänsterhälen efter 500 meter höll i sig till 1 kilometer ungefär. Då är det ömt och jag kan inte skjuta ifrån på ett bra sätt i avstampet. Efter 1 kilometer stannade jag för att sträcka ut lite, bara några sekunder. Sen efter hundra meter till släppte det allt mer. Samma procedur varje gång. Men det är lurigt för rätt vad det är så kan det kanske gå åt andra hållet och man blir skadad igen. När jag närmade mig slutet på uppvärmningen hade jag ännu inte bestämt mig.

Men sen satte jag ändå lite fart och tryckte ifrån. Tänkte att jag måste utmana kroppen lite. Det blev rätt bra fart men det gick lite för fort för efter 3 kilometer så var jag tvungen att sakta ner lite, låg på rött och orkade inte trycka ifrån i uppförsbackarna. Det blev 3 varv till slut, först hade jag tänkt mig 4 men kände inför sista att hälen började göra sig påmind, även vaderna en liten aning så jag stannade efter 3 rundor. lite drygt 6 kilometer i ett för mig högt tempo och med hög puls. Jag märker att jag är långt ifrån toppform. För efter 4 kilometer tryter orken och jag måste sänka farten för att orka. Blev nog ungefär 4:15 tempo över 6 kilometer.

Dagens runda

Men det som var skönt var att jag bitvis tyckte att det kändes bra i avstampet, framför allt nerför hade jag bra flyt och märker att tekniken med att landa mer under kroppen med fötterna verkligen gör nytta. Blir helt annan fart. Problemet är bara att springer man på nästan max utför så hinner inte pulsen går ner tills det planar ut och backarna efteråt blir mer eller mindre som en vägg. Så det är en fin balansgång. Hade under dessa 6 kilometer en medelpuls på 158. Det är högt för mig och jag ligger nära max då. Under riktigt bra förhållande och toppform kan jag hålla mig på den pulsen under en mil. Men idag räckte det till 6 kilometer. Hade mina Merrell road glove 8mm sula 0mm dropp. När jag blir trött glömmer jag tekniken så över 160 i puls är kontraproduktivt då faller jag i hop i både hållning och sjunker igenom ännu mer i höften. Det är mitt stora bekymmer just nu. Att springa med mer aktiva höfter. Inte lätt. Men får ta en tekniksak i taget känner jag.

Roddmaskin och lite styrkeövningar.

I morse kände jag mig stel i hela kroppen efter en lite dålig natts sömn med ett tufft backintervallpass i minnet från kvällen innan. Det kändes som att det fick bli en vilodag. Hade lite känningar i vänsterhälen och lite i vaderna men efter en stund så avtog det.
Högerfoten blir allt tystare men än är den inte 100%. Har tänkt mig löpning varannan dag nu i fortsättningen.
Så idag blev det gymmet och roddmaskin i 25 minuter följt av lite allmän styrketräning. Hade även lite löpning i höjdhoppsmatta. Det blir det mjölksyra av. Körde 200*3 steg.
Nu så här på kvällen känner jag mig trött och nöjd med träningen för dagen.

Backintervaller. Framfotslöpningsrunda 96

Första intervallpasset sedan skadan, Tror det är första intervallpasset för i år. Kände mig seg innan jag bytte om efter jobbet. För att komma till denna för mig perfekta backen måste jag cykla lite över 7 kilometer, en bra uppvärmning, det är mest uppför dessutom vilket är skönt när jag ska hem efter passet. Cyklingen brukar ta lite över 20 minuter.
Backen ligger i Hanaslövområdet. En lite drygt 500 meter lång backe som tyvärr mitt i planar ut 100 meter ungefär och blir helt flack. Så den inleds med 200 meter uppför sedan en utplattning för att avslutas med 200 meter rätt brant. Den är skön att springa, om nu intervaller kan vara sköna?
Men jag tycker om backintervaller, för dom är så intensiva och brutala på det viset att man hinner inte lida så mycket, för när det börjar göra ont så är dom nästan slut. Det brukar ta mellan 2:05-2:15 för mig att utföra dom. Jag joggar tillbaka lite långsammare än jag springer intervallerna. Väl nere i botten väntar jag tills pulsen kommer ner till 100. Brukar ta mellan 10-25 sekunder ungefär. Så det blir ett intensivt pass fast det gör aldrig riktigt ont som de andra intervallerna jag brukar köra. 6*1000 meter. Dessa tar nästan dubbelt så långt tid, visserligen på flack bana men dom gör riktigt ont sista 200 meterna.
Hade mina Merrell road glove, 8mm sula med 0mm dropp. Försökte tänka på tekniken men när tröttheten sätter in försvinner tankarna på det och allt fokus går till att hitta rätt fart och ansträngning.

