Cykel och löpband 5 minuter.

Igår körde jag 40 minuter rätt intensivt på CT, Idag blev det först 1 timmes medelhård cykling på strax över 200 watt med 3 stycken ökningar till lite över 265 watt, varav 2 var 5 minuter långa och den sista 3 minuter. Pulsen var uppe på 167 som högst, vilket är väldigt nära max vad gäller min cykelpuls.
Kändes bra i foten idag, hade först inte tänkt prova löpbandet men tog ett litet test ändå. Hade mina "tjocka" Nikeskor. Körde någon minut på 10km/h. sen ökade jag till 12,5 i 4-5 minuter. Det kändes bättre än väntat. Men jag ville inte för mycket denna första gång. Så jag vred upp till 14 en minut bara för att testa känslan. Det är snabbt men det gick ändå att hantera.
Känner av foten hela tiden, smärtan vandrar omkring över foten, just nu är det mest i tåfästena. Det är väldigt sällan det hugger till av smärta utan nu är det mer en molande värk. Som bitvis är helt borta. Kan göra tåhävningar igen, men om det blir för intensivt och för många så känns det någon timme senare. Hade tänkt prova riktig löpning på stig men vågar ännu inte.
Vänsterhälen gör sig fortfarande påmind, förmodligen är den lågintensiva skadan mer svårläkt än stressfrakturen i foten. Men den har jag ändå sprungit med hela hösten. Frågan är hur mycket det kan ställa till det i framtiden? Hälen brukar vara stel och konstig i någon kilometer sen har det släppt.
I dag är det 5 veckor sedan och jag har helt lagt om min träning, lite för mycket cykel har det blivit i förhållande till CT men eftersom foten smärtat mer vid CT i förhållande till cykel som i princip inte känts någonting så är det inte så konstigt.
Är väldigt sugen på att komma ut och springa nu, det spritter i kroppen efter löpning. Det kommer att bli svårt att hålla igen i början men jag måste om jag inte ska dra på mig nya skador.

Cykel och nytt test av löpband.

I dag blev det nästan 2 timmars motionscykel i ett behagligt tempo, ungefär 110bpm i snitt. Ca:165 watt på denna cykel. Gjorde 2 stycken höjningar till lite över 260 watt, 5 minuter vardera. I slutet på passet. Då kändes det direkt i låren. Men eftersom jag bestämt i förväg att det skulle bli 5 minuter och inte under 250 watt under dessa, så var det bara att köra på, pulsen flög upp rejält, särskilt under sista 5 minutersintervallen, nästan 170 bpm. Det är väldigt nära max för mig på cykel.

Sedan provade jag löpbandet, men kände redan efter 20 sekunder i 10km/h fart att detta går inte så länge, vred upp till 14 km/h bara för att känna känslan. Det var springbart men eftersom foten direkt gjorde sig påmind avbröt jag efter en halvminut. Det är nedslående. Har känt mig starkare i foten idag men så fort det kommer till löpning så funkar det inte.

Hade tänkt mig prova på lite försiktig stiglöpning i helgen, har en fin liten runda som nog är rätt snöfri nu, men efter detta försöket så skjuter jag nog upp den ytterligare en helg.

Crosstrainer och Spinning.

I dag hade jag bokat ett 30 minuters spinningpass. För att bli tillräckligt trött och hinna med allt annat på kvällen så körde jag först 40 minuter på CT, varav 30 var medelhårt.

Det var svårt med spinningen, hade pulsklockan på mig och kom upp i 135 i medelpuls, inte så högt men ändå blev jag väldigt trött. Det var lite nya ställningar som jag inte var riktigt van vid, särskilt partierna där man stod upp. Så det påverkar att tröttheten blev så hög i förhållande till pulsen.
Det märks att jag är så beroende av mätare och tider i min träning. Blev smått frustrerad av att det inte är mätare på cyklarna, ingenting finns det att jämföra med. Bara gå på ren känsla, det var svårt.
"Vrid upp ett snäpp, och ytterligare ett sa instruktören" Men då vred jag nog lite för mycket så då blev det för tungt. Ovissheten över hur ansträngande det kommer att bli gör att jag inte tar i tillräckligt mycket. För jag vill ju orka hela passet, inte kollapsa på cykeln. Men det är svårt när det inte finns mätare. Dessutom så kan jag inte jämföra och se om jag utvecklas heller. Fast vad jag förstått så är det just det som är tjusningen med spinning, känslan. Det är känslan som är viktig.
Min känsla var efteråt att jag blev rejält trött och att jag förmodligen kommer att få viss träningsvärk i morgon. Framför allt i framsidan av låren.

