Crosstrainer + prov av löpband.

Blev 40 minuter i ett relativt lugnt tempo på CT.
Under dagen på jobbet så provade jag att omedvetet springa då jag försökte att avstyra ett kommande driftstopp. Det var en ryggmärgsreflex. De få gånger jag gjort det under skadan har jag omedelbart avbrutit då hjärnan talat om för kroppen hur ont det gör i foten. Men idag gjorde den inte det, blev inte mer än 10-15 steg men ändå. Det kändes men inte så att det högg till.
Därför var jag sugen på att prova löpbandet på gymmet. Till saken hör att jag aldrig provat löpband innan. Jag hade mina gamla rätt så hårt dämpade löparskor på mig då de har funkat bäst på CT. Jag började sakta att gå sedan ökade jag till 10km/h. Tyckte det gick snabbare än vad jag väntat mig, det kändes lite i foten men inte så mycket. Men steget kändes konstigt och klumpigt. Är ju så van att trycka ifrån. här blir det så märklig känsla när det "räcker" med att lyfta foten.
Körde några minuter bara. Kändes lite i vänsterhälen. Provade att öka till 12km/h, tyckte det gick rejält snabbt nu, konstigt. Ute är det inte alls samma känsla med 12 km/h. Troligtvis bara för att jag är så ovan vid denna form av träning. Ökade även lutningen bara för att se hur det kändes. Men kände lite mer i foten så det var lika bra att avbryta helt. Så 3 minuters löpning.  Kände mig som en fullständig nybörjare och som om kroppen hade svårt att hålla ihop alla delarna. Steget blev någon blandning av mellanfotslandning och hällandning. Men inser att jag får vänta ett tag till innan det blir på riktigt. Känns lite nu efteråt men ändå inte så mycket som jag väntat mig. CT kändes bra för foten, bara små känningar men inget som påverkar. Däremot kändes det att jag kört hårt dagen innan.

Crosstrainer + motioncykel och en stund av flow. 21 dagar utan löpning.

Ännu en dag på gymmet, i bland känns det inget i foten när jag går, men så plötsligt skjuter jag ifrån lite för snabbt eller långt med högerfoten. Då blir jag starkt påmind om att skadan är kvar. Foten är fortfarande lite svullen framåt dagen och kvällen efter dagens belastning.
I dag blev det ett rätt så tufft pass. Maxpuls på över 170 på CT. Över 160 på cykel vilket är väldigt ovanligt. Måste hålla på en bra stund för att komma dit. Blev nästan 1.40 totalt idag. Varav ca: 40-50 minuter rätt hårt. Min Garmin 305 vill inte vara med inomhus längre. Tror den är på väg att dö. Har blivit mer och mer problem med den. Inte ens ett 7 knappstryck hjälper längre. Får se vid nästa utomhusaktivitet.
Det finns vissa stunder vid lång hård körning på cykeln som jag känner att jag kommer in i ett annat steg. Lite högre och lite fortare. Pulsen är väldigt hög och belastning nära max. Då är det precis som om det öppnas en ny kraftkälla och det känns inte jobbigt. Bara en härlig känsla av att jag tar i och kroppens alla delar harmonierar med varandra på något underligt sätt. Inte känt så innan, men kan tänka mig att det är det som kallas för "flow". Men det tar tid att komma dit, över en timme måste jag hålla på, i vilket fall som helst var det en bra känsla. Blir kanske så för att på cykel kan jag hålla konstant fart, puls och tempo som ett mantra. Utomhus går det inte på samma sätt för det är så mycket annat som påverkar, väder, vind, upp och nerförsbackar i en salig blandning. Samt att man hela tiden är medveten om hur långt det är kvar av dagens pass. På en motionscykel är det bara att kliva av, aldrig mer än ett tramptag från att ge upp. På ett paradoxalt sätt gör det att jag kan pressa mig hårdare. När jag är ute på en runda vet jag att krafterna måste räcka hela vägen och då är det så lätt att man sänker farten för att vara säker på att verkligen orka hela distansen.

Crosstrainer + Motionscykel, upprepning?!

