Löpband, Crosstrainer samt cykel.

Blev i ovan nämnd ordning. Ungefär 1:45 sammanlagt, började med 15 minuter löpning, inledde lätt i 10km/h några minuter, sedan till 12 och 14. Höjde sista 3 minuterna till 15 km/h, med 1% lutning. Det kändes bättre än väntat, helt annat än gårdagen utomhus. Kände inget i vänsterhälen. Men lite i högerfoten, fast inte jätteont utan mer molande. Beror förmodligen på att jag inte behöver trycka ifrån på samma sätt som utomhus. Pulsen gick dock upp rejält hade samma puls som utomhus sista minuterna så visst tar det bra även på löpband, var uppe och nosade på 160 bpm. Så efter gårdagens besvikelse så var detta ändå lite glädjande.

Sedan blev det ungefär 25 minuter på ct, men då kändes det mer i högerfoten hade tänkt köra lite längre där men avbröt lite tidigare. Körde medelhårt där ungefär medelpuls på 140.

Slutligen så blev det en lite dryg timme på cykel i lite över 200watt första 15, sedan 235watt resten. Med 2 stycken 5 minuters intervaller på ca 250watt insprängda i 235wattsblocket. Det kändes rätt bra hela tiden. Är ofta pigg i benen på tisdagar.

I morgon blir det lite vila och återhämtning för den nu lite ömmande foten. Får se hur det känns på torsdag. Men var inne och läste på en liknande blogg om framfotslöpning där stod det att återhämtningen är mellan 6-12 veckor. Jag har varit skadad lite drygt 5 veckor nu.

Så gick ännu en natt......

Har vaknat flera gånger i natt, har gjort ont i foten då, kommit i sjok om 5 minuter i halvtimmesintervaller. Kändes inte i själva löpningen men uppenbarligen är jag lite för het på att komma tillbaka snabbare än vad kroppen accepterar. Fast om jag inte testar så vet jag inte. Men nu måste jag intala mig själv att vänta även med löpband ett tag. Det kändes bra löpmässigt i går på bandet. Så det ska nog funka som igångkörning igen så småningom. Men som sagt mer tålamod krävs.

Lennart "milen sub 40" Om du mot förmodan skulle läsa detta. Vart har du tagit vägen? din sida är borta.

Framfotslöpningsrunda 89. Spånen, frustration.

Det blev inte riktigt som väntat. Tyvärr, besvikelsen är stor. Men vad annat kunde jag väntat mig?
Efter gårdagens test på löpband så hade jag lite förväntningar på detta test.
Tog cykeln upp till Spånenområdet, där finns det riktigt fina stigar som gör att steglängden blir naturligt kort, underlaget är mjukt.

Merrell Trail glove ascend goretex

Hade mina tjocka Merrell, 8mm sula, men inget dropp. Tog det väldigt försiktigt första hundra meterna. Sen ökade jag en aning till kanske 5min/km tempo. Det går lite nerför i början så då flöt det på hyfsat. Efter 400 meter ungefär började vänsterhälen göra sig påmind. Som den brukar och även gjorde innan jag fick skadan i högerfoten, men den brukar släppa efter någon kilometer. Efter 500 meter kom första uppförsbacken, då märktes hälen rejält och även foten nu. det gick inte att trycka ifrån med någon av fötterna. Fick ta så korta steg så det kändes som om jag gick. Denna lilla stigrunda är 800 meter ungefär. Efter dessa 800 meter hade jag rejält ont i vänsterhälen. Men så fort jag stannade så släppte det. Högerfoten kändes men inte värre än ett svagt molande.
Tänkte ge upp men tänkte att jag kunde prova lite till på en ännu mer lättlöpt stig. Bara 250 meter lång. Tog det lugnt och kände att hälen släppte precis som den brukar göra. Tog i lite mer på vissa ställen men då kom smärtan i högerfoten tillbaka. Tog några vändor till och vänsterhälens inledande smärta försvann helt. Men däremot kändes det allt mer på ovansidan av högerfoten, där den metatarsala stressfrakturen härjat de sista 5 veckorna. Nu någon timme efteråt så känns det i högerfoten men inget i hälen. Totalt blev det 2,17 kilometer i ett 5:51 tempo.