Fotskadan är konstant, tänker inte ens på löpning längre, fast det var nog en liten överdrift. Men jag har på något sätt förlikat mig med den. Nu får det ta den tid det tar, jag har hittat en acceptabel alternaiv träning som gör att jag förhoppningsvis inte tappar för mycket kondition. Jag till och med längtar till gymmet och alla maskiner där. Det trodde jag aldrig skulle hända mig. Träffar många människor också det är inte fel. Det blir alltid något att tala om och med. Även om det är svårt att prata när man är mitt i en tuff intervall på cykeln eller CT. Fast det verkar en del inte märka. Då får jag verkligen anstränga mig för att både kunna träna och prata samtidigt. Fast det är kanske därför andrar har lätt för att prata eftersom dom vet att jag inte orkar säga emot? Får se hur jag ska lägga upp min träning när jag väl kan börja löpa igen. Kommer att använda mig av gymmet också. Speciellt CT tror jag är ett riktigt bra komplement till löpningen.

Ännu ingen ljusning i sikte.

I går kändes det bra, kunde trycka ifrån utan att det gjorde ont på ovansidan av foten. Men sprang inte utan bara tryckte ifrån när jag gick. Så kom kvällen och jag tog en 5 kilometer lång promenad med mina tjocka Merrellskor. Tycker om dessa, är behagliga att gå i. Under promenaden tog jag korta steg och kände inte mycket i foten. Höll hög frekvens och det flöt på fint. När jag kom hem körde jag lite utfallssteg, fast med skor på för att undvika för mycket vikning av tårna i ytterlägena. Sen framåt 21-tiden så började det kännas igen. Inte smärta men det molade hela tiden.
Blev lite besviken, under natten vaknade jag och det gjorde ont då. Men efter att ha varit på toa så släppte det snabbt och jag kunde somna om. Under dagen idag har det varit ömt igen och bitvis har det kommit som hugg. Så det är helt klart att någon löpning är det inte tal om på ett bra tag till. Det enda positiva med det är att jag fortfarande har känningar i min vänsterhäl. Så förhoppningsvis läker dessa ungefär samtidigt.
Idag blev det rätt tufft på gymmet i stället. CT 40 minuter, varav 20 hårt. 50 minuter på cykel varav 40 hårt. Fick ut min frustration där och särskilt sista 10 minuterna på cykeln var bra. Då låg jag nära min cykelmaxpuls. Det blir som att komma in i en andra eller tredje andning, trötthet försvinner och det enda fokus som finns är klockan. Sakta räknar den ner men jag känner mig inte trött, bara stark och det är enormt härlig känsla som är svår att överträffa. Fast för mig kommer det först efter en bra stunds träning i hyfsat hårt tempo. Och för det mesta kommer känslan inte ändå utan tröttheten sköljer över mig i stället och jag väljer den enkla vägen igen. Har märkt att jag aldrig kommer in i den här känslan på torsdagspassen som är rätt lika tisdagspassen.
Det sätter ner humöret när läkningen går bakåt vissa dagar. Så frustrerande att det går så sakta och veta att dagarna bara rinner iväg. Växjöloppet 1 maj som kändes så avlägset för några veckor sedan känns nu oroväckande nära. Har svårt att se att jag kommer att vara i löpbart skick då, någon upprepning av förra årets fina tid är det inte tal om. Jag kommer inte hinna komma dit. Men det är faktiskt inte viktigt nu. Inte det minsta. Jag vill ju komma längre än så på sikt. Allt har sin tid och de här relativt snabba loppen är kanske ett avslutat kapitel för min del. I alla fall känns det så när det är som dystrast.

4 veckors löpningsuppehåll.

Ja, den metatarsala stressfrakturen på höger pekfingertå har ingen större brådska med att lämna min fot och kropp. Tack vare den har jag fått helt nya träningsvanor. För första gången i mitt liv är jag nu inne på gym och kör kondition, trodde jag aldrig skulle hända. Jag gillar det också, är lättare att pressa sig det där lilla sista som kan vara så avgörande om man ska utveckla och förbättra sin kondition. Men hur dessa pass med crosstrainer och cykel kommer att påverka min löpning är ovisst.