I dag blev det ett hyfsat pass på gymmet i Alvesta. Vis av torsdagens misstag så började jag med CT idag. Körde 50 minuter på den varav 20 var rätt hårda, hade maxpuls på lite över 170. Fick lite ont i foten men inte så det påverkade nämnvärt denna gången. Nackdelen med denna CT är att den blir hoppig när man försöker ta ut stegen rejält. Det är en Gymmaster vario, en maskin som om man tar det riktigt lugnt bara går med pedalerna upp och ner, precis som om man är ute och går en fin söndagspromenad. Om man däremot vill få upp farten lite så blir det längre steglängd och den maximala ska vara 86cm. När jag tar i rejält så kommer jag i maskinens ytterlägen och varje gång jag stöter i ytterläget så hoppar den till. Men jag börjar hitta en bra medelväg genom att höja motståndet i stället så då får jag upp pulsen rejält men det som gör att det inte blir riktigt löplikt är att frekvensen blir låg.
Efter dessa 50 minuter på CT blev det en halvtimmes cykling i ett rätt hårt och jämnt tempo. Hade effekten på 6:an och försökte hålla strax över 200 watt, det motsvarar på denna cykel en kadens på mellan 105-115. Min puls låg väldigt jämnt under hela denna session, 145 +/- 3-4 slag. Lite över prattempo. Men i slutet blev jag allt tröttare men pulsen höll sig ändå jämn och fin. Sammantaget är jag nöjd med dagens träning. Trots 3 veckors frånvaro av löpning så har jag hittat en acceptabel ersättning och nivå. Frågan är bara hur svårt det blir att börja springa igen. Det känns fortfarande långt borta med löpning. Medelpulsen i dag över hela passet blev 142.

Motionscykel och Crosstrainer.

Ja, för att det ska bli lite omväxling i livet och träningen så vände jag på kuttingen denna gång och började med 50 minuter cykling varav 20 minuter var lite hårdare. Fick lite ont i foten förra gången med CT, så därför började jag med cykling. Hade inte riktigt samma moral och energi denna gången. En lite sämre dag helt enkelt. När jag klev upp CT så var det svårt att hitta motivationen. Körde bara 15-20 minuter på den idag, i ett rätt så lugnt tempo. Kände en del i foten men inte som förra gången. Tror även att den relativt hårda cyklingen satte ner mig i CT.
Blev nästan 1 timme och 15 minuter. Det är klart godkänt tycker jag.
Något bättre i foten men rätt vad det är så glömmer jag mig och då trycker jag ifrån som om jag aldrig varit skadad men då får jag veta att jag lever. Det hugger till rejält. Så någon löpning är ännu inte att tänka på.
Nu har jag på något sätt förlikat mig med det och läkningen tar den tid det tar. Det som blir verkligen svårt när jag väl kan börja på igen är att ta det tillräckligt stilla med upptrappningen. Har även fortsatt ont i vänsterhälen. Så får se vilket som läker fortast.

Crosstrainer och motionscykel.

Blev ett rätt långt pass, lite över 1,5 timmar, bitvis rätt hårt. Började med crosstrainer. Första gången på det lite större gymmet i Alvesta. Där finns det nya typer av crosstrainer, hade lite svårt att hitta bra teknik på dom och när jag ville få upp frekvens så blev det stötigt och lite ryckigt, svänghjulet sitter framtill på dessa. Dom har även gamla med svänghjulet bakåt så får nog bli den typen nästa gång. Men körde kanske lite för länge på crosstrainern för det ömmar lite för mycket över foten nu och jag hade om det inte börjat göra ont kört en stund till på ct.
Det som verkar positivt med ct är att min puls idag var högre än jag får vid hård löpning, idag låg jag flera minuter i rad på en puls på över 170 bpm. Det är väldigt högt för mig Men ändå var jag inte så slut som jag hade varit vid samma puls under löpning. Den pulsen kan jag bara klara en väldigt liten stund när jag löper, oftast i sista minuten vid en avslutande spurt.
Ändå känner jag att min teknik på ct är väldigt bristfällig, bara kört 4 gånger hittills.
Efter det så blev det en stund på cykeln, fick även upp pulsen på den rejält idag, låg på 160 ett tag när det var som jobbigast.
På cykeln kör jag med rätt lågt motstånd men en väldigt hög frekvens, under den jobbiga delen idag var jag uppe på mellan 115-120 varv/minut. Blir så när man har rätt så svaga ben i förhållande till kondition.
Jag har aldrig varit mycket för inomhusträning vad gäller kondition men den här perioden har jag blivit glatt överraskad. Det är mycket folk runt omkring för omväxlings skull. När jag springer är jag alltid ensam, ytterst sällan jag stöter på någon i spåren runt om i Alvesta. Nu har jag dessutom löst årskort via jobbet så om inte annat måste jag gå dit för att få valuta för satsade pengar, dessutom är jag en tvättäkta smålänning.