Ja det känns som om jag är gjord av glas. Så svag i löpningen har jag aldrig känt mig. Helt utan kraft i fråntrampet, speciellt i motlut. Det var kanske dumt att prova men jag ville bara känna mig för lite, trodde inte att det skulle kännas så här mycket. Framför allt inte i vänsterhälen. Ja, nu dröjer det ett tag till. Är svårt med motivationen nu. Både löpning och jobb är svårt för tillfället. Då är det lätt att man deppar ihop. Men får försöka fortsätta med min alternativa träning på gymmet.
Möjligt att jag får ge upp denna satsning nu. Är rädd att jag förstör mig helt till slut. Jag tror på detta med framfotslöpning men jag är kanske för gammal för att klara en så stor omställning som det är för kroppen. Som en helt ny sport. Särskilt med tanke på att jag har varit en av de extremaste hällöpare som funnits.
Tvivlet växer för varje dag. Men får ge det någon chans till innan jag ger upp.

Så gick ännu en natt.....

Tisdag morgon, kändes okej i hälen under kvällen och jag är inte mer stel än vanligt nu på morgonen dagen efter. Så den smärtan som kom så intensivt ett hundratal meter i går var ytterst märklig, eftersom den gick över så fort, även under själva löptestet i går.
Men foten har känts i natt, en molande känsla över foten lite högre upp än vanligt.

Känslan var annars bra igår, så skönt att komma ut i skogen igen, hittade en ny stig igår som jag ska undersöka vidare, det svåra med stigar efter Gudrun 2005 är att det helt plötslig kommer ett snårigt ogenomträngbart slyhygge och stigen försvinner. Så det blir inget flyt i löpningen. Men det är bara att leta vidare. För vid stiglöpning är löpkänslan som bäst. Då jobbar hela kroppen tillsammans och känslan av trötthet blir svagare då så mycket av koncentrationen går åt till att sätta ner fötterna på rätt ställe mellan rötter och stenar. Nu har fåglarna också åter börjat vakna till liv efter en kort vinter och då tänds ytterligare en dimension i den överväldigande känslan. Som sagt det var ingen bra känsla i går men det är bara att försöka bita ihop ett tag till på gymmet.

Cykel och löpband 5 minuter.

Igår körde jag 40 minuter rätt intensivt på CT, Idag blev det först 1 timmes medelhård cykling på strax över 200 watt med 3 stycken ökningar till lite över 265 watt, varav 2 var 5 minuter långa och den sista 3 minuter. Pulsen var uppe på 167 som högst, vilket är väldigt nära max vad gäller min cykelpuls.
Kändes bra i foten idag, hade först inte tänkt prova löpbandet men tog ett litet test ändå. Hade mina "tjocka" Nikeskor. Körde någon minut på 10km/h. sen ökade jag till 12,5 i 4-5 minuter. Det kändes bättre än väntat. Men jag ville inte för mycket denna första gång. Så jag vred upp till 14 en minut bara för att testa känslan. Det är snabbt men det gick ändå att hantera.
Känner av foten hela tiden, smärtan vandrar omkring över foten, just nu är det mest i tåfästena. Det är väldigt sällan det hugger till av smärta utan nu är det mer en molande värk. Som bitvis är helt borta. Kan göra tåhävningar igen, men om det blir för intensivt och för många så känns det någon timme senare. Hade tänkt prova riktig löpning på stig men vågar ännu inte.
Vänsterhälen gör sig fortfarande påmind, förmodligen är den lågintensiva skadan mer svårläkt än stressfrakturen i foten. Men den har jag ändå sprungit med hela hösten. Frågan är hur mycket det kan ställa till det i framtiden? Hälen brukar vara stel och konstig i någon kilometer sen har det släppt.
I dag är det 5 veckor sedan och jag har helt lagt om min träning, lite för mycket cykel har det blivit i förhållande till CT men eftersom foten smärtat mer vid CT i förhållande till cykel som i princip inte känts någonting så är det inte så konstigt.
Är väldigt sugen på att komma ut och springa nu, det spritter i kroppen efter löpning. Det kommer att bli svårt att hålla igen i början men jag måste om jag inte ska dra på mig nya skador.

Cykel och nytt test av löpband.

I dag blev det nästan 2 timmars motionscykel i ett behagligt tempo, ungefär 110bpm i snitt. Ca:165 watt på denna cykel. Gjorde 2 stycken höjningar till lite över 260 watt, 5 minuter vardera. I slutet på passet. Då kändes det direkt i låren. Men eftersom jag bestämt i förväg att det skulle bli 5 minuter och inte under 250 watt under dessa, så var det bara att köra på, pulsen flög upp rejält, särskilt under sista 5 minutersintervallen, nästan 170 bpm. Det är väldigt nära max för mig på cykel.