I dag körde jag 40+40 minuter CT + cykel, varav 20 minuter på CT var hårt. Den här maskinen som är en crosstrainer vario blir väldigt hoppig och konstig när man tar i rejält. Idag fick jag lite undrande blickar när jag tog i nästan mitt max de sista minuterna. Hela maskinen skakar och lever så jag tror nästan den ska gå sönder. Möjligt att jag har fel teknik? Men jag drar i alla fall uppmärksamhet till mig. Fast det är inget jag strävar efter. På cykeln körde jag hårt i 30 minuter. Runt 225 i watt i medel under dessa 30 minuter ungefär 110 rpm på pedalerna.

Sen ville jag bara prova löpbandet lite igen. Hade mina gamla Nike med rejält hälstöd. Känns inte så mycket under själva löpningen men det kommer efteråt. Körde bara 2 minuter, var mer än nöjd efter de andra maskinerna. Men det känns väldigt konstigt. Som om jag glömt hur man springer. Vred upp en kort stund till 12km/h men då nästan flög jag av bandet. Hoppas verkligen att det är felkalibrerat men eftersom ett annat band jag provade för några dagar sedan gick lika fort så är det nog inte så. Utomhus är 12km/h inget under normala omständigheter. Vill så gärna komma igång igen innan min kropp glömmer att jag är en löpare i första hand.

Fick underbar fotmassage i går kväll och på förmiddagen av D. I dag höll hon på i över en timme. Helt underbart, känner riktigt hur det flödar positiv energi genom foten då. När jag kör CT så känns det i foten men mer som ett molande och det går att uthärda. Det är möjligt att jag skulle avhålla mig den maskinen och bara köra cykling för att skynda på läkningen? Men då är jag rädda att igångsättningen av löpning blir väldigt svår. CT är betydligt mer löplikt jämfört med cykeln.

Jag har numrerat mina rundor och för 4 veckor sedan fastnade jag på runda 88, det är nästan som om det är en förbannelse med just dom siffrorna, de symboliserar en del negativt genom världshistorien så kanske det var därför som jag också skulle få mig en rejäl tankeställare just efter denna runda. Nu har jag fått en månad att tänka över min omställning. Men jag ser ändå med tillförsikt på framtiden även om jag lever i ovisshet för tillfället.

Crosstrainer + cykel + 3 minuter löpband.

Hade egentligen tänkt hoppa över träning idag då jag körde ett pass i går. Men jag kände mig oförskämt pigg och var sugen på att köra idag igen. Blev ett hyfsat lugnt pass med 40 minuter CT samt 40 minuter cykel i ett lagom hårt tempo, Lite över prattempo i snitt på båda maskinerna.
Efter att jag stretchat så klev jag upp på löpbandet, det gick bättre än väntat men det är med de rätt så hårt dämpade skorna. Steget känns väldigt konstigt och nästan utan riktig styrsel. Som om jag aldrig sprungit innan. Men jag kände inte så mycket över tårna. Men efteråt var det lite ömt. Körde bara några minuter. provade som mest 14 kilometer i timmen, men det är snabbt, förstår inte hur jag sprungit i den farten? Märklig känsla. Men jag ska snart bli kompis med löpbandet också tänkte jag. Köra intervallerna där. Tror det blir bättre disciplin då.
Dagen har varit bra och jag vaknade upp väldigt glad och pigg, det tillhör tyvärr ovanligheterna nuförtiden men när de dagarna kommer tar jag emot dom med stor tacksamhet.

Crosstrainer + cykel. Lite segt.

Ja, idag var det lite segt. Hela dagen har varit seg, bara gått och väntat på att få träna. Inte varit på något vidare humör under dagen. Mycket problem på jobbet. Inte så svåra att lösa men när dom kommer nästan som på ett radband så stjäl det energi och på bara några morrontimmar så är den energin som skulle räcka hela arbetsdagen förbrukad. Ingen ny finns att hämta ut heller. Det är min mentala energi som tar slut ibland. Då blir jag lätt irriterad och grinig.
Visst det är slutet januari och långt till våren, ingen löpning på 3,5 veckor. Aldrig haft ett så långt skadeuppehåll. Har haft uppehåll tidigare men då på frivillig basis. Skadan är så seg att läka. Känner knappt någon skillnad från en dag till en annan. Men det går sakta, sakta och till slut kan jag springa. Provade lite i tisdags på gymmets löpband men det gick inget vidare. Fick ont under och efteråt. I dag brydde jag mig inte om att prova igen.
Det blev ungefär 50 minuter på CT, varav 20 rätt så hårt. Sedan 30 minuter ungefär på cykel varav 20 minuter rätt hårt.
Kände ändå nu någon timme efteråt att passet gav mig lite ny positiv energi. Nu ska jag ta hand om den och vara på ett bra humör resten av kvällen.