Backintervaller. Framfotslöpningsrunda 96

Första intervallpasset sedan skadan, Tror det är första intervallpasset för i år. Kände mig seg innan jag bytte om efter jobbet. För att komma till denna för mig perfekta backen måste jag cykla lite över 7 kilometer, en bra uppvärmning, det är mest uppför dessutom vilket är skönt när jag ska hem efter passet. Cyklingen brukar ta lite över 20 minuter.
Backen ligger i Hanaslövområdet. En lite drygt 500 meter lång backe som tyvärr mitt i planar ut 100 meter ungefär och blir helt flack. Så den inleds med 200 meter uppför sedan en utplattning för att avslutas med 200 meter rätt brant. Den är skön att springa, om nu intervaller kan vara sköna?
Men jag tycker om backintervaller, för dom är så intensiva och brutala på det viset att man hinner inte lida så mycket, för när det börjar göra ont så är dom nästan slut. Det brukar ta mellan 2:05-2:15 för mig att utföra dom. Jag joggar tillbaka lite långsammare än jag springer intervallerna. Väl nere i botten väntar jag tills pulsen kommer ner till 100. Brukar ta mellan 10-25 sekunder ungefär. Så det blir ett intensivt pass fast det gör aldrig riktigt ont som de andra intervallerna jag brukar köra. 6*1000 meter. Dessa tar nästan dubbelt så långt tid, visserligen på flack bana men dom gör riktigt ont sista 200 meterna.
Hade mina Merrell road glove, 8mm sula med 0mm dropp. Försökte tänka på tekniken men när tröttheten sätter in försvinner tankarna på det och allt fokus går till att hitta rätt fart och ansträngning.

Dagens runda

Annars var jag lite orolig inför passet. Hur skulle foten och vänsterhälen reagera på lite tuffare utmaningar? Uppvärmningsvarvet på lite drygt 1 kilometer kändes allt annat än bra, stel i vänstervristen och allmänt kort och stötigt steg utan flyt. Som om jag inte sprungit på flera år.

 Men efter första intervallen släppte det totalt, en så skön känsla. Tog det lite lugnt första intervallen för att känna efter. Men kroppen svarade bra och adrenalinet flödade till. Sen gick 2:an och 3:an av bara farten men i ett lite tillbakahållet tempo. 4.an tog jag i rejält och fick rätt hög puls på toppen. Men priset blev lite högre för jag fick allt mer känningar i vänster hälsena och häl. Så 5:an blev lugnare men kändes ändå bra.

6:an hade nog blivit lugn om jag i spåret inte mött en kompis och hans flickkompis. Helt otroligt, mitt ute i skogen dyker han upp mitt i min sista intervall. Jag sa hej medan han såg på mig lite klentroget, han ville kanske prata lite men jag ville absolut inte avbryta intervallen. Men jag jäktade på den istället och tog ingen vila på toppen. Så jag hann i fatt  honom och kunde åtminstone säga hej på ett lite trevligare sätt.

Passet var över förväntan och glädjen inom mig var stor efteråt. Foten kändes knappt något bara i de absolut brantaste partierna. Hälen besvärade mer men ändå på ett kontrollerat sätt.
Jag har de senaste åren allt mer börjat gilla intervallerna. de är inte så jobbiga nu som för några år sedan när jag började på med dom. Men tror jag gör dom lite bättre nu. För i början tog jag ut mig alldeles för mycket och hade nästan spykänsla vid slutet av varje. Nu är jag lugnare och tror och hoppas att dom ändå gör lika mycket nytta.

Lönåsrundan på cykel. 30 kilometer.

En av mina absoluta favoritrundor med cykel. Lite drygt 3 mil. Kuperat på asfalt men ändå ren landsbygd hela rundan om man bortser från början och slut i Alvesta tätort.  Nedan en bild från toppen av Härlövsbacken, med blicken ner mot Gåvetorp. En backe på cirka 700 meter i 3 jobbiga etapper. När toppen på denna är avklarad så är det slut med backarna för denna rundan har man sedan lite nordvästlig vind så blir dom avslutande 5-6 kilometerna en fröjd. Fast idag kände jag mig lite sliten. Fick inte upp tempo och puls riktigt. Är van vid motionscykeln på gymmet som är enklare på något sätt. Där ändrar sig inte förutsättningarna under runda så mycket som det gör ute i det fria. Vinden är en lurig motståndare som gärna blåser emot kommer det sedan en backe innan man hunnit hämtat andan så är det lätt att jag växlar ner istället för att ta i. Höll en medelfart på ungefär 25km/h. Med min hybridcykel, en blandning av vanlig brukscykel och racer. Väger ungefär 16 kilo. utan bockstyre. Väldigt skön att köra med. Racern blir mer hardcore och enbart träningscykel. Med denna kan jag med gott samvete faktiskt ta det lite lugnare och njuta en del också.