Sedan provade jag löpbandet, men kände redan efter 20 sekunder i 10km/h fart att detta går inte så länge, vred upp till 14 km/h bara för att känna känslan. Det var springbart men eftersom foten direkt gjorde sig påmind avbröt jag efter en halvminut. Det är nedslående. Har känt mig starkare i foten idag men så fort det kommer till löpning så funkar det inte.

Hade tänkt mig prova på lite försiktig stiglöpning i helgen, har en fin liten runda som nog är rätt snöfri nu, men efter detta försöket så skjuter jag nog upp den ytterligare en helg.

Crosstrainer och Spinning.

I dag hade jag bokat ett 30 minuters spinningpass. För att bli tillräckligt trött och hinna med allt annat på kvällen så körde jag först 40 minuter på CT, varav 30 var medelhårt.

Det var svårt med spinningen, hade pulsklockan på mig och kom upp i 135 i medelpuls, inte så högt men ändå blev jag väldigt trött. Det var lite nya ställningar som jag inte var riktigt van vid, särskilt partierna där man stod upp. Så det påverkar att tröttheten blev så hög i förhållande till pulsen.
Det märks att jag är så beroende av mätare och tider i min träning. Blev smått frustrerad av att det inte är mätare på cyklarna, ingenting finns det att jämföra med. Bara gå på ren känsla, det var svårt.
"Vrid upp ett snäpp, och ytterligare ett sa instruktören" Men då vred jag nog lite för mycket så då blev det för tungt. Ovissheten över hur ansträngande det kommer att bli gör att jag inte tar i tillräckligt mycket. För jag vill ju orka hela passet, inte kollapsa på cykeln. Men det är svårt när det inte finns mätare. Dessutom så kan jag inte jämföra och se om jag utvecklas heller. Fast vad jag förstått så är det just det som är tjusningen med spinning, känslan. Det är känslan som är viktig.
Min känsla var efteråt att jag blev rejält trött och att jag förmodligen kommer att få viss träningsvärk i morgon. Framför allt i framsidan av låren.

Fotskadan är konstant, tänker inte ens på löpning längre, fast det var nog en liten överdrift. Men jag har på något sätt förlikat mig med den. Nu får det ta den tid det tar, jag har hittat en acceptabel alternaiv träning som gör att jag förhoppningsvis inte tappar för mycket kondition. Jag till och med längtar till gymmet och alla maskiner där. Det trodde jag aldrig skulle hända mig. Träffar många människor också det är inte fel. Det blir alltid något att tala om och med. Även om det är svårt att prata när man är mitt i en tuff intervall på cykeln eller CT. Fast det verkar en del inte märka. Då får jag verkligen anstränga mig för att både kunna träna och prata samtidigt. Fast det är kanske därför andrar har lätt för att prata eftersom dom vet att jag inte orkar säga emot? Får se hur jag ska lägga upp min träning när jag väl kan börja löpa igen. Kommer att använda mig av gymmet också. Speciellt CT tror jag är ett riktigt bra komplement till löpningen.

Ännu ingen ljusning i sikte.