15 dagar utan löpning, ingen ljusning i sikte.

Längtar efter att springa igen, det är som i vissa av mina mardrömmar jag får i bland, jag springer och springer. Är jagad av något men för det mesta vet jag inte vad det är som jagar mig och skrämmer mig. Men det som gör att det blir mardrömmar är att jag springer och springer men jag kommer ingenstans, fötterna rör sig men jag är stilla, blir allt tröttare och räddare för varje  krampaktigt steg. Det obestämda som jagar mig kommer allt närmare och till slut är det ifatt mig, jag får andnöd och paniken sprider sig i kroppen och ångesten är nästintill total. Då, precis då i det sista ögonblicket innan katastrofen, så vaknar jag. Alldeles svettig, precis genomblöt svetten droppar från mig som efter ett hårt milpass mitt i sommaren, under tiden tar jag mig på stapplande ben och onda hälar till toaletten för att lugna ner mig lite. Efter någon minut kommer jag till sans och svettningarna avtar. Känner mig nöjd och tacksam att det onda inte hann ifatt mig denna gången heller.
Nästan alla mina mardrömmar involverar löpning i en eller annan form eller rättare sagt min oförmåga att kunna springa.
Just nu är det en verklighet, jag kan inte springa, inte ett steg. Jag är som väl är inte helt avstängd från konditionsträning, cykling funkar och även crosstrainer till viss del.
Nu har det passerat nästan exakt 6 månader sedan jag började min omställning, kan väl milt påstå att jag just nu befinner mig i en svacka. Men snart vänder det igen, jag längtar så.
Dagen har varit fri från både cykel och crosstraining. Kört lite styrka hemma, med betoning på lite.

Cykling i löparspåren.

Det gäller att passa på när helgen kommer, så skönt med utomhusaktiviteter i dagsljus. I dag var det cykling som gällde, först hade jag tänkt ta min vanliga 3 milsrunda men då det är så öppet på flera ställen så tog jag bort det alternativet eftersom det blåste rejält. Blir så lätt nedkyld då och valde istället att cykla i Spånenområdet. I samma spår som jag brukar springa, fick i hop 3 mil till slut.
En av rundorna där är bara 2 kilometer och det var en del hundägare i dag som var måttligt roade åt mig som cyklade varv på varv och störde dom, men där är inget cykelförbud och mycket skog som skyddar mot den snåla ostliga vinden som blåste idag. Blev varierad cykling då växlarna frusit fast och bara en fungerade så det blev till att ställa sig upp i uppförsbackarna, när allt är som det ska med cykeln blir det ofta mer monotont när kadensen är konstant och jag kan sitta ner nästan överallt. Så för löpningens skull är det nog bättre när jag är tvungen att ställa mig upp på pedalerna.

Det känns allt bättre nu när jag cyklar, två veckors cykling har tagit mig tillbaka till ungefär den nivån jag hade för 1,5 år sedan kan jag tänka mig. I går på gymmet hade jag 215 Watt i snitt med samma puls, 142. Cyklade i nästan 15 minuter med det snittet då hade jag ändå kört 40 minuter på crosstrainern innan, varav 30 minuter rätt hårt. Vet inte om cykeln där på gymmet är kalibrerad men 142 i cykelpuls är på landsväg rätt hård körning och jag kan hålla den pulsen i en timme på cykeln.
Men det känns tyngre på motionscykeln, kanske beror på att watten är konstant medans i verkligheten far den mycket mer upp och ner.
Om jag springer riktigt hårt i 45 minuter har jag en snittpuls på 158-160. Med max på ca:174.

 Men det är inte att förbättra mig på cykeln som har varit målet precis denna vinter. Vill ju utveckla min löpning istället. De förhårdnader som jag fått precis bakom tåfästena på undersidan av foten håller tyvärr på att försvinna. De har kommit som svar på all löpning i minimalistiska skor. Det är sorgligt att se hur fort all den träning försvinner. Det är ingen ljusning i sikte heller. Gör lite ont på ovansidan av foten när jag går och mycket ont om jag försöker trycka ifrån som vid ett löpsteg. I dag var det två veckor sedan skadan kom.