Dagen inleddes med en lika vacker morronvy när jag cyklade till jobbet.

 

Men tyvärr så tog magin slut här, jobbet bjöd på idel motgångar och problem i en för mig, i alla fall idag, aldrig sinande ström. Som väl var kom jag dock hem vid 16 som vanligt och kunde få ut lite av min inre stress och frustration på cykelrundan. Men det suger energi i massor för mig med dagar som denna. Fast jag kanske vänjer mig, har bara haft detta jobbet i 27 år?!

Träningen blir en oas. Där hjälper det att kämpa för att se resultat. På jobbet hjälper det inte att kämpa på samma sätt. resultatet blir ändå alltid detsamma i slutet på månaden. Kanske det som gör att motivationen för träning är större än jobb.

 

Foten har känts lite bättre idag även hälen. Men var stel i ryggen i stället. Hade planer på ett gympass istället idag. Men när det är så mycket vår i luften som det var idag så är det svårt för mig att gå in på gymmet. Men jag måste verkligen fortsätta där för att bygga upp lite styrka i min alldeles för klena kropp.

 

Dagens cykelrunda.

Framfotslöpningsrunda 95, Bokhultet Växjö.

Visste inte riktigt innan rundan hur och var jag skulle springa. Men det blev Bokhultet i Växjö. På mjuka och för fötterna följsamma stigar och motionsspår. Det är en underbar miljö och med Bergundasjön som kuliss i den orörda bokskogen. Det blev nästan 5 kilometer åt ena hållet innan jag pausade ett par minuter och tog samma väg tillbaka.
 Jag hade lite känningar i högerfoten sedan den rätt tuffa stiglöpningen i torsdags. Annars brukar jag börja springa direkt från D:s lägenhet men idag vågade jag inte eftersom det är lite drygt en kilometers asfaltslöpning till spåret. Så jag gick i stället.
Började i ett lugnt tempo första 2 kilometerna strax över 4:30. Sen ökade jag ett litet tag men fick rätt snabbt sänka eftersom jag blev rejält trött, blev en bit över 4:20 tempo totalt, fast då hade jag 3-4 minuters paus efter halva sträckan. Hade mina Merrel road glove 2.

Dagens runda i Bokhultet.

Det kändes en del i vänsterhälen men det släppte alltmer under rundan. Foten var som vanligt den sista tiden, med på ett molande sätt och lite mer i uppförsbackarna. Försökte fokusera på hållning och steg, men tror jag hade lite för dålig frekvens samt för lång steglängd. Blir lätt så när det är mjukt och följsamt underlag. I dag kändes det inte riktigt lika tungt som dom övriga gångerna sedan omstarten men jag är långt ifrån formen som jag skulle vilja ha vid denna tiden på året. Har ännu inte kört något intervallpass efter skadeuppehållet.
det som bekymrade mig lite var att högerfoten smärtade precis efter att jag slutat springa. Det höll i sig ett par timmar sen släppte det som väl var, är fortfarande lite öm i vänsterhälen, men det är som det varit nu ett bra tag.

Bra gympass på morronen.

Hade tänkt ta det lugnt idag. Det blev ett tufft stiglöpningspass igår. Samt att jag var på gymmet strax efter 9 bara för att hinna med allt jag ville göra idag. Kroppen var inte helt återhämtad, jag hade tänkt köra lugnt med bara roddmaskinen och sen lite styrka för överkroppen men jag la in ett motionscykelpass också. Roddmaskinen blev det vanliga, 5 kilometer fast med bara runt 118 i medelwatt. Det motsvara en bit under prattempo för mig. På Cykeln blev level 7 i 25 minuter med 110 i kadens medelwatt på 215. Jag la även in ett 5 minuterspass med level 8 och ungefär 275 i medelwatt. Det var väldigt jobbigt, precis att jag orkade den 5 minutaren. Har inte kört motionscykel på ett tag. Det går fort att tappa i konditionsidrotter. För två veckor sedan körde jag 2 sådana här pass utan att bli så slut som jag blev i dag.
Lite svårt att gå in på gymmet idag, när solen sken så vackert. Lite vasst vårljus men så efterlängtat, tyvärr så såg det varmare ut än var det var.

Stiglöpning, framfotslöpningsrunda 94.