I går kändes det bra, kunde trycka ifrån utan att det gjorde ont på ovansidan av foten. Men sprang inte utan bara tryckte ifrån när jag gick. Så kom kvällen och jag tog en 5 kilometer lång promenad med mina tjocka Merrellskor. Tycker om dessa, är behagliga att gå i. Under promenaden tog jag korta steg och kände inte mycket i foten. Höll hög frekvens och det flöt på fint. När jag kom hem körde jag lite utfallssteg, fast med skor på för att undvika för mycket vikning av tårna i ytterlägena. Sen framåt 21-tiden så började det kännas igen. Inte smärta men det molade hela tiden.
Blev lite besviken, under natten vaknade jag och det gjorde ont då. Men efter att ha varit på toa så släppte det snabbt och jag kunde somna om. Under dagen idag har det varit ömt igen och bitvis har det kommit som hugg. Så det är helt klart att någon löpning är det inte tal om på ett bra tag till. Det enda positiva med det är att jag fortfarande har känningar i min vänsterhäl. Så förhoppningsvis läker dessa ungefär samtidigt.
Idag blev det rätt tufft på gymmet i stället. CT 40 minuter, varav 20 hårt. 50 minuter på cykel varav 40 hårt. Fick ut min frustration där och särskilt sista 10 minuterna på cykeln var bra. Då låg jag nära min cykelmaxpuls. Det blir som att komma in i en andra eller tredje andning, trötthet försvinner och det enda fokus som finns är klockan. Sakta räknar den ner men jag känner mig inte trött, bara stark och det är enormt härlig känsla som är svår att överträffa. Fast för mig kommer det först efter en bra stunds träning i hyfsat hårt tempo. Och för det mesta kommer känslan inte ändå utan tröttheten sköljer över mig i stället och jag väljer den enkla vägen igen. Har märkt att jag aldrig kommer in i den här känslan på torsdagspassen som är rätt lika tisdagspassen.
Det sätter ner humöret när läkningen går bakåt vissa dagar. Så frustrerande att det går så sakta och veta att dagarna bara rinner iväg. Växjöloppet 1 maj som kändes så avlägset för några veckor sedan känns nu oroväckande nära. Har svårt att se att jag kommer att vara i löpbart skick då, någon upprepning av förra årets fina tid är det inte tal om. Jag kommer inte hinna komma dit. Men det är faktiskt inte viktigt nu. Inte det minsta. Jag vill ju komma längre än så på sikt. Allt har sin tid och de här relativt snabba loppen är kanske ett avslutat kapitel för min del. I alla fall känns det så när det är som dystrast.

4 veckors löpningsuppehåll.

Ja, den metatarsala stressfrakturen på höger pekfingertå har ingen större brådska med att lämna min fot och kropp. Tack vare den har jag fått helt nya träningsvanor. För första gången i mitt liv är jag nu inne på gym och kör kondition, trodde jag aldrig skulle hända. Jag gillar det också, är lättare att pressa sig det där lilla sista som kan vara så avgörande om man ska utveckla och förbättra sin kondition. Men hur dessa pass med crosstrainer och cykel kommer att påverka min löpning är ovisst.

I dag körde jag 40+40 minuter CT + cykel, varav 20 minuter på CT var hårt. Den här maskinen som är en crosstrainer vario blir väldigt hoppig och konstig när man tar i rejält. Idag fick jag lite undrande blickar när jag tog i nästan mitt max de sista minuterna. Hela maskinen skakar och lever så jag tror nästan den ska gå sönder. Möjligt att jag har fel teknik? Men jag drar i alla fall uppmärksamhet till mig. Fast det är inget jag strävar efter. På cykeln körde jag hårt i 30 minuter. Runt 225 i watt i medel under dessa 30 minuter ungefär 110 rpm på pedalerna.

Sen ville jag bara prova löpbandet lite igen. Hade mina gamla Nike med rejält hälstöd. Känns inte så mycket under själva löpningen men det kommer efteråt. Körde bara 2 minuter, var mer än nöjd efter de andra maskinerna. Men det känns väldigt konstigt. Som om jag glömt hur man springer. Vred upp en kort stund till 12km/h men då nästan flög jag av bandet. Hoppas verkligen att det är felkalibrerat men eftersom ett annat band jag provade för några dagar sedan gick lika fort så är det nog inte så. Utomhus är 12km/h inget under normala omständigheter. Vill så gärna komma igång igen innan min kropp glömmer att jag är en löpare i första hand.

Fick underbar fotmassage i går kväll och på förmiddagen av D. I dag höll hon på i över en timme. Helt underbart, känner riktigt hur det flödar positiv energi genom foten då. När jag kör CT så känns det i foten men mer som ett molande och det går att uthärda. Det är möjligt att jag skulle avhålla mig den maskinen och bara köra cykling för att skynda på läkningen? Men då är jag rädda att igångsättningen av löpning blir väldigt svår. CT är betydligt mer löplikt jämfört med cykeln.

Jag har numrerat mina rundor och för 4 veckor sedan fastnade jag på runda 88, det är nästan som om det är en förbannelse med just dom siffrorna, de symboliserar en del negativt genom världshistorien så kanske det var därför som jag också skulle få mig en rejäl tankeställare just efter denna runda. Nu har jag fått en månad att tänka över min omställning. Men jag ser ändå med tillförsikt på framtiden även om jag lever i ovisshet för tillfället.