Dagens runda

Annars var jag lite orolig inför passet. Hur skulle foten och vänsterhälen reagera på lite tuffare utmaningar? Uppvärmningsvarvet på lite drygt 1 kilometer kändes allt annat än bra, stel i vänstervristen och allmänt kort och stötigt steg utan flyt. Som om jag inte sprungit på flera år.

 Men efter första intervallen släppte det totalt, en så skön känsla. Tog det lite lugnt första intervallen för att känna efter. Men kroppen svarade bra och adrenalinet flödade till. Sen gick 2:an och 3:an av bara farten men i ett lite tillbakahållet tempo. 4.an tog jag i rejält och fick rätt hög puls på toppen. Men priset blev lite högre för jag fick allt mer känningar i vänster hälsena och häl. Så 5:an blev lugnare men kändes ändå bra.

6:an hade nog blivit lugn om jag i spåret inte mött en kompis och hans flickkompis. Helt otroligt, mitt ute i skogen dyker han upp mitt i min sista intervall. Jag sa hej medan han såg på mig lite klentroget, han ville kanske prata lite men jag ville absolut inte avbryta intervallen. Men jag jäktade på den istället och tog ingen vila på toppen. Så jag hann i fatt  honom och kunde åtminstone säga hej på ett lite trevligare sätt.

Passet var över förväntan och glädjen inom mig var stor efteråt. Foten kändes knappt något bara i de absolut brantaste partierna. Hälen besvärade mer men ändå på ett kontrollerat sätt.
Jag har de senaste åren allt mer börjat gilla intervallerna. de är inte så jobbiga nu som för några år sedan när jag började på med dom. Men tror jag gör dom lite bättre nu. För i början tog jag ut mig alldeles för mycket och hade nästan spykänsla vid slutet av varje. Nu är jag lugnare och tror och hoppas att dom ändå gör lika mycket nytta.

Lönåsrundan på cykel. 30 kilometer.

En av mina absoluta favoritrundor med cykel. Lite drygt 3 mil. Kuperat på asfalt men ändå ren landsbygd hela rundan om man bortser från början och slut i Alvesta tätort.  Nedan en bild från toppen av Härlövsbacken, med blicken ner mot Gåvetorp. En backe på cirka 700 meter i 3 jobbiga etapper. När toppen på denna är avklarad så är det slut med backarna för denna rundan har man sedan lite nordvästlig vind så blir dom avslutande 5-6 kilometerna en fröjd. Fast idag kände jag mig lite sliten. Fick inte upp tempo och puls riktigt. Är van vid motionscykeln på gymmet som är enklare på något sätt. Där ändrar sig inte förutsättningarna under runda så mycket som det gör ute i det fria. Vinden är en lurig motståndare som gärna blåser emot kommer det sedan en backe innan man hunnit hämtat andan så är det lätt att jag växlar ner istället för att ta i. Höll en medelfart på ungefär 25km/h. Med min hybridcykel, en blandning av vanlig brukscykel och racer. Väger ungefär 16 kilo. utan bockstyre. Väldigt skön att köra med. Racern blir mer hardcore och enbart träningscykel. Med denna kan jag med gott samvete faktiskt ta det lite lugnare och njuta en del också.

Dagen inleddes med en lika vacker morronvy när jag cyklade till jobbet.

 

Men tyvärr så tog magin slut här, jobbet bjöd på idel motgångar och problem i en för mig, i alla fall idag, aldrig sinande ström. Som väl var kom jag dock hem vid 16 som vanligt och kunde få ut lite av min inre stress och frustration på cykelrundan. Men det suger energi i massor för mig med dagar som denna. Fast jag kanske vänjer mig, har bara haft detta jobbet i 27 år?!

Träningen blir en oas. Där hjälper det att kämpa för att se resultat. På jobbet hjälper det inte att kämpa på samma sätt. resultatet blir ändå alltid detsamma i slutet på månaden. Kanske det som gör att motivationen för träning är större än jobb.

 

Foten har känts lite bättre idag även hälen. Men var stel i ryggen i stället. Hade planer på ett gympass istället idag. Men när det är så mycket vår i luften som det var idag så är det svårt för mig att gå in på gymmet. Men jag måste verkligen fortsätta där för att bygga upp lite styrka i min alldeles för klena kropp.

 

Dagens cykelrunda.