Det blev en tuff runda som liknade ingen annan tidigare sprungen. Började försiktigt och jag kände nästan direkt hur det stramade till i vänsterhälen, har det gjort nu ett par långa månader. Men det släppte när jag sprungit ett par hundra meter på stigen. Har den sista tiden varit och rekat i skogen vid Spånenområdet för att försöka hitta lämpliga stigar och som är sammanhängande så man kan skapa en hyfsat lång runda.
Men det är inte lätt att få den att hänga ihop i en fin cirkel. Blir till att springa samma sträcka 2 gånger och tyvärr är ett parti svårt att få till någon löpning på då det är stiglöst och lite sankt. Så då blir det att "fuska" med en makadambelagd grusväg, hemskt att springa på makadam, man blir oavsiktligt extrem försiktig, delvis för att träffa en vass sten som skär igenom eller att stiga snett.
Men om jag lägger ner lite jobb i skogen och rensar upp efter skogsmaskinerna som slängt sina kvistar och grenar i spåren så kanske det kan bli en sammanhängande stig.
I vilket fall som helst så upplever jag, trots den låga medelhastigheten att stiglöpning verkligen suger energin ur benen. Efter 6-7 kilometer brukar jag ta slut. Konstig känsla eftersom det är relativt kort sträcka men det är klart det blir inget riktigt flyt i löpningen och bitvis måste jag gå eller klättra lite för att ta mig fram. Men jag tror att detta är en perfekt form av löpning minst en gång i veckan för att träna upp styrkan i fötterna. Nu märker jag att jag är otränad. Det ömmar rejält nu så här ett par timmar efteråt. Var nära att stiga snett ett antal gånger men klarade mig från stukningar. I dag hade jag Merrellskorna och det var mycket bättre med dessa 0 droppskor. Mycket lättar att kontrollera fötternas i sättning och känns så mycket enklare än traditionella skor.
Efter 7-8 kilometer fick jag allt mer ont i hälen. Fick stanna och göra lite negativa tåhävningar. Det hjälpte ett bra tag. Så pass att jag kunde avsluta rundan, när det var 500 meter kom jag lite fel på en sten och sträckte ut vänster hälsena rejält. Trodde för ett ögonblick att det blev en stukning. Men efter att ha stretchat efter rundan så försvann känningarna.
Jag gillar stiglöpning men för tillfället är jag alldeles för löpotränad och har i princip, sedan skadeuppehållet ännu inte känt mig bekväm i löpningen. Det går tungt för tillfället och jag saknar det rätta klippet och frånskjutet. Men det kommer att ta tid. Särskilt med tanke på att vänsterhälen dessutom strular en del.

Roddmaskin och lite lätt styrketräning på gymmet

Blev bara rodd i dag, drygt 22 minuter med 140 i medelwatt ungefär, 5 km. Kände mig starkare än i tisdags. Annars var jag rätt stel i både fot och häl på morgonen efter gårdagens löpning.
dessutom en strulig förmiddag på jobbet med mycket stillastående framför dataskärmar. Som vanligt när det händer så fick jag ont i ryggen, ländryggen. Tycker ändå jag tränar den rätt bra nu men några timmars stillastående blir för mycket. Hade mina vanliga Ecco med rätt rejält häldropp, det kan ha förvärrat saken.
Efter lunch släppte den mesta av värken och stelheten. Våren är verkligen i luften nu, i dag bröt dessutom solen igenom det annars så kompakta molntäcket som förmörkat vår tillvaro under så många månader. Längtar efter stiglöpning i sakta mak på en ledig dag, då det finns tid att både springa och att efteråt bara ligga och lata sig i solen och låta sig bli varm av solens stålar mot en nu helt vit hud.

Framfotlöpningsrunda 93, Alvesta Virdavallen.

Tog dottern med mig, hon på cykel, jag via löpning till vår idrottsplats med löparbanor i tartan. Omlagda för ett par år sedan. Hade mina dämpade Adidas på ditvägen, 2 kilometer. Det var lite stelt i vristerna och kände en del i vänsterhälen, bara lite i foten, främst i den lilla uppförsbacken som kommer precis innan idrottsplatsen. Bytte skor när vi kom fram och det blev mina nya Merrell bare access, 8mm tjocka.

 

Det kändes okej, men hela tiden molar det i häl och fot. Men tar det lugnt. Vissa partier trycker jag till ett hundratal meter bara för att känna efter hur det känns med steget.

 Försöker tänka på tekniken, korta steg, upp med bröstet, fram med höften, sänk axlarna. Räknar frekvensen är ungefär 180 steg i minuten vid 4.15 fart. Men måste fokusera på det och känns fortfarande onaturligt. Sen försöker jag tänka på att sänka mina axlar lite. Då ökar frekvensen direkt, märklig känsla. Men så blev effekten.

 Här är en enkel video på hur det ser ut när jag springer nu, Första rundan på bana sedan skadan och med mina Merrell bare access. Här har jag precis vilat och koncentrerar mig på hållningen lite mer än vanligt.

 

Dagens runda 

 

 

Känner mig fortfarande rätt löpsvag. Dels  jag sjunker igenom lite i höften, dels att jag inte har det rätta frånskjutet ännu. Det positiva med dagen runda var att låren inte kändes något. Så tror att jag är på rätt väg. Totalt blev det 8 kilometer, men i korta skov. Så ingen djupare tanke med dagens runda mer att bara känna efter, för att hitta den rätta löpkänslan igen. Men det kommer att ta lite tid innan jag är där